Knepigt ämne men till syvende sist är det individen som räknas om det är en bra eller dålig grej - om ni frågar mig.
Jag är ett betongbarn och har varit lika intresserad av naturen som de flesta är av att färglägga toalettborstar.
För 3 år sedan kunde jag skilja skata från koltrast, resten var fåglar. Älg från björn men om det var en kalv eller... Jag tror ni förstår!
Efter ett bra tag i livet, efter det att det grå håret vid tinningarna trätt fram, så satt jag på en gård med en ny kvinna - med hästar, katter, hundar, rävar, bävrar, rådjur, älg, vildsvin - och en massa "djur" (och "fåglar").
Naturintresset började ta vid, skogen och djuren började bli lite intressanta. Hackspetten på morgonen som förgäves försökte göra hål i elstolpen utanför sovrumsfönstret, bävern som fördämmer ån ut till hagarna och...
Ganska snart inpå blir en hund riktigt sjuk, någon form av astma och hunden har levt på övertid de senaste 6-7 åren med tillhörande veterinärbesök.
Denna gång är det dock inte längre någon idé, hunden måste få gå vidare så bonden kontaktas. Bonden kommer en stund senare och medan jag får hålla ned hunden mot marken skjuter bonden den rakt i nacken.
Omsorgsfullt försöker man packa ned en 45 kilos hund i svarta sopsäckar, klorna gör långa revor i plasten - matte står 50 meter ifrån och gråter.
Efter flera sopsäckar lyckas man ändå att skyla hunden och man kan bära iväg den, hunden skall begravas på gården.
Flera kommer och säger att vi nog borde ha en jägare i närheten, tänk på de gamla hästarna eller de andra djuren - skall de lida tills en veterinär kan komma och avliva dem? Dessutom förstör bävrarna vattentillförseln till hästarna och grisarna bökar sönder potatislanden...
Jag tar på mig rollen, jag gillar tanken på att jaga - inte bara för jakten utan för naturupplevelsen (och skall sanningen fram är det rätt skönt att rymma familjen, och djuren, några timmar då och då).
Jag anmäler mig till en intensivkurs - en 4 dagars ca 2 månader framåt i tiden. Köper litteraturen och börjar plugga, stenhårt. Läser igenom boken 4 ggr, gör tester på nätet minst en timma per dag tills kursen startar.
Får lära mig än mer under kursen och efter fyra dagar har jag jägarexamen - har skjutit mycket i mina dagar, främst med enhandsvapen men en del även med kulgevär, hagel var dock mer eller mindre nytt för mig men det gick som en smäck.
Glad i hågen med några bössor i skåpet några månader senare behövde jag inte avliva något djur på gården - men en hel del naturupplevelser fick jag, om även med en bössa på ryggen.
Nu, en bra tid senare i livet vet jag att jag inte är, trots en massa jakttillfällen, den bästa jägaren på något sätt - men jag vet att det inte kostar något att avstå ett skott.
Har jag inte vad jag tror vara ett perfekt tillfälle för skott så avstår jag. De gånger jag skjuter så stannar viltet på plats eller med minimalt antal meters förflyttning efter skott - självklart med eftersöksekipage, ett tryck på jaktradions sändknapp, nära till hands.
Är jag en sämre jägare bara för jag tog en intensivkurs? Nej, jag tycker inte det - så länge man vet sina begränsningar!
Är du den bästa föraren dagen efter du tagit ditt körkort?
För mig är natur och jakt en sak jag upptäckt sent i livet, idag skulle jag inte välja bort den för något annat - ångrar jag att jag tog en intensivkurs?
Nej, faktiskt inte - jag lär medans jag går och så länge jag har insikten i att jag inte är bäst, fungerar det verkligen bra för mig!
Jag har inte haft en farfar och en far som jagat i de norrländska skogarna i generationer innan mig - jag har dock nu ett genuint intresse, viljan att lära och självinsikten att kunna avstå ett skott om jag inte är säker.
Om inte det duger p.g.a.. en "intensivkurs"? Ja, då vetefan vad - då jag ofta träffat "generationsjägare" med laddade gevär i bilen och en syn på jakt likt Rambo 8.