Jakten var något intressant, spännande och framför allt kul precis när jag började. Alla dessa tre saker finns fortfarande kvar men det finns en baksida av jakten som med allt annat. Eller kanske inte en baksida utan snarare en mörk sida. Visst skall det vara socialt, trevligt och en upplevelse? Inte en massa tjat om pengar och lovord om mark med mycket vilt på som kanske är tom. Tissel och tassel i jaktlag om varandra, dess hundar eller olika bössor. Jag upplever jakten som trevlig innan avundsjuka och pengar kommer in i bilden. Jagar vi för att det är kul eller för att vi har råd? Skall någon annan poängtera om du har en dyr eller billig bössa? Någon kanske minns mitt inlägg där jag sågade billiga halvautomater som handlare påstår laddar om 24 grammare perfekt, det inlägget ångrar jag inte. Dessutom vet jag att dem bössorna finns men tyvärr bara ett fåtal. Jakten är en för vissa helt självklar, dem har det i blodet. För andra växer det som ett intresse, och man har kanske i det i grunden via familj, vänner etc. Men vad är jakt egentligen? Är det klassiska älgpasset med gubbarna i grannbyn? Eller är det när man skjutit 722 utsatta änder på godsjakt? Någonstans där spelar det ingen roll, det är upp till var och en. Jag har trillat runt i olika jaktlag, p.g.a. osämja och tissel och tassel. Varför har jag dragit mig undan? Jo jag vill inte sitta i en ring som ett gnällbälte och hacka på varandra när någon går iväg och grillar korv, jag vill istället skjuta ett rådjur. Det känns som jakten tills stor del är relativt lik ridsporten, visst det låter sjukt. Men på samma sätt som folk sågar andras hästar, och ofta i ren avundsjuka.. Har jag också hört folk såga den andras kikarsikten, vapen och val av ammo. Hur ointressant är det inte? Jag blir förbannad när återförsäljare marknadsför en produkt som inte håller måttet, men inte om du har en gammal bössa utan fin gravyr. Ska vi ha tillgång till mark för att vårda viltet? Eller för att vi kan betala mest? Dem som arrenderar ut mark ser självklart oftast enbart till pengarna, sköts jakten därefter någorlunda så låter man det löpa på. Vi människor fungerar ju på det sättet att pengar tilltalar oss, även mig. Men kanske borde man fokusera på hur jakten sköts istället? Givetvis finns det dem personerna som inte ens är intresserade av att veta. Låter jag bitter? Ja det är jag kanske också, delvis. Jag vill bara få upp ögonen på vissa som kanske inte vet bättre. Det finns garanterat någon som läser detta inlägg som jagar på en hårt jagad mark till ett högt pris, är det jakt? Eller bara ett överpris för att få ta ut bössan i skogen? Är det värt det? Vem är vinnaren i längden? ingen borde jaga på den marken. Sen vill jag tala till er äldre jägare som IBLAND ser sig själva som mycket överlägsna och duktiga. Jag tvivlar inte på er erfarenhet, men istället för att köra härskartekniker och sätta ungdomar "på plats" så borde ni ge dem en chans och visa sin vilja att bli bättre och ge dem en kick istället för att trycka ner dem. Nu talar jag givetvis inte om alla äldre jägare, men det finns äldre som klappar oss i 20 års åldern på huvudet skall"berätta hur det går till". Att det fortfarande finns jägare under 2014 som sågar kvinnor under jakt är också helt galet. "Hon träffar inget, det är en tjej". Jag har jagat med tjejer som skjuter gudomligt, dem rör sig oftast mycket smidigare och snabbare än många andra också men ändå är dem inte värda att kallas jägare. Äntligen har jag hittat ett jaktlag där inget av detta förekommer, men helt galet hur mycket jakten knyts till pengar och skitsnack egentligen. I alla fall där jag har hamnar vid olika tidpunkter, det kan givetvis vara en slump. Men med marker utspridda på stora områden runt om i landet så känns det inte så lokalt. Sist men inte minst vill jag också be folk ta reda på fakta innan dem sprider "kunskap" på forum liknande dessa, jag har vid flertal tillfällen läst om riktigt vrider information kring kaliber, kikarsikten, skott placering osv som inte bådar gott för någon. Med andra ord, ta vad folk säger med en nypa salt, i alla fall till viss del. Tack för mig, Robla.