Kerberos/Stalkern- jag tror att det är dags att inse att det är inte frågan om proffs på det sättet att det är personer med NV/IR eller termo sikten med dämpare på vapnen, som tysta och ohörda rör sig i marker, för att verka och sedan försvinna.
Det är måhända mängdbrottslingar, tom sådana som är rätt drivna i sin verksamhet men det är lika ofta som inte legala vapen och metoderna är standardmässigt sådana att bilen/skåpbilen är det viktigaste redskapet, den viktigaste förutsättningen närheten till vägen av viltet och så vidare.
Jag sökte rätt intensivt på domar angående jaktbrott i helgen, för att stilla egen nyfikenhet men även för att ha något vettigt att skriva.
Två arketyper av tjuvjägare framträder,
en den lokala mannen som bor på landet, han jagar allt i sin omgivning med fokus på ex vildsvin, dov eller ren, han jagar för att äta djuret och ibland men mer sällan för att sälja köttet,
två, den kringresande mannen, som beväpnad kör runt i sitt fordon, spanar, planerar och skjuter vilt på fält och gärden, där syftet är rent kommersiellt, sälja köttet och tjäna pengar.
Utöver ovanstående finns de så klart en hel massa andra typer men dessa är de två som förekommer främst enligt den definition på tjuvjakt som angetts. Det vanligaste jaktbrottet i Sverige är dock fällande av fel vilt eller på fel mark/CHristian