Leaderboard

Letade efter en speciell bild visade sig att Madeleine använt den i höstas i bloggen.. Fortfarande finns lite tid kvar.. Nu har tiden tagit slut. 5 augusti -00 föddes Hampe, tanken var att han skulle bli en rådjursdräpare av rang då hans morsa var överjävlig på just detta. Hampe var dock inte fullt så generös med skallen och husses myckna fågeljakt gjorde nog att hans sök vart en aning trångt. Men trots det sköts första rådjuret för honom strax över ett år senare ute på Harka utanför Norrtälje. Vart rätt mycket harvande med den typen av jakt, han var ingen stjärna på något sätt men fanns där vilt inne så fick han iväg det en bit i alla fall. Det som han dock fixade galant var just fågelhämtningen! Under en hel del år så var han ensamhund med mej, var hos en kompis på dagarna när jag jobbade, vart ungefär som att lämna ungar på dagis. Lämna hämta lämna hämta. Funkade skitbra i alla fall. Och all ledig tid då så var han med mej. Oftast i skogen men även på andra äventyr. Sen kom Madeleine in i vårt ungkarlsliv.. I samband med det så halkade vi in på bollkalleuppdrag på olika ställen och det vart det stora lyftet för Hampe. Visade sig att kombinationen svårjobbad miljö, vass och träsk samt skammade änder.. det var Hampes hemmaplan nr 1! Finns ingen hund som vi haft som ens varit i närheten av Hamilton i uthållighet, gav sig fan inte. Flera gånger så har jag avslutat eftersök med bara en hund i vassen jobbandes och 5-6 till i båten. Varje jävla tillfälle så har Hampe antingen tagit änder och apporterat eller petat iväg i vassen med påföljden att båten tömts fort, alla hundar hör när Hampe fick kontakt och då dög det minsann att kasta sig i och jaga efter. Slutade oftast med att de som kastat sig i lyckas jaga ut anden som jag sköt och strax därpå kom Hampe ut ur soppan och såg hur någon av de andra slapptaskarna apporterade skjuten and.. HANS and. Men han gav sig inte för det, upp i båten och så rodde man fram en bit till osökt vass och vände in fören mot vassen.. enda jycken som spontant hoppade i och började jobba var Hampe. Flera gånger fick jag fan koppla hunden i båten, såg att han var slut, det var enda sättet att hindra honom från att gno vidare. Förra året, Hamilton då 13 år gammal, tog jag med honom ned i ett lite mindre viltvatten som vi skulle resa. Höll honom kopplad och körde en labrador och kompisen som gick och räknade skott hade sin labbe. Efter några pet så säger kompisen att nu är det slut.. Jaha tänkte jag, då kan jag släppa Hamilton så får han röra på sig och kanske hitta någon and till i alla fall. Tog av kopplet och den då hyggligt döva hunden travade iväg, springa gick inte pga åldern. Tar två minuter kanske så reser det änder som FAN!! Häftig tänkte jag, nu blir det rock ´n roll Kompisen börjar tjoa, kalla in Hampe!! Wtf?? Visade sig att där var änder kvar, kompisen ville inte ha upp fler.. men det var inte riktigt vad han sa så han fick skylla sig själv. Jag fick ett helvete med att springa ifatt 13-åringen inne i träsket, att vissla in honom var bara att glömma. Även om han skulle hört pipan så hade han änder framför sig, då bryter man inte. Men det gick iaf och Hampe ordnade 75 extra fällda fåglar den dagen till skyttarnas stora glädje. Just idag, när jag satt där ute med honom efteråt, så tänkte jag väldigt mycket på Gotlandsresan i höstas även.. Han var slut i kroppen då med men fick följa med ändå av det enda skälet att jag vet hur jävla kul han tycker det är med just kanin. Tror inte det hade behövts, var nog nästan dumt, men jag körde honom i par med en yngre spaniel när vi körde kanin. Tror det kostade oss några för hade vi bara kört trötta Hampe så hade de två spaniel rookisarna möjligen hunnit med lite bättre. Kunde inte för min vildaste fantasi tro att hundarna skulle resa tre kaniner ur första jävla stenröset jag kör in dem i!! Men de gjorde de.. Hampe hade inte samma klipp som första gången vi var på öin och jagade, givetvis inte, men killen hade gjort detta tidigare och hade koll på prylarna så mer hjärna och näsa så lyckades han i alla fall resa flera kaniner. Dessvärre hann vi inte ställa runt snabbt nog så de flesta fick vi bara se och jag tror inte vi sköt någon för Hampe exklusivt men det spelar mindre roll. Han fick vara med och han fick göra något som jag vet att han älskade! När han först fick prova på kaninjakt så snappade han snabbt som fan konceptet. Han jagade inte under bössan om man inte sa åt honom.. ofta..tydligt.. och jävligt högt men gjorde man det så fungerade han jävla asbra! Gick på norra sidan av Näsudden tills m Matte Holst och Micke Belker och det var verkligen skitenkelt att jaga. Fårbetad strandäng med enbuskar.. Man gick helt enkelt runt buskarna med Hampe, han sniffade av dem plättlätt, var de lite större så borrade han in skallen bland enris och slån och sniffade lite. Var där tomt så vidare till nästa bara. Men så såg man plötsligt hur han tvärnitade, tog en jävla fart och tryckte sig in i busken. Ut på andra sidan for kaninen och någon sköt den. Hampe backar ut lugnt och behärskat och rundar för att sen kuta och hämta kaninen Det var en mer öppen miljö så det gick så otroligt mycket lättare att jaga med spaniel än på andra sidan udden, där var det mer skog och trängre. Hur som, kusligt effektivt var det och utan någon som helst tvekan så tyckte Hampe att det var störtkul! Pälsvilt som kan enkelt kan hitta och apportera..whats not to like? Vet att jag skrivit det tidigare i något sammanhang men här och nu skiter jag i det, killen förtjänar att det upprepas. Stefan som vi jagade med första svängen på Näs hade en tyskterrier som var skitduktig och han har bott hela sitt liv på öin såvitt jag vet, han har helt klart sett en hel del hundar. Han och Bengt som vi jagade var utan tvekan jävligt impad av Hampe och hans stök bland kaninerna! Han var förbannat effektiv och vi sköt rätt bra med kanin gossarna och jag.. och framför allt.. han tyckte det var kul som fan! Vi pysslade ju inte bara med fågel och kaniner då utan vi var med på de här större vildsvinsjakterna på Harg. Ok han var ingen stjärna där men höll rent framför oss och visst sköts det vilt för honom utan tvekan. Men det som både jag och kanske framför allt Madeleine minns bäst var någon av de sista jakterna i januari ute på Fagerön. Vi kom att gå utmed en väg kanske 100 meter in, en hel flock hundar lösa som stökade runt. Plötsligt får vi höra via radio att där är kultingar i drevet.. små kultingar! Vart till att kalla in alla hundar fort. Konstaterar att vi saknar Hampe.. han skäller lite framför oss, inget ståndskall men något skall lite nu och då. Lät märkligt.. Vi går mot honom för att hämta hem honom och ser honom komma sakta emot oss i det snötäkta blåbärsriset.. bakom honom 40 meter ser vi en stor gris.. Hampe stannar och bökar med något och samtidigt som vi inser vad han gör hör vi en jävligt förbannad griskulting Jaha säger jag och vänder mej mot Madeleine..?.. vars rygg jag ser bege sig bort med jävligt långa steg bland tallarna Kultingen tjoar och lyckas ta sig ur Hampes käft för att snabbt bli infångad igen och buren till husse. Väl där så tar jag emot och börjar fundera på vafan jag ska göra med denna lilla randiga förbannade och blöta tingest? Hampe var skitnöjd och glad, hittat ngt hanterbart i skogen och självklart levererat till husse Slutade med att jag satte ned kultingen i snön och gick efter Madeleine, ville inte att han skulle hämta fler vilket han klart aviserade att han hade för avsikt att göra. De där små var tydligen skitroliga! Som vilken pipleksak som helst typ. Om grisen överlevde eller inte vet jag inte men jag vet att kroknade den så berodde det på snö och kyla, inte på Hampes grepp för han har aldrig varit hård i munnen någonsin. Detta är Hampes text så jag skiter högaktningsfullt i om det blir mycket text btw.. Men änder, och helst skammade, var nog hans tveklöst största styrka. För många år sen så satte Harg ut änder i ett jävla träsk till sjö som man snabbt kom att nästan hata.. Löhammarsjön. Varje gång vi var där så hoppades man innerligt att få slippa eftersöket just där.. idel dy, vass och enorma områden. Svårt att ta sig fram, ett helvete att hänga med hundarna när de jobbade för att kunna skjuta skammat som de inte fick tag på. Hur som.. I den miljön skulle vi jaga själva en dag. Bruket hade haft de jakter de skulle ha eller något och där fanns änder kvar, trots att fodret var väck som skulle jagas iväg. På Calles tid innebar det att vi körde dit och sköt så mycket vi orkade och hann med typ Vi stängde in kolvassen vid foderplatsen med båtar, tänk er en halv kesslerring fast på vatten och med änder på menyn i stället för hare. Sen in med div doggar och så sköt vi det som kom ut. Någonstans där i röran av skott så lyfter det en hona som jag inte riktigt når.. eller om jag sköt fel jag minns inte. Resultatet var i alla fall en skadskjuten and som flög iväg snett över sjön för att slå i en vass 250-300 meter bort. Hampe såg det och när jag sköt så drog han.. fan tänkte jag, det där går aldrig och det kommer att ta en hel evighet innan han ger upp och är tillbaka. I dessa sammanhang var han lite som en drever på den gamla goda tiden typ.. Hur som, änderna flög, vi sköt och Hampe simmade längre och längre bort och försvann efter ett tag. När krutröken lagt sig så apporterade labbarna det som var skjutet, vi låg i båtarna och snackade skit mest.. Calle hade sett skottet och skammningen, var väl inte helt nöjd. Vet att jag fick en blick som lät mej veta att jag nog skulle behärskat mej.. Plötsligt får jag se hundjäveln.. för då var han just det.. hundjävel komma simmandes... och strax såg jag att ta mej fan.. han hade tagit anden!! Helt galet.. helt jävla galet, det var utan tvekan den absolut mest häftiga apport han någonsin gjort på änder! Tror inte det finns allt för många hundar som gör om samma sak förövrigt.. Det var Hamilton i det element där han trivdes bäst! Men det som var det mest stående inslaget i hans liv var i alla fall kråkorna. Där var det inga konstigheter, lätta apporter på land varje gång i princip. Visst kunde de nypas förjävligt med näbben eller klorna men han brydde sig aldrig. Under hans första år så var han rätt hyggligt lydig med, stannade kvar och väntade tills jag skickade honom.. men vartefter åren gick så började han först att gnälla lite när kråkorna skrek och husse väntade med att skjuta.. Vart det dötid i jakten så roade han sig med att gräva ett hål i det hörn av kojan där han satt. Helt övertygad om att hålet ute i kullen på Blidö fortfarande finns kvar! När åren gick så lärde han sig att skicka iväg sig själv på apport, bara han sett att något trillat så var det ju bara att tassa iväg.. varför vänta på en tokslö husse? Korp, trut, kråkor.. spelade ingen roll. Var de riktigt jävla elaka så fick man greppa dem i en vingspets och boxera in dem till husse men in skulle de och ofta bet de sig fast i läppar och ögonbryn men då stod husse klar med kniven och bände isär näbben. Avlämningar var förövrigt överskattat.. Om man baxar in en skammad anka när husse står på liten sten i vassen.. släpper man då anden precis innan husse får tag på den.. ja då får man ju jaga den igen Husse låter lite märkligt men det hör ju inte jag här i vassen.. Den här hunden var förra året, 13 år gammal, med på något eftersök och gjorde alla rätt.. nästan.. Grejen är att jag tror att han utvecklade sin egen etik efter några år. Skickade jag in en labbe i en vass så kom den antingen ut tom eller med en död and eller jagade iväg efter en skammad. Hamilton spenderade mest tid av alla våra hundar i vassen men kom ytterst ytterst sällan ut med döda änder.. Rätt säker på att han tyckte de döda var tråkiga och jobbade tills han hittade någon som levde..hundjävel Undrar hur många han simmat förbi under årens lopp? Men jag kan köpa det. Det är de skammade som vi måste få tag på, om det ligger några döda kvar så.. ja det är inte bra men jag kan köpa det. Satan i gatan vad jag kommer att sakna dej Hampe...Fan vad det gör ont i själen. Fan vad jag hatar hundar som blir gamla, varför måste de bli gamla? Den här spanilen var glasklar i skallen, helt på det klara med att vi lämnade honom varje gång vi lastade de andra hundarna och bössor för att ge oss iväg på andjakt. Men kroppen tog slut efter 14 år.. inte en frisk tand i munnen, duktigt disiga ögon, risiga öron, tappat i princip all muskulatur.. Ramlade flera gånger per dag på klinkersgolvet men reste sig som om inget hänt. Shit vad jag önskat att huvudet liksom stängs av.. När jag tog bort Fancy för ett år sen så var hon totalt avstängd, helt i sin egen lilla värld och inte alls med. Hampe var tvärpå, gafflade på de andra hundarna och försvarade sin mat.. oavsett om de andra hundarna var där eller ej. Hans hemmaplan var andjakterna och eftersöken samt kaninjakten och jag är så jävla glad att jag fick möjlighet att ta med honom i höstas när vi var iväg Ken1, Skuris och jag. Han var inte med för att öka vårat jaktliga utbyte, han var med för sin egen skull.. Jag hoppas och tror att han har haft det bra med oss och jag är jävligt tacksam för att ha haft honom! Röj på som fan nu Hampe, på andra sidan finns inga krämpor. Husse kommer alltid att sakna dej!!

Fick det till bom... Men lite märkligt är de ändå... Två bockar, skogspass, alltså mitt inne i storskog. Killen fick ett läge men stod då på knä i tornet och siktade under ribban som omgärdar tornet i överkant. Inte optimal skjutställning. kaliber 8x57, 14 grams kula tror jag de va, avstånd en 80 m. Bocken vänder bara 90 grader på stället och står still några sekunder med röven mot honom, han tro den bara ska ramla ihop där. men sen går den bara i väg från honom. Försvinner efter ett par meter nerför backen. Hittar inget på skottplats, Signe tar först fel djur... förstod jag men så tar hon rätt löpa och vi spårar 700m utan att se nått av värde. Går tillbaka och gör en ordentlig skottplatsundersökning men hittar inget. Släpper sen Signe en stund som far omkring och söker men hittar inget kring skottplats, drar visserligen några skall på ett ställe. Sätter henne sen på löpan där vi bröt och hon gick väl 3-400m i löpan utan att de hände nått. Killarna vid bilen får för sig att de hört en bock bröla till när Signe skällde. även att de tyckte det luktade mage precis då... fan de stod ju 150-200m från där hon skällde till... iofs i rätt vind men det gjorde jag oxå 50m därifrån utan att känna nått eller höra annat än 4-5 skall. Men bockens beteende direkt efter skott gör mig lite osäker... tog så dit Blackie för o kolla. Hon va totalt ointresserad. Visserligen är hon hårt präglad på gris men luktar det blod eller annat borde hon iallafall satt ner näsan... slog en ring oxå och gick över där Signe skällde men inte en markering. Måste fan varit helbom. Den kulan och kalibern måste ge genomslag, regnade iofs men det va torrt inne under granar och annat så jag borde hitta nått i blodväg i spåret om det varit träff. Men bockens beteende och killarnas övertygelse om vomdoft och bröl gör mig lite förvirrad.... Lita inte fullt ut på unghunden men den gamle borde jag kunna lita på. Funderar nu på om jag ska ta en koll när det ljusnar oxå.... eller är man som vanligt dum i hela huvudet och har svårt att se fakta och bara vill hitta bocken oavsett... retar mig oxå på att vi sett bocken flera ggr, en stor fin sexa som gästen skulle få skjuta men så blev de skit av de hela.... o andra sidan .. är det helbom går den ju kvar Så med facit i morse... Va där igen och kollade lite.. Hittade detta 20 m från tornet... Summarum... Bom!

Tack.. Slagit på stora tröskverket nere i källaren, har en del bilder i denna burk.

Ehhh jämställdhet?? själv börjar jag göra kopplingar till nazityskland /Mike http://nyadagbladet.se/inrikes/fi-backar-om-omskolningsprogram-for-man/

Tror jag hittade grisen som Hampe apporterade

Fick en bild av en av hundförarna på Harg precis..

lyckades plocka denna herre strax efter åtta igårkväll, var verkligen i sista minuten, sekunden innan jag sköt upptäckte geten vid hans sida mig. skotthåll dryga 70 meter, flyktsträcka 3 meter. kulan tog med sig hjärtat och tyvärr lite väl mycket av bogarna... Skickas från min iPhone via Tapatalk

Den smarta vägen att gå hade varit att arbeta för kvinnorna och inte mot männen. /Mike

Jag vet inte varför men så snart jag hör och ser FI så tänker jag på: (1) En likblek ensamstående mamma runt 100 pannor ute i förorten som mest sitter i hemma i soffan, rökandes gula Blend med rioja-tetran på tv-bordet valfri vardag i veckan, hyttande med näven och sluddrandes okvädesord om sina barns 3 fäder samt för lågt bostadsbidrag. (2) En 22-åring med en verklighetsuppfattning likt en locktång som hängt upp sig på namnet och tror att hon röster på sig själv - samtidigt som hon straffar Stureplans-glidarn som inte ringde tillbaka efter övernattningen förra månaden. (3) Lars 32 bast, numera Linda, skitförbannad för hen inte får ett könsneutralt pass. Jag får endast vibbar av bittra människor som anser sig förorättade! Feminism som sådan är helt OK men mycket av vad FI kastar ur sig är ju rent hat och fientlighet mot män i allmänhet! När det kommer till FI är väl just jaktfrågan knappast ens milt upprörande om jag får tycka själv.

Jag hade två nya jägare med ut på morgonen och den ena av dem hade Diana med sig och fick skjuta sin första Råbock på sin första jakt . Att det blev en riktigt fin 6taggare gjorde ju inte saken sämre. För egen del så blev det urtagnings session med flåjobb istället för morgonpass men det var det värt. Jag sköt en premiärbock på kvällen istället, dock inte i närheten så fin som morgonbocken, denna hade 4 taggar som pekade i en båge framåt och den var dessutom på retur.(avskjutningsbock.).

Bilden på granen med kulan genom är från eftersöket/kontrollsöket igår. Ligger ju i annan tråd. Har förmodligen inget med grisen o göra. Då borde kulan vinklat 90 grader och gått genom skog, backar, sten osv i typ 5-10 km... Spenen som är dragen.... jo hon har haft en kulting någon gång.... ingen mjölk i eller svullet juver. Helt enkelt tillbaka gånget fullt ut. Skulle tro det är från förra året eller i vintras. Dock fullt möjligt att skytt fått kalla fötter.... eftersom de vill spara på suggorna... Vill inte stå med skammen eller nått... kanske en nödlögn att man skjutit bom på en bock för att dölja anledningen till skottet... Killen verkade rätt övertygad om att det va en bom innan jag började... Men jag fick i uppgift att kontrollera bocken och släppte jycken som själv hittade grisen i andra änden av åkern. Fan va Signe ställde till det i så fall

Vänta tills dom förbjuder oss män..... /Mike

Jag är intresserad av motiveringen till jägarförbundets rekommendation rörande Benellin i artikeln (samt den länkade krönikan.) http://www.jaktojagare.se/aktuellt/tyckande-kan-stoppa-vapenlicens Raggarö

Kort dödsök, lite fel i starten... http://youtu.be/mdktlBW7tgg

Ytterlår - Stek, eller grytbitar att göra långkok på. Innanlår - Råbiff eller Wallenbergare. Ryggbiff - Stek, grilla eller kör den hel i ugnen på låg, låg värme i ett par timmar. Rostbiff - Rostbiff.. Bog - Boeuf Bourgogne. Fransyska - Porterstek. Rulle - Skav. Kappa - Fyll med massa gott rulla ihop och bind den och kör i ugnen någon timme.

Jävligt sant.. redan förra säsongen hände det flera gånger att jag kände att helvete om jag bara haft Hampe.. Lite märkligt detta, vi har ju specialister här hemma i mängd, labbarna ska ju vara the shit i fågelhämtarsammanhang.. Ändå är de två tveklöst bästa hundarna som jag träffat på i eftersökssammahang INTE labradorer. En Vorshte och så Hampe.. Skit också.. Men idag eller i alla fall nu känns det lite bättre faktiskt. Tungt i morse.. sovit dåligt och upp tidigt och iväg med Wilda till KS för spikutdragning ur armen. Var ngr lådar på radion som genast skickade en åter till tankarna och den svartvita spanielen.. Men det känns iaf bättre nu. Kommande säsong börjar göra sig påmind med en massa åtaganden och en del förberedelser.. Men först tre nätter på jobbet. Tack iaf för era tankar förövrigt! Vet inte men gissar att de flesta har egna hundar, andra har rätt täta relationer med andras hundar och vet därmed vilken jävla jobbig process detta är. Jag själv är djupt överraskad över hur pass jävla illa jag mått för detta. Avlivat hundar förr och det har varit jobbigt och svårt men inte ens nästan av samma dignitet som denna smäll vart. Fattar det inte riktigt, tycker proportionerna har varit helt galet överdrivna.. Men samtidigt, det som trasslade till detta var att Hampe hade vissa dagar där han var ok fysiskt och andra dagar där han var totalt jävla slut. Dagen innan jag tog bort honom fick jag lyfta honom flera gånger från köksgolvet, muskulaturen klarade inte att hålla benen på plats under kroppen så han trillade. Han käkade inte själv längre utan jag och Madeleine satt och handmatade honom de sista dagarna.. Men när vi åkte iväg till Skepptuna där Ella, Fancy och Kane ligger begravda så var han pigg! När vi var där ute, innan så att säga, så tassade han omkring som om inget hänt och såg helt okay ut. Visste dock att kanske redan ikväll så skulle han vara risig som fan igen så det fanns inte så mycket att fundera över.. men tja alla dessa rationella tankar är ju putsväck när man ligger där bredvid sin hund som slutat andas och man känner hur hjärtat slår saktare och saktare för att sen stanna. Just det gick förövrigt jävligt fort.. otroligt snabb puls rätt länge sen gick frekvensen ned till någonslags nästan mänsklig puls och så tvärstopp. Hjärtat förresten.. fick jaktförbud på Hampe för 5 år sen. Kraftiga blåsljud, lyckligvis sa jag inget till Hampe.. Nej usch.. nu vart det tungt igen.. Dags att dra iväg på jobb!! Återigen tack för alla tankar!

När jämställdheten skall skapas genom att marginalisera hälften av befolkningen eller rent utav ta ifrån oss den fria viljan och tänkandet ja då är parallellen högst relevant. Jag kan acceptera att en person kan ha otur när den tänker men när ett helt parti har otur i tänkandet så blir jag lite misstänksam milt sagt. /Mike

Ett klargörande, jag har inget egenintresse i detta vapen, Benelli Argo MR1 Comfortech, jag är intresserad eftersom vapnet är en av de få kamrat för klass 2, samt att det verkar vara en s.k. "lindansare" behäftat med tyckanden. 1) Att ett vapen skall anges "vara lämplig för jakt" skrivet i klartext på någon utländsk hemsida kan vara en omöjlighet då kunden köper ett vapen och väljer själv användningsområde.... 2) Benelli USA som skrivit "reklamen" ni refererar till (home defence osv) har inte tillverkat några Benelli MR1, detta sker i Urbino, Italien. Den italienska hemsidan har en annan framtoning, och det är där man skall efterfråga om vapnet är framtaget för jakt eller ej. Jag lyckades dock efter någon minuts google-fu hitta detta från Benelli USA: http://www.benelliusa.com/sites/default/files/originals/media-archives/benelli-mr1-comfortech-pr-ii.pdf " the latest addition to the MR1 family featuring a stock that’s ideal for normal hunting conditions". Det enda vettiga i en situation som denna är att ställa en rak fråga till Benelli Italien: "Is the MR1 manufactured solely for home-defence and tactical purposes or is it also manufactured for hunting ?" Vad kan månne svaret bli ? 3) Jag sitter inte inne med all information utöver innehållet i mitt första inlägg, tydligt är dock att likheten mellan Benelli ARGO E, Benelli ARGO R1 och Benelli ARGO MR1 för vissa är så stor att sammanblandning av de olika versionerna kan ske. Jag vet inte vilket vapen NVV har godkänt, enligt vapenägaren är det ett MR1: http://www.vapenagaren.se/vbl-1402/natur.htm Vapnet torde inte vara det vapen du refererar till då det av NVV godkända har montecarlo-kolv och alltså inget "rent pistolgrepp" Raggarö

Och (V), de spelar i samma division i jaktliga frågor.

Vmax finns i Normas sortiment, kostar en del men funkar fint. Även jag har stannat på den ljusa sidan av handladdningen

1:14 garanterat.

Den stod inte snett till höger om bocken/granen? /Må

Det går hur bra som helt, givet att man har något att sätta fast bössan i medans man skruvar...... /T

Jag har lyckats klämma fast 308w hylsor i ett verktyg som var felbearbetat och var i underdimension. Dom hylsorna satt utav h-e. Jag borrade ur tändhattshålet med en 6.5mm borr och gängade M8. En skruv i hålet och draghammare löste biffen. Se till att dra tillbaka utstötarpinnen innan du borrar bara. Gjort i ett nafs om du har verktygen men helt ogörligt utan vid köksbordet.

Efter en resultatlös bockjaktsmorgon knallade jag och kompisen förbi åteln och stötte på herr och fru grävling. Nu vet vi vilka som ätit vår majs.

Kanske inte riktigt vad som sägs utåt. Frågan är om de där kvinnorna funderat på hur de kom till eller om de missat den där grundläggande kursen om blommor och bin. Tror inte att det är bra att dricka FÖR mycket rödvin det är skadligt för hjärnans logiska tänkande.

Tja Gjorde det för några år sedan och fick det här svaret av Robban M. "Du har antagligen använt för lite smörj och inte för mycket. Mässingen är så mjuk att den gärna bondar med stål vilket gör att det blir lite av ett helvete att få loss det hela. Men det finns trix för detta med. Man kan dels köpa ett "stuck case remover kit" eller så spänner man upp verktyget på ett vettigt sätt ex. i en chuck på en svarv sen tar man en gängtapp i rätt dimension och skruvar i det i hylsan sen drar man ut hylsan med hjälp av dubbdockan." På den tiden var ju Robban verksam i vapen teknikerbranschen så han hjälpte mig men nu får du nog leta upp någon annan om du inte klarar det själv. Lycka till

November.. Harka. Vi var klara och följde ett dike på väg till bilarna. H simmade i skiten på eget initiativ i vanlig ordning. Passerade honom m fick vända 10 min senare, Hampe kvar i vattnet. Han grävde som en besatt i ett hål som vattnet eroderat ut.. Mink tänkte jag.. Efter ytterligare 10 min fick han tag i en skammad and. Ingen hade koll på den ..

Hampe Fantastiskt skrivet Hipshot. Jag träffade inte Hampe så väldigt många ggr men han satte klara minnes bilder i kontoret ändå. Är väldigt glad att jag fick jaga med honom på Gotland, uppleva hans personlighet, för det hade han, en grym sådan. Kan inte tänka mig en bättre Husse till den hunden, när det onda ger med sig finns det goda kvar, för alltid. (o smilysarna funkar inte för mig så det blir smily fritt) //

Oj, jag menade självklart att jag beklagar naturligtvis,jättetråkigt. Blev helt betagen i det vackra som du skrev.

Desto klenare kaliber desto enklare att få det rätt i insyftningen, det är så knöligt att kompensera rekylförflyttningen....... /T

Skryt lagom

Fruktansvärt sorgligt när det är dax. Men en sak vet jag Hampe kunde aldrig fått bättre husse.och en sak är säker, det är inte bara änderna som ska passa sig.

man ser på sättet du skriver att hunden har haft en liv som många andra jyckar hade önskat sig, förlusten blir kanske inte lättare men att få ta avsked och veta att han haft ett bra liv är värt mycket.

Japp du älska din hund o din hund älska dig o ni har haft det jävligt roligt i hop o det är ju det man får minnas när det gör ont inombords även om det är en klen tröst nu men det blir roliga minnen längre fram Fint skrivet Hippen. Mvh.

Visst har du rätt Markus, Jag skulle kunna fylla på din lista med några punkter som att den jakt man bedriver påverkar valet. Det kan handla om tätortsnära jakt, jakt med hundar, eftersök, urvalsjakt eller om man behöver skjuta på vilt i rörelse etc men i grunden har du helt rätt. Felix som var med laddade sin lilla 6x45 med 70 grains BT bland annat för att han i sin roll som kommmunal skydddsjägare ofta tvingas skjuta rådjur inne i tätorten. Då gäller det att verkligen minimera risken för rikoschetter och annat elände. Det jag vill säga med det är nog bara att det finns fler än ett rätt sätt att göra saker och ting. Nåväl, trots att det statistiska underlaget är väl litet så vågar jag ända dra slutsatsen att den lilla lätta TTSX:en inte alls stökar till rådjuren utan att de snarast är väldigt fina att ta ur, nackdelen bli som vi redan konstaterat att de går en liten bit innan de lägger sig. Om det är ett problem eller ej är såklart den resandes ensak men för egen del så upplevde jag inte att 6.5x47 gav mig sådär jättemycket som jag inte redan har i mina 6.5x55. brorsan klagade till och med på att det small som en jädra kanon. Det är en trevlig kaliber och bössan blev som sagt riktigt mysig och oerhört "lagom" som Felix konstaterade (tror att jag satte lite griller i huvudet på honom). På sikt kan det nog vara läge att skaffa sig en lite klenare klass 1:a istället men den dagen den sorgen. Jag har ikväll skruvat ur 6.5x47 Lapua pipan för att skruva i 358 win pipan istället, nu är det dags att förverkliga tankarna på den optimala passkyttsbössan för lite mer krävande skott på blandat vilt. Jag tror att det kommer att kunna bli riktigt bra och hoppas hinna skjuta någon vända denna vecka för att börja analysera vilken potential som finns i pipan och hitta laddningar som den trivs med. Det skall bli skitkul Henrik

Förbannat fint skrivet! Tårarna bara rinner när jag läser och jag blev tvungen att gå iväg och gosa med mina hundar. En sak är i alls fall säker, Hampe har haft ett utomordentligt hundliv som nog är få hundar förunnat.

Diskuterar du med dig själv nu? Antar att det är ok så länge du håller med dig själv.

Blev en räv imorse på bockjakten. Högt gräs ställde till det först, sen hoppade den upp på stubben och då small det.

Har två stycken 9,3. En 57a och en 62a. Ur ett jaktligt perspektiv tycker jag att 57an är att föredra. Jag använder Alaska18,5 gr i den och det är rena pilgiftet för allt vilt som hamnar framför mynningen. 62ans teoretiska fördel är kulbanan vid långa skotthåll, men det är inte någon stor skillnad !. För mig har skillnaden i kulbanan inte någon betydelse då ca 90% av alla älgar jag skjuter är på avstånd under 100m. 57ans lugna/milda rekyl, och att viltet tar mark närmast omedelbart, gör att detta är min absoluta favorit klubba för Älg/Björn. Skillnaden i anslagsenergi mellan dessa två patroner är, enligt min åsikt, betydelselös vid Svenska jaktförhållanden.

Det vetifan om du ens märker skillnaden på dem.

Jag tror att Maddog brukar köra dom i ugnen på 50 grader över natten!:-D Skickat från min ST17i via Tapatalk 2

Nu är du allt liiite tjatig Maddog

Ps bland toppfågeljägare tror jag det finns många som regelmässigt träffar en snusdosa på 200m. Bland de som jagar 5-10 dagar /år och har kvar Alaska från 82 så tror jag det år färre...