Läs mitt inlägg igen. Jag dömer inte ut hunden. Det enda jag menar är att om man köper en hund från jaktligt omeriterade föräldrar i flera generationer, från en kennel som knappt producerat en enda jaktprovsmeriterad hund, då är risken betydligt större att man blir sittande med en hund som inte har alla de önskvärda jaktliga egenskaperna med sig i verktygslådan än om man valt en valp från högmeriterade och bevisat dugliga hundar.
Det är ingen garanti att hunden blir bra bara för att föräldrarna är det, likväl som det inte är en garanti att hunden blir oduglig om föräldrarna är omeriterade, men man bör vara medveten om sannolikheten för de olika utgångarna.
Det är ingen kritik mot dig eller ditt val av hund, endast en punkt att ta hänsyn till.
Anledningen att jag skriver det är att beroende på vad hunden har med sig i form av nedärvda egenskaper så kan det behövas olika angreppssätt och injagningsstrategier. Är man då nybörjare på området så är det då mycket klokt att tidigt ta hjälp av någon välrenommerad fågelhundsdressör med stor erfarenhet, som du själv finner förtroende för, och få lite hjälp att lotsa in hunden på rätt väg.
Jag har själv upplevt hur enkelt det är att få till en bra jakthund av ett ypperligt material, en hund som har hela verktygslådan med sig, där behövs det knappt dresseras något. Jag har också upplevt vilka vedermödor som uppstår under injagningen av hundar som inte har alla verktygen med sig i lådan, och det är väldigt lätt att det blir fel om man inte hunden får rätt förutsättningar och stöd för att hitta de saknade verktygen.
I dina trakter har du väl både Anders Landin och Birger Knutsson som bägge är legendarer inom vorstehvärlden och besitter en otrolig erfarenhet. Jag skulle råda dig att ta kontakt med någon av dem.
Utöver det så skulle jag nog bestämt avråda ifrån att låta en unghund springa planlöst omkring i skogen en timme om dagen. Det riskerar enbart att skapa problem. En hund som inte lärt sig jaga måste just lära sig jaga under bra förutsättningar och under kontrollerade former, och det inbegriper inte planlöst spring i skogen oberoende av vindriktning. Rent generellt brukar man eftersträva att oerfarna unghundar endast släpps i fågelrika marker där de får söka i stabil motvind för att lära sig använda nosen och reagera på dofterna.
Sen är det också så att hunden är 10 månader gammal. Det är liksom ingen ålder och en del utvecklas senare än andra. Att hunden driver klövvilt med skall är heller inget fel, det är en vorsteh, de är framavlade för att även driva med skall. Men vad gäller avsaknaden av fågelintresse så är det nog klokt att ta hjälp i tid av någon som kan se till att hunden får introduceras för viltet i rätt takt. På ett internetforum är det svårt att få konkret hjälp på den punkten eftersom ingen kan se hunden.
Ett sista varningen ord vill jag även inflika vad gäller stoppkommandot. Att belöna en sittande hund med en boll fungerar finfint på brukshundsklubben, men en fågelhund vill du inte bara att den ska sitta i en skarp fågelsituation då driften säger något helt annat. Den ska sitta LUGNT. Att lära in en förväntan i stoppkommandot är liksom inte rätt väg då..
En enklare väg är att habuituera bort allt intresse för flygande föremål genom att kasta saker dagligen som hunden aldrig får sätta efter, ända tills dess att den tycker flygande föremål är sjukt tråkiga. Då är det en smal sak att introducera ett sittkommando när något kastas och få hunden att spontant och lugnt sätta sig så fort något flyger upp. Det tar tid, och många kast i varierande miljöer och vinklar, men det fungerar ypperligt och du slipper gorma och skrika. Hur man mer konkret går till väga finns beskrivet i Mattias Westerlunds filmer på http://hundskolanvision.se/modules.php?name=Content&op=showcategory&cat=3
Det ger också vid handen att apportträningen görs med utlagda apporter, inte kastade..
Lycka till!