Ja, de taxerar vad de kan fås att taxera i ett internationellt perspektiv. Alla regeringar sedan 1970 har mer eller mindre öppet skapat alla de möjligheter som behövs för att vi ska slippa blöda mer kapital än nödvändigt. Du har ju lex Persson som gör att tex HM finns kvar i Sverige, många andra bolag flyttade. Nu har vi en sportslig chans att fler stannar, om nu inte skatterna höjs. Att det inte sker återflytta i större omfattning beror ju på att det är relativt nyligen svenskt skattetryck börjat sjunka något lite.... Hade jag suttit på kapital utomlands hade jag inte flyttat hem det i brådrasket, så länge sossarna lever kvar på 50-talet och drömmer om det vackra 70-talet hade jag med tvekat..... Det har man alltid gjort..... Vem skulle man annars låna av?Att man lånar periodvis och betalar tillbaka periodvis är ju inte speciellt konstigt - det gör vi ju alla, få lägger alla pengarna på bordet när man köper sitt första hus...... Just nu har vi haft en av de mest omskakande lågkonjunkturerna i modern tid, det vill till att staten gasar lite finanspolitiskt, höjer man skatten då stryper man den privata konsumtionen. Och då gasar man för gäves......Det är inte så att skatter och offentlig konsumtion löser allt, de pengar man drar in i skatt minskar den privata konsumtionen men ökar den offentliga konsumtionen. Det finns en fix mängd pengar, den kan bara fördelas och konsumeras av olika aktörer. Läggs den på hög dör den.....
De pengar du inte handlar upp utan sparar sätter du in på banken som lånar ut dem till staten eller företag vilket skapar arbetstillfällen. Det hänger ihop liksom. Krasst sett är det ingen skillnad om du konsumerar upp dina pengar eller staten gör det, det genererar lite olika jobb bara. Det är den första delen.
Riskkapital/börs eller ränta är egentligen bara "priset på pengar" vilket är det som skapar den andra delen.
De två sista bitarna är entreprenörskap och arbetskraft.
1000 arbetare presterar inget av värde om inte en entreprenör ger dem något att tillverka som kan säljas på en marknad (bestående av alla arbetare) som efterfrågar den och som lånar ut pengar till entreprenören att starta driva sitt företag. Alternativet till det heter planekonomi och den visar sig bara fungera bra i diktaturer och slutna ekonomier men kroniskt sjunkande levnadsstandard som följd.
Det som skett var att många valde att skjuta upp konsumtion, det gjorde att det strömmade in pengar i bankväsendet som hade svårt att hitta entreprenörer med sunda marknadsutsikter vilket gjorde att fick satsa på osunda, vilket gjorde att mer verksamheter gick ner vilket skrämde folk än mer vilket ökade sparandet än mer vilket minskade konsumtionen än vilket gjorde att tidigare lån till företag blev riskabla för att de saknade lönsamhet och då kom ett fritt fall i systemet.
Keynes myntade teorin att staten ska vara en balanserande faktor, han blev husgud hos fack och vänstern. Kruxet var att han tolkades som att staten ska konsumera mest av alla - alltid. Och att höja skatter i uppgång, för att gasa i nedgång blev politiskt omöjligt för väljarna ville fan inte ha höjda skatter, men väl statliga subventioner även i högkonjunktur. Därför gick det på rumpan när oljekriserna slog till på 70-talet. Systemet var instabilt och lite dyrare olja slog undan benen.......... För ingen kan se in i framtiden, ska Keynes funka måste man veta hur djup nästa lågkonjunktur blir och hur lång nästa högkonjunktur blir. Siare är just siare för att det inte går....
Nej, skatter och lön skapar en kostnad som företagen måste kalkylera, sänker du kostnadstrycket (lön eller skatt) blir det mer saker som man kan överväga att göra i Sverige fler får jobb. Jämlikhet driver ut jobb och minskar nyföretagandet om det går till överdrift, det är det vi ser sker just nu. Skatten/staten blir i snurrande ovan vara om omfördelade av väldigt lite konsumtion - vi hade konsumerat sjukvård även om vi inte betalat den via skatten. Vi hade fått betala för vägarna vi åker på om vi inte betalat det på skatten. I stort sett spelar det mao ingen roll vem som i systemet som konsumerar - om det inte vore för att offentlig konsumtion är ineffektiv. Du får mao mer för en privat satsad krona än en skattekrona. Därför blir offentlig konsumtion en ekonomisk broms..... Titta på Kina - där vet man att det som skapar stabilitet är arbete, levnadsstandard och mat. Arbetslösa och hungerkravaller har störtat många maktstrukturer under historien, så vad gör man? Jo, låt entreprenören tjäna så mycket pengar hen kan så länge sysselsättningen är hög och bromsa inte med skatter eller trygghetssystem. Resultat: två siffrig tillväxt årligen..... Då får alla det rejält mycket bättre varje år. Som en kines jag jobbade med sa - självklart kommer Kina att bli en demokrati i framtiden, vi ska bara komma före er innan det sker.Den lite unikt svenska lösningen med extrem jämlikhet och ett extremt homogent land var lite av en framgångssaga, men i en lite lätt ovanlig period: två världskrig i vår huvudsakliga marknad och en mot våra handelspartner mycket sen industrialisering. Då funkade det, men gamla tider gamla lösningar. Nya tider tarvar nya lösningar.
Nu är Sverige inte längre speciellt homogent, kolla bara på Malmö..... Och vi lever i en global ekonomi. Tidigare var Europa/USA det ekonomiska centret, och vi var ledande dvs vi satte reglerna. Nu håller kineser och indier på att rita om kartan, och vi är en andra klassens nation, sjunkande och på väg ner mot tredje..... En kinesisk civilingenjör tjänar i stort som en svensk, men betalar 1/3 i skatt. Däremot kostar outbildad arbetskraft i Sverige runt 20ggr vad den kostar i Kina/Indien. Det gör att vi får problem med brain drain, lågt entreprenörskap och utflyttning av enklare jobb. Arbetslöshet och minskande företagande blir följden just nu, ekonomisk tillbakagång på lite sikt.
Tittar man på svensk politik så har den de senaste 20 åren legat väldigt konstant, svenska väljare vet rätt väl vad de vill ha - och det får de med inom de gränser som ekonomin ger oss. Svenska väljare röstar efter den linjen på de partier som man bedömer bäst följer linjen. I praktiken blir det då intill omöjligt att se skillnad på vem som styr, även om politikerna gärna gör allt den kan för att påpeka de fantastiska förändringarna de åstadkommit - men seriöst bidde det mest en tumme. Skillnaderna är enorma i retoriken, i praktiken är det ibland knappt mätbart....... Utvecklingen i stort styrs mer av den globala konjunkturen än vad en sketen svensk politiker vågar erkänna, för hen är en sketen fluglort i det systemet.
Den enda skillnad som vi kan säga skett är att Sverige i dag är urbant i sin majoritet, men det är i princip allt. Däremot står vi sannolikt inför en ganska omvälvande framtid där Kina/Indien sätter spelreglerna. Vi kan framgent inte ha dramatiskt avvikande lönenivåer eller skattenivåer gentemot de ledande ekonomierna. Att i den miljön fortsätta med en hoptryckt lönebildning, högt skattetryck och en massa förmåner vi helst inte vill betala för är att spela ett jävligt högt spel. Det vet man om i alla politiska partier - vissa väljer då att blunda, andra att hävda att vi ska kollektivt acceptera våldsamt sänkt levnadsstandard och ett nytt utopia med koncentrationsläger för de otrogna och de flesta partierna väljer att successivt anpassa skatter, löner och förmåner i den takt folket kan svälja. Problemet är väl närmast att det går för sakta...... Under tiden devalverar vi vår levnadsstandard gentemot omvärlden, det är priset för att vi är fenomenalt tröga.
Detta valet som kommer nu är rätt ointressant, men det val som kommer när vi står i nästa stora lågkonjunktur blir där vi väljer väg - kollektiv fattigdom (men oj vad jämlikt det kommer att bli) eller en mer internationell nivå på löner och skatter.
Vargen? Vem fan bryr sig? 300 000 jägare och några hundra tusen glesbygdsbor ......
T