Leaderboard

Få, om ens någon kan skryta med ett helt (HELT!!) prickfritt jägarliv där man ärligt kan säga att man inte ångrar ett enda skott. Den som gör det tror jag ljuger. Du gjorde fel, reflekterar och lär. All heder!! Njut av älgen. Grattis!

Du har inget krav på dina hundar att dom ska kunna jobba självständigt utan stöd några km från dig va..... mvh/Urban

Provat att kommendera sitt? Prillan kan du packa med bössan i armvecket....... Radion har man ju micken på kragen som den kan man manövrera med en hand. Enda gången jag tycker man behöver ställa bössa i från sig är om man ska pinka - men då är man ju upptagen med att hålla i annat så då spelar det liksom ingen roll. Det tar ett tag att vänja sig av med remmarna - men väl man gjort det så tycker man bara de är ivägen om man får en bössa med remmarna på. /T

Jag säger som SAS - vapenrem? Vad är det? /T - som har bössan i handen eller på axeln

Tack för mycket bra svar från många! Vissa menar att det är stort att berätta om felskjutningar. Synd att det anses vara ovanligt. Lika bra att snacka om det som gick åt helvete så lär vi av varandra. Tumregeln inte först, inte störst känner jag till. Däremot aldrig hört "....inte sist". Men nu vet jag bättre. Ska sprida den tumregeln i laget.

Börjar redan efter bara några dagars jakt känna av ryggen. Min amatördiagnostik säger mig att det beror på att jag bär bössan konstant i rem på höger axel. Ryggontet är väldigt höstrelaterat...! Nu till mina funderingar om att avhjälpa detta. Vad är bäst/ mest prisvärt? Hölsterryggsäck? Någon form av färdig dubbelrem, eller rent av någon hemmakonstruktion? De krav jag har är att det ska gå att komma skapligt fort till skott, då jag stannar till och tar pass bra många ggr under en såt. Jag vill inte eller bli tokvarm av det (annars hade en ryggsäck varit självklart val). Sen vill jag att det är skapligt billigt, då jagandet gör att ekonomin för tillfället är körd i botten( och då är det 3mån kvar av säsongen:() Mvh/Urban

Det var ju skönt att det gick bra. Det är riktigt otrevligt med sådana händelser.

Va bra då slipper jag ta med kaffe nästa gång S.

Remmen har stor betydelse. Men rembyglarnas placering spelar roll. Tycker min blev riktigt skön att gå med när remmen sitter monterad på sidan. Och i pipan. Bössan faller naturligt ner och far inte runt tack vare den höga placering av remmen fram och dubbelrem så sprids trycket över hela axeln.

Jag har en bred mjuk rem som avlastar bra. Sedan bär jag ofta bössan på vänster axel med mynningen framåt så slipper jag slutstycket i sidan. Och man är mycket snabb upp med vapnet när man bär det på detta sätt. Köp en Niggeloh eller liknande bred mjuk rem så ska det säkert bli bra.

Det blir för varmt för dig, jag lovar. /Christian

Skickade precis in en JO anmälan. Inte för jag tror det kommer hjälpa oss Skåningar men men...

Niggeloh dubbel rem. S.

Tycker din samling på 100m gott räcker för jakt... Men vill man ha ännu tätare grupper så kan denna ammo vara ett alternativ: http://www.jaktbutiken.se/produkter/224.19.22./1639/Sako%20.222%20Rem%20Speedhead%203,2g

Du får väl bära pangen över nacken istället som omväxling, en dubbel rem med en del anpassad för så kallad "jägarförflyttning". För min del skulle jag tro att du behöver titta lika mycket på att växla i bärandet av pangen som att även titta på om ditt bäcken är rakt o kompensera med ilägg i skorna osv. Mycket ryggont handlar om att man de facto har olika långa ben eller behöver justeras i bäckenet, vid normal belastning märks inte detta, musklerna kompenserar men när man är trött och eller anstränger sig hårt så märks det av. Lycka till med att hitta eller sy ihop till en egen rem som är mer anpassad. /Christian

Ja, det låtet ju klokt det ni säger. Då kommer det mestadels bli fågeljakten, även om det kommer sig mest av att vi inte haft hund på väldigt länge och de är lättast att komma åt utan vovve, med typ uppflogsjakt och toppfågeljakt. Wachtel/Münsterländer/Vorsteh verkar alla kräva erfaren hundförare, det kanske får skjutas på framtiden och nåt jag kan fundera på när jag skaffar egen. De kanske är mer lämpliga i södra sverige också? De renodlade stående hundarna kräver även de mer jobb avseende dressyr innan de är jaktfärdiga. Frågan är ju då hur mycket energi farsgubben kan lägga på det. Har ju som sagt tittat på norrbottenspets, de är ju från början (bra länge sen) allround skogsjakt även om rasklubben riktar in aveln på ren trädskällare medan vissa uppfödare enbart avlar på klövintresse. Det hade ju varit riktigt skoj om den skällde fågel men även var bruklig på älgjakten då hundförare verkar bra mycket mer skoj än att sitta på passet och frysa. Skillnaden i injagning med dem gentemot de stående verkar vara många timmar i skogen och inte bara nöta dressyr initialt. Frågan är hur mycket de skäller hemma och om de är vaktiga av sig. Jaktlabbe/jaktspaniel verkar också trevliga att ha att göra med. Skogsfågel och labbe är väl frågetecknet där då, om man inte importerar en från staterna då . Spaniels, är de nåt för skogen eller mer söderut på öppna fält/dungar? Det är ju inte bråttom så vi har ju tid att efterforska passande raser/parningar. Det är jag som hoppas att få ha en hund med i skogen till hösten.

Se där ja', ja nu ska jag "bara" skjuta en älg så jag kan testa på riktigt! Som sagt, det verkar ju helt klokt och logiskt så jag undrar varför jag inte testat förr.

Jag är inte övertygad att finne/nobs är bättre lämpade för små marker! Väljer man som det bör göras hundar med rejäl jaktlust lär dem bli rejält tjuriga att hålla i då man skjutit för dem. Haft unghundar som fått lämnats på skogen av finnar trots att man inte skjutit älg för dem....... Som vanligt individen är viktigare än rasen tycker jag

Har Danskarna hittat olja ? Grymt fina bulvaner, men dyra.

Hej. Min fauve börjar bli till åren och det är dags att skola in arvtagaren. Har fastnat för denna rasen och behöver tips om kennels med bekräftat bra hundar. Planerar att ta en valp till våren. Tack på förhand.

Förvisso är det en utveckling men frågan är om den är nödvändig??? Jag tycker ibland att man känner att man känner sig som en jävla julgran när man ska ut i skogen; jaktradio med tillhörande sladdar, gps med tillbehör, sen drar man på camostället, glider ut till jaktbilen av senaste märke samtidigt som man gör ett inlägg på sin twitter att man minsann ska ut å jaga. Kalla mig gnällig men ska man dessutom lukta rävpiss eller kåt älg samtidigt tycker jag det går till överdrift. /M

Efter en lång dags omhändertagande av älg blev det en snabbvisit på statoil och där erbjuds - hör och häpna - älgkorv m surkål. Blev positivt överaskade.

I somras smög jag på en bock ca 1 timme, och hade den i kornet tills den försvann. Den dök sen upp med bredsida på ca 40meter och stod å tittade på mig i en kvart och jag siktade på den. Då avstod jag skottet för att det kändes inte bra. Men en fin syn fick jag. Dock kom en Dansk och sköt den stackars bocken dagen efter. Under älgjakten som varit under veckan kom en ko med kalv fram och ställde sig på 20meter och den lilla kalven gnydde efter sin mamma så då kändes det också fel. Med denna fantastiska syn kunde jag inte skjuta. Har inte ångrat något utan nästan haft en bättre bild av viltet efter det. Dom är vackra och ibland är det mäktigare att ha dom nära än att skjuta.

Sambon är på fest så ikväll gjorde jag det enkelt för mig!! [emoji4]

En klen tröst Staffan är att det skiter sig för eller senare, för alla, på ett eller annat sätt. Gäller att ta åt sig och lära sig nåt av det. Bryt ihop och kom igen.

Grattis till cykelstyret Ragnarsson, oförglömligt ögonblick med den första älgen.

I rätt vind är nr 1, men ren och med kläder som inte luktar svett kommer man långt, längre än så kommer man om man ser till att ha en liten doft utöver den kroppsegna som förvillar, rök, björk, tall, gräs, inte weed, btw, vidare ytterligare med tillägg av dofter som attraherar viltet, ie brunstdofter, eller andra attraktionsdofter. För egen del föredrar jag att hålla mig så fräsch som möjligt, hålla kläderna rena och doftfria, i övrigt så orkar jag inte med resten. /Christian

Jag är hundförare och oppurtunist. Jakt med hund slår allt. Jakt med ställare har seglat upp som favoriten. Har haft drevrar, labbar, stövare, men jämthundar slår allt. Jag har förmånen att kunna jaga när jag vill. Så jag är inte begränsad av gemensamhets jakter. När jag går själv och hunden är på sök eller skäller utom räckhåll, tvekar jag inte att beskatta beståndet av skogshöns eller vad som mer kan dyka upp. Visst kan jag även uppskatta att vara ute och smyga lite själv utan hund också, tex passa på bäver på vårsidan. Men samarbetet med en hund där vi jagar som ett team, där vi båda tillit till varandra, samarbetar och har gemensamt mål. Det är den största behållningen av jakten.

Är egentligen intresserad av all sorts jakt men med en livssituation där jobb, barn, sambo, villa etc tar mycket tid så är det uteslutet att hinna med allt jag vill jaga och måste således prioritera vilken jakt jag lägger tiden på och det är olika beroende av årstid. Föredrar mindre bondjakter före godsens militärövningar med massor av folk, dvs det finns tid för korvgrillning, lyssna på skyttarnas upplevelser, finns ett intresse av mitt "jobb" som hundförare, hunden är en i gänget och får sin beskärda del av uppmärksamheten vid fikat. Vid smygjakt av olika slag är det oerhört roligt att gå i par. Fyra ögon ser mer än två, man kan diskutera om det är skjutbart vilt etc. En skytt och en spanare som har koll på ev flyende påskjutet vilt om det behöver skjutas mer eller om det räcker med ett skott. Gillar att ha med folk som inte jagar själva, dvs de som på sin höjd sett levande vilt som de bromsat för med bilen. Har släpat runt på ett knippe uppsiktsjägare senaste åren vilket är riktigt roligt. Inbillar mig att jag faktiskt har lärt dessa en del och de har varit med på jakter som 15-17-åringar bara kunnat drömma om. Så för att försöka sammanfatta nåt så är jag allätare inom jakt men prioriterar hund- och smygjakt på företrädesvis på klövvilt. Fågeljakt när tillfälle ges.