Leaderboard

Påkörd gris inatt... Gick på två årsgrisar efter en 100m, skulle släppa då.. jag såg bara en men polaren såg en till som drog på andra hållet. Hm... tog om från start och det va ett par droppar blod på en 100m sträcka. Grisen hade förmodligen fått smällen fram i huvudtrakten. Nu gick iallafall Blackie 20 m vid sidan av första spåret. När jag så såg blod strax innan men norr 50 norr om där vi såg de andra grisarna så kopplade jag loss. Blev upptag och sen drog de runt som fan i kanten av samhället. Gick tillbaka över vägen och järnvägen. Tog oss runt och när vi springer in mot hund och gris far de förbi en gris med ritning från hundskallet som jag skjuter bom på... Inte rätt gris... för blackie vänder sin gris en hundra meter in. Sen snurrar det bra länge kring bäcken och blötmarkerna. Tog oss över bäcken ett par ggr. Kommer inte intill, står en gång på 3,5 tim... Pejlen lägger av helt... får ingen kontakt med halsbandet. Blir till att fotledes se till så vi inte tappar kontakten med hund. Rätt jobbig terräng... massor av tätt h-vete och i detta stena till förbannelse... Att vi inte bröt benen är ett under.. Kommer ifatt hund som är på andra sidan av ett stort vattensjukt område, typ vass. Vi går då rätt igenom. Ingen ide att försöka hålla sig någorlunda torr nu... Inget vidare drag i skallen, verkar mest som hon tjoar för att få hjälp. Kommer över "sjön" och tiken kommer direkt till oss och är helt slut. Koppla och börjar den mödosamma vägen tillbaka till bilen.... Efter ett 100 tal meter vägrar tåget gå mer... Klär av henne väst, pejl osv och tar henne på axlarna så går vi vidare. 20 Kilo extra vikt blir rätt jobbigt i den terrängen... stannar och pustar efter en bra bits bärande. Då kunde hon tänka sig gå igen. Brydde mig inte om att koppla för hon skulle helt säkert följa med nu... Passerad där gris och hund gått över en gång så skulle fanskapet ge sig iväg i löpan ingen... Men jag han att ta henne... Vad är felet på en DC 50 när den gröna lampan lyser konstant och det inte går att stänga av skiten.... Den har säkert varit i vatten en tim av de 3,5... Grisen då... Vet inte säkert men den va en jävel på att kuta... skador, givet.. säkert kring huvudet. Plast detaljer sönder fram på fordonet i högra kanten. De ska ha bromsat och väjt med grisen som sprang in i bilens högerfront. Får hoppas den klarar sig ändå... Surt att misslyckas men jag eller hunden kan inte göra mer. 3,5 timme hängde hon på sen va orken slut. Givet inte hennes normala "hänga på tid".. men det är ju början på säsongen och bevisligen inte tillräckligt med kondisträning i sommar...

Står och väntar in 45:e duvan för att sedan bryta.

Jag har länge haft ett stor intresse för just björnjakt och vill själv bli en björnjägare, i år blev det ett stort steg i rätt riktning! Efter ha vart med på min första björnjakt i veckan så fick jag bekräftat för mig själv att det är något jag kommer vilja satsa på. Jag gick med en hundförare och hans jämte och vi gick in på stånd 2 gr och hamna ca 35-40m från björnen innan vinden avslöjade oss. Efter det börjar jag fundera mycket vad jag ska skaffa för hund som har en stor chans att bli en duktig björnhund? Vad tycker ni om att ha en jämte på björn, bra eller dåligt? Tacksam för svar och tips!

Hejsan folket, Då man ska bli student inom en snar framtid var det dags att fixa till ett i det närmaste livsviktigt verktyg, en kapsylöppnare. Jag gjorde denna ur titanplåt och den presterar som en dröm och var riktigt rolig att göra Färgningen gjordes med en butanbrännare! Färgen fångas inte riktigt på bild, ska ta lite bättre bilder när jag får hem en ny mobil med bättre kamera. Hoppas ni gillarn!

Sen var det klart. Justerbar i höjd och sidled.

Hej Ackers kennel är uppfödare av bal jämthund, och han avlar på jämthundar som jagar björn och vildsvin. men dom jagar även älg och är meriterade. Många duktiga björnhundar som har kommit därifrån. Det kan vara värt att kolla upp. lycka till med din blivande björnhund

Rasen är inte så viktig! Det är jaktlusten som är viktig! Leta inte hundar där dom skäller björn, utan leta hundar där dom JAGAR björn. En vida skillnad Spårintresset är viktigt. Sen prägling å en massa tur så kan de gå bra

Min lilla erfarenhet säger också att titta mer på björnjagande linjer som används i aveln än på någon speciell ras. Skickat från min GT-P3110 via Tapatalk

För mig är det kul att lära sig nya saker och att testa nya saker, om det sedan inte kostar skjortan är det såklart en fördel. Men nu handlar ju denna tråden inte om mig och mina funderingar utan om dina funderingar på en ny custombössa. Som jag ser det så är 338 federal en mer allroundbetonad patron än vad en 358 win är, 358:an klarar av att leverera lite tyngre piller men nackdelen med det är såklart dels att kulbanan blir lite krokigare men också att rekylen blir något större. För bägge patronerna gäller nog att det är lämpligt att vara handladdare och då är det ingen tvekan om att kulutbudet är större i 338 även om det får sägas vara tillräckligt även i 358. Jag ser nog 338 federal som en modern 8x57 medan 358 win är en modern 9.3x57 Bägge två mår i mina ögon bra av att kompletteras med en klen klass 1 runt 6.5-7mm men det är såklart bara mina preferenser baserat på mina erfarenheter och min jaktliga verklighet, för andra som t ex TS kan det såklart se helt annorlunda ut. Henrik

Lyckostar som far ut imorgon, själv får jag vänta till helgen, men blev iaf medbjuden av en jag jagat med tidigare. Nu jäklar skall jag har ner mitt första vilt! telefonskrivet

Praktisk användning av träningen när Riva tappar bort sig helt, ja inte min men sambons

" Surt att misslyckas?" Nä du, du och dina hundar har gjort mer gott för viltet än du verkar tro, genom alla år. Visst, att finna allt vilt som skadats på olika sätt är ett önsketänkade. Men det kommer att stannar vid ett önsketänkande. Tusen tack för det du, dina hundar och kamrater runt om i landet, gör för vårt vilt.

Det löser du enkelt med en liten dämpare Jag säger inte att det är den optimala lösningen men jag är rätt säker på att det blir den mest ekonomiska. En forest i 338 federal med en liten lagom dämpare låter som ett rätt klockrent alternativ om du frågar mig. I varje fall om det inte är så att du VILL köra ett fullskaligt customprojekt vilket jag i o f s har full förståelse för att man vill ibland. Då kan du i bästa fall få en bössa som blir precis det du vill ha men det kräver dels att du är väldigt klar på din spec och att du är beredd att ta den extra kostnaden som det innebär. //Henrik

Letade efter en speciell bild visade sig att Madeleine använt den i höstas i bloggen.. Fortfarande finns lite tid kvar.. Nu har tiden tagit slut. 5 augusti -00 föddes Hampe, tanken var att han skulle bli en rådjursdräpare av rang då hans morsa var överjävlig på just detta. Hampe var dock inte fullt så generös med skallen och husses myckna fågeljakt gjorde nog att hans sök vart en aning trångt. Men trots det sköts första rådjuret för honom strax över ett år senare ute på Harka utanför Norrtälje. Vart rätt mycket harvande med den typen av jakt, han var ingen stjärna på något sätt men fanns där vilt inne så fick han iväg det en bit i alla fall. Det som han dock fixade galant var just fågelhämtningen! Under en hel del år så var han ensamhund med mej, var hos en kompis på dagarna när jag jobbade, vart ungefär som att lämna ungar på dagis. Lämna hämta lämna hämta. Funkade skitbra i alla fall. Och all ledig tid då så var han med mej. Oftast i skogen men även på andra äventyr. Sen kom Madeleine in i vårt ungkarlsliv.. I samband med det så halkade vi in på bollkalleuppdrag på olika ställen och det vart det stora lyftet för Hampe. Visade sig att kombinationen svårjobbad miljö, vass och träsk samt skammade änder.. det var Hampes hemmaplan nr 1! Finns ingen hund som vi haft som ens varit i närheten av Hamilton i uthållighet, gav sig fan inte. Flera gånger så har jag avslutat eftersök med bara en hund i vassen jobbandes och 5-6 till i båten. Varje jävla tillfälle så har Hampe antingen tagit änder och apporterat eller petat iväg i vassen med påföljden att båten tömts fort, alla hundar hör när Hampe fick kontakt och då dög det minsann att kasta sig i och jaga efter. Slutade oftast med att de som kastat sig i lyckas jaga ut anden som jag sköt och strax därpå kom Hampe ut ur soppan och såg hur någon av de andra slapptaskarna apporterade skjuten and.. HANS and. Men han gav sig inte för det, upp i båten och så rodde man fram en bit till osökt vass och vände in fören mot vassen.. enda jycken som spontant hoppade i och började jobba var Hampe. Flera gånger fick jag fan koppla hunden i båten, såg att han var slut, det var enda sättet att hindra honom från att gno vidare. Förra året, Hamilton då 13 år gammal, tog jag med honom ned i ett lite mindre viltvatten som vi skulle resa. Höll honom kopplad och körde en labrador och kompisen som gick och räknade skott hade sin labbe. Efter några pet så säger kompisen att nu är det slut.. Jaha tänkte jag, då kan jag släppa Hamilton så får han röra på sig och kanske hitta någon and till i alla fall. Tog av kopplet och den då hyggligt döva hunden travade iväg, springa gick inte pga åldern. Tar två minuter kanske så reser det änder som FAN!! Häftig tänkte jag, nu blir det rock ´n roll Kompisen börjar tjoa, kalla in Hampe!! Wtf?? Visade sig att där var änder kvar, kompisen ville inte ha upp fler.. men det var inte riktigt vad han sa så han fick skylla sig själv. Jag fick ett helvete med att springa ifatt 13-åringen inne i träsket, att vissla in honom var bara att glömma. Även om han skulle hört pipan så hade han änder framför sig, då bryter man inte. Men det gick iaf och Hampe ordnade 75 extra fällda fåglar den dagen till skyttarnas stora glädje. Just idag, när jag satt där ute med honom efteråt, så tänkte jag väldigt mycket på Gotlandsresan i höstas även.. Han var slut i kroppen då med men fick följa med ändå av det enda skälet att jag vet hur jävla kul han tycker det är med just kanin. Tror inte det hade behövts, var nog nästan dumt, men jag körde honom i par med en yngre spaniel när vi körde kanin. Tror det kostade oss några för hade vi bara kört trötta Hampe så hade de två spaniel rookisarna möjligen hunnit med lite bättre. Kunde inte för min vildaste fantasi tro att hundarna skulle resa tre kaniner ur första jävla stenröset jag kör in dem i!! Men de gjorde de.. Hampe hade inte samma klipp som första gången vi var på öin och jagade, givetvis inte, men killen hade gjort detta tidigare och hade koll på prylarna så mer hjärna och näsa så lyckades han i alla fall resa flera kaniner. Dessvärre hann vi inte ställa runt snabbt nog så de flesta fick vi bara se och jag tror inte vi sköt någon för Hampe exklusivt men det spelar mindre roll. Han fick vara med och han fick göra något som jag vet att han älskade! När han först fick prova på kaninjakt så snappade han snabbt som fan konceptet. Han jagade inte under bössan om man inte sa åt honom.. ofta..tydligt.. och jävligt högt men gjorde man det så fungerade han jävla asbra! Gick på norra sidan av Näsudden tills m Matte Holst och Micke Belker och det var verkligen skitenkelt att jaga. Fårbetad strandäng med enbuskar.. Man gick helt enkelt runt buskarna med Hampe, han sniffade av dem plättlätt, var de lite större så borrade han in skallen bland enris och slån och sniffade lite. Var där tomt så vidare till nästa bara. Men så såg man plötsligt hur han tvärnitade, tog en jävla fart och tryckte sig in i busken. Ut på andra sidan for kaninen och någon sköt den. Hampe backar ut lugnt och behärskat och rundar för att sen kuta och hämta kaninen Det var en mer öppen miljö så det gick så otroligt mycket lättare att jaga med spaniel än på andra sidan udden, där var det mer skog och trängre. Hur som, kusligt effektivt var det och utan någon som helst tvekan så tyckte Hampe att det var störtkul! Pälsvilt som kan enkelt kan hitta och apportera..whats not to like? Vet att jag skrivit det tidigare i något sammanhang men här och nu skiter jag i det, killen förtjänar att det upprepas. Stefan som vi jagade med första svängen på Näs hade en tyskterrier som var skitduktig och han har bott hela sitt liv på öin såvitt jag vet, han har helt klart sett en hel del hundar. Han och Bengt som vi jagade var utan tvekan jävligt impad av Hampe och hans stök bland kaninerna! Han var förbannat effektiv och vi sköt rätt bra med kanin gossarna och jag.. och framför allt.. han tyckte det var kul som fan! Vi pysslade ju inte bara med fågel och kaniner då utan vi var med på de här större vildsvinsjakterna på Harg. Ok han var ingen stjärna där men höll rent framför oss och visst sköts det vilt för honom utan tvekan. Men det som både jag och kanske framför allt Madeleine minns bäst var någon av de sista jakterna i januari ute på Fagerön. Vi kom att gå utmed en väg kanske 100 meter in, en hel flock hundar lösa som stökade runt. Plötsligt får vi höra via radio att där är kultingar i drevet.. små kultingar! Vart till att kalla in alla hundar fort. Konstaterar att vi saknar Hampe.. han skäller lite framför oss, inget ståndskall men något skall lite nu och då. Lät märkligt.. Vi går mot honom för att hämta hem honom och ser honom komma sakta emot oss i det snötäkta blåbärsriset.. bakom honom 40 meter ser vi en stor gris.. Hampe stannar och bökar med något och samtidigt som vi inser vad han gör hör vi en jävligt förbannad griskulting Jaha säger jag och vänder mej mot Madeleine..?.. vars rygg jag ser bege sig bort med jävligt långa steg bland tallarna Kultingen tjoar och lyckas ta sig ur Hampes käft för att snabbt bli infångad igen och buren till husse. Väl där så tar jag emot och börjar fundera på vafan jag ska göra med denna lilla randiga förbannade och blöta tingest? Hampe var skitnöjd och glad, hittat ngt hanterbart i skogen och självklart levererat till husse Slutade med att jag satte ned kultingen i snön och gick efter Madeleine, ville inte att han skulle hämta fler vilket han klart aviserade att han hade för avsikt att göra. De där små var tydligen skitroliga! Som vilken pipleksak som helst typ. Om grisen överlevde eller inte vet jag inte men jag vet att kroknade den så berodde det på snö och kyla, inte på Hampes grepp för han har aldrig varit hård i munnen någonsin. Detta är Hampes text så jag skiter högaktningsfullt i om det blir mycket text btw.. Men änder, och helst skammade, var nog hans tveklöst största styrka. För många år sen så satte Harg ut änder i ett jävla träsk till sjö som man snabbt kom att nästan hata.. Löhammarsjön. Varje gång vi var där så hoppades man innerligt att få slippa eftersöket just där.. idel dy, vass och enorma områden. Svårt att ta sig fram, ett helvete att hänga med hundarna när de jobbade för att kunna skjuta skammat som de inte fick tag på. Hur som.. I den miljön skulle vi jaga själva en dag. Bruket hade haft de jakter de skulle ha eller något och där fanns änder kvar, trots att fodret var väck som skulle jagas iväg. På Calles tid innebar det att vi körde dit och sköt så mycket vi orkade och hann med typ Vi stängde in kolvassen vid foderplatsen med båtar, tänk er en halv kesslerring fast på vatten och med änder på menyn i stället för hare. Sen in med div doggar och så sköt vi det som kom ut. Någonstans där i röran av skott så lyfter det en hona som jag inte riktigt når.. eller om jag sköt fel jag minns inte. Resultatet var i alla fall en skadskjuten and som flög iväg snett över sjön för att slå i en vass 250-300 meter bort. Hampe såg det och när jag sköt så drog han.. fan tänkte jag, det där går aldrig och det kommer att ta en hel evighet innan han ger upp och är tillbaka. I dessa sammanhang var han lite som en drever på den gamla goda tiden typ.. Hur som, änderna flög, vi sköt och Hampe simmade längre och längre bort och försvann efter ett tag. När krutröken lagt sig så apporterade labbarna det som var skjutet, vi låg i båtarna och snackade skit mest.. Calle hade sett skottet och skammningen, var väl inte helt nöjd. Vet att jag fick en blick som lät mej veta att jag nog skulle behärskat mej.. Plötsligt får jag se hundjäveln.. för då var han just det.. hundjävel komma simmandes... och strax såg jag att ta mej fan.. han hade tagit anden!! Helt galet.. helt jävla galet, det var utan tvekan den absolut mest häftiga apport han någonsin gjort på änder! Tror inte det finns allt för många hundar som gör om samma sak förövrigt.. Det var Hamilton i det element där han trivdes bäst! Men det som var det mest stående inslaget i hans liv var i alla fall kråkorna. Där var det inga konstigheter, lätta apporter på land varje gång i princip. Visst kunde de nypas förjävligt med näbben eller klorna men han brydde sig aldrig. Under hans första år så var han rätt hyggligt lydig med, stannade kvar och väntade tills jag skickade honom.. men vartefter åren gick så började han först att gnälla lite när kråkorna skrek och husse väntade med att skjuta.. Vart det dötid i jakten så roade han sig med att gräva ett hål i det hörn av kojan där han satt. Helt övertygad om att hålet ute i kullen på Blidö fortfarande finns kvar! När åren gick så lärde han sig att skicka iväg sig själv på apport, bara han sett att något trillat så var det ju bara att tassa iväg.. varför vänta på en tokslö husse? Korp, trut, kråkor.. spelade ingen roll. Var de riktigt jävla elaka så fick man greppa dem i en vingspets och boxera in dem till husse men in skulle de och ofta bet de sig fast i läppar och ögonbryn men då stod husse klar med kniven och bände isär näbben. Avlämningar var förövrigt överskattat.. Om man baxar in en skammad anka när husse står på liten sten i vassen.. släpper man då anden precis innan husse får tag på den.. ja då får man ju jaga den igen Husse låter lite märkligt men det hör ju inte jag här i vassen.. Den här hunden var förra året, 13 år gammal, med på något eftersök och gjorde alla rätt.. nästan.. Grejen är att jag tror att han utvecklade sin egen etik efter några år. Skickade jag in en labbe i en vass så kom den antingen ut tom eller med en död and eller jagade iväg efter en skammad. Hamilton spenderade mest tid av alla våra hundar i vassen men kom ytterst ytterst sällan ut med döda änder.. Rätt säker på att han tyckte de döda var tråkiga och jobbade tills han hittade någon som levde..hundjävel Undrar hur många han simmat förbi under årens lopp? Men jag kan köpa det. Det är de skammade som vi måste få tag på, om det ligger några döda kvar så.. ja det är inte bra men jag kan köpa det. Satan i gatan vad jag kommer att sakna dej Hampe...Fan vad det gör ont i själen. Fan vad jag hatar hundar som blir gamla, varför måste de bli gamla? Den här spanilen var glasklar i skallen, helt på det klara med att vi lämnade honom varje gång vi lastade de andra hundarna och bössor för att ge oss iväg på andjakt. Men kroppen tog slut efter 14 år.. inte en frisk tand i munnen, duktigt disiga ögon, risiga öron, tappat i princip all muskulatur.. Ramlade flera gånger per dag på klinkersgolvet men reste sig som om inget hänt. Shit vad jag önskat att huvudet liksom stängs av.. När jag tog bort Fancy för ett år sen så var hon totalt avstängd, helt i sin egen lilla värld och inte alls med. Hampe var tvärpå, gafflade på de andra hundarna och försvarade sin mat.. oavsett om de andra hundarna var där eller ej. Hans hemmaplan var andjakterna och eftersöken samt kaninjakten och jag är så jävla glad att jag fick möjlighet att ta med honom i höstas när vi var iväg Ken1, Skuris och jag. Han var inte med för att öka vårat jaktliga utbyte, han var med för sin egen skull.. Jag hoppas och tror att han har haft det bra med oss och jag är jävligt tacksam för att ha haft honom! Röj på som fan nu Hampe, på andra sidan finns inga krämpor. Husse kommer alltid att sakna dej!!

Finns ju en "viss" risk att buden på en Sako 75 i 308 i nyskick (utan skitfula Key Concept-slutstycket dessutom!) drar iväg ganska ordentligt. Man borde hamna ganska nära 10.000 med alla avgifter, om det räcker. Med risk för att låta pessimistisk Känns på tok för fräsch för att ha som projektbössa. Det bästa är nog att leta efter en begagnad 243:a med slutskjuten pipa.

Helt enig. Sako 75 är en av de få bössor som i mitt tycke har ett genuint kvalitetsintryck. Jag är väl inne på min 6:e eller 7:e nu med 9,3x66:an. Mina enda invändningar är de fula nätskärningspanelerna och att det sällan finns slutfinish på trästockarna. Har du 1-2 dagar gammalt skäggstubb så försvinner det på kinden i första skottet. Å andra sidan porfyller du en del av stocken

Idag var det tävling i jaktstig i Knäred. Tyvärr var min rygg paj, så inget deltagande för min del... men jag var på plats och hade en mycket trevlig dag med alla skyttar som var där. Tog ett par bilder med mobilen ute på banan... (tyvärr inga där vi njöt av fika...)

Och fruktansvärt överanvänd.

Jag tror inte att det bara är gener och ras som avgör utan tror mycket på individen och vad man präglar den på! Men det är klart att om föräldrarna jagar björn så lär det ju finnas lite i dom!

Haha En students viktigaste verktyg

Ja det tycker jag att du ska göra, Elimon Salon Pomo som han har är den yngsta 1a pristagaren på frilevande björn någonsin oavsett ras.

Var ute en sväng idag och lyssnade på härlig musik i skogen, och så måste man jobba premiärdagen, men men det blir många fler dagar i höst.

Vill du ha spets måste jag tyvärr säga att största chansen är om du söker en gråtuss med de rätta linjerna.

Martin Jeppson<--- Han bits inte alls i luren.

När jag läser de raderna så känns det som att du borde skaffa dig en 308:a och jaga lite grann med den för att på så sätt få en tydligare bild av vad det är du egentligen vill ha. Kanske handlar det helt enkelt om att du får jaga efter en begagnad sako 75 i 308win, även om dessa inte växer på träd så dyker de så klart upp med jämna mellanrum och eftersom du inte verkar ha jättebråttom så är nog mitt råd att gå den vägen. När du har skjutit lite vilt med 308 win så ser du nog om du anser att du behöver grövre piller och i sådana fall hur mycket grövre, 308 win är såklart också en fenomenal patron att börja handladda för med tanke på kulutbudet. Du kommer att ha alla möjigheter i världen att fundera på om du gillar tunga kulor i låga farter eller lätta kulor i höga farter, oavsett vilket så finns det kulor som passar i 308 win och jag lovar dig att den funkar klockrent till allt vilt i Sverige som du inte tänker skjuta med 222 rem. Henrik

Nä för fan, jag är ganska nöjd. Tränade Fitasc hela dagen. Svårt att lära gamla hundar att sitta men det går.

Här i södra Småland är det otroligt med svamp. Så fina soppar har jag nog aldrig sett. Detta plockade jag och frugan på en dryg timme.

Grymt bra skjutet av dej idag. 24 och inte få skjuta final :-( är ju själva F..

Tror inte nån svartlista finns vad jag vet. Finns ju "recensions" siter på nätet typ Rejta. Visst vore det en bra idé att dåliga hyresvärdar exponeras på nätet precis som tex oseriösa bilverkstäder.

Jag är inte expertis, tror du hittar bra jämtar som jagar björn om du just söker efter de linjer som jagar björn, men inte vilken jämte som! Annars är ju karelaren ett alternativ, men lika där, det gäller att välja rätt stam!

I ärlighetens namn så hittade jag Forestmodellen på tikkas hemsida men jag har ingen aning om de säljer den i Sverige. Om jag fattade dig rätt så vill du ha en träkolv på din bössa och det var lite därför jag tyckte att foretmodellen såg trevlig ut. Faktum är att de ser såpass trevlig ut att jag börjar få oroväckande känslor av habegär nu när min egen 358:a inte skjuter samtidigt som alla T3:or som jag provat skjutit riktigt bra direkt ur kartong... Hmm, det här var inte bra Henrik

Jag är inte alls avundsjuk Marcus!! Knappt alls... Fyfa.... Men lite kantareller har i vart fall ploppat upp här, inte mycket men en liten stuvning blev det i helgen!!

Och är införstådd med att du aldrig får till närmelsevis igen pengarna som du lagt ut på projektet.En T3 kanske du tappar ett par tusenlappar på medan ett customprojekt snabbt springer iväg i pris och sjunker i regel som en gråsten på marknaden. Därför måste du också vara noga när du tänker över specen precis som Henrik var inne på. Att bygga på en gammal M98, typ 648 eller 1640 är bland det ekonomiskt dummaste man kan göra då det är en M98 oavsett om det är ny pipa i eller ej - därför blir den inte värd mycket mer än en standard M98 trots att du lagt 4-6000kr på en ompipning. Har själv gjort denna vurpan. Nu gjorde jag förvisso en sneak uppgradering av en 1640 och hoppade över blueprinting och annat vilket gjorde att jag gav runt 3500kr för pipa och jobb, 3000kr för bössan, 1500kr för en ny kolv och jag fick 2500 eller om det var 3000kr när jag sålde den. Så man ska tänka efter både en och två gånger innan man börjar plöja ner pengar i ett vapen. Är det ekonomiskt korkat, ja då bör man vara helt övertygad om att den ska stå kvar i skåpet för resten utav livet mer eller mindre [emoji4] [emoji6]

Självklart kan den det, och du kommer nog ha framgång på skogsfågeljakten tidigare om du lagt lite tid på rapphöns skulle jag tro. Skogsfågeljakt innebär ju inte allt för många skottchanser per dag och de kan komma efter några timmars jakt. Trött hund och trött jägare ökar inte chansen till framgång direkt.

Min favorit! Instämmer i de du skriver. S.

Fy fan beklagar[emoji22] Sent from my iPhone using Tapatalk

Beklagar sorgen! Jäkla fästingar.

Surt Hippen, fast 14 jaktår är respekt. Hoppas själv på att få något mer jaktligt minne från min gamling..

Beklagar

I vanlig ordning så får TS en massa förslag som i princip allihop bygger på vad "jag har valt" eller vad "jag skulle välja", det är självklart välment och i princip väldigt positivt på alla sätt. MEN de valen vi gjort eller skulle gjort baseras på vår egen uppfattning och kravspec. Vi har allihop vissa käpphästar som vi prioriterar och sätter före andra, det kan vara låg vikt, treläges säkringar, löstagbara magasin, precisionspotential, kontrollerad matning/knökmatare, eftermarknadsutbud etc. Min poäng är att när vi inte vet hur TS prioriterar eller hur han skall använda bössan, många gånger så byggs 358win som hundförarbössor vilket ger en del prioriteringar av sig själva. När jag byggde min egen 358 win så var det som en renodlad passkyttsbössa och det gör att den specen ser helt annorlunda ut. Så för att kunna ge bättre och mer välgrundade förslag så behöver vi mer kött på benen från TS //Henrik

Beklagar sorgen

Fortfarande bra ruljans men med väderomslaget och mycket regn har de lättare att böka och hitta käk lite varstans.

Har blivit tre grävlingar och en räv här. Går trögt som fan men ska testa en annan mark nästa vecka.

Usch

Det gör inget Ozz, det ska ju skjutas ur en Blaser dvs det mest unika, ovanliga och utmanande vapnet på marknaden.

Det kan ju inte funka 6,5x55 fabriksammo oryx Nä du måste hitta på nån felkälla, annars blir det för trist!

De två Remmys jag ägt var tillverkade på 2000-talet...och som det verkade var kvalitetskontrollen då att klassa som närmast obefintlig. Men som du säger...hittar man ett bra exemplar är ju Rem 700/7 ett bra krusidullfritt push-feed system. En grej jag har svårt för dock, är att slutstycket går att öppna säkrat. Går man med hund och joxar i tät terräng är det lätt hänt att handtaget lyfts en aning, och sen går det inte avfyra, eller du får en klick då en del av slagstiftsfjäderns kraft går åt att stänga slutstycket.

Gick ett prova-på prov i Arvidsjaur(utterträsk) igår. Vi hittade en tjäderkull med minst 4 stora kycklingar, 2 singel orrar, en okänd och en förmodad splittrad orrkull på 7km med orutinerade hundar. Stannade även till på marken i Huvåsen o gick några km. Inga fåglar på vingarna men 4 tomstånd.

Superfint skrivet! Tankarna går med klump i halsen och fuktiga ögon till er familj! Lyckliga är de små valpar som får komma hem till familjer där de värdesätts så mycket..… leks med, jagas med, skälls på, gosas med. Precis som du beskriver. Det är så ett hundliv ska vara!