I det här forumet trodde jag inte att jag skulle skriva förens till nästa år.
Men nu föll det sig som såhär...
Jag kommer och min Münsterländervalp kommer ner till jaktmarken som jag delar med en kompis ca 20 mil söder om Sthlm.
Anledningen att jag åkt ner var det var stor fest hos en gammal granne till föräldrahemmet och så tänkte jag passa på att motionera och träna valpen när vi väl var ute på landet.
Grannen meddelar direkt när jag anländer vid 14-tiden på lördagen att han skjutit på ett kid sent på fredagseftermiddagen/kvällen.
Han hade i skottet känt att han dippat med vapnet, så var direkt inne på riktigt låg träff eller ännu troligare bom under djuret. Han hade skottplatsundersökt, utan minsta tecken på träff. Inget hår, inget blod osv. Haft dit en klart rutinerad hund som följt spåren på gärdet fram till skogskanten (ca 200 m), men sen inte intresserat sig mer. Med detta i bagaget och ett par timmars tragglande så tog de beslutet som de hade på känn. Helbom. Djuret friskt.
Till saken hör att min kompis är otroligt noggrann, aldrig skulle ta skott om han inte känner sig 99,9% säker. Så det är verkligen en toppenkille att ha jakten med.
Hursomhelst.
Jag går till skottplatsen med min 15 veckor gamla Münsterhane. Han behövde verkligen rastas efter resan och att ha honom lös på gärdena och i skogen var perfekt start!
Vi kommer till skottplatsen Mitt ute på ett stort gärde. I det här läget pratar vi om ca 19 timmar efter skottet, inkl. lite småregn på morgonen. Blixten (hunden) går fritt och intresserar sig väl inte mer än vad en valp gör. Dvs far fram och tillbaka.
Jag går mot skogen, och går längs skogskanten och rätt vad det är så piper han iväg in i skogen. Inte i nån rasande takt, men ändå målmedvetet på nåt sätt. Först ungefär 50 m in. Sedan en 90 gradare runt en gammal sommarstuga. Längs med staketet. In i ett ganska snåirgt parti. Det går inte fort utan jag kan enkelt gå med i tempot, men nåt följer han det märks ändå tydligt. När vi kommer ca 200 m in från skogskanten är det ett större dike, han tittar på mig och liksom väntar in mig. Sen hoppar han över. Stannar direkt efter diket och "väntar in" husse återigen. 10 m längre fram börjar en kraftledningsgata. Varvid det på bortre sidan av kraftledningsgatan är en inhägnad med viltstängsel (tallplantor). Han går tre-fyra meter före mig och VIPS så studsar ett rådjur rakt upp och RAKT IN i viltstängslet. 7-8 m från mig och 3-4 m från hunden. Sen går allt i 180. Djuret vänder och är istället på väg bort längs med kraftledningsgatan. Jag får iväg en hagelsmäll (som var det jag hade med mig in i skogen) Man kan väl lugnt säga att jag inte hade räknat med vare sig att hitta ett djur eller ännu mindre att Blixten (hunden) skulle hitta det och jag skulle få skottläge...
Hursom; Djuret slår en volt och dödsrycker. Hunden blir helt skogstokig och skäller ute det dödsryckade kidet efter noter. Sen var det HANS kid kan jag lova. Han var både stolt, nervös och uppspelt som ett barn på julafton. Efter massvis med beröm, uttag och godis till Blixten så kunde vi när vi tog ur konstatera att ena frambenet var nästan helt avskjutet dagen innan. Halva leden var av men det hade slutit sig förhållandevis väl, så att hitta blodstänk från det dagen innan förstår jag om det inte var lätt. Fanns ex.vis inte en bloddroppe i legan, som jag antar att den legat i större delen av natten och halva dagen efter. Efter urtag syntes tydligt att såret var från dagen innan, då det infekterats ca 5 cm ner från leden och ett par cm upp från leden.
Ja ni förstår själva, att man lär sig oerhört mycket av en sån här sak...
Till saken hör att på söndagsmorgonen så stötte samma 15 veckors valp upp tre olika rådjur på en promenad i skogen på ett par km. Det sista följde han utan problem i fem minuter.
Undra vad jag fått tag i för underbart litet eftersöks- och jaktmonster ?
/MatsIMG_0976.MOV