Jag har med intresse följt tråden då jag har funderat mycket runt detta och gjort mig en del erfarenheter. Kommer lite sent i med svar då jag inte haft tid.
Rekyl handlar till mycket stor del om upplevelse, det som är intressant borde väl i rimlighetens namn vara:
1 - hur rekylen påverkar praktisk din praktiska precision och
2 - hur "trevligt" det är att skjuta med vapnet i fråga. (vilket iofs påverkar din praktiska precision)
Det är många variabler som spelar in varav kulvikt och hastighet är två som rent fysiskt går att räkna på men det som enligt min erfarenhet är lika viktigt år stockningen. Därtill kommer vapnets vikt, höjd på kikarmontage, broms/dämpare, piplängd, skjutställning, skytteteknik, krutets förbränningshastighet, hörselskydd etc
i början av min skytte- och laddkarriär (som inte är så många år sedan) hade jag en 30-06 med stock som en bandyklubba, 180gr kulor med högenergikrut var mycket otrevligare än 220Gr med långsamt krut. Det fick mig att börja tänka. Jag har nu hunnit med (Förutom 22lr) 222rem, 6,5x55, 6,5x55Ai, 30-06, 338-06Ai, 9,3X57 och 458WinMag. Allt med olika kulvikter och stockningar.
De slutsatser jag dragit är säkert redan självklarheter för många av er men jag skriver det ändå för det kan finnas de som kan dra nytta av mina erfarenheter och kanske kan ta några genvägar till sin egen insikt i detta.
Tung kula - långsam rekyl. Upplevs av många som behagligare. Typiskt för detta är 9,3X57 med 18,5grammare där hastigheten blir ganska modest, låter skräckinjagande tills man provat, snällare bössa får man leta efter.
Lång pipa mindre pipuppslag - upplevs som mindre rekyl då kinden får mindre stryk och det är lättare ett komma ner efter rekylen och hitta målet igen.
rak stock/kolvkam - mindre pipuppslag, påverkar inte den fysiska rekylen men kinden får mindre stryk. Rekylen går rakt bakåt i pipans riktning, ju lägre bakkappan är kontra pipans centrumlinje destå större pipuppslag. Med en kolvkam som lutar ner från pipan får kinden stryk. Exempelvis en original Hva 1640 eller tysk svinrygg ger detta, en bra safaristock har kolvkam som lutar ner mot pipan, det ger en helt annan rekylupplevelse.
tumhålsstock - en del av rekylen tas upp i tumvecket på ett annat sätt än med en klassisk stock med öppet pistolgrepp. Det minskar känslan av rekyl i axeln
Den fysiska rekylkraften kommer dels av kulans acceleration och dels av krutgasernas "raketeffekt". Kulans acceleration kommer man aldrig undan, det ger effekten av tyngre kula/högra hastighet - mer rekylenergi. Rekyleffekten som kommer av krutgaserna kan man avleda genom broms eller ljuddämpare. I denna ekvation får man även räkna in det att lättare kulor laddas med mer krut än tyngre. Effekten av en mynningsboms blir alltså mycket större i kalibrar som laddas med lätta kulor och mycket krut, exempelvis 7mm rem mag eller 6,5X55. Min egen 338-06Ai med rak amerikansk stock skjuter jag alltid med broms, den är påtagligt mycket snällare med bromsen och 185Gr-kulor, med 250Gr-kulor är skillnaden med broms eller utan marginell. Med 458an är dock känslan av rekyl betydligt mildare med dämparen på även med de tyngsta kulorna, det beror till stor del på att dämparen väger över 7Hg.
Vid stående skytte är rekylen sällan ett problem, så länge man har en vettig grundläggande teknik för rekylupptagning. Det finns dock en anledning till att grova dubbelstudsare skjuts in stående, i bänk utan dämpare än min 458WinMag riktigt otäck med 500Gr-kulor, stående är det inga problem att ta några serier på älgbanan.
Med mynningsbroms får man dock en mycket påtaglig ökning av ljudintryck, smällen blir fysiskt kännbar och skytte utan bra kåpor är otänkbar. Det har visat sig att mycket av rekylupplevelsen vid skotträdsla härrör från ljudupplevelsen. Man kan med andra ord inte bara räkna rekylenergi och relatera det till rekylupplevelse i skottet.
Jag har personligen jobbat ganska mycket med att lära mig en bra rekylupptagning vid liggande skytte. Ett konsekvent och reflekterat utvärderande av detta gör det lättare att ligga kvar i målet vid skott och i en jaktlig kontext är det i allra högsta grad relevant för att kunna observera skottecken på påskjutet vilt, det är dessutom mycket tillfredsställande att kunna se plåten gunga innan man hör klånget, men det är mer träningen på väg till den goda tekniken.
Nu ska jag inte orera mer om detta och det finns garanterat fler variabler att utveckla men detta är en del av de erfarenheter jag gjort mig. Man kommer i slutända aldrig undan det som redan hävdats här i tråden, ingen skjuter bättre med mer rekyl. Däremot kan man göra mycket för att lära sig hantera rekyl.