Kan tänka mig att svingen blir något bättre med längre pipa, men jag tror också att man bara ska vänja sig vid det. Nu känner jag att jag får tänka på att riktigt trycka igenom, men om några tusen skott så blir det automatiskt. Plundringen likaså, remingtonen är mer lättplundrad men det sitter ju också i muskelminnet efter många tusen plundringar.
Bössan som sådan passar mig riktigt bra, den träffar där jag tittar så utgångsläget är kanon. Det är ju faktiskt inte så ofta som man tar tag i en bössa, lägger an, och bara känner att denna kan jag skjuta riktigt riktigt bra med. . Min Berettabock var likadan, det är arvegods från frugans morbror i Danmark och så fort jag kände på den så tänkte jag bara att den ska jag ha. Kompisens Beretta av samma modell utlöser kraftiga kräkreflexer så fort jag försöker prova den .
Alltiallt så känner jag redan nu att jag och fröken Benelli har inlett ett långt och lyckligt samliv där vi kommer att dräpa oändliga mängder fåglar
Nu väntar vi bara på att farbro blå ska säga sitt innan jag kan göra henne till en ärbar bössa