Leaderboard

Sköt vinterns första räv igår kväll vid 21:00, en ung tik med jäkligt fin päls, dock vart det ett rejält utgångshål av 85gr sierra varminter hp laddad till 1030m/s. Men ger iaf en snabb död, var knall o fall efter ett skott genom bägge skuldror på 50m håll. Ska vaka inatt igen, är egentligen ute efter en mårdhundsjäkel som lämnat spår vid älvkanten(iskanten), förhoppningsvist kommer den förbi ikväll. Nån som har nån koll på vad man ska göra med mårdhund efter skott? Hört att man ska skicka in den någonstanns. /Baner

MrLindell, tack för ditt ovärderliga tillskott i diskursen, du upplever inte en 22WMR som lite klen och vindkänslig på avstånd över 60 meter? /Christian

Burzum du glömde en sak, älghundsklubbenVILL INTE anordna prov på älg för Nobs och Finsk Spets.

Detta med risken med toppjakt ältas på forum med jämna mellanrum, men ute i verkligheten är det inget problem. 22WMR är toppen till skogsfågel på korta avstånd använder den själv under trädskällarjakt men toppjakt är den för klen

Det finns bara en bra anledning att ha snö på marken och det är åteljakt, i natt såg jag inte åteln ens men nu har det kommit ett par cm snö så ikväll hoppas jag mickel tar sig en tur hit.

Sköt säsongens första vak räv igår kväll vid 20.50, en fin tik Månen räckte som skjutljus.

Att påstå att 22WMR duger gott till toppfågel vittnar om ganska liten praktisk erfarenhet av kalibern. Går det? visst gör det men man begränsar sig enormt,dessutom bör man vara en mästare på att hantera krokiga kulbanor. /Mike

Instämmer med både herr Berg och stalkern. Att bra prylar inte gör en duktig skytt bättre är en rätt självpåtagen sanning som pmt får stå för. Annars kan ju pmt skaffa en skraltig Baikal sida och visa på samma enastående skytte som med nuvarande...vad det nu är /Mike

SSF kör nog inte huvudet i sanden! Men att kräva att dem även ordnar grisprov är väl mycket begärt, i princip alla föreningar har kämpigt att klara arbetet redan idag så vill man förändra får man jobba själv istället för att lasta ännu mer på dem som redan har häcken full

Håller med att det är få som skäller björn, men att många är rädda och slutar jaga är något jag sällan stött på. Ingen av mina egna har varit björnrädda och bara någon enstaka som jag sett på prov eller kamraters har varit det. Det vanligaste är att dem helt nonchalerar björn och vilket jag tycker är klart trevligast Sedan det roliga att dem jag stött på som faktiskt skällt björn har samtliga varit hundar som man upplevt som veka i det dagliga livet, men då har få av dem jagat björn aktivt utan mera skällt bara för att björnen råkar vara i deras väg. Ska tillägga att jag själv bara ägt finnspetsar och även dem flesta jag dömt och jagat med varit finnar så nobsen har jag ingen vidare koll på

Prova du en annan kikare i så fall.

Finner det intressant hur du formulerar dig genom tråden utan att lägga värderingar i själva avelsfrågan. En bra grishund är en bra grishund oavsett om den är blandras, renrasig, har knorr, är ful/snygg eller är rosa. Det jag vill mena är att en bra grishund är minst lika svår att få fram som en bra fågelhund, renrasaveln går ofta bet varför blandraser är vanliga. En grisspets skall enligt många ink. mig vara liten och smidig med stor dådkraft, återfinns det i vissa individer av fågelhundarna förstår jag inte varför det inte skall få användas i grisjakten, om man verkligen värnar om rasen? Att det finns en fortsatt stor efterfrågan på gråwachtlar berättar för mig att det är en fungerande kombination vid seriöst avelsarbete, helig eller ej. Tror förvisso att oavsett är en gråhund ett säkrare kort om man vill ha en renrasig och tillika smidig grisspets.

Jag trodde i mitt enfald och vad jag läs här på forat att den nya tidens grishund är en ohelig alians mellan waktel och gråspetsar, en styggelse i mina ögon. Där förstör man målmedvetet många års träget arbete att renodla raser till vad dom är avsedda för. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man vill vrida tiden tillbaka så där en 50år, jag minns min barndoms gatukorsningar, ja en del av dom jagade nog men de flesta ägnade det mesta av sin tid med att bita folk i benen.

Den 7/12 har vi utställning för Finsk Spets och Norrbottenspets i Gudmundsbyn. Sundsvall. Alla är välkomna även klövjagande nobsar. Anmälan till anita.hastdahl@gmail.com SSF/Medelpad. Ni måste vara medlem i SSFansluten klubb. Vi brukar ha trevliga utställningar med ibland snöstorm men det förhöjer ju spänningen lite eller hur?Domare Arvid Göransson. Välkommna.

Tycker för övrigt att det är konstigt att hare inte är lovlig för .22lr med dagens ammunition.

Jag jagar i stort sett bara skogsfågel, fram till denna säsong så har det var till 99% med endast kulgevär. Började med 22-250 och då laddad med Sako FMJ, jättefint om hållen var längre än 150m...i övrigt KUNDE det vara lite smetigt. Gick sen över till 6mm Norma BR när pipan i 22-250 var utskjuten. Sköt 90gr Lapua Scenar med väldigt lyckat resultat. Hade den i tre säsonger tills jag denna säsong böt till 6,5x55 och kör med 123gr Scenar i den...tyvärr endast två fåglar hittils och dessa satt relativt långt ifrån mig så farten var troligen rätt modest vid träff vilket gav kaliberstort hål rakt igenom. Men de båda orrarna föll från topparna som droppar så jag är nöjd men uttalar mig inte så hårt än angående denna kombo. För klent med fällda fåglar för att kunna ge ett pålitligt uttalande.

Om du kan tänka dig duracoat istället så är det bara att köpa en burk färg, en airbrushspruta och en liten kompressor. Sen målar du enkelt själv, jag har gjort det på en av mina bössor och var total nybörjare på området men det gick rätt bra.

Jag skulle aldrig gå med min 22 wmr på just toppjakt. En liten felbedömning av avståndet innebär miss eller skadeskjutning och marginalen är noll för längre håll än kanske 100m+ .222Rem är vad jag använder men jag har funnit mitt optimum i 6,5x55 med den lättare 6,5gramskulan som Norma åtminstone hade förr. Skitfin kulbana, god verkan på fågel och löjligt liten rekyl.

Min Sako AII rostar som om den vore utan blånering (nästan) Hade tänkt lösa det genom att testa Duracoats "shake and spray"-kit med något grönt eller sandfärgat. Verkar ju som om det blir hyfsat resultat iallafall. Om man trivs med att ha den lackad så kommer jag att kosta på den att en yrkeskunnig gör en rejäl målning med airbrush istället. Trivs jag inte med det så blir det en omblånering istället. Jag måste dock prova Duracoat för att stilla min nyfikenhet.

Nä, det vet i sjutton. det skulle grämma mig mycket mer att sabba en fin kolv än en ful!

Tänk då vad han kanske kunnat göra med nått bättre Men olika typ av skytte kräver olika mycket av skytten liksom materialet.

Som ett brev på posten hehe [emoji13] Tror jag hittat grabbarna jag ska ta kontakt med [emoji106]

I princip inte....... Om du ger en cykel till en som är rullstolsbunden - kan hen cykla för det? Visst spelar materialet roll om du ska jaga mm när du väl kan - men kan du inte så gör det ingen skillnad om du missar med en "vanlig bössa" eller "topptrimmad racer". För en miss är bara en miss, det kan aldrig bli annat. För den som är duktig spöar alla medelmåttor med medioker utrustning. /T

Säg det.... Kanske dags att ringa och tjata på smén?

Hej, Jägare sedan -05. Intresserad av all sorts jakt. Vapensmide är ett annat stort (dyrt) intresse. Har Jagat i Sverige, USA och numera i Finland. Bosatt sedan i våras i Rauma Finland. Ursprungligen från Gotland uppvuxen i Västerås. Jagar allt från Svartbjörn till lerduva. Spenderar mycket tid på skjutbanan.

Smaken är som baken, men jag tycker du faller i en klassisk fälla. DVS du fokuserar för mycket på kalibern. Låt bössan på ingång vli "kitad" för ditt hunföreri. Snabba skott, trånga pass osv. Låt kolv och glugg m.m. optimeras för detta. (Givetvis även kulval) Den bössan du redan har. Om de skall bytas ut eller moddas så fokusera på tex toppfågeljakten. Samma kommer passa utmärkt för att pursha rådjur. Det blir antagligen lite annorlunda stock kanske benstöd, annan höjd på kolvkammen, större glugg osv. Kalibern är då av underordnad betydelse. Dock med fördel för 6,5/308 då de är klass ett och det kan ju dyka upp någon gris vid purshen eller en möjlighet att jaga säl eller något annat skoj.

Någon har sagt "att göra rent en .22:a är som att torka sig i röven utan att ha skitit"

#77 Tack. Det var detta jag ville få fram. Det är oerhört viktigt att ett samarbete kommer till skott och det snabbt. Men när man får en utskällning av frun till ett avelsråd när man ringer för rådfrågning, man behandlas som något katten släpat in, på utställning av den lokala ssf avdelningen. När dom knappt svarar på mail. Vad händer då? Jo, ingen tar kontakt med avelsråden. Därav ställer jag inte ut längre i ssf,s regi. Nu har jag haft en mycket fin kontakt med ett av avelsrådet på sista tiden så jag och flera hoppas innerligt att ett samarbete öppnas med det snaraste. Ett samarbete har tydligen börjat med Finland om jag förstått saken rätt. Och varför inte ta upp starterna igen för älgjagande nobsar? Som det nu är plockas nobsar bort från avel så till den grad att det snart inte finns något kvar att avla på. Att stoppa klövviltsjagande nobsar kommer inte lyckas. Varför inte haka på och glädjas över ytterligare användnings områden för vår otroliga duktiga och framför allt friska ras, även om det finns ep. Patellan är så låg så den är inte ens aktuell att registrera. Att det drabbar i största del klövviltsjagande vill jag hemskt gärna få lite statistik på. För under alla år jag haft med nobsar att göra har jag inte hört talas om fler fall en ett och den hunden kom från en linjesom är ökänd med både ep och katarakt. Du är nog så pass insatt att du vet vilken jag menar. Och den linjen passar jag mej noga för. Hoppas på ett framtida fint och sunt samarbete med ssk. Att norrbottenspetsen har blivit så populär nu är mycket pga vargens framfart. Många lägger ner jakten med jämtar och börjar med nobs i stället eftersom den inte jagar så långt från föraren. Till och med fågel och älghundsdomare köper nobs. För älgjakt. Det säger en hel del.

Med helmantlade torpedkulor i 6,5X55 är det ett känt faktum - nämligen att toppfågeln kan fara iväg en bra bit, även efter en bra träff. T.ex. den gamla Norma Fälttorped som användes av många toppskyttar. En kalaspatron på många sätt, men gav knappast någon synlig skottverkan. Då är det nog bättre att välja en trubbigare kula och kanske offra lite ballistik. Eller en matchkula med hålspets, som Lapua Scenar eller Norma DL.

Ni som även hänger på facebok vill jag ge ett tips, om ni inte redan vet om det, på facebook finns en tråd som heter Karnivor, handlar om viltrecept. Finns en del godbitar där. Lagade i förrgår en riktigt läcker trattkantarellpaj med recept därifrån.

Du är ingen fantast av toppjakt eller jakt med skällande fågelhund anar jag Annars håller jag med att 6,5x55 och 6XC är goda val till fågelskytte långt bortom blindbössans gräns

Tack Simon! Ja det hänger till stor del (30%) på hur många som röstar och där är du ju exemplarisk

Jo sidelock jag vet att du kan skjuta,jag har själv skjutit mängder med hare och v-max kulor men det kräver att man har stenkoll på sitt skytte annars blir det lätt sörjigt vilket jag sett för många ggr. /Mike

Jag är inte helt enig Mike, jag har tagit många harar med kroppsskott med 222rem och zmax. Jag skjuter då lågt i kroppen, som standard får jag kasta ett framben. Det är dock skott från sidan som gäller.

Bara för att göra en sak väldigt klar när det gäller EP. Alla som tänker skaffa sig en nobs, oavsett om det är till fågeljakt eller annan jakt eller för den delen som soffhund (hemska tanke). Kontakta avelsråden INNAN köp. Alla som tänker para måste också göra det. Situationen för rasen är eller kommer snart att bli mycket kritisk när det gäller EP, och det gäller ABSOLUT inte bara hundar som går till fågeljägare. INGEN får tro att klövjagande nobsar på något sätt är förskonade från detta problem, i verkligheten gäller nog dessvärre det omvända. Det kan inte nog understrykas! Var verkligen på er vakt alltså, och para inte för unga hundar, vänta hellre ett par år extra. (jakthunden, detta inlägg är inte specifikt riktat till dig men citerade dig ändå.) Ni får ursäkta alla versaler, men det här är skitviktigt...

#73 Det var en rejäl utläggning och i mångt och mycket har du helt rätt. Vi bandar väldigt mycket här när vi anar sällskap i skogen. Det är nog lättare att komma hunden till hjälp om den är 50 meter ifrån föraren än 1 km Angående färgsättning så håller jag med dej där också, i viss mån. Men dom väljer bort dom övertecknade, dom vargfärgade, dom som har för många prickar osv. Genom att man gör detta plockar man bort genetiskt användbara hundar som kunde gått i aveln i stället. Jag månar om nobsen som ras och är orolig för det kommer försvinna fler och fler som inte räcker till i aveln enligt avelsråden. Än så länge har jag tex inte sett något klövviltsjagande nobs som blivit sjuk. Flera av fågelnobsarna insjuknar i ep tyvärr. Visst finns det i klövviltsjagande också men de flesta avlas inte på fågel. Kul att du nämnde Lundehunden. Det är fler av dom andra gamla gubbarna som berättat samma sak. Det har visat sej i några nobsar att dom varit mycket duktiga klättrare så detta med gener och avel är mycket intressant. Vad det kan dyka upp efter flera generationer. Utställning är absolut inte min favorit sysselsättning. Enda gången det är intressant är väl sommartid när många utställare går i kort kort

Hmm... Det finns mycket at fundera på i detta ämne, för mig är det ingen tvekan om att många skyttar har en halvtaskig avfyrningsteknik och att det också rätt ofta är så att de inte har pistolgrepp eller trycken som är optimala för uppgiften. Samtidigt skall denna felkällan ställas i relation till andra felkällor och i det perspektivet är den utan tvekan rätt liten. Oavsett om vi skall bygga en frigggebod, lära oss knäböj eller att skjuta är det många olika moment som skall till för att slutresultatet skall bli bra och varje moment innebär en möjlighet att "köra i diket" om man gör fel. Det gäller att få till hela kedjan om slutresultatet skall bli bra. Konstigt nog verkar det vara lättare att få folk att inse komplexiteten i att bygga friggebodar och lära sig knäböj än att lära sig en sund skjutteknik. Det finns i mina ögon två felkällor som är större än de andra när det gäller skyttet och det är skjutställningen och att vapnet man använder ett vapen som antingen inte är lämpligt för uppgiften eller så passar det inte skytten. I grund och botten handlar det om att förstå vilka krav skytte/jaktformen ställer på skjutställning och vapnets utformning. Om vi pratar om kuljakt så kan man för pedagogikens skull fundera på två olika jaktformer. Drevjakt på klövvilt i rörelse och toppjakt på fågel, de flesta här inser såklart att det ställer helt olika krav på både skjutställning och vapnets utformning. Vid drevjakt kommer skjuttillfällena att kräva att du snabbt hittar rätt och att du är beredd på att viltet kan dyka upp där du minst anar det, både skjutställning och vapnets utformning måste därför anpassas för flexibilitet och snabbt skytte. Vid toppjakten så ser du viltet innan du väljer skjutställning men eftersom viltet både är mindre och längre bort än vid drevjakt så kräver denna skytteform precison snarare än flexibilitet och snabbhet. Som regel pratar vi här om ett liggande skytte med brra stöd. Det som jag ser som det allra största problemet är att mer än 90% av jägarkåren bedriver sin skytteträning antingen på älgbanan som vi skulle kunna beteckna som ett rätt statiskt skytte även om målet rör sig lite grann eller också sitter de med stöd på en skjutbana och skjuter träffbilder. När jag är på skjutbanan så är det i vart fall dessa två varianter som jag oftast stöter på och det är också så att rätt få skyttar har bra teknik för ens dessa rätt begränsade skytteformer. Vad sjutton har nu detta svammel med avfyrningar att göra, frågar sig kanske vän av ordning? Mitt svar blir då att även om jag erfarenhetsmässigt upplevt att förbättrad avfyrningsteknik och kanske i ännu högre grad ett vettigt utformat pistolgrepp som ger ett bra stöd för handen har klart mätbara positiva effekter på skyttet så kommer du aldrig att kunna se dessa effekter om du inte har ett sunt fundament i ditt skytte i form av en för skytteformen bra teknik och ett vapen som passar dig och det skytte du bedriver. Mike, jag saknar som du kanske förstår alternativet "Dåligt utformat pistolgrepp" bland dina alternativ, misstänker att du själv upplevt den praktiska skillnaden mellan din gamla LTR kolv och dess flacka pistolgrepp och de kolvar du numera använder? ///Henrik

Probelemet som jag ser det är ju att det finns väldigt små möjligheter att skaffa sig kunskap om dessa saker, dvs hur ska man stå, vad en korrekt skjutställning är, hur man får till en bra rekylupptagning och så vidare. De flesta som är ca 30 och under har inte gjort lumpen och har alltså inte fått någon vapenutbildning där. Många av de som är lite äldre fick inga repövningar och säg att de tog jägarexamen vid 40 års ålder så hade de oftast inte hållit i ett gevär på 20 år. Jag kan berätta hur det gick till när jag tog jägarexamen. Jag gjorde det genom medborgarskolan, vi hade typ yio teoretiska föreläsningar och en dag på skjutbanan, en prova på-dag. Denna bestod i att gruppen åkte ut till en skjutbana, fick instruktion i hur momentet säker vapenhantering gick till samt att vi skulle göra de skjutmoment som ingår i grundprov kula. Efter genomgången av säker vapenhantering var det dags för att skjuta. Ingen av instruktörerna på teoridelen eller någon på skjutbanan hade innan sagt ett ord om hur man bör göra när man skjuter, det enda som vagt kan kopplas till skytte vi fått lära oss var hur man laddade studsaren när vi gick igenom säker vapenhantering. Så illa var det. Vi gick ut en och en till skjutplatsen. Jag var nummer två. Fick en Tikka T3 i handen. Satte mig vid skjutbänken. Om det inte hade fallit sig naturligt att lägga stocken på skjutstödet kunde jag lika gärna lagt pipan där, så lite visste jag om skytte. Sköt fyra skott på typ 25 mm. Vidare till jägarmässigt stöd. Här nämnde väl "instruktören" något om hur man kunde hålla stödhaden. Sköt fyra skott där också, 8-9 cm tror jag det var (Sedan var det sex frånduvor också med hagel). Sedan var utbildningen i kulskytte klar. Ett par månader senare gjorde jag proven efter att ha tränat lite hagelskytte också, där man faktiskt av vissa mer engagerade skjutledare fått bra tips. Altt gick bra. Sedan var det dags för nästa moment, älgbanan. Var där och träningssköt någon gång först och det gick väl halvbra. Det enda som någon skjutledare kunde prestera i form av råd var "tänk på att smeka av avtryckaren" och tusen variationer på samma sak. Sedan hyrde jag banan tillsammans med några kompisar för uppskjutning och efter fem serier var det klart. Varför tar jag upp detta här? Jo, för att visa på hur otroligt lite utbildning i skytte jägare faktiskt får i Sverige. Skytte- och vapenintresset bland svenska jägare måste vara bland det lägsta i världen om man betänker att vi har drygt 300.000 jägare men, jag kan ha fel, inte ens tio kurser för jaktskytte i landet. Jag bor i landets näst största stad men kan inte hitta några kurser i jaktskytte som inte kräver att jag sover över på hotell, dvs som hålls på mindre än 20 mils avstånd. Så det är ju inte konstigt att folk har en dålig skjutställning eller dålig rekylupptagning osv - vem skulle ha lärt dem hur de skulle göra? Jag hade lätt betalat ett par tusen för en tvådagars kurs i jaktskytte där man börjar från grunden och går igenom så mycket man hinner med på två dagar. Och nästa år skulle jag tagit fortsättningskursen, men jag tänker uppenbarligen inte som genomsnittsjägaren. Borde inte vi med 300.000 jägare kunna ha 100+ heltidsinstruktörer som levde på att anordna kurser i jaktskytte? Så min poäng är att jag antar att svenska jägare skjuter dåligt dels för att en stor del inte har ett intresse av att skjuta bra, och en stor del skjuter dåligt för att det inte finns några möjligheter att få lära sig att skjuta bättre (Och böcker/videos i all ära, men inget kan ersätta en instruktör på plats).