Vill inte vara någon som dödar dialogen men det är rätt spännande att se att de flesta som fört dialog här faktiskt tycker samma sak, mer eller mindre.
För mig är det ledarskap, oavsett om jag vill få ngt gjort på jobbet var sig det är min chef som jag vill skall göra ngt, kollega eller medarbetare eller om jag vill få ngt gjort i hemmet dvs om jag vill få min fru att göra ngt, min son eller mina hundar, grannar, vänner eller övriga.
Allt ledarskap för mig är situationsanpassat vilket gör att individen samt den situation individen är i styr. Aldrig någonsin har jag upplevt att ett och samma sätt passar i en given situation eller med en given individ. Individ här är för mig alltså allt jag räknade upp ovan.
Så självklart fungerar en klicker för den individ i den situation som krävs för att fungera. Sedan att jag aldrig förstått mig på just klicker, för med mina mått mätt har berömmet, klapp i händerna, tjoande etc gett likartade fenomen. Godiset ger jag mer än gärna till mina hundar, men precis som med allt annat som premieras så blir det mer och mer sällan i takt med att kraven ökar. Exvis jag vill ha ett snabbt och distinkt sittande som slutmål. Där så får givetvis hunden godis i första ledet bara den sitter på kommandot, sedan med små steg så styr jag hunden att godiset kommer bara när den gör exakt det jag anser för stunden vara rätt i sittandet till vi fått fram det snabba sittandet...och självklart innebär det för mig att hellre en godis för mycket än för lite.
Men att sedan blanda ihop klicker, och godis, med att inte markera gränserna, att inte förklara vad som är rätt eller fel är för mig fullständigt oförstående.
Skulle någon människa göra något som avviker från gängse lagar, regler eller sunt förnuft så skulle jag ingripa med en aktion som är fulltmotsvarande för den situationen. T ex ett barn slänger godispapper på marken, jag säger ifrån på skarpen att sluta med det där och plocka upp. Hoppar ett barn på ett annat barn och slår denna så särar jag på dem. Inte slår jag barnet bara för det...nej.
Skulle någon stå och sparka på en stackare som ligger ner, eller liknande grova våldssammanhang så självklart om jag väljer att ingripa så innebär det att jag även kommer ta i med det situationen kräver. Skulle jag ta och misshandla förövaren....nej.
Samma med hundarna. Tycker unghunden att han skall minsann ligga i sängen och vägrar att lyssna när jag säger att han skall ner, ja då tar jag ned honom med fysisk ansträngning. Skulle han tro att han då kan mopsa och halvnafsa i protest ja då får han reda på att så där gör man inte. Skulle jag slå eller misshandla hunden i någon av situationerna...nej men jag behöver använda fysisk tillrättaviselse när inte verbal fungerar. Jag tror att alla här håller med.
Av alla mina hundar, nu har dessa dock enbart varit jakt- samt brukshundar, så har det varit väldigt tydligt att individerna är olika och däri kommer att man måste agera olika i situationerna, precis som jämta mfl sagt. Vissa kan man vara hårdare mot, andra måste man vara silkeslena mot men alla behöver veta vad som är bra/rätt och vad som inte är bra/rätt.
Alltså, situationsanpassat ledarskap och agerande är vad vi måste göra med alla djur....och för mig gäller det hundar så väl som människor. Tydlighet, ärlighet och konsekvens både mot sig själv och individen så har man kommit långt.
// P