Jag älskar fåglar. Ugglor är favoriterna helt klart men jag gillar de flesta. Blev nästan påflugen av en kattuggla en gång när jag var ute och lockade. Ugglor är ju roliga eftersom man kan, med tur och skicklighet, prata med dom. I alla fall vissa arter som kattuggla, pärluggla, sparvuggla och berguv. Drömmen vore att få se en tornuggla. Hörde en berguv en gång när jag satt på orrspel. Det var magiskt. Frostnatt, helt stilla och inte ett ljud förutom det dova berguvelätet långt långt bort. Kattugglan häckar i mina holkar. Tror inte jag hade någon häckning förra året men året dessförinnan häckade den i en av holkarna.
Orrspel är förövrigt en favorit. Tyvärr så har orrepopulationerna här omkring alltid varit väldigt små under min tid och nu verkar dom ha krashat totalt. Har ett tjäderspel jag hoppas det ska bli något av men än så länge har jag bara hört en ensam spelande tjäder där. Men har även sett ett par hönor där så hoppas att det blir fler och utvecklas till ett spel för jag har aldrig legat på tjäderspel. Järpen har jag lockat på flera gånger. Sett den också men inte än fått den på bild. Inte lätt att ligga på skogsfågelspel när man bor bland åkrar så långt ögat kan nå. Man får åka en bit och även då så ställena så små att det inte finns några riktigt starka populationer.
Bland de roligaste fåglarna att se och fotografera tycker jag har varit Lunnefågel, Strömstare och olika vadare. Man kan inte hålla sig för skratt Lunnefågeln ser ju ut som en clown. Strömstarens hopp och nigningar är helfestliga och vadare, speciellt kärrsnäppor, går ofta fram längs stränder som symaskiner och pickar. Fågelhumor på hög nivå Stjärtmesen är ju också härlig. Brukar kalla den för pingisbollen för det ser ut som ett gäng pingisbollar som hoppar fram och tillbaka när man ser dom i något träd eller buskage.
När man går bland myr och skog och lavskrikorna dyker upp. Då får man den där wow-känslan. En fågel som på något sätt sätter pricken över i på skogskänslan.
Skulle nog kunna hålla på så här med varje art jag sett för jag tycker varje fågelart inbringar en viss känsla och har en viss personlighetstyp.
Åker aldrig på "drag" för att se en ovanlig fågel. Har bara hänt ett par gånger men det passar inte min stil riktigt. Vill en fågel visa sig får den gärna göra det när jag är ute och då blir jag glad. Som när jag plötsligt fick se en göktyta sitta på en torraka 50 meter från tältplatsen några vårar sen eller hökugglan som visade sig både hösten 2012 och 2013 i samma område. 2013 fick jag nästan kanonbild på den också men när jag skulle trycka på knappen så flög den iväg. Lika glad är jag för det. Att uppleva är viktigast.
Jag kunde dock inte hålla mig när vi hade svenskt rekord av Ägretthäger några mil bort. Åkte dit en stormig regnig dag för att vara hyfsat säker på att vara själv och såg 13-14 ägretthägrar bland massa döda träd och buskar i en sjö. Rena floridakänslan infann sig och jag satt där en bra stund med regnet i ryggen och kollade med kikaren tillsammans med några havsörnar som flög fram och tillbaka.
Måste bara också säga att något jag inte glömmer är de flockar med rödsvansade svarta kakaduor jag såg flera gånger i Australien. Att sitta på en hästrygg och titta upp och se en flock med skränande sådana långt ute i vildmarken det var upplevelse på hög nivå.
Mvh / Johannes