Leaderboard

Då så med ett par dagars stillatigande från min sida så tar jag mig tid att återkomma. Ola- ditt inlägg bär med sig och väcker ett större antal frågor än vad du kanske avsåg och även om det från din sida kanske var ett försök att stoppa tråden och klargörandet av kritiken kring era yttranden och göranden i tillståndsfrågor så kan jag garantera att denna tråd ligger långt upp på träfflistorna på Gooogle, det är inget jag sörjer över. Nåväl som jag ser det finns det i varje fall tre eller fyra moment värda att kommentera separat i detta. Med början i det enkla så kan jag konstatera Ola att du inte längre vill beröra eller hantera sakfrågan, undrar om det är ditt nästan dagliga umgänge med politiker som gör att du tar ett klassiskt politiskt grepp, det är som om Göran Persson återvänt till politiken, kan nästan höra dina tankar, "-vi förlorar i sakfrågan och i anseende, låt oss göra detta till en personlig fråga och formulera det på ett sätt som både är hotfullt och krävande samt utkräver förklaringar, ursäkter och avbön" Jag skulle helst sett att du inte klev iväg från sakfrågan, noteras kan att förbundet inte på något sätt, genom dig eller annan representant här inne har klargjort något alls, det har mest vart påståenden om att det anförts felaktigheter och oriktiga uppgifter, det är inte att klargöra saker, bara så att jag är tydlig därvid. Att du politiserar ditt svar Ola och gör det med en rätt så hotfull ton är intressant, jag är till skillnad från dig en privatperson, jag blev medlem den 10 mars 2006, ett drygt år efter ditt medlemskap och under hela den tiden fram till idag är jag en privat person. Du å andra sidan är Förbundsjurist på Sveriges mest inflytelserika och största jägarorganisation, det är en offentlig position, med ditt svar blev jag faktiskt lite osäker och beslutade mig att kontrollera saken, jo då, du är en offentlig person på det sätt som avses pressetiskt, även om så inte vore fallet är du en offentlig person här inne, en sådan som till och med tillhör moderatorskaran med tillgång till rätt att stänga trådar och förmodligen även del i moderatorforumets diskurs. Vilket och med anledning av det ämne som omtalas, Förbundets yttranden i frågan om lämpliga vapen gör både ditt nuvarande och tidigare innehav av vapen intressant och relevant för diskursen. Jag är helt säker på att alla, förutom du här inne ser betydelsen av ditt innehav i belysning och även om det är en personlig sak, inte längre är en privat sak, då du genom din tjänst och din verksamhet är en offentlig person, att tåla granskning och genomlysning. Vidare mera kan konstatera att jag var väldigt återhållsam, jag angav " Ola har ju själv varit privilegierad med både livstidstillstånd på enhandvapen, dvs sådana där man inte behöver påvisa aktivitet och behov samt något fler än sex gevär för jakt, han har dock enligt uppgift sållat en del i innehavet och har numera modesta innehav av jaktvapen och inte alls av enhandsvapen," det är knappast någon direkt uthängning i frågan om innehav utan mer en återgivning av meddelade uppgifter, det vill säga sådant som har meddelat mig samt ett återgivande av vad du själv har skrivit i form av ditt innehav här inne. Det kan vara så att uppgifterna är felaktiga, varvid det enkla och raka, samt naturliga svaret från din sida borde ha varit, "de där uppgifterna är inte korrekta, snarare än ett utbrott i frågan om privatlivets helgd, Du inser att du själv har "lämnat" ut dina vapen på forat genom att skriva om dem, samt att vi, som faktiskt träffats fysiskt ett par gånger, har tävlat i samma pistolskytteförening, i tiden före 2000, vilket jag vet att du inser att jag vet vad det betyder i frågan om ditt dåvarande innehav av enhandsvapen. Nåväl mitt innehav då, jag skall tydligen redogöra för det, annars är jag en dålig person, Benelli comfort 12/76, Browning Sporter GTI 12/70, Sako Quad 22LR/22WMR, Rem 700, 308 Win/6 mm BR, Pierce Action, 6 mm XC, Tikka T3 270 WSM, utöver detta har jag två lösa pipor, 308 Win samt en 6,5x47L pipa, jag har totalt sätt 4 ljuddämpare. Det är mitt totala innehav, jag har tidigare ägt enhandsvapen på 5 års tillstånd och haft en licens på livstidstillstånd som jag avyttrat samtliga då jag inte hade tid för sportskyttet. I frågan om jag ärligt uppgett ovanstående och om det är utförligt, tja med mindre än att vi skall träffas på halva vägen och jämföra utdrag från tillståndsenheten så föreslår jag att den som känner mig här inne och som noterar ett utelämnande kan kommentera saken. Sedan vill du att jag skall redovisa mina personliga intressen, återigen här är det intressant, varför skall jag göra detta? Jag är en privatperson. Nåväl, mitt yrke kan jag inte meddela något om, detta är lite roande då Ola med anledning av tidigare arbete mycket väl är insatt i reglerna kring just den frågan och vad man får och inte får säga, kravet i denna del är således inte bara rätt så drivet framställda, de är framställda mot bättre vetande. För övriga läsare kan anges att Ola tydligen är väl medveten om jag arbetar med och anser det rätt och motiverat att det skall vara med som ett moment i detta, jag ser det som ett utslag för den politisering som hans inlägg utgör i tråden och även ett rätt vildsint sätt att förta fokus från sakfrågorna. Mina privata intressen då, absolut jakt, skytte, fiske, familj, hus, gårdar, förkovran, mat, matlagning, vin/öl om än väldigt modest i intag därtill har jag rätt klara åsikter om hanteringen av tillståndsärenden, samt en del påpekanden om hur förbundet använder sin makt. Vi har tråden, lämpliga vapen från januari 2009 http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/15790-laempliga-jaktvapen/ där jag medverkar och klargör min inledande inställning. Jag är även med här, http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/31092-hk-mr-308/ under 2011 och har då en inställning och argumentation som är väldigt snarlik den jag har fört i tråden ovan. Det finns även ett svar som i mycket liknar det som framgår ovan "- Som jurist har jag i grunden väldigt svårt att se det lämpliga i att göra tillståndsprövningen av ett vapen beroende på utseendet av icke tillståndspliktiga vapendelar. Jag har därför full förståelse för din syn på systemet. Nu är dock systemet som det är och då får vi som alla andra försöka leva med det. Så länge som polisen frågar oss har vi svårt att vägra svara på deras förfrågningar och kommer sannolikt att fortsätta med det efter bästa förmåga. Och så länge som inte en majoritet av jägarkåren vill att vi jobbar för en regeländring gör vi inte det - de flesta verkar tvärtom vara emot dessa vapen. Mvh Ola " Som en kommentar till ovan och Olas svar då kan anges att vid den tidpunkten hade inte Tillståndsenheterna fullt ut erhållit VG sjukan och inte heller hade hanteringen av Ruger Mini 14 gevären kommit att ske. Det som skett i tiden efter är rätt skrämmande för dem som har perspektiv. http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/37968-juridisk-hjaelp-i-ett-licensaerende/ från 2012 Privat som privatperson har jag således kommit att föra en rätt starkt uttryckt och klar talan emot Förbundet och dess yttranden, jag kan idag inte återfinna just den specifika tråden, men jag har klargjort att jag anser varje yttranden som en del i en myndighetsutövning och att Förbundet borde stå till ansvar för dess innehåll, i varje fall så pass att de är tekniskt sett korrekta och sakliga. Om jag nu skall be Ola om ursäkt offentligt för att jag i en passus omnämnt hans innehav av vapen, så kan jag svara så här på den retoriska frågan, nej Ola, det avser jag inte, du är en offentlig person som utgör en del i beslutsgången för andras tillståndsärenden genom det yttrande som du är med och utformar/meddelar, hade jag hängt ut ditt innehav på något sätt, hade jag offentligt gjort någon del av information som inte går att hitta här inne vid en sökning eller genom att söka på bland annat tävlingsresultat för enhandsvapen med mera, alternativt talat nedsättande om ditt förmodade innehav så hade jag övervägt saken, din person är inte det som skall vara av betydelse här, det är frågan om Förbundets yttranden. Med andra ord det blir ingen offentlig ursäkt. Sakfrågan Vid en genomgång är det följande vapen, kända för mig som Förbundet har agerat väldigt udda, inom ramen för detta låter jag då även frisinnande jaktvårdskonsulenters påståenden såväl som skriftliga yttranden från Ola ingå, då dessa oaktat hur de kommit till tillståndsenheternas kännedom har medfört en avgörande roll i frågan om tillståndens vardande eller inte. Remington Rolling Block- Av någon anledning fick man för sig att dessa enskottare inte längre var lämpliga för tillstånd för jakt, http://www.vapenagaren.se/vbl-0601/rolling.htm, det tog ett antal år och ett flertal personers processande innan man fick ordning på saken, i grunden är det ett enligt mig löjliga påståenden om bristande ammo tillgång och precision som fick Förbundet att ta den inledande ställningen mot ett helt vapensystem, som förövrigt kommer i så moderna kalibrar som 45-70/90, 50-90/100/120 samt även 12,7 och en del riktigt trevliga som 500 BPE, 450 BPE med flera. Johan Karlsson, en känd svartkrutsskytt har genom sina tävlingsresultat visat prestandan i vapentypen och klargjort att det enbart är frågan om hur fräsch pipan är. I dag tror jag att ordningen är återställd. Walther G22 jaktmodellen med 47 cm pipa- NVV har prövat och godkänt vapnet för jakt, av oklara anledningar ger sig Förbundet på vapnet, det är leksaksbetonat, det är inte tradtionellt och det saknar precision för jakt, https://lagen.nu/dom/ra/2010:71, vapnet är leksaksbetonat?!, Seriöst, det är frågan om en rätt futuristiskt utformad halvautomat i 22 LR, en så kallad bullpup, men även om man inte direkt gillar den, dvs utseendemässigt reagerar på den så är den inte mer avvikande än säg en Benelli Comfort eller Argo, frågan om precision utgjorde ett rätt avgörande moment men det prövades aldrig i sak hur det var med den saken. Förbundets inställning och agerande, särskilt mot bakgrund av att ett antal tillstånd beviljades först och sedan kom dessa att avstyrkas därefter är svårt att förstå. Ruger mini-14 ärenden- Som jag hoppas är känt ändrade NVV sina regler och lyfte bort Ruger mini-14 och Garanden från vapen som det skall meddelas jakt tillstånd för den 6 augusti 2010, då hade man aviserat regel ändringen i god tid, Polismyndigheterna fortsatte att meddela tillstånd för Ruger mini-14 fram till en tid efter Utöya och det som inträffade där. Därefter kom RPS att ge sig på alla dem som fått tillstånd, efter helt korrekt ansökningar efter den 6 augusti 2010,http://forum.robsoft.nu/viewtopic.php?f=20&t=129006 en tanke då hade varit att Förbundet stått upp för de medlemmar som faktiskt inte gjort något fel, att deras rättigheter inte skulle kränkas trots att geväret idag inte är tillåtet för jakt så skall/kan en meddelad licens inte utan vidare återkallas, det ses som det gynnande förvaltningsbeslutet rättskraft och medborgare skall kunna lite på det. Förbundet var med och yttrande sig i de många efterföljande rättsprocesserna, samma yttrande användes tom i andras mål, av ren lathet från Polisen sida. Förbundets yttrande var av ett vapentekniskt ytterst tveksamt innehåll och därtill rättspolitiskt populistiskt. Vid denna tid skulle alla fjärma sig så långt så möjligt från allt som påminde om det som skett i Norge och att det gick ut över en del enstaka personer gjorde inget. Som i en parentes kan anges att detta var även RPS försöksverksamhet för att se om man kan rättsligt angripa, giltiga och korrekta vapentillstånd och få dem återkallade utan ändring i lag eller att den enskilde gjort något fel, försöket misslyckades efter att HFD i ett antal beslut klargjorde att man, Polisen inte fick göra så där, men ett stort antal person fick sina tillstånd indragna, resningar i Kammarrätter osv för att åter erhålla tillstånden avslog i det vapen rättsliga/politiska klimat som då rådde, andra tvingades med påtryckningar att ge upp sina vapen, en del fick dem tom omhändertagna av polisen trots den tvivelaktiga rättsliga grunden. Förbundets agerande är fortfarande oklart och inte förklarat så vitt jag vet. 338LM- Detta är en sak där jag inte har mer än uppgifter från PMT och från mer än en handfull sökande från sthlm de senaste åren, de har av tillståndsenheten nåtts av besked om att 338 LM har förbundet, eller någon som talar för förbundet sagt är för kraftig som kaliber och att den saknar jaktlig motivering i Sverige, att ansökningar som omfattar kalibern kommer att avslås. Härvid skall jag vara tydlig, jag har inte sett något yttrande men uppgiften har likalydande kommit från ett flertal personer jag träffat inom skyttet och de är typiskt sätt inga personer som far med osanning eller där jag har anledning att ifrågasätta dem. Ola menar på att det inte har funnits någon officiell inställning till detta på Förbundet men svarar sedan inte alls upp på PMT:s kommentar om att han vet vem osv. Vikkolvarna- Ja i den frågan har Fredrik klargjort vad som gäller, jag har ingen ytterligare kommentar annat än att Förbundet har gått utöver NVV:s regler och i det momentet så går man RPS tillhanda i myndighetens strävan att förbjuda vapen. Benelli- Ja den senaste frågan då, där förefaller det finnas en helt otrolig ovilja att klargöra saker, Ola mfl har tydligen i yttrande avstyrkt ansökan, Polisen har avslagit den, såsom den nästan alltid gör när Förbundet säger nej, de faktiska omständigheterna är sådana att Förbundets yttrande och dess innehåll hade varit intressant att ta del av och tala om, nu blir det inte så, Förbundet har rätt, pangen hade tom för kort pipa och pistolgrepp anförs det, http://www.jaktojagare.se/aktuellt/tyckande-kan-stoppa-vapenlicens I länken ser vi det aktuella vapnet, piplängd är ok, såvitt kan bedömas visuellt, pistolgrepp, nej det förekommer inget sådant. Det föranleder två följdfrågor, har förbundet klart för sig vilket vapen det är frågan, vägrar förbundet att ha fel i sak samt den stora frågan, varför vill inte förbundet att det skall finnas några godkända klass 2 halvautomater? Svaret på den sista frågan har jag inte men på de två följdfrågorna har jag svar, antingen vill inte förbundet acceptera att ett vapen tillverkat i italien för jakt och sportskytte är civilt och att man haft fel om modellen eller så vägrar man att erkänna att man haft fel. I detta hade det varit intressant att kunna finna yttrandena på hemsidan, att ta del av och utnyttja för att inte göra ansökningar som går över gränsen, det skulle tom kunna vara en lista som enbart anger, Förbundet avstyrker ansökningar avseende följande vapen; lista som följer. Nåväl nu börjar jag att närma mig slutet, i nuvarande rättsligt läge där Tillståndsenheterna med RPS tysta eller uttryckliga medgivande vägrar ansökningar på helt normala och tidigare accepterade vapen, där det anförs krav på sökande som inte tidigare ställts, där myndigheterna inte följer praxisavgörande domar samt medvetet maskar i handläggningen, finns det enligt mig anledning för det mest inflytelserika och politiskt bäst förankrade förbundet för jägare att vägra meddela yttranden, vi kommer att följa vårt åtagande när myndigheterna följer sina åtaganden. Det är i kölvattnet av JO:s kritik som för övrigt inte ens noterades, trots svidande formuleringar förmodligen det enda som kan belysa rättsosäkerheten och bristerna i hanteringen. Vänligen Christian

Skall jag vara ärlig så har jag inte varit såhär förväntansfull inför någon jakt på bra länge. Saker som kan matcha är väl längtan efter första upptaget med en ny hund eller när man jagade älg första gången och hörd tunga steg närma sig. Om man säger såhär. Jag får just nu lite större förståelse inför ungarnas förväntningar innan jul...

Upplever inte alls att jag skjuter sönder matvilt som duva eller and,och detta med att välja laddvikt fungerar ju lika bra om man använder trånga borrningar. 28g till duva och 32g till sjöfågel tex. Jag jagar mycket över öppet vatten,behöver man skjuta på simmande skadad fågel är full ett krav,inga andra borrningar ger nödvändig täckning om hållet blir drygt. /Mike

Hmmm, vanlig vanföreställning om grov kaliber. Hastigheten matchar väl vad 180gr Oryx gör i en 308 och lär ha liknande effekt. En bondad kula som Oryx kanske inte får tillräckligt motstånd i ett rå så risken är nog större för ett litet hål rakt igenom och längre flyktsträcka än att det blir mycket sönderskjutet.

Är sugen och har allvarliga funderingar på att åka. Tar jaktstigspåken med rödlyse och extra fulla choken.......

Jag har jagat bäver från kanadensare, grymt stadigt. Hade en skjutkäpp fäst emot midjan och jag satt i kanadensarens botten, det visade sig att stödet blev perfekt centrerat runt kanotens tyngdpunkt. Siktade på bäver på typ 100m och blev förvånad: "det här kommer ju att fungera". Pang.

Han har rätt fina filmer denna norrmanen.

Till helgen tänkte jag fara upp till mina marker i Bohusläns skärgård för att jaga fågel. Tänkte då prova något som jag varit sugen på så länge jag haft jägarexamen. Att jaga från havskajak. Jag har paddlat rätt mycket tidigare, spöfiskat och dörjat en hel del från kajak. I somras la jag mycket nät från kajaken, så jag känner den och dess stabilitet väl, vet vilken sjö jag bara paddlar i och vilken sjö jag kan hitta på skoj saker. Jag har som syns på bilden en brödback monterad framför sittbrunnen, perfekt att lägga fågel i. Självklart ser den som kan sina kajaker att det är en mycket klassisk inomskärskajak, en drygt 30 år gammal VKV Lisa. Det jag undrar nu är om det är några andra här som brukar jaga sjöfågel från kajak och om ni har några tips. Inte minst på hur man förvarar bössan under paddling ( vattentätt fodral fastsatt i kanten på brödbacken?).

"Förstör" man stående hundar om man jagar skogsfågel när det är svårt? För trädskällare verkar det ju i många fall vara just ATT man är ute i skogen med dem, som anses viktigt. Är själv totalt nybörjare på injagning nämligen så blir lite förvirrad av att det verkar vara så olika. telefonskrivet

Inte för jakt, men visst det är roligt med mycket förstoring. Christian

Jag har skaffat mina hundar för skogsfågeljakt men har tränat dom på i första hand rapphöns. En setter går väl förmodligen ganska stort och chansen till kontrollerade fågelsituationer i skogen i oktober är j..igt liten. Sen beror det vad man har för krav/förhoppningar, vill man ha en hund som står och det går att skjuta fågel för eller är målet en hund som är lugn i flog å skott. Hursom så är nog det lite för mycket som händer när man inte ser i skogen. Tror att man ska skilja på träning å injagning, som jag tänker så jagar man in en hund efter att den lärt sig sköta fågel. Om jag var i din sits skulle jag nog satsa på att åka till fjälls istället för skogen i oktober, verkar ju vara ett bra ripår.

Lite själva charmen med götet

Surbulle Upptäckte alltså att det inte var Benellis Only.. var pinsamt enkelt att hitta så var nog mest min lite för välutvecklade förmåga tanke - handling

Någon annan hade också skjutit på min bock tydligen [emoji35] Ja det är hagel man ser på käken..

Det är ju piglördag å allt... Lyxade till det med en T-benstek!

Är tyvärr inga "lappar" kvar i den så jag har ingen aning. Ska kolla med säljchefen imorrn om hon kan hitta var hon köpt dem.Det blev "full korg" ikväll oxå förövrigt:) Sent from my iPhone using Tapatalk

Spårningsjakt på nysnö. Bara att följa löpan och va beredd med hagelpangen när den går upp. Ett knep när det blir svårt att se avhoppet eller var spåret går är att konstant trampa med fötterna. Alltså trampa på stället tills du ser vart du ska gå. Haren trycker ofta hårt så länge den vet var du är, med andra ord hör dig.. Blir det tyst går den upp direkt. Vet förresten inte om det fungerar på fälthare... Skogshare fungerar det bra på. Speciellt på första snön. Hittar man bara harspår så sitter den nära.

Smygjakt men finkaliberstudsare, benstöd på bössan.

Bruna bönor och fläsk

Gör det. Merparten av fågeln har jag i ekologiskt bovete som tröskas sent så det lär inte plöjas innan slutet av oktober. När det är plöjt blir det mindre lättstyrda fågelsituationer med fågel i snår och buskage men någon stubb kan stå över vintern och hålla fågel i det öppna.

Och till trådskaparen: lyckas du med stadgan är du välkommen på en dagstur till Värmland för att skjuta dig en fasan eller rapphöna. Förutsatt att hök, räv eller allmän otur inte förstår årets utsättning för mig.

Det är väl inte helt hyggligt not fasanerna att sätta ut dem i ren skogsbiotop. Man brukar ha nog att göra med att få den att trivas i rätt biotop.

Det handlar väll egentligen om tillgång på fågel och hur markerna ser ut? Är det förhållandevis öppet med myr/mossmark, så du kan ha koll på hunden? Har gått hemmavid del och orre brukar funka, och då tidigt på säsongen, en kull tjädrar kan vara nog så samarbetsvilliga om man vill ha några fågeltagningar om hunden hittar det. Men jag tar inte ut en "rå" hund i skogen. Har gjort det med min första hund och hon jagade det hon hittade, och det var inte fågel i första hand... Men är ingen expert på ämnet, har bara skjutit en handfull skogsfåglar över mina hundar. Och hört en del uppflog på väg fram.... Problemet är den korta jakttiden i Småland, vilket är absurd enligt mig! En annan sak när det pratas skogsjakt, norröver skjuts det mycket dalripor, det underlättar injagning betydligt. Men från en skogsammatör, jag skulle vara försiktigt att släppa unghunden i oktober, om jag inte har koll på att den kan hantera fågel.

Väl värt att prova. I och med att vapnet stödde mot en punkt som faktiskt var neutral i kanoten visade det sig att det blev ruskigt stadigt. Just skottet jag tänkte på var faktiskt ett skallskott det vår tydliggöra den nivå av stadighet som jag faktiskt fick... och det blir ju rätt överförbart mot säljakten. Men det var ingen sjögång att tala om, det var i en å.

Ok! Vi har haft Foddsavers förut men det var 6 m rullar o jag tyckte att det var i minsta lagret så tänkte prova på något annat fabrikat.

Har gjort samma sak med mina hundar.

Jag har också gjort resan från Agria till Folksam, främst för att slippa självrisken vid vildsvinskada, vilket känns som det mest sannolika scenariot när man har "grishundar".

Gör dig två små handpaddlar som du kan använda för att få så låg profil som möjligt för att vifta med en vanlig paddel fungerar inte. Den vanliga kan du lägga ifrån dig när det börjar bli läge. Bössan måste du ha liggande framför dig så att den är lättåtkomlig när fåglarna lyfter.

Jag hade en M591 Varmint i .243. Det var en trevlig bössa, men plastning av den lösa rekylklacken behöver göras. Förr eller senare. Att den såldes berodde mest på kalibern. (Även om jag funderade på att pipa om den till 7mm-08) Jag tycker att Sakos lådor är bra att "bygga custom" på. Man får mycket klart från början: Bra trycke, säkring, underbeslag i stål (ja, det är viktigt!! ). Personligen så tycker jag att lösa magasin är ett elände på jaktvapen. Därför gillar jag t.ex L579 eller L61R lådorna. Skjut med .243:an till den är slut eller du ledsnar på den. Sen kan du fundera på custom. Customvapen är aktuellt först när man verkligen vet vad man vill ha. Annars blir det bara dyrt.

Ett par pontoner hade kanske varit något att säkra upp båten med? Bara att ta med en extra paddel och rigga luftkudden som när man ska klättra tillbaka in i kavajen efter man kapsejsat. /Markus

Igår anslöt Foxtrott Echo och bloggaren Naturtratten (http://naturtratten.blogspot.se/) för lite grävlingjakt med vorstehn Essa. Båda ville se hur det gick till med ställande hund. Vi körde ett tvåtimmarspass och gick över tre olika områden. Först en veteåker som var heldöd, därefter en havreåker där jag grytade en grävling i förra veckan. Inget där heller. Slutligen ett område med många grävlinggryt och mycket havre. Där har jag tidigare skjutit två grävlingar. I går kväll blev det en tredje (vorstehns fjärde i år). Denna grävling var en aggressiv hanne som vägde in på 14 kg. Rätt bukfet. Konstaterade att Essa behöver ögonkontakt med bytet för att skälla. När denna grävling förskansade sig i rejält täta snår så såg inte hunn honom och slutade därför skälla. Essa var rätt närgången i början men fick ett nyp och ylade till, väl hemma hittade jag inga skador. Efter en stund hittade jag en bra vinkel och revolvern gjorde sitt. Tillägg: Här är Naturtrattens skildring av det hela http://naturtratten.blogspot.se/2014/08/gravlingsjakt-i-akermark.html

Hej på er! Dimi är boende söder om Stockholm och nyligen examinerad jägare. Jag har tidigare inte varit jätteintresserad av skog och mark. Men för två år sedan skaffade jag och sambon en liten svamphund. I brist på svamp att leta efter så har vi gått många spår och nu senaste halvåret även blodspår. Vilket hon är duktig på men vi har aldrig gjort ett riktigt eftersök. Så efter att hunden hjälpt mig att komma ut i skogen och att jag funnit intresse för den så har det nu blivit dags att ta jägarexamen, vilket är skitkul att ha precis ha avklarat, är det nu dags för en grön jägare att ta sina första stapplande steg in i viltvårdens land och att få vara med om jakt på riktigt. Jag har en önskan om att vara med och jaga älg och då gärna stå i beredskap som eftersökare. Men jag gissar att and och gåsjakt kommer att komma till mig lättast då jag har tillgång till den typen av marker. Vänligen /Dimi

Har lika story, trots frugan i LF med alla rabatter har jag jyckarna kvar i folksam.

Finns en del som förespråkar just detta, bl.a var det en juvel som skrev om det i Vorstehtidningen för nåt år sedan. Men att ha en unghund under riktigt risiga år som det varit på många ställen ett tag kan inte vara lätt, med timmar mellan situationerna. I bästa fall.

Ja, å jag har en springerspaniel PÅ kort!

16/8 09:00 17/8 05:30

Nu är det bara en vecka kvar tills älgjakten, så då passar det bra att lägga upp älgjakt 2. Hoppas ni gillar jaktklippet och skitjakt på er alla. https://www.youtube.com/watch?v=A3oaL8WmgOE&list=UUzvRBfgFDVMUilOiieaBBDw

Eller ännu bättre,surra fast en sån här framför dig. /Mike

Tror du ska försöka tänka i termer liknande dessa. /Mike

Coolt! riktigt coolt precis något som jag skulle vilja prova på. Själv har jag skjutit en del änder från kanot och hade inga problem med det,tror inte man ska överskatta svårigheterna från kajak. Sannolikt tror jag du kommer bli tvungen att montera någon sorts vapenhållare på skrovet framför dig om du ska hinna med,att ha bössan i fodral och jaga aktivt lär inte funka. /Mike

Ja jag tänkte skriva mig från och med den 1/9 så jag kollade upp allt och fick lov av svärföräldrarna att skriva mig i deras övernattningslägenhet. Pratade med polisen först och sen handläggaren i upsala och de var mycket trevliga och tyckte ju att det var lite synd om oss här nere i skåne. När sen min sambo insåg vad jag höll på med så undrade hon lite vad jag tänkte på och att det kanske vore bra om jag var skriven "på samma adress som dina barn". Blicken jag fick gjorde att jag la ner projektet och tacksamt insåg att hon alltid försöker byta bort jourer mm som krockar med min jakt. Så nu får man vänta.

Lite kvällsvickning, inlagda strömmingsflundror på hårdbröd med kall pilsner till.

Nu är det bara en vecka kvar tills älgjakten, så då passar det bra att lägga upp älgjakt 2. Hoppas ni gillar jaktklippet och skitjakt på er alla. https://www.youtube.com/watch?v=A3oaL8WmgOE&list=UUzvRBfgFDVMUilOiieaBBDw

Nu är vi på rätt spår 1km spårande innan vi kom ikapp sen ett bra ståndskall. Så släppte ja på kompetens foxhound när vi var inom rimligt håll för å kolla hur hon utvecklat sig och de ser lovande ut hon ä sten tuff

Letade efter en speciell bild visade sig att Madeleine använt den i höstas i bloggen.. Fortfarande finns lite tid kvar.. Nu har tiden tagit slut. 5 augusti -00 föddes Hampe, tanken var att han skulle bli en rådjursdräpare av rang då hans morsa var överjävlig på just detta. Hampe var dock inte fullt så generös med skallen och husses myckna fågeljakt gjorde nog att hans sök vart en aning trångt. Men trots det sköts första rådjuret för honom strax över ett år senare ute på Harka utanför Norrtälje. Vart rätt mycket harvande med den typen av jakt, han var ingen stjärna på något sätt men fanns där vilt inne så fick han iväg det en bit i alla fall. Det som han dock fixade galant var just fågelhämtningen! Under en hel del år så var han ensamhund med mej, var hos en kompis på dagarna när jag jobbade, vart ungefär som att lämna ungar på dagis. Lämna hämta lämna hämta. Funkade skitbra i alla fall. Och all ledig tid då så var han med mej. Oftast i skogen men även på andra äventyr. Sen kom Madeleine in i vårt ungkarlsliv.. I samband med det så halkade vi in på bollkalleuppdrag på olika ställen och det vart det stora lyftet för Hampe. Visade sig att kombinationen svårjobbad miljö, vass och träsk samt skammade änder.. det var Hampes hemmaplan nr 1! Finns ingen hund som vi haft som ens varit i närheten av Hamilton i uthållighet, gav sig fan inte. Flera gånger så har jag avslutat eftersök med bara en hund i vassen jobbandes och 5-6 till i båten. Varje jävla tillfälle så har Hampe antingen tagit änder och apporterat eller petat iväg i vassen med påföljden att båten tömts fort, alla hundar hör när Hampe fick kontakt och då dög det minsann att kasta sig i och jaga efter. Slutade oftast med att de som kastat sig i lyckas jaga ut anden som jag sköt och strax därpå kom Hampe ut ur soppan och såg hur någon av de andra slapptaskarna apporterade skjuten and.. HANS and. Men han gav sig inte för det, upp i båten och så rodde man fram en bit till osökt vass och vände in fören mot vassen.. enda jycken som spontant hoppade i och började jobba var Hampe. Flera gånger fick jag fan koppla hunden i båten, såg att han var slut, det var enda sättet att hindra honom från att gno vidare. Förra året, Hamilton då 13 år gammal, tog jag med honom ned i ett lite mindre viltvatten som vi skulle resa. Höll honom kopplad och körde en labrador och kompisen som gick och räknade skott hade sin labbe. Efter några pet så säger kompisen att nu är det slut.. Jaha tänkte jag, då kan jag släppa Hamilton så får han röra på sig och kanske hitta någon and till i alla fall. Tog av kopplet och den då hyggligt döva hunden travade iväg, springa gick inte pga åldern. Tar två minuter kanske så reser det änder som FAN!! Häftig tänkte jag, nu blir det rock ´n roll Kompisen börjar tjoa, kalla in Hampe!! Wtf?? Visade sig att där var änder kvar, kompisen ville inte ha upp fler.. men det var inte riktigt vad han sa så han fick skylla sig själv. Jag fick ett helvete med att springa ifatt 13-åringen inne i träsket, att vissla in honom var bara att glömma. Även om han skulle hört pipan så hade han änder framför sig, då bryter man inte. Men det gick iaf och Hampe ordnade 75 extra fällda fåglar den dagen till skyttarnas stora glädje. Just idag, när jag satt där ute med honom efteråt, så tänkte jag väldigt mycket på Gotlandsresan i höstas även.. Han var slut i kroppen då med men fick följa med ändå av det enda skälet att jag vet hur jävla kul han tycker det är med just kanin. Tror inte det hade behövts, var nog nästan dumt, men jag körde honom i par med en yngre spaniel när vi körde kanin. Tror det kostade oss några för hade vi bara kört trötta Hampe så hade de två spaniel rookisarna möjligen hunnit med lite bättre. Kunde inte för min vildaste fantasi tro att hundarna skulle resa tre kaniner ur första jävla stenröset jag kör in dem i!! Men de gjorde de.. Hampe hade inte samma klipp som första gången vi var på öin och jagade, givetvis inte, men killen hade gjort detta tidigare och hade koll på prylarna så mer hjärna och näsa så lyckades han i alla fall resa flera kaniner. Dessvärre hann vi inte ställa runt snabbt nog så de flesta fick vi bara se och jag tror inte vi sköt någon för Hampe exklusivt men det spelar mindre roll. Han fick vara med och han fick göra något som jag vet att han älskade! När han först fick prova på kaninjakt så snappade han snabbt som fan konceptet. Han jagade inte under bössan om man inte sa åt honom.. ofta..tydligt.. och jävligt högt men gjorde man det så fungerade han jävla asbra! Gick på norra sidan av Näsudden tills m Matte Holst och Micke Belker och det var verkligen skitenkelt att jaga. Fårbetad strandäng med enbuskar.. Man gick helt enkelt runt buskarna med Hampe, han sniffade av dem plättlätt, var de lite större så borrade han in skallen bland enris och slån och sniffade lite. Var där tomt så vidare till nästa bara. Men så såg man plötsligt hur han tvärnitade, tog en jävla fart och tryckte sig in i busken. Ut på andra sidan for kaninen och någon sköt den. Hampe backar ut lugnt och behärskat och rundar för att sen kuta och hämta kaninen Det var en mer öppen miljö så det gick så otroligt mycket lättare att jaga med spaniel än på andra sidan udden, där var det mer skog och trängre. Hur som, kusligt effektivt var det och utan någon som helst tvekan så tyckte Hampe att det var störtkul! Pälsvilt som kan enkelt kan hitta och apportera..whats not to like? Vet att jag skrivit det tidigare i något sammanhang men här och nu skiter jag i det, killen förtjänar att det upprepas. Stefan som vi jagade med första svängen på Näs hade en tyskterrier som var skitduktig och han har bott hela sitt liv på öin såvitt jag vet, han har helt klart sett en hel del hundar. Han och Bengt som vi jagade var utan tvekan jävligt impad av Hampe och hans stök bland kaninerna! Han var förbannat effektiv och vi sköt rätt bra med kanin gossarna och jag.. och framför allt.. han tyckte det var kul som fan! Vi pysslade ju inte bara med fågel och kaniner då utan vi var med på de här större vildsvinsjakterna på Harg. Ok han var ingen stjärna där men höll rent framför oss och visst sköts det vilt för honom utan tvekan. Men det som både jag och kanske framför allt Madeleine minns bäst var någon av de sista jakterna i januari ute på Fagerön. Vi kom att gå utmed en väg kanske 100 meter in, en hel flock hundar lösa som stökade runt. Plötsligt får vi höra via radio att där är kultingar i drevet.. små kultingar! Vart till att kalla in alla hundar fort. Konstaterar att vi saknar Hampe.. han skäller lite framför oss, inget ståndskall men något skall lite nu och då. Lät märkligt.. Vi går mot honom för att hämta hem honom och ser honom komma sakta emot oss i det snötäkta blåbärsriset.. bakom honom 40 meter ser vi en stor gris.. Hampe stannar och bökar med något och samtidigt som vi inser vad han gör hör vi en jävligt förbannad griskulting Jaha säger jag och vänder mej mot Madeleine..?.. vars rygg jag ser bege sig bort med jävligt långa steg bland tallarna Kultingen tjoar och lyckas ta sig ur Hampes käft för att snabbt bli infångad igen och buren till husse. Väl där så tar jag emot och börjar fundera på vafan jag ska göra med denna lilla randiga förbannade och blöta tingest? Hampe var skitnöjd och glad, hittat ngt hanterbart i skogen och självklart levererat till husse Slutade med att jag satte ned kultingen i snön och gick efter Madeleine, ville inte att han skulle hämta fler vilket han klart aviserade att han hade för avsikt att göra. De där små var tydligen skitroliga! Som vilken pipleksak som helst typ. Om grisen överlevde eller inte vet jag inte men jag vet att kroknade den så berodde det på snö och kyla, inte på Hampes grepp för han har aldrig varit hård i munnen någonsin. Detta är Hampes text så jag skiter högaktningsfullt i om det blir mycket text btw.. Men änder, och helst skammade, var nog hans tveklöst största styrka. För många år sen så satte Harg ut änder i ett jävla träsk till sjö som man snabbt kom att nästan hata.. Löhammarsjön. Varje gång vi var där så hoppades man innerligt att få slippa eftersöket just där.. idel dy, vass och enorma områden. Svårt att ta sig fram, ett helvete att hänga med hundarna när de jobbade för att kunna skjuta skammat som de inte fick tag på. Hur som.. I den miljön skulle vi jaga själva en dag. Bruket hade haft de jakter de skulle ha eller något och där fanns änder kvar, trots att fodret var väck som skulle jagas iväg. På Calles tid innebar det att vi körde dit och sköt så mycket vi orkade och hann med typ Vi stängde in kolvassen vid foderplatsen med båtar, tänk er en halv kesslerring fast på vatten och med änder på menyn i stället för hare. Sen in med div doggar och så sköt vi det som kom ut. Någonstans där i röran av skott så lyfter det en hona som jag inte riktigt når.. eller om jag sköt fel jag minns inte. Resultatet var i alla fall en skadskjuten and som flög iväg snett över sjön för att slå i en vass 250-300 meter bort. Hampe såg det och när jag sköt så drog han.. fan tänkte jag, det där går aldrig och det kommer att ta en hel evighet innan han ger upp och är tillbaka. I dessa sammanhang var han lite som en drever på den gamla goda tiden typ.. Hur som, änderna flög, vi sköt och Hampe simmade längre och längre bort och försvann efter ett tag. När krutröken lagt sig så apporterade labbarna det som var skjutet, vi låg i båtarna och snackade skit mest.. Calle hade sett skottet och skammningen, var väl inte helt nöjd. Vet att jag fick en blick som lät mej veta att jag nog skulle behärskat mej.. Plötsligt får jag se hundjäveln.. för då var han just det.. hundjävel komma simmandes... och strax såg jag att ta mej fan.. han hade tagit anden!! Helt galet.. helt jävla galet, det var utan tvekan den absolut mest häftiga apport han någonsin gjort på änder! Tror inte det finns allt för många hundar som gör om samma sak förövrigt.. Det var Hamilton i det element där han trivdes bäst! Men det som var det mest stående inslaget i hans liv var i alla fall kråkorna. Där var det inga konstigheter, lätta apporter på land varje gång i princip. Visst kunde de nypas förjävligt med näbben eller klorna men han brydde sig aldrig. Under hans första år så var han rätt hyggligt lydig med, stannade kvar och väntade tills jag skickade honom.. men vartefter åren gick så började han först att gnälla lite när kråkorna skrek och husse väntade med att skjuta.. Vart det dötid i jakten så roade han sig med att gräva ett hål i det hörn av kojan där han satt. Helt övertygad om att hålet ute i kullen på Blidö fortfarande finns kvar! När åren gick så lärde han sig att skicka iväg sig själv på apport, bara han sett att något trillat så var det ju bara att tassa iväg.. varför vänta på en tokslö husse? Korp, trut, kråkor.. spelade ingen roll. Var de riktigt jävla elaka så fick man greppa dem i en vingspets och boxera in dem till husse men in skulle de och ofta bet de sig fast i läppar och ögonbryn men då stod husse klar med kniven och bände isär näbben. Avlämningar var förövrigt överskattat.. Om man baxar in en skammad anka när husse står på liten sten i vassen.. släpper man då anden precis innan husse får tag på den.. ja då får man ju jaga den igen Husse låter lite märkligt men det hör ju inte jag här i vassen.. Den här hunden var förra året, 13 år gammal, med på något eftersök och gjorde alla rätt.. nästan.. Grejen är att jag tror att han utvecklade sin egen etik efter några år. Skickade jag in en labbe i en vass så kom den antingen ut tom eller med en död and eller jagade iväg efter en skammad. Hamilton spenderade mest tid av alla våra hundar i vassen men kom ytterst ytterst sällan ut med döda änder.. Rätt säker på att han tyckte de döda var tråkiga och jobbade tills han hittade någon som levde..hundjävel Undrar hur många han simmat förbi under årens lopp? Men jag kan köpa det. Det är de skammade som vi måste få tag på, om det ligger några döda kvar så.. ja det är inte bra men jag kan köpa det. Satan i gatan vad jag kommer att sakna dej Hampe...Fan vad det gör ont i själen. Fan vad jag hatar hundar som blir gamla, varför måste de bli gamla? Den här spanilen var glasklar i skallen, helt på det klara med att vi lämnade honom varje gång vi lastade de andra hundarna och bössor för att ge oss iväg på andjakt. Men kroppen tog slut efter 14 år.. inte en frisk tand i munnen, duktigt disiga ögon, risiga öron, tappat i princip all muskulatur.. Ramlade flera gånger per dag på klinkersgolvet men reste sig som om inget hänt. Shit vad jag önskat att huvudet liksom stängs av.. När jag tog bort Fancy för ett år sen så var hon totalt avstängd, helt i sin egen lilla värld och inte alls med. Hampe var tvärpå, gafflade på de andra hundarna och försvarade sin mat.. oavsett om de andra hundarna var där eller ej. Hans hemmaplan var andjakterna och eftersöken samt kaninjakten och jag är så jävla glad att jag fick möjlighet att ta med honom i höstas när vi var iväg Ken1, Skuris och jag. Han var inte med för att öka vårat jaktliga utbyte, han var med för sin egen skull.. Jag hoppas och tror att han har haft det bra med oss och jag är jävligt tacksam för att ha haft honom! Röj på som fan nu Hampe, på andra sidan finns inga krämpor. Husse kommer alltid att sakna dej!!

Riktig Svenssonmat i dag- skinkstek, gräddsås,kokta päror och blomkål och ärtor. Gott så det förslår.

Nu tror jag inte en enda sekund på att det skulle gynna jägarna som kollektiv på kort sikt om Christians (som vi nog inte lär höra av mer här inne på ett tag) förslag blev verklighet men på lång sikt är lsaget förlorat i alla fall. Däremot skulle det gynna förbundet och göra förbundet en smula mer modernt...... Vi är inte längre Sverige, vi är det mångkulturella individuaistiska sverige. Det kan man tycka vad man vill om - men i dag har vi valfriheter vi förr bara kunde drömma om. Vi är vana att kunna välja och utrycka oss i val av allt från tandkräm till elleverantörer och telefonoperatörer. Förr fick vi välja vart tredje år och dessemellan hålla tillgodo med vad staten och folkrörelserna i all välmening ansåg att vi skulle få ha. Men med det mångkulturella Sverige följer även att "kittet" eller "limmet" i samhället försvinner till stor del försvinner - det är en ofrånkomlig konsekvens som jag ser det. Sett i det ljuset är vapeninnehav knappast något som kommer att bli mer avreglerat, förr tvärt om. FN driver frågan stenhårt, EU har hakat på, Sverige driver här faktiskt EU framför sig. De kopiösa mängderna vapen som finns i bla Afrika efter 50 år av sponsrade krig på distans mellan USA och Sovjet är ett gissel som flera afrikanska stater lider svårt under. Inte så¨att det är svenska älgstudsare som dyker upp i Kongo direkt, men man kan inte skilja på small arms och small arms. Nu är SJF en folkrörelse med allt vad det innebär - toppstyrt, kollektivistiskt, trögt, egenkärt och inte speciellt demokratiskt. En organisation du väljer att stödja där organisationen förväntar sig att du vackert har samma åsikter som förbundet när du betalat din avgift - som för övrigt snudd på är din skyldighet. Ett sådant förbund har framtiden bakom sig, tyvärr...... Att förbundet skulle bli ett renoldlat intresseorganisation ser jag som mindre sannolikt inom en snar framtid..... Det finns för mycket folkrörelsesjälar kvar där ute i stugorna som liksom inte fattat vad som hänt med Sverige. Folkrörelserna funkade när vi liksom hade ETT sverige, då var spridningen av åsikter och tyckanden liksom minimal - vi var ju inte vana vid att kunna välja för vi fick ju inte välja.... Nu är vi vana vid att välja, och förväntar oss att få välja. K-pistskyttet är dödsdömt, pistolskyttet står på tur och det dynamiska skyttet är nog bara en tidsfråga det med. Att tro att vi kan få acceptans för skytte eller vapen som gemene man ser som "träning i polisiärt eller militärt våldsutövande" i et samhälle där vi tycker oss allt mer och mer spektakulärt våld. Så länge folk slogsihjäl i knarkarkvart var det liksom inget man behövde se - det gick att titta bort och inte se det. Nu skjuts det färre än förr, men de skjuts på öppengata eller på en restaurant. Det går inte att INTE se det..... Då blir andras upplevda frihet solklart högre prioriterad. Ge vem fan som helst en "ÅsaNisse"-bössa så betraktar de flesta dessa som harmlösa, men måla skrället mattsvart, häng på lite gizmos som får dem att tänka på den senaste actionrullen så blir samma skrälle livsfarligt. Irrationellt ja, men det är lite av ett faktum...... Samma actionrulle som ger "black rifles" en lika stor lockelse efter samma svarta vapen som de andra fruktar. RPS är huvudfienden, men med tanke på hur man i alla andra sektorer i samhället tillåter polisen att leka lagstiftare och uttolkare av lag politiskt sett, man ger tom polisen de verktyg de behöver i den förändringen. Att då tro att lite individuell frihet för några tusen personer skulle väga tungt finns helt enkelt inte. Men utsätts man som ett kollektiv av ett flagrant påhopp hur accepterat den än må vara månde så tycker jag nog att man ska sjunka med flaggan i topp och inte leka kapo...... /T

Allt hade varit så fenomenalt mycket enklare och begripligare om man liksom börjat som man börjar svensk vapenlagstiftning - privat vapeninnehav är förbjudet, men undantag kan medges (det är vad licensen egentligen är, ett bevis på undantaget från lagen). - vapen för jakt ska användas och vara anvädnbara för jakt - vapenintresse ska INTE stödjas - militära eller miltärliknande vapen ska INTE användas inom jakten Genom att upprätthålla ovan tre grundregler kan vi motivera varför jaktlicenserna ska få vara ett så pass förenklat system (gentemot målskyttet som får ha mycekt roligare saker men också betydligt hårdare kontroller med tidsbegräönsade licenser etc etc etc) där kravet bara sätts till enklare personkontroll och jägarexamen. genom att hålla en restriktiv linje och inte vara ett vapenägarförbund kan vi upprätthålla en bild av jägaren som en ansvarstagande och balanserad individ i samhället. Om man ska rangordna dåskapen så må förbundet inte vara utan skuld men NVV betraktar jag som komplett inkompetenta (vilket bara den idiotiska kalibertabellen bevisar, för att inte tala om den metriska dåskapen i kaliberbeteckningarna - nått så dumt kräver en inteligent idiot). Sedan har RPS i sin outtalade visdom bestämt att sverige ska avväpnas och då givits världens bästa soppa att härja i helt utan lagligt stöd....... Men istället trasslar man in sig i NVV och RPS regler och vimsar runt i frågan om A är militär men inte B, fast både A och B är samma vapen i olika kostymer när allt handlar om en ren känsla för vad man inte vill se i svenska skogar...... /T

Suck. Ja, de värnar säkert jakten, Nille... Jag skulle personligen gärna se att vi slapp detta uppdrag, men något liitet perspektiv kan ni väl försöka ha på vikten av frågorna ändå... Vi har betydligt viktigare saker att prioritera och värna om än rätten att bruka vissa jämförelsevis ovanliga vapentyper. Att förkasta allt vi gör på grund av att vi som en liten, liten del i vårt allmänna uppdrag ska bistå myndigheterna med utlåtanden om vad som är lämpliga jaktvapen blir helt bisarrt. Jag håller personligen helt med om att både lagstiftningen och vår policy är luddig, svårtillämpad och märklig. Men, som sagt, det är bara att skriva en motion... För den som är medlem, vill säga. Om våra medlemmar som Christian skriver inte bryr sig ifall jaktvapen är "spektakulära" så ska rimligen deras ombud rösta enligt detta på stämman.

Jag håller inte alls med om att dom borgliga har gjort vad dom kan med rovdjurspolitiken....bland annat låter dom ju naturvårdsverket göra lite som dom vill.....dom skulle ge mycket tydligare direktiv om att regeringes beslut ska följas. Ett annat exempel är att dom senast visste om att licensjakten på varg skulle överklagas. Då skulle dom ha tagit beslut om jakten betydligt tidigare än 2 veckor innan jakten startat så att det fanns mer tid för en juridisk process. Jag säger inte att det hade hjälpt men jag kan inte hålla med dom har gjort vad dom kan för att infria sina löften. Annars håller jag med Hipshot om att Sverige överlag har skötts bra och det är överlag toppen att bo här...