Leaderboard

Lol, har nu efter lite Internet studier kommit fram till att all berodde på frugans "lycka till" när jag åkte, kommer inte hända igen :-D /S

När man läser här inser man att man är ganska lyckligt lottad som endast behövde ringa morsan och be henne skriva över jakträtten på mig för att få tillgång till ~10 000 hektar.

Avel är svårt..... Extremt svårt inom små raser! Därom är vi överens, utan tvivel. Den enda lösningen som jag ser om de rastypiska ska räddas är en extremt hård linje vad avser registrering av valpar. Våra allroundhundar kan då, likt min finne fortsätta jaga som oregistrerade. Tyvärr tror jag inte speciellt många är villiga att gå så långt, då tom seriösa uppfödare misslyckas ibland, och parningar inte blir det dom tänkt..... Jag hoppas dock för rasens skull att ni kommer tillrätta med problemen, och den framlever som en fågelhund! Annars finns ju en framtid som den enda svenska allround hunden. Jag har iaf lärt mig mer om nobs genom diskussionen, och kommer nog även i fortsättningen ha en finne i hundgården. mvh/Urban

Burzum: En nyfiken fråga. Det är inte så att felet du talar om ovan egentligen är en rest av att ursprunget inte alls är en så specialiserad hund som ni i klubben nu vill skapa. Kan det inte vara så att spetsen ur ett historiskt perspektiv egentligen är mer av en "slask hund" som skulle jaga allt. Lite mer likt Laikans bakgrund?

Citerar Burzum här: "Att den skäller träande vilt kommer du inte ifrån, det sitter genetiskt i hunden, det är inte en egenskap man tränar upp hos sin nobs eller finne - den finns där från början" För mina öron pratar du emot dig själv, att Nobsarna skulle förlora en sådan gen för att vissa skulle användas till annat än föggel !? En hund med jaktlust kommer oavsett miljö/biotop hitta nåt att jaga. .

De jakter jag varit med på kallades för Rough shoots, vanligen hann man med 3 drives, 2 före lunch och 1 efter. Alla beaters såväl de med som utan spaniels skulle trycka fram och resa fågel ur tätningarna och på öppenytorna stog så The guns och pickers up för apporteringen. Väldigt roligt hade vi i alla fall oavsett nomenklaturen!

Har också suttit i några gömslen utan att skjuta nåt, en bom har det blivit. Tidigare samma jakt-tillfälle så var det en fågel som nästan kom i läge och uttrycket "så nära en bom har jag aldrig varit" myntades... Däremot är det ju extremt lärorikt att sitta där, särskilt om man sitter med nån som ger goda råd, och man kommer ju på saker som man borde ha haft med sig (typ en gameboy) och saker man tagit med sig i onödan (typ skott )

Det är ju därför jag skriver här... jag har två. Och jag VET hur fel det kan bli när man försöker jaga älg med dem. Jag jagar med nobs dagligen, flera månader per år - jag vet någorlunda hur de fungerar faktiskt...

Tycker ni missar poängen! Vad man jagar med sin hund påverkar ju inte aveln, MEN avlar man med tanke på annan jakt blir det något helt annat. Min tro är att dem flesta som påstår sig ha allround jagande nobs/finne kör det säljargumentet för att det saknas meriter på avelsdjuren. Är helt övertygad att våra bästa fågelhundar är överlägsna dessa omeriterade "allroundare". Alla finnar jag ägt med god jaktlust har med glädje jagat skogens alla vilt tills dem inser att husse bara skjuter fågel och rovdjur. Risken med "gris linjer" är att man tappar bort viktiga bitar som fågelhundarna måste ha tex. att lyssna efter flygande fågel och "fågelbehandling" alltså att hunden har ett beteende som får fågeln att sitta kvar i trädet. Sedan har det jobbats rätt hårt med exteriöra och sjukdomsbitar även dessa "glöms" ofta av allround uppfödare. Så summasumarum vill man jaga gris med en nobs sök bästa möjliga fågelhundar, problemet är att man knappast hamnar överst i valplistan om man bor i södern och ska jaga gris :/

Sett några tråd om "engelsk sjukan" som händer med hagelvapenägare. Då har jag blivit med "spanska sjukan"! Hämtade upp min 3e AYA i år =) En AYA No. 1 i Kal. 20. Vad fin den är. Fick lite kolv arbete hos Stanley Stoltz och nu passar den perfekt =) Ser fram emot lite övning och duvjakt under helgen. Tror att i framtiden blir det någon riktigt fin engelsk SVS men just nu nöjar jag mig med de spanska =)

Och det som utmärker just kron och gris är att dom gärna står för en ställande hund.....men dom ska inte jagas i timtal. Återigen.... Småspetsarna har otroligt många förtjänster som framför allt grishundar! mvh/Urban

Valet av valp har testats synnerligen utförligt på dåvarande Statens Hundskola. Vill minnas att det rörde sig om ca 800 valpar som mentaltestades vid 8 v, och därefter testades igen vid 10-12 månader. Slutsatsen var att det var fullständigt meningslöst att försöka utläsa av en 8v valp vad den skulle bli när den växt upp. Rekommendationen blev precis som uppfödaren till Anders S valp: "Blunda och välj". Det som däremot har en mycket stor påverkan hur hunden kommer hantera dressyr och andra situationer senare i livet är hur väl tiken fostrat valpen, dvs lärt den att vara underlägsen. Valpar där tiken inte fostrat dem, eller där uppfödaren tagit undan tiken när valparna blivit för jobbiga saknar en stor del av den mentala verktygslåda som är vital för deras fortsatta hantering av livet.

Har inte orkay läsa allt som står. Har själv två nobsar varav en är fem månader, jagar fågel och mård med dom. Det som jag tror kan förstöra rasen som fågelhund är dom som vill jaga kronhjort och gris med nobsar som driver och avlar på dom. En nobs är en spets som ska skälla.ståndskall. Vill man ha drev skaffar man inte en spets.

Ey! Jag har inget att göra med skyddsjakten i staden jag bor. Däremot finns det städer i närheten vars kaniner får stå till svars för mitt uppdämda skjutsug. I denna staden har ingen problem med bjäbbande hundar på kvällspromenaderna

ja

Mirva och burzum! Det ni helt verkar missa är att denna allround avel sker helt på sidan om den "vanliga" aveln. Dessa hundar hade överhuvudtaget alldrig fötts annars, om syftet hade varit fågeljakt. Att jag från början börade använda finnen som allround beror på att det är hart när omöjligt att jaga in en fågelhund här nere, då mängden övrigt vilt vida överstiger fågeltillgången. Att jag fortfarande håller mig med rasen, beror på att jag anser den ha ett flertal egenskaper som gör den till en ytterst lämplig grishund, egenskaper som älghundsraserna saknar till viss del. Den dagen alla diverse bykorsningar försvinner från de traditionella kärnområdena för trädskällarna, och varenda valp kommer från meriterade föräldrar, då kan vi fortsätta diskussionen..... mvh/Urban

Vitmossa är just bättre än papper...

Träna? Jag skjuter med 2,5 med båda öppna - det är en övningssak och inget annat.

En anledning till att man inte kan ställa detta som krav är för att annars skulle man kunna säga - han hade ingen orange väst så jag sköt honom - och gå fri från ansvar. I så fall är det fritt fram att skjuta bärplockare och andra som vistas i skogen och det tror jag inte allmänheten köper. Regeln är att man ska veta vad man skjuter på innan man skjuter - och denna regel gäller även färgblinda finurligt nog...

Är väl snarare så att de gångerna man INTE har skithuspapper med sig så slår magen frivolter. Vitmossa är bra till mycket.

Har alltid papper, om så bara för att torka av kniv och händer från blod, men det finns ju en del som torkar sig där bak med löv också så det kanske är en universell lösning? Min tanke, släpp alla funderingar på prestation och krav, njut av jakten, eller stillheten och framför allt, bristen på täckning på mobila enheter. /Christian

Verkar som jägarna har rätt dåliga magar, ja. Är väl allt jädra kokkaffe En som aldrig har papper.

Brukar ogärna publicera bilder av mig själv men what the f*ck... Ready to beat!

En kort film om min uvbulvan Uvbulvan till kråkjakten: http://youtu.be/P4tWKXdn6gs

Jag gjorde en film om min bulvan Uvbulvan till kråkjakten: http://youtu.be/P4tWKXdn6gs

Rävjägaren Att den skäller träande vilt kommer du inte ifrån, det sitter genetiskt i hunden, det är inte en egenskap man tränar upp hos sin nobs eller finne - den finns där från början. En hund som inte får vittring av en gris eller en älg har ingen näsa, det känner ju tom vi människor lukten av. Jag skriver det här av två orsaker, dels så värnar jag nobsen och de egenskaper den har idag, dels så vill jag såklart att du ska bli nöjd med ditt hundval. Tro på mig när jag säger att du med stor sannolikhet kommer att misslyckas med att få en nobs till en BRA gris och älghund. Jag har jagat en hel del älg med riktiga topphundar och jag vet att nobsen inte är rätt för den jakten. Jag VET också om folk som har misslyckats med att få nobsen att fungera på älg. Man lägger kanske flera år på att få tag på en valp, man ser till att bo vettigt för en spets hör inte hemma i en lägenhet, man ordnar med större bil och allt som ska till bara för att få en hund som inte funkar. Det är inte hållbart. Se efter en liten laika-tik istället, de skäller iofs också träande vilt men i mindre utsträckning än nobsen. De har också ett större medfött intresse för klöv- och rovvilt, de blir inte rädda av en älg, som faktiskt nobsen kan bli - tro mig. Dessutom har de är förhållandevis snävt sök - men du vinner större fart i både sök och förföljande pga något högre höjd. Blir hunden bra kan du meritera laikan på både gris och älg. Jag räknar med att du vill ha så meriterad hund som möjligt för att objektivt veta att din hund har stor chans att bli en duglig jakthund. Köp då också en där du själv kan vara med i det arbetet och meritera din egen hund, då hjälper du alla med samma intresse som du har. Jakthundar är lite vardagligt och gråtrist, det är inte speciellt fräckt. De raser som finns idag har de egenskaperna de har för att det fungerar. Rasklubbarna har sitt arbete för att ett kollektiv som drar åt samma håll kan åstadkomma mycket. Jag förstår mycket väl att man måste jaga gris och att man då måste ha rätt hundar. Men rätt hund är inte en småviltshund för träande vilt. Tänk också på att en spets är en spets, man får inte vara hård mot dem. Det är inte som en TJT som man i princip kan slänga i väggen och den viftar på svansen ändå. En spets ska inte bestraffas, och då hamnar man i ett dilemma när den genetiskt jagar djur upp i träd och det inte är det man vill göra. Om man inte tror att en ras har ett genetiskt betingat jaktsätt så bör man sätta sig ner i lugn och ro och fundera över varför drevern helst driver rådjur, varför beaglen helst driver hare och varför en jämte som släpps ut i skogen skäller älg efter att ha letat i vind eller varför en gråhund går som en gris ner i spår och med sin tjurighet hittar och ställer älgen. Jag kan i förväg avslöja att det inte är något man tränar in.

Grann kronhjort sen i november

Rasen är för liten för att tåla en uppdelning, detta skulle skada det långsiktiga arbetet med att minska inaveln i rasen och förekomsten av ärftliga sjukdomar. Det skulle också kunna medföra glidningar i exteriör. Exteriören hänger ihop med dess roll som skällande fågelhund. Det finns hundar som är bättre på både gris och älg som inte behöver ha de speciella egenskaper man måste skydda hos den skällande fågelhunden (frånvaro av drevskall, egenskapen att lyssna efter slående fågel, den känsliga näsan och den låga skalltröskeln). En fågelhund ska skälla av den oerhört svaga vittringen från en fågel högt uppe i ett träd, sådana krav ställs inte på varken gris- eller älghund. Förlorar man den egenskapen är det inte säkert att man någonsin kan få tillbaka den. Som sagt tidigare, det är bara två raser som fungerar som skällande fågelhundar, men åtminstone 9 älghundsraser plus en massa andra (tysk jaktterrier, wachtel, viltspårhundar osv) som lämpar sig bättre för annan jakt. Poängen är inte att man inte kan få en nobs eller finne att fungera på storvilt, poängen är att det bara är dem som fungerar på fågel och det är skyddsvärt. När nobsen är förstörd kan grisjägaren gå vidare till nästa häftiga ras, fågeljägaren lär knappast kunna gå ut med en wachtel och jaga.

Håller med....och vem skulle inte vilja köra folkrace med en ferrari;) mvh/Urban

Tittar man på Finland så verkar det som att deras små spetsar ses som mer "allround" än här i Sverige. Finnspetsar vinner finska älghundsmästerskapen och nobsar används både till björn och älg. Här i Sverige är det dock annorlunda. Avelsarbetet bör respekteras och det finns gott om andra hundraser för älg och gris. Att använda EN nobs till klövvilt är väl inga problem men att avla för att få en klövjagande nobs linje skulle kunna förstöra en liten och därmed känslig ras. Kan som exempel tydligt se vad "fel" avel gjort med en ras som Golden Retriver på 30år. Från en ras med jakthundar/apportörer till knähundar/soffpotäter. Det går fort när hunden inte avlas för sitt syfte.

Är det någon jakt som har möjlighet att ge goda skottchanser så är det just fågeljakten, men jakt är jakt. Skitjakt i framtiden !

Det gör nåt för alla dem som arbetar med rasens framtid, som bedriver seriös avel enligt ssf´s och skk´s riktlinjer, som ideellt ställer upp vid utställningar och jaktprov för att föra rasen framåt. För dig personligen gör det såklart inget, men att köpa en hund som blir runt 14år för att det kanske möjligen fungerar är för mig vansinne. Köp en hund som man går jaktprov med på gris med och bidra på ett positivt sätt istället för att parasitera på andras hårda arbete. Köper man en jakthundsras bör man ställa upp på rasklubbens arbete, oavsett om det är en Gotlandstövare, Drever eller Norrbottenspets. Att jakten bedrivs i Södermanland är i sammanhanget ointressant, det viktiga är hur och vad man jagar. Rådjur och Dovvilt är av flera skäl direkt olämpliga att jaga med Norrbottenspets, framförallt jaktetiska. Att göra det sätter hela löshundsjakten i fara för oss alla.

Nu ska vi reda ut begreppen lite. Norrbottenspetsen är en svensk ras restaurerad under 1960talet för att få en helsvensk skällande fågelhund. I hela rasens historia har man försökt förfina egenskaperna som just detta. Därför kan man bara meritera sin hund på jaktprov för skällande fågelhundar. Under en tid kunde man i regi av älghundsklubben också meritera hunden som löshund på älg, så är det inte längre. Det är Sverige som äger utvecklingen av Norrbottenspetsen som ras och gör rasbeskrivning och exteriörstandard. Norrbottenspetsen är en typisk småviltshund som i sitt sätt att jaga är bäst lämpad för vilt som träar. De går redan som valp och tittar upp i träden och skäller sina första skall på småfåglar. Den känsliga näsan och förmågan att använda hörseln gör att den på ett mycket bra sätt håller reda på mård, ekorre, tjäder, orre och järpe. Detta är egenskaper som man i aveln försöker förstärka och på jaktprov utvärdera. Norrbottenspetsen ställer också andra djur som låter sig ställas, som vildsvin, älg, björn och grävling. Min erfarenhet är dock att det är inte samma sak att kunna ställa en älg som att i frisök jaga den. Jämför hur det är med den överväldigande majoriteten av älghundar vid björnjakt. De söker inte björn aktivt under jakten, men bör/ska ställa björn vid kontakt. Norrbottenspetsen struntar oftast i helt färska löpor av älg, och en del skyr älg helt och hållet. Norrbottenspetsen slutar ofta helt att fungera vid björnmöten, den blir rädd helt enkelt. En Norrbottenspets reagerar HELT annorlunda vid vittring från skogsfågel än vid älgvittring - det är som att man ger hunden en elchock. Så till det viktiga i här. Det registreras ungefär 100valpar per år av rasen, den är på grund av sin litenhet (i antal) känslig. För att behålla rasens nuvarande egenskaper är det viktigt att man inte avlar med en annan strategi än den som SSF satt upp. Ett medvetet avlande exempelvis på anlag för drevskall kan snabbt helt förstöra rasens förmåga att jobba med fågel. Utvecklingen blir då sådan att varken älgjägare eller fågeljägare kommer att ha nån glädje av Norrbottenspetsen. En ställande ska vara TYST så länge inte skalldjuret sitter eller står stilla. En Norrbottenspets har ett sök som oftast inte överstiger 10min vilket innebär att den har stora svagheter som älghund, men passar bra som fågelhund. Den är dessutom i förhållande till de 9 älghundsraserna vi har i Sverige långsam på grund av sin storlek. Den klarar inte att springa ikapp en älg för att fronta den och ställa den. Det är ett faktum som kan vara bra att komma ihåg. Ja, man KAN få en fungerande storviltshund av en Norrbottenspets, men det är bättre att välja en som faktiskt är avlad för att jaga sådant vilt. Chansen att man då faktiskt får till en fungerande hund är MYCKET större. Om man nu lyckas få till en Norrbottenspets så är det ett mycket egoistiskt sätt att tänka. När hunden går till gris och älgjakt försvinner den ur avelsbasen för fågelhundar då den inte längre bedöms på jaktprov och aveln på så sätt kan utvärderas. Nästa gång man vill ha tag på en hund med de egenskaperna som man första gången fick kanske de inte ens finns längre - och det beroende på ens egna agerande. Det gäller att tänka lite längre än näsan räcker för att vi ska kunna behålla rasen vid liv. Köp en hund som kan utvärderas utifrån sina egenskaper på älg och gris om det är sådan jakt man ska bedriva. Delta i jaktprov och i rasklubb och hjälp din ras framåt istället för att förstöra 50års riktad avel. Det tar lång tid att nå dit vi har nått idag med Norrbottenspetsen men det går fort att förstöra! Kom ihåg att en bra hund som är meriterad går att försäkra till ett annat värde och man kan få ut ersättning som faktiskt bättre motsvarar hundens monetära värde. Det är bara två hundar som i sitt arbetssätt är helt anpassade för fågeljakt och aveln bedrivs helt och hållet med den inriktningen. En ras som har egenskapen att känna vittring från en orre 25m upp i ett träd är något helt helt annat än en hund som klarar av att följa ett klövspår på backen och känna vittringen av ett 2-3m långt "stinkande" djur som står i vind - det finns det faktiskt väldigt många hundar som klarar av... Ska du jaga klövvilt, välj en ras avlad för det, du får större chans att lyckas och vi kan behålla en av våra få nationalraser till det den faktiskt är bra på. Om man nu inte tror på att en ras faktiskt har genetiska förutsättningar för sitt sätt att arbeta, varför då välja aktivt, då kan man lika gärna slå en tärning för vilken ras man ska ha. Tror man inte på att Norrbottenspetsen först och främst är en småviltshund för träande vilt så saknar man helt förstående för både genetik och jakthundar generellt - man bör då ta sig en funderare på om man överhuvudtaget ska ha en hund!!! Att köpa en Norrbottenspets för att jaga gris är lika dumt som att köpa en jämthund för att jaga hare. Jag har själv suttit på pass och sett både hare och hört jämtens klingande drev runt i såten, det innebär verkligen inte att det är den vägen man ska välja även om nån extremist säkert kommer anföra motsatt...

Jag har aldrig ens sett ett levande vildsvin så hur dem är att jaga har jag inga åsikter om. Men är det så enkla kan man väl använda vad skit som helst istället för värdens bästa jakthundar....... pärlor åt svinen

Jag håller med Mirva att det måste ju ändå va fågelmeriter man avlar på. Sen att man använder hundarna till annat gör väl inte så mycket. Är väl så att både nobs och finnspets går att starta på älgprov i finland?

Problemet kommer väl när aveln i huvudsak sker på rykten om grisjakt, och det tänkta syftet med rasen hamnar i skymundan. I ditt exempel är det ju inga problem, då den är meriterad på fågel....då blir den knappast sämre bara för att den även jagar gris. Jag ser i dagsläget inga egentliga problem för någon av trädskällarraserna av att det bedrivs lite fulavel i södra sverige, då problemet med avel på omeriterade/jaktodugliga hundar är flera gånger större. Problemet kommer först om dom skulle bli så populära att grisaveln överstiger fågelaveln..... Samtidigt är historien som fågelspecialister ganska kort....med tanke på att det är "nordiska urhundar", som alltid varit allroundjagande..... mvh/Urban

Rävjägaren, det finns i sverige en säger EN enda inhemsk ras av skällande fågelhundar, folk har jobbat, slitit och svettats i många år för att restaurera och återställa denna ras som en tid ansågs vara utdöd,just i dag har en norrbottenspets för första gången på 34 år vunnit SM för skällande fågelhundar, varför vill ni förstöra vår egen ras med att föda upp valpar för att jaga GRIS, ge fan i vår enda ras för fågel, det finns hur mycket hundraser som helst som är avlade för grisjakt, håll er till dom och förstör inte det arbete som många ideella lagt ner så mycket pengar, tid och möda på att återskapa.Jag är till 80% fågeljägare, jagar dock med finsk spets, men blir ursinnig över detta vansinne att jaga gris med fågelhundar, svenska fågelhundar, de som borde tillhöra vår nationalklenod. SKÄMS alla som håller på med detta.

Ensamjakt eller med någon trevlig person som sällskap. Rovdjursjakten gillar jag skarpt. Sitter nu o väntar på att valpen ska vilja lämna mig. Men grenarna10m bort är tydligen för goda.... ( ska bli rävstövare är iaf grundtanken, just nu mest spanielavstånd ) Gillar ej jaktlag då jag kan va en tämligen grinig jävel med myrstack i byxan. En kvart på älgpass sen vrider jag mig o kollar klockan konstant. 2 timmars älgpass = hjärngympa för o försöka sitta kvar. nä ensamjakt eller med god bekant är grejer det. Gärna en riktigt fin rävjakt.

Sköt min första gås i morse! Satt uppe på berget på jaktmarken och väntade på sträcken, denna plockade jag ner perfekt. Första chansen första skottet. Provar väl ett pass ikväll också, mycket sträck då marken ligger 3-400 meter från havet där de sover