Leaderboard

en rolig anekdot. jag stod och malde på älgbanan för några år sedan. det var under semestertid och jag hade varit ensam på banan dom sista tio besöken minst. en karl står och tittar på mig och går fram för att prata. ja här står det en småviltsjägare ser jag. ja sa jag hur visste du det (älgjakten är ingen favorit för mig). jo ingen älgjägare tränar på sommaren.

Hade somsagt höga förväntningar på bössan innan jag fick hem den. Sköt några på lek igår innan mörkret föll, mest på pantburkar ut till 250 m och konstaterade att det inte behövdes ratta något på bössan på de avstånden iaf. Passade på att skjuta in den med 2 cm överslag på 110 m med. Idag, eller just nu ställde jag ut 3 duvor på 60,200 samt 250 m då för att efterlikna en träffyta på räv på varierande avstånd som det ofta blir på åteljakten. 250 meters duvan höll jag i ovankant på men fortfarande inom duvan. Jävligt imponerad av bössans egenprecision och kan konstatera att rävarna kommer vara tvungna att gå låååångt bort för att leva ofarligt i vinter

Tycker att det är skamligt av stora delar av jägarkåren att inte träna inför jakten. Har just fått en rejäl hög med hundmat från bortskuret älgkött efter att tre olika jaktlag har skjutit på samma älg. Gillar inte heller när man säger: "Jag blir så nervös på banan och skjuter mycket bättre i skogen". Det håller inte! På banan är älgen av papper och i skogen så kan den ha allt från inga horn till massor med pinnar. Den älgjägare som inte får puls när han har en stortjur framför sig är nog sällsynt. Har man då problem med att skjuta på papper så tror jag inte att det blir bättre när det är allvar. Jag blev beskylld för att ha skjutit hål i en stillastående älgfigur på skjutbanan när jag tränade skeetskytte 200m därifrån på skeetbanan. Vid närmare kontroll visade det sig att de hade lyckats bomma figuren och skjuta i marken så att kulan splittrats och slagit små hål i tavlan. Föregående ordväxling gav också att figuren var ny när den sattes upp. Jag idiotförklarade hela gänget och bad dem ställa undan vapnen och ägna sig åt frimärkssamling istället vilket framfördes i klartext. Jag visade därefter att ett skeetskott inte penetrerar kanalplast på hundra meter fast tavlan är helt plan mot skjutriktning. Som funktionär på älgbanan har man nog sett allt som går att se och jag är inte imponerad av skjutskickligheten hos majoriteten av svenska älgjägarkåren. Kan faktiskt känna att jag hyser ett litet förakt för många av dem och jag anser att de förstör trovärdigheten för oss som lägger ner pengar och tid på att verkligen träna.

jag skulle absolut inte kapa, 6,5x55 trivs i långa pipor, den piplängden du har nu är redan på tok på kort för mig.

Äsch, nu tycker jag att du sådär okänsligt sabbade glorifieringen kring kalibern jag byggt upp Vinden ÄR en jävligt trist faktor speciellt med dessa lätta bulor. Anledningen till mitt val är dels som du skriver Mats, att du både ser och hör träffen. Sen är jag ingen som ligger och skjuter träffbilder i jakten på dom minsta grupperna, alldeles för kass för det utan denna bössa kommer att användas till månskensklara vinternätter och då är det tämligen ofta ruggigt lugnt när det gäller vinden. Dessutom är det svårt att få ut exakta avstånd när det är mörkt ute och då är ju flackare desto bättre. Sen är jag övertygad om att det finns bättre och ffa enklare vägar att gå än dom jag väljer men det är jag van att höra

En M70 ja...men jag vet inte om jag nånsin sett nån sån i klass-1 kaliber... Sen är de svår att hitta fräscha eftersom de ofta ägs av folk som verkligen jagar och tillbringar tid i skogen och inte så mycket putsandes på bössorna eller för den delen planerandes jakter på internet...

Idag sköt jag mitt första kid. Det var på "lånad" mark, och markägaren ville ha ett kid. Det var tredje kvällen jag var där, och jag har sett djuren varje kväll. Där fanns en gul get med kid, en grå, gammal get med grått kid, och en gul get med dubbelkid. Jag såg alla redan första kvällen, men dom hade bekvämligheten att hålla sig på gärdet nära fiendeland, där det finns en majsodling, ca 200 meter bort. Jag har studerat dom noga. Grå geten med sitt gråa (bock)-kid är inte omtyckt av de andra. Hon och hennes kid kommer ut, springer fram till de andra och nosar och busar lite försiktigt. Framför allt den gula geten med brunt kid tolererar inte detta. Hon jagar bryskt bort den gråa ett 20-tal meter. Hennes kid gör samma sak. Get och dubbelkid-familjen går lite för sig själv, gärna lite nedanför de andra. Hon kanske inte bor där men dras ditåt av skyddet av majsstycket. Hon bryr sig inte så mycket om de andra, men den grå göre sig inte besvär- Den grå och hennes gråa kid får veta att dom skall hålla avstånd. Den grå ser lite gammal ut. Hon är dock väldigt kärleksfull mot sitt lilla grå bockakid. Putsar och slickar. Leder det försiktigt över gärdena. Skyddar det nervöst mot de andra... Ja, ni förstår säkert vart det barkar. Första kvällen hade jag gula getens kid i siktet på 50 meter. En suddig gren i kikarsiktet fick mig att avstå och jag väntade (ståendes) förgäves en halvtimme på att det skulle ta ett 50 cm steg ut på stycket så jag fick fritt. Andra kvällen var det nära att ett av syskon-kiden strök med, men en hyperalert getmamma gav dom ett skall i sista sekund. Ikväll kom den grå ut med sitt bockakid först av alla. Jag förstod precis hur det skulle gå till när jag såg dom avancera över stycket. I söder finns en smal remsa potatisodling kvar, och i slutet av den finns en pärestenshög som rådjuren älskar. Den grå får naturligtvis inte vara där med sin son för dom andra, och nu skulle hon dit först av alla, innan någon annan han dit. Ivrigt ledde hon sitt kid till högen, 100 meter från mitt torn. Skottet tog bra, kanske något bak. Kiddet skrek, tvärvände på högen och trillade ihop. Efter någon sekund flög det upp igen, tog två skutt och föll ihop död. Geten flydde undan 15 meter, tvärstoppade och vände sig om efter kiddet. Efter ett par (långa) minuter fick jag nog och viftade undan henne. Hon såg mig nog aldrig iallafall, bara snurra runt runt i det höga gräset och fan vet vilka tankar som gick igenom hennes huvud. Hon drog till slut iallafall. Kiddet låg på plats. Allt gick bra. Ett par saker snurrar i mitt huvud just nu. Jag är inte säker på att jag aldrig kommer att skjuta ett kid igen. Men då kommer det att vara för MIN skull. Aldrig mer för någon annan. Jag kommer att välja jävligt noga. Vad finns det fler för djur på marken? Gör jag en välgärning om jag plockar kiddet? Behöver jag köttet? Jag (hoppas) och tror att sådana här upplevelser är det som skapar bra jägare, att ställa sig frågorna och att våga svara sig själv. En annan erfarenhet: I framtiden, om eller när jag skjuter på kid kommer jag att halvera mitt maximala bekväma skjut-avstånd. MAX 60 meter. En centimeter längre bak och jag hade haft en betydligt jobbigare kväll framför mig.

Det finns INGEN som skjuter bättre i skogen än på banan, däremot skjuter vissa utifrån sin förmåga i skogen - och det är ju faktiskt det viktigaste. Så det viktigaste är att man skjuter lite på banan för att inse sin förmåga - inte att uppfylla resultat si eller så. För är älgbanan över skyttens förmåga så blir det spridda skurar över östra Götaland. Kruxet torde väl vara att värpliktsspöket härskar än - där man tar in något som gjort värnplikten och gör en jägare av det. Om vi tycker det är skrutt nu medans vi fortfarande har en stooooor grupp jägare som i alla fall någon gång i livet genomfört PEKen så är det ju inget mot när vi stofiler jagar i de sälla markerna och bulken av jägarkåren traskar ut med examen efter 7 avfyrade kulskott..... Krasst sett skulle kravet på skyttet i examen ökas till minst 150 skott innan man får skjuta upp och då ska det vara guld på älgen och minst 17 träff på en runda skeet. Då kommer vi kanske ikapp lite..... T

En bygel är aldrig optimal. Nånsin. På nåt jävla vis. -- Mats

Har äntligen bestämt mig för att skaffa en jakthund. Det jag söker är en kortdrivande ras som fungerar som förstahund och med familjen. Jagar idag oftast på 460 ha, men ibland på både större och betydligt mindre områden (minsta ca 50 ha). Förekommande vilt är främst hare, räv, rådjur, dovhjort och gris. Finns det någon ras som vore lämplig?

Tänk va bra de vore om de med eftersök togs med på årsmötet. Alla jaktlag blir helt sonika tvungna att se till att de finns en DOKUMENTERAD MERITERAD spårhund vid all jakt. De skulle va lika obligatoriskt som att de finns en jaktledare.

Det är inte alltid så men ofta så har man ingen vind att ta hänsyn till nattetid.. Läckert oavsett! Du missade ett hyggligt kråkrace i helgen gubben

Helt bortsett från att flackskjutningen inte är så himla imponerande är det fortfarande det lilla problemet med vinden. Avstånd är busenkelt att mäta och kompensera för, vinden är det som fuckar upp tillvaron även för supererfarna fältskyttar... I sexånhalvan laddade jag 95 gr V-Max till jämnt 1000 m/s. Inskjuten 2 cm högt på 100m så går den 22,5 cm lågt på 300 m, 3 m/s rak sidvind ger 15 cm vindavdrift. En 32 gr V-Max i 1150 m/s droppar inte ens 3 cm mindre, men den driver 24 cm... Noga räknat (15,1 resp. 24,3) är det 61% mer vindavdrift. Men som f.d. ägare till en .220 Swift så förstår jag tjusningen med riktigt snabba pilar i lågrekylerande bössor: man ser träffen i kikaren. ;-) -- Mats

Löp och köp gubben Ska dra på dämpare och sen även byta kikare innan snön faller. Sen tror jag att min första sanna förälskelse är i hamn.

Jo du ska veta att jag letade rätt bra efter utgångshål på den bocken! Det stämde liksom inte att kulan skulle stannat

Men fan va läckert!! I princip så kan du nu skjuta allt du kan se nattetid med blotta ögat i gott ljus, galet!! Du har kommit dit jag velat, allt som nästan känns skjutbart i dåligt ljus är skjutbart och det går att hålla mitt i.. Läckert!

Att du såg dem betyder att de var döda. Nog sagt. -- Mats

Jag var mer inne på den lite äldre generationen . Det är lite svårt att få dem till skyttebanorna( och stanna kvar längre än en serie). Detta " nya fenomen" är kanske lite för modernt i många äldre jägarögon. Men hantera bössan under jaktliga omständigheter dvs i skogen( som de är mer vana vid) gör många riktigt bra. De är kanske mer avslappnade och lugnare än "under luppen" på banan.

Helt rätt. Håller med till 100%!

Som jag skrev ovan så slog jag till på en Marlin 1895G igår till ett bra pris

Dags att jag ger tillbaka lite läsning, tyvärr utan nå bilder direkt. Har nu varit ute två gånger på trädskällarjakt i Överkalix tack vare svärfar och svärfars vän K som stod för bössa och hund. Vi stack ut vid 9 i lördags med något smågrusade förhoppningar eftersom hunden varit sken dräktig och så har löven nyss fällt (gjorde samma miss förra året med denna lövfällningstider). Vädret gav dock hopp och det bar iväg efter en snabbfika vid bilen. Hunden hade bra fart och sökte med nosen i vinden och stack iväg en längre sväng efter nån halvtimme följt på ett febrilt skällande. Dessvärre höll det inte i sig så länge och vi hann inte påbörja nån ansmygning. Fortsatte runt en myr men det tog nån trekvart till innan något hände igen, hunden for iväg 260 meter ifrån oss och det började eka skall! Denna gången lät det säkrare och vi började så sakteliga röra oss mot hunden. Vi fick kräla över ett krön strax innan där hunden stod och det var så spännande att jag kom på mig med att hålla andan när vi försökte lokalisera hunden. Vi fick ta oss helt över krönet för att få syn på hunden, vi kom snett bakom hunden och började kräla åt sidan för att försöka få syn på fågeln. Sakta krälade vi närmare när skallen gav lite skydd åt oss men inte fan såg jag något i trädet, försökte spana och blev osäker på om jag missuppfattat vilket träd hunden skällde på. K kröp sakta framåt när tjäderhönan slutligen tröttnade och stack iväg, han hade inte heller sett vart den satt och vi svor lite ihop. Bra jobb av hunden dock men nog hade jag sett framemot att få fälla mitt första vilt. Resten av dagen bestod av en ung orrhöna som lurade bort hunden men satte sig rakt framför oss på 50 meter, hunden hann dock aldrig upptäcka den så det blev inget det heller. Efter ytterligare två timmar av knappt ett skall så var dagen slut. Dagens jakt började vid 0630 och en örrhöna med kycklingar blev den enda spänningen, hunden for dock efter hönan när den kacklade iväg så ungfåglarna hann försvinna. I bilen på väg hem såg vi en orrhöna och en stortupp längs vägen vilket var trevligt på sitt sätt. Imorgon går flyget tillbaka till Stockholm och vardagen men det var spännande dagar som återigen gav mersmak. telefonskrivet

Kronografa Gyttorps Game papp 28g o 30g o dom låg på 350 - 360 m/s Sen körde jag Rio super game 32g låg på 400 - 410 m/s Valet är inte svårt Mvh.

Lite nytt nu da! Sköt min livs första dov hjort för ett par veckor sen, valet av rigg att ta med på denna jakt var inte så svårt, shehanen skulle bara med, den skrek ta med mig! Så så vart det, hade en bunt 150gr Nosler BST uppladdat, 5 prov skott på 100m tavla och vi höll en enkrona, det fick duga. Eftersom jag var bjuden på denna jakt på en mark jag aldrig jagat på med folk jag aldrig träffat, ja förutom den som bjöd in mig så var man lite nervös ang riggen, tog inte fram den förens alla skulle visa och pilla på allas vapen. Den första frågan som kom upp var va fan är det där? vad ska du jaga? Helvete va tung den är!? är det en .50BMG? ja pikarna haglade tätt men vad gör det i gott sällskap. Passet jag vart tilldelad på kvällen var ett torn högt beläget på en äng med lite små björk runt, trevligt torn, kom ut en hind en älg och jag letade efter horn på den stackars smalhinden i ca en timme men jag hittade inga . Tiden går och det är 15min kvar, då är det som skolavslutning, det bara brakar till och flera stora dov individer rasslar ut på läggdan, oj tänker jag och tar upp bössan för att leta horn, skovel efter skovel passerar i kikarsiktet, pulsen blir så hög att det blir svårt att hålla i bössan, måste lyfta på huvet och vänta för att låta sinnena handskas med denna puls, en puls jag skulle kunna få vid en språngmarsch, ner med huvet igen och spana genom gluggen, sätter på rödkorset och börjar leta efter ett djur som står fritt, hittar ett och klämmer av ett skott, då jag har monterat en mynnings broms så kan jag faktiskt se vart skottet tar på 80-100m, det gjorde jag inte innan, ser ju att skottet tar i djuret lite lågt men det är iaf i regionen vart ett hjärta sitter, jag var ju bra jävla nervös kan jag tillägga! Efter skottet blir det tumult och jag tappar djuret i siktet. Jaktledaren smsar och frågar om det gått bra, jag skrev tillbaka ta med hund! Han kom gåendes och vi träffades en bit ut på läggdan, det första var att jag hade gått från tornet och fick en tillsägelse, den rann av mig då jag var ivrig på att tala om vad som hänt, han lyssnade och fråga tillslut om jag var nervös, klart jag var det första doven och den var ju bra större än en spets, då sa han, du kan vara lugn, det sticker upp en skovel här nere den ligger! Så kan det gå Nu till inlägget! 150gr Nosler BST är en väldigt bra kula, inge snack om saken den dödar. men i hastigheter runt 920ms och på avstånd på runt 80m är den inget bra val om du inte planerar på att sätta ett hals eller huvud skott. Fråga mig inte vad jag tänkte när jag laddade upp den kulan till den hastigheten, men från och med nu så är det huvud och halsskott som skall sättas på mat vilt, bössan klarar det, och skytten, så länge det inte springer ut en massa fjolliga medlaj troféer ;-) Ha en fortsatt trevlig söndag, i kväll blir det jakt på det som kommer ut, förhoppningsvis en gris för det är slut i frysen!

Bra jobbat!

Har en riktig goding som inte så många sett. Skytten laddade magasinet på sin 308w, varpå han tog ut en burk 5-56 och lassar en slurk ner i magasinet. "Vad gör du??" frågade jag givetvis från instruktörsbåset. "Patronerna är för torra, så de fastnar i patronläget efter skott, men bara jag lassar lite smörjolja i magasinet går det bra" Herren sköt 7,62 med kyrilliska bokstäver i botten visade det sig.

Jag är inte heller för "hårda och skärpta krav" - hur nu de skulle utformas rent praktiskt... Det kommer bara att innebära att stämningen på banorna blir sämre, ännu mer stressad och allmänt skitnödig. Då vill i alla fall inte jag verka som funktionär/instruktör längre. Däremot vill jag gärna medverka till att uppmuntra till mer skytte. Skytte som är roligt. Tycker man att något är kul så blir man ju också bra på det, oftast. Men återigen - mycket handlar om frivilligt engagemang från föreningar, funktionärer och skyttar som orkar åka till banan.

Ordagrant vad han sa. -- Mats

Pipan på denna bössa är inte portad till skillnad från min förra Guide Gun, så den kan nog vara ganska pigg med heta laddningar. Jag skissar på att skippa kikarsikte och istället utrusta den med ghost ring och fiberkorn. Tror det kan bli en riktigt smidig och oöm kombination där man kan bära bössan i handen med handen runt lådan

Rekylen gör att ställningen slår ihop som en slagfälla, det var den bilden jag fick framför mig

Har blivit 41 grävlingar för Tyson hittills denna säsongen trots 3 veckors bortgång pga björnjakt. Nu måste han dock vila några dagar då han skadade tassen och nosen vid senaste jakten. Men hoppas han går o släppa igenom inom en vecka. Vore roligt att komma över 50 denna säsongen.

Idag fick hon simma långt och hämta gäss vilket hon inte tvekade en sekund på att göra Nu ligger hon med magen full av godsaker

Under gårdagen fick jag äntligen tid att hämta hem bössan. Blev en snabb inskjutning ikväll och det känns som att detta kan bli bra. Hann bara ställa in siktet samt få till en 5 skottare innan jag var tvungen att bryta. Nu direkt känns avtrycket lite för hård för min smak men med det ur världen så tror jag att man kan få det rätt trevligt med den här skapelsen. Kommer så fort som möjligt slänga på en dämpare sen får vi se. Sköt på 100m och gruppen mäter 17 mm c-c. Ska bli spännande att se vad som händer när man backar tavlorna.

3:e drevräven för säsongen:-) Sent from my iPhone using Tapatalk - now Free

Ligger i frysen nu:) har lärt mig ett nytt budord. Du skall icke dräpa mer än du orkar släpa!..

Den samlade erfarenheten av Sako Sweden antyder att ditt största problem lär bli att få fram bössan