Leaderboard

Vid sista rävsittningen så vaknade en liten tanke kring uven i mitt arma lilla huvud.. tanken utvecklade sig och nu ska jag testa en ny grej med uven nästa gång jag tar mej ut. Vet att berguven ofta lämnar skallarna kvar efter sina byten.. tänkte testa att ta en bit av halsen samt huvud från en kråka och hänga i näbben. Inte en j-la susning om det fungerar öht men känner att jag vill testa iaf. Uvjakten har över lag varit helt kass denna vår så jag måste testa ngt nytt. Sen får vi se hur det går..

Ännu en räv skjuten, se om det kommer fler inatt. Gillar 22-250, även om den är ruskigt elak mot skinnet med v-max, stort hål och tömmer ut en del grejer ur räven. /Baner

Fick en gös på 4kg (74cm) ikväll - riktigt fin! Det var den största sedan premiären. :-)

Hej! Lämnade in en ansökan på mitt 5 jaktvapen och en ljuddämpare igår kl. 16.10 Idag för 10min sedan ringer tillståndshandläggaren för en kort fråga vad det 5e vapnet ska användas till. Vidare efter 2min samtal säger vapenhandläggaren att "ok, då är det klart. Licenserna postad under morgondagen" Mindre än 24h handläggningstid, helt klart imponerad och djupt tacksam för deras arbete. Just nu den enda statliga verksamhet som jag är imponerad över.

Det skull dom ha av mig med, men jag hänvisade till en annons i svensk jakt på just 308an och då fick jag den för 12499kr

Du får bättre tag att skruva med fingrarna på super extended......kanske spelar mindre roll.....

Jag köpte skena som var uttagen för att just inte vara ivägen

Tack så mycket för hands-upen. Skickade iväg licensen igår på en M12 ex. .308 för 12500kr från xxl

Låter hur intressant som helst, längtar redan efter info om resultatet

Låter lite makabert men jag väntar med spänning på resultat! Hade bara 2 raketanfall sist o resten skjöts försiktiga på långt håll så nog kan man behöva tipps att hotta upp jakten med. Ibland har jag testat att ha ett par tre lik ute under o runt uvträdet men det är ytterst sällan detta funkar. Men när de funkar så kan det dra riktigt bra med fågel. 1 gång på tio o resten av gångerna skrämmer det bara.

Jag ägde en m12, gillade den starkt. Men plastmagasinet gjorde mig inget, så jävla jobbigt är det inte att ha lite plast som man tar fram ibland.

Jag tycker också att M12 känns riktigt bra. - Och det är inte ofta som jag tycker det om fabriksnya studsare... Jag störde mig på plastmagasinet. Varför ska det envisas med det där eländiga materialet, i en övrigt rätt trevlig bössa? Men - jag skulle absolut kunna tänka mig en M12. Kanske en 8X57.

Även jag är helnöjd med min! Gedigen och skjuter kalasbra.

Det va en bra rekommendation du fått. Det borde nästan stå på askarna kan jag tycka!

En vecka tog det i dalarna, dom jobbar på bra nu Lämnade in förra måndagen å idag låg det i lådan

Har haft bössan för påseende och skjutit lite med den. Sköt jägarduvan i Flen med den och bommarna kan inte skyllas på bössan...........Har inte testat den på tavla än, men en den är absolut inte öppnare än kvart, snarare närmare halv, men det visar sig. Hursomhelst lämnas licensansökan in i morgon, tror vi kommer att trivas ihop.

Det är en Gamba Daytona - knappast skräp, men absolut INTE Perazziklass. Skulle säga det är en SilverPigeon II motsvarighet. Korta skeetpipor med öppna choker, skjuter man inte skeet så är det nog fel bössa för alla andra. Jag skulle säga 5000kr i Sverige, och då är den nog svårsåld även för det priset. /T

Tyckte det var en bra jägarduva de fått till i Flen, men ammon lämnade som sagt något övrigt att önska....... blev förnedrad med en, EN duvjävel av Ken1, förjävligt!!!

Kalla pyttorp det är grejer det. Sköt i Flen i dag kallt men trevligt. Grattis clayshooter som vanligt blev man förnedrad av dej :-D

Ute i morse -7 så vinterkläderna kom fram igen. Totalt vindstilla och direkt efter bulvaner var ute så kom det fågel ifrån alla håll. Kajor och kråkor fick ner två kråkor och en kaja på två man sen var det stendött eller alldeles för långa avstånd.

Har gett mig attan på att konservera/stoppa upp lite fåglar "SJÄLV" Hittat lite bra sidor; http://www.taxidermy.net/, videos på youtube, böcker samt återförsäljare av ögon o.dyl i Usa. Men finns de inga försäljare av dylika ting i Sverige? Nu e de mesta beställt men...... De enda jag behöver tipps på just nu ang material e insektsmedel att behandla fåglarna med?? Om ngn testat detta tidigare o kan delge olika tipps i denna tråd är man bara glad. Finns alltid småsaker man som nybörjare glömmer. Till en början blir de lite kråkor o trutar att testa på då jag har fri tillgång till detta vilt (läs skyddsjakt) De kommer inte heller att stå innomhus utan användas som bulvaner vid jakt, så lite slarv o dåliga lukter kommer tollereras i början. Tanken är dock att lära sig utföra konsten till den grad att då man skjuter ett vilt man vill behålla för åskådning ska man kunna göra detta själv.

Lyckades skjuta min första räv på lockjakt idag, lär inte bli sista gången jag lockar! [emoji4]

Blev en tik ikväll.

Lyckades locka in denna i lördags

Hejsan ! Läs trådarna: Byta hundförsäkring? Försäkring Där tror jag du kan hitta lite info i ämnet + att det finns säkert fler inlägg i detta ämne. MVH: Tjäder

Då var kolven på plats! Blev att slipa ur för trycket. Ringarna bytta till Warne QD low. Ska bytas till likadana men med raka klackarna. Baserna ska bytas i samma veva till stål. Kanske inskjutning i helgen om grejerna kommer? Likaså pilar. Norma Orux 15 gram. Ska se om jag skruva ditt rembygelfäste på sidan I helgen kanske S

Är det några mer härifrån som ska dit imorgon? Och är det någon som vet var i Moheda det är?

Ibland när läser här på forumet så får man känslan att alla jaktprylar man köper måste vara av absolut toppkvalitet och följaktligen svindyra. Detta gäller både vapen, optik, kläder och övriga prylar. Jag ifrågasätter egentligen inte det riktiga i det men som nybörjare är det ju rätt mycket saker som ska köpas. Min tanke är att vända lite på tankegångarna och fråga vilka jaktprylar som man kan spara in lite på, där man inte måste ha det absolut dyraste? Åtminstone inte i början av karriären.

God morgon, Precis som rubriken lyder. Vilken vakuumförpackare skall man investera i? Finns en del att välja på... Några bra-att-ha-funktioner som man inte bör missa? Skickas från min iPhone via Tapatalk

Ja precis så, tänker erbjuda valfri jaktdag att buda på och där jag lägger lika mkt i potten som högsta budet/vinnaren och som sedan går in på Cancerfondens konto. Har på kort tid förlorat både en arbetskamrat och en jaktkompis genom denna förhatlige sjukdom, å tänkte att förutom egna insättningar så skulle detta kunna vara både en kul å bra grej. En sån där populär win-win grej. Kan man göra så här då ? Ta betalt ? Detta är egentligen emot allt jag står för men för den goda sakens skull tänker jag göra ett undantag. Har vänt ut å in på mig redan gällande detta så kraxande gamar behöver inte kraxa, läs igen och du förstår. Hoppas jag. (Om nu inte bryter mot nån forumregel) Så över till det roliga, jakten ! Har inga godsmarker att erbjuda utan vanliga bonnmarker med vilt därefter, men det smäller ibland ändå. Kan erbjuda lite av varje och en jaktdag kan se lite hursom ut, blanda och ge lixåm. Ex:Bockjakt i augusti med grävling på natten och duvor på dagen, så slipper vi sova. Eller: Trampa änder i ett träsk och sedan skogsfågel med stående fågelhund Eller: Gäss för bulvaner och rapphöns/fasan för stående Ni förstår tanken. Bara mixa. Tanken är att marklös/nybörjare skall få en dag ute i skogen helt enkelt, har inte så mkt att erbjuda de luttrade. Om nån nappar så ge bud här och på vad ni kan tänkas vilja göra. Områdena vi kommer jaga i är norra Uppland och eventuellt Gästrikland, om det skulle behövas så går det att övernatta i vår enkla stuga.

Med full respekt och insikt i förbundets rätt att moderera i trådar på deras area av forat och då jag inte önskar att behöva upprepa mig, Förbundet har ju en Policy- http://jagareforbundet.se/jakten/juridik-lagar-regler/Aartiklar/Riktlinjer-for-tillstandsarenden-rorande-vapen/ Där det förekommer ett stort antal subjektiva och värdeladdade ord med oklar innebörd, det vill säga det totalt motsatta mot vad en policy avsedd att tillämpas på ett objektivt och klart sätt bör innehålla, särskilt intressant är " Användandet av militära eller militärliknande skjutvapen, främst vissa hel- eller halvautomatiska kulgevär, samt andra i jaktsammanhang spektakulära skjutvapen såsom grovkalibriga enhandsvapen, kan anses bidra till att skapa en negativ bild av jakten och jägaren hos allmänheten och dessutom avsevärt minska möjligheterna att långsiktigt försvara det fullt ut berättigade kravet på att inneha vapen för jakt. Stor restriktivitet skall därför prägla yttranden i tillståndsärenden rörande sådana vapen. Ur jaktlig synpunkt motiverade funktionella tillbehör, material och färgsättning ska inte påverka bedömningen huruvida ett vapen ska anses militärliknande eller inte. Exempelvis anses inte benstöd, rekylbroms, ljuddämpare, syntetkolv, mörk färg eller kamouflagemönster medföra att ett vapen anses militärliknande. Det är främst vapnets konstruktionsprincip och utformning av kolven, som avgör huruvida ett vapen ska anses militärliknande eller inte, tillsammans med totalvikt och kaliber. Exempelvis kan samtliga vapen med vik- eller fällbara kolvar samt kolvar av teleskopiskt typ, kolvar med rena pistolgrepp som möjliggör att vapnet kan avfyras utan att stödjas mot axeln, kolvar som omsluter pipan för montering av diverse tillbehör som lampor och lasersikten, anses militärliknande eftersom sådana tillbehör inte är rent jaktligt motiverade." Med en genomläsning för hand, undrar man stilla vem har knopat ihop detta? Helautovapen är inte tillåtna för jakt, det berättar NVV för oss, enbart vissa Halvautomater är tillåtna, även där finns FAP och NVV som anger reglerna, en god regelskrivare hade med enkelhet hänvisat till dessa regler som dem som även förbundet ansluter sig till, en spontan kommentar är att det hade medfört att frifräsande "konsulenters" egna påhitt inte hade kommit ens att få spira då, långt mindre gro och slå rot Hur är det får man jaga med grovkalibriga enhandsvapen? Nej just det, se ovan, hela det inledande stycket är regel/policymässigt meningslöst och till vad/vem riktar det sig då, jo dem som kunna läsa att förbundet minsann tar krafttag mot vapen-något-något, med andra ord riktat enbart till politiker. Därefter räknar man upp att saker som rekylbroms, dämpare, benstöd, syntetkolv, färgsättning osv inte är mlitäriskt utseende eller bakgrund, men att saker som möjligheter att montera lampa och lasersikte samt framstock som omsluter pipan är det. Detta är otroligt besynnerligt, urvalet är inte bara så uppenbart tillrättalagt, av förmodande politiska skäl det är även felaktigt och därtill står det i strid med gällande lagstiftning, Vi hade en fin tråd en gång här inne, tillåtna vapen jmfr med icke tillåtna tillåten för jakt- JA Tillåten för jakt-NEJ Trots att det ena vapnet är både försett med NV och stort magasin är det helt ok, på grund av dess bakgrund, det andra vapnet är olämpligt för jakt på grund av att framstocken omsluter pipan. För övrigt är även detta vapen olämpligt för jakt, hoppas att förbundet avstyrker ansökan i de fall sådan sker, Vidare finns det en rad moderna vapen där stocken omsluter pipan, Mannlicher scout, ruger scout, någon Mossberg mfl. För att då vidare kommentera saken så är det ena av de två vapen ovan som går igenom policyns regler, ett militärt massmordsvapen, som likt Ruger mini 14, ett ämne där förbundet verkligen stod upp rättsligt för sina medlemmars innehav av redan meddelade tillstånd, ett vapen som inte bör innehas av jägare. Ett par saker till vad i frågan om totalvikt gör ett vapen militäriskt, skall det vara tungt eller lätt, eller är det frågan om en vikt förenat med en viss kaliber som gör ett vapen militäriskt? För att återgå, montage av lampa är numera tillåtet, lämpligen för att inte erhålla träfflägesförändringar sker montaget på framstocken, vore det då inte bra om en sådan tillåter sådan montering på lämpligt plats, vid avfångning i fälla, av ställd grävling mm är lasersikten tillåtna, så vitt jag minns, visst är det intressant att en sådan sak tillsammans med lampa gör ett vapen militäriskt? En policy skall om inget annat vara till för medlemmarna för att de skall kunna förstå vad förbundet anser är ok och inte, snarare än att vara en ventilregel/verktyg där förbundet efter eget skön och eller tyckande kan reglera genom yttranden enskildas innehav av vapen. Slutligen kan konstateras att just detta med yttranden, policy dokument är något som är otroligt känsligt för förbundet, varje gång det kommer upp kritik är svaret det att våra medlemmar visst vill detta! Nja jag tror inte att de bryr sig särskilt alls, om de alls motsvarar mänskligheten i övrigt, de kanske har tyckt att policyn är en bra sak efter att den presenteras första gången för dem, men frågan är om de gillar den efter att ha sett hur den används? Slutligen, iom att förbundet går RPS vägar i det mesta från halvautomater och restriktiv tillståndsgivning med mera, när kommer förslaget om att ta bort halvautomatiska hagelgevär? Ett förbund, en styrelse, en policy är enbart trovärdig och saklig när det/den under tid kan tillämpa regler på ett sådant sätt att de kan förklaras utan att det tas till förhöjd ton och eller det sker med ett uppenbart defensivt sätt, där andra skuldbeläggs. Det finns om inte en påtagligt stor anledning för förbundet att öppet redovisa för dessa yttranden efter förfrågningar, inte bara här, utan på den egna hemsidan, då policyn är oklar så är i varje fall beskedet om att förbundet har lämnat följande yttranden för angivet vapen något som styr upp den uppenbara vilda western som råder i detta, kom ihåg att era "konsulter", som för övrigt sedan ett större antal år sedan inte skall yttra sig alls i vapenfrågor, när var det Ola tog över igen, trots detta med frenesi och glädje yttrande sig i Ruger mini 14 ärendena med en del saker som var rena faktafel och andra som var otäckt förvridna återgivningar av rättsliga förutsättningar. /Christian

Letade efter en speciell bild visade sig att Madeleine använt den i höstas i bloggen.. Fortfarande finns lite tid kvar.. Nu har tiden tagit slut. 5 augusti -00 föddes Hampe, tanken var att han skulle bli en rådjursdräpare av rang då hans morsa var överjävlig på just detta. Hampe var dock inte fullt så generös med skallen och husses myckna fågeljakt gjorde nog att hans sök vart en aning trångt. Men trots det sköts första rådjuret för honom strax över ett år senare ute på Harka utanför Norrtälje. Vart rätt mycket harvande med den typen av jakt, han var ingen stjärna på något sätt men fanns där vilt inne så fick han iväg det en bit i alla fall. Det som han dock fixade galant var just fågelhämtningen! Under en hel del år så var han ensamhund med mej, var hos en kompis på dagarna när jag jobbade, vart ungefär som att lämna ungar på dagis. Lämna hämta lämna hämta. Funkade skitbra i alla fall. Och all ledig tid då så var han med mej. Oftast i skogen men även på andra äventyr. Sen kom Madeleine in i vårt ungkarlsliv.. I samband med det så halkade vi in på bollkalleuppdrag på olika ställen och det vart det stora lyftet för Hampe. Visade sig att kombinationen svårjobbad miljö, vass och träsk samt skammade änder.. det var Hampes hemmaplan nr 1! Finns ingen hund som vi haft som ens varit i närheten av Hamilton i uthållighet, gav sig fan inte. Flera gånger så har jag avslutat eftersök med bara en hund i vassen jobbandes och 5-6 till i båten. Varje jävla tillfälle så har Hampe antingen tagit änder och apporterat eller petat iväg i vassen med påföljden att båten tömts fort, alla hundar hör när Hampe fick kontakt och då dög det minsann att kasta sig i och jaga efter. Slutade oftast med att de som kastat sig i lyckas jaga ut anden som jag sköt och strax därpå kom Hampe ut ur soppan och såg hur någon av de andra slapptaskarna apporterade skjuten and.. HANS and. Men han gav sig inte för det, upp i båten och så rodde man fram en bit till osökt vass och vände in fören mot vassen.. enda jycken som spontant hoppade i och började jobba var Hampe. Flera gånger fick jag fan koppla hunden i båten, såg att han var slut, det var enda sättet att hindra honom från att gno vidare. Förra året, Hamilton då 13 år gammal, tog jag med honom ned i ett lite mindre viltvatten som vi skulle resa. Höll honom kopplad och körde en labrador och kompisen som gick och räknade skott hade sin labbe. Efter några pet så säger kompisen att nu är det slut.. Jaha tänkte jag, då kan jag släppa Hamilton så får han röra på sig och kanske hitta någon and till i alla fall. Tog av kopplet och den då hyggligt döva hunden travade iväg, springa gick inte pga åldern. Tar två minuter kanske så reser det änder som FAN!! Häftig tänkte jag, nu blir det rock ´n roll Kompisen börjar tjoa, kalla in Hampe!! Wtf?? Visade sig att där var änder kvar, kompisen ville inte ha upp fler.. men det var inte riktigt vad han sa så han fick skylla sig själv. Jag fick ett helvete med att springa ifatt 13-åringen inne i träsket, att vissla in honom var bara att glömma. Även om han skulle hört pipan så hade han änder framför sig, då bryter man inte. Men det gick iaf och Hampe ordnade 75 extra fällda fåglar den dagen till skyttarnas stora glädje. Just idag, när jag satt där ute med honom efteråt, så tänkte jag väldigt mycket på Gotlandsresan i höstas även.. Han var slut i kroppen då med men fick följa med ändå av det enda skälet att jag vet hur jävla kul han tycker det är med just kanin. Tror inte det hade behövts, var nog nästan dumt, men jag körde honom i par med en yngre spaniel när vi körde kanin. Tror det kostade oss några för hade vi bara kört trötta Hampe så hade de två spaniel rookisarna möjligen hunnit med lite bättre. Kunde inte för min vildaste fantasi tro att hundarna skulle resa tre kaniner ur första jävla stenröset jag kör in dem i!! Men de gjorde de.. Hampe hade inte samma klipp som första gången vi var på öin och jagade, givetvis inte, men killen hade gjort detta tidigare och hade koll på prylarna så mer hjärna och näsa så lyckades han i alla fall resa flera kaniner. Dessvärre hann vi inte ställa runt snabbt nog så de flesta fick vi bara se och jag tror inte vi sköt någon för Hampe exklusivt men det spelar mindre roll. Han fick vara med och han fick göra något som jag vet att han älskade! När han först fick prova på kaninjakt så snappade han snabbt som fan konceptet. Han jagade inte under bössan om man inte sa åt honom.. ofta..tydligt.. och jävligt högt men gjorde man det så fungerade han jävla asbra! Gick på norra sidan av Näsudden tills m Matte Holst och Micke Belker och det var verkligen skitenkelt att jaga. Fårbetad strandäng med enbuskar.. Man gick helt enkelt runt buskarna med Hampe, han sniffade av dem plättlätt, var de lite större så borrade han in skallen bland enris och slån och sniffade lite. Var där tomt så vidare till nästa bara. Men så såg man plötsligt hur han tvärnitade, tog en jävla fart och tryckte sig in i busken. Ut på andra sidan for kaninen och någon sköt den. Hampe backar ut lugnt och behärskat och rundar för att sen kuta och hämta kaninen Det var en mer öppen miljö så det gick så otroligt mycket lättare att jaga med spaniel än på andra sidan udden, där var det mer skog och trängre. Hur som, kusligt effektivt var det och utan någon som helst tvekan så tyckte Hampe att det var störtkul! Pälsvilt som kan enkelt kan hitta och apportera..whats not to like? Vet att jag skrivit det tidigare i något sammanhang men här och nu skiter jag i det, killen förtjänar att det upprepas. Stefan som vi jagade med första svängen på Näs hade en tyskterrier som var skitduktig och han har bott hela sitt liv på öin såvitt jag vet, han har helt klart sett en hel del hundar. Han och Bengt som vi jagade var utan tvekan jävligt impad av Hampe och hans stök bland kaninerna! Han var förbannat effektiv och vi sköt rätt bra med kanin gossarna och jag.. och framför allt.. han tyckte det var kul som fan! Vi pysslade ju inte bara med fågel och kaniner då utan vi var med på de här större vildsvinsjakterna på Harg. Ok han var ingen stjärna där men höll rent framför oss och visst sköts det vilt för honom utan tvekan. Men det som både jag och kanske framför allt Madeleine minns bäst var någon av de sista jakterna i januari ute på Fagerön. Vi kom att gå utmed en väg kanske 100 meter in, en hel flock hundar lösa som stökade runt. Plötsligt får vi höra via radio att där är kultingar i drevet.. små kultingar! Vart till att kalla in alla hundar fort. Konstaterar att vi saknar Hampe.. han skäller lite framför oss, inget ståndskall men något skall lite nu och då. Lät märkligt.. Vi går mot honom för att hämta hem honom och ser honom komma sakta emot oss i det snötäkta blåbärsriset.. bakom honom 40 meter ser vi en stor gris.. Hampe stannar och bökar med något och samtidigt som vi inser vad han gör hör vi en jävligt förbannad griskulting Jaha säger jag och vänder mej mot Madeleine..?.. vars rygg jag ser bege sig bort med jävligt långa steg bland tallarna Kultingen tjoar och lyckas ta sig ur Hampes käft för att snabbt bli infångad igen och buren till husse. Väl där så tar jag emot och börjar fundera på vafan jag ska göra med denna lilla randiga förbannade och blöta tingest? Hampe var skitnöjd och glad, hittat ngt hanterbart i skogen och självklart levererat till husse Slutade med att jag satte ned kultingen i snön och gick efter Madeleine, ville inte att han skulle hämta fler vilket han klart aviserade att han hade för avsikt att göra. De där små var tydligen skitroliga! Som vilken pipleksak som helst typ. Om grisen överlevde eller inte vet jag inte men jag vet att kroknade den så berodde det på snö och kyla, inte på Hampes grepp för han har aldrig varit hård i munnen någonsin. Detta är Hampes text så jag skiter högaktningsfullt i om det blir mycket text btw.. Men änder, och helst skammade, var nog hans tveklöst största styrka. För många år sen så satte Harg ut änder i ett jävla träsk till sjö som man snabbt kom att nästan hata.. Löhammarsjön. Varje gång vi var där så hoppades man innerligt att få slippa eftersöket just där.. idel dy, vass och enorma områden. Svårt att ta sig fram, ett helvete att hänga med hundarna när de jobbade för att kunna skjuta skammat som de inte fick tag på. Hur som.. I den miljön skulle vi jaga själva en dag. Bruket hade haft de jakter de skulle ha eller något och där fanns änder kvar, trots att fodret var väck som skulle jagas iväg. På Calles tid innebar det att vi körde dit och sköt så mycket vi orkade och hann med typ Vi stängde in kolvassen vid foderplatsen med båtar, tänk er en halv kesslerring fast på vatten och med änder på menyn i stället för hare. Sen in med div doggar och så sköt vi det som kom ut. Någonstans där i röran av skott så lyfter det en hona som jag inte riktigt når.. eller om jag sköt fel jag minns inte. Resultatet var i alla fall en skadskjuten and som flög iväg snett över sjön för att slå i en vass 250-300 meter bort. Hampe såg det och när jag sköt så drog han.. fan tänkte jag, det där går aldrig och det kommer att ta en hel evighet innan han ger upp och är tillbaka. I dessa sammanhang var han lite som en drever på den gamla goda tiden typ.. Hur som, änderna flög, vi sköt och Hampe simmade längre och längre bort och försvann efter ett tag. När krutröken lagt sig så apporterade labbarna det som var skjutet, vi låg i båtarna och snackade skit mest.. Calle hade sett skottet och skammningen, var väl inte helt nöjd. Vet att jag fick en blick som lät mej veta att jag nog skulle behärskat mej.. Plötsligt får jag se hundjäveln.. för då var han just det.. hundjävel komma simmandes... och strax såg jag att ta mej fan.. han hade tagit anden!! Helt galet.. helt jävla galet, det var utan tvekan den absolut mest häftiga apport han någonsin gjort på änder! Tror inte det finns allt för många hundar som gör om samma sak förövrigt.. Det var Hamilton i det element där han trivdes bäst! Men det som var det mest stående inslaget i hans liv var i alla fall kråkorna. Där var det inga konstigheter, lätta apporter på land varje gång i princip. Visst kunde de nypas förjävligt med näbben eller klorna men han brydde sig aldrig. Under hans första år så var han rätt hyggligt lydig med, stannade kvar och väntade tills jag skickade honom.. men vartefter åren gick så började han först att gnälla lite när kråkorna skrek och husse väntade med att skjuta.. Vart det dötid i jakten så roade han sig med att gräva ett hål i det hörn av kojan där han satt. Helt övertygad om att hålet ute i kullen på Blidö fortfarande finns kvar! När åren gick så lärde han sig att skicka iväg sig själv på apport, bara han sett att något trillat så var det ju bara att tassa iväg.. varför vänta på en tokslö husse? Korp, trut, kråkor.. spelade ingen roll. Var de riktigt jävla elaka så fick man greppa dem i en vingspets och boxera in dem till husse men in skulle de och ofta bet de sig fast i läppar och ögonbryn men då stod husse klar med kniven och bände isär näbben. Avlämningar var förövrigt överskattat.. Om man baxar in en skammad anka när husse står på liten sten i vassen.. släpper man då anden precis innan husse får tag på den.. ja då får man ju jaga den igen Husse låter lite märkligt men det hör ju inte jag här i vassen.. Den här hunden var förra året, 13 år gammal, med på något eftersök och gjorde alla rätt.. nästan.. Grejen är att jag tror att han utvecklade sin egen etik efter några år. Skickade jag in en labbe i en vass så kom den antingen ut tom eller med en död and eller jagade iväg efter en skammad. Hamilton spenderade mest tid av alla våra hundar i vassen men kom ytterst ytterst sällan ut med döda änder.. Rätt säker på att han tyckte de döda var tråkiga och jobbade tills han hittade någon som levde..hundjävel Undrar hur många han simmat förbi under årens lopp? Men jag kan köpa det. Det är de skammade som vi måste få tag på, om det ligger några döda kvar så.. ja det är inte bra men jag kan köpa det. Satan i gatan vad jag kommer att sakna dej Hampe...Fan vad det gör ont i själen. Fan vad jag hatar hundar som blir gamla, varför måste de bli gamla? Den här spanilen var glasklar i skallen, helt på det klara med att vi lämnade honom varje gång vi lastade de andra hundarna och bössor för att ge oss iväg på andjakt. Men kroppen tog slut efter 14 år.. inte en frisk tand i munnen, duktigt disiga ögon, risiga öron, tappat i princip all muskulatur.. Ramlade flera gånger per dag på klinkersgolvet men reste sig som om inget hänt. Shit vad jag önskat att huvudet liksom stängs av.. När jag tog bort Fancy för ett år sen så var hon totalt avstängd, helt i sin egen lilla värld och inte alls med. Hampe var tvärpå, gafflade på de andra hundarna och försvarade sin mat.. oavsett om de andra hundarna var där eller ej. Hans hemmaplan var andjakterna och eftersöken samt kaninjakten och jag är så jävla glad att jag fick möjlighet att ta med honom i höstas när vi var iväg Ken1, Skuris och jag. Han var inte med för att öka vårat jaktliga utbyte, han var med för sin egen skull.. Jag hoppas och tror att han har haft det bra med oss och jag är jävligt tacksam för att ha haft honom! Röj på som fan nu Hampe, på andra sidan finns inga krämpor. Husse kommer alltid att sakna dej!!

Vart i morse väckt av luren, en kompis hade fått en på ringning om att en älgkalv satt fast i ett stängsel. Som den mordiska/blodtörstiga jägare jag är gick jag upp och kontaktade markägaren som gav mej klartecken att kolla läget. Beväpnar mej med en liten kraftavbitare och hagelbössa (som i värsta fall skulle användas) väl på plats ser jag en ko med kalv, kon är klart upprörd över något och detta något sitter fast med klöven i ett gunnerbostängsel. Man är inte stöddig när det står en orolig mammako och glor på en när man sakta närmar sig hennes lilla bebis. Ser att den sitter fast långt ner men det bör gå att få loss henne.larvig som man är pratar jag med både ko och kalv, kan ha hjälpt för kon retirerar lite upp i en backe. Kalven är snart lossklippt den har ett ganska djupt sår men bara köttskandalen vad jag kan se, den är jättetrött och jätterädd så den går ingenstans. Själv hämtar jag förbandslådan tvättar såret lite och lägger ett löst förband. Tassar sen där ifrån och observerar att kon och den andra kalven kommer tillbaka efter några minuter. Tycker jag gjort mitt. Rätt el fel? Vad vet jag. Döpte henne till Lillamu :-)

Det kanske inte hör hit men provar ändå! Hej detta är den "17 åriga tjejen" Emelie! Jag har länge följt vad som har skrivits om mig angående mitt inlägg på Facebook om vår hund Nettie som blev vargdödad. Detta brev blev betydligt mycket större än vad jag ens våga tänka! Det hade spridit sig till massor av ex vargvärnare sidor som "Ja till Varg". De har skrivit om mig och Nettie att varken jag eller hon fanns, att allt jag hade skrivit var för bra för att en 17 åring skulle ha skrivit det och att det istället skulle vara en skäggig gubbe som vill få sin röst hörd via Facebook, eller att det var den såkallad "jägarmaffian" som hade skrivit. När det var som mest hets efter mig hoppades jag varje dag och natt att jag inte skulle få hot eller andra obehagligheter. Både jag och min mamma har fått mail på Facebook där det har stått otrevligheter. Jag var rädd när jag var på skolan och när jag gick själv ute ifall något skulle hända. Det är ju riktigt pinsamt att det är vuxna människor som sitter och skriver såhär till en 17 åring som nyligen har förlorat sin bästa vän på detta vis. Efter detta fick jag hålla mig tillbaka ett bra tag på nätet men jag läste varje dag om hur det hade spridits, det var inte trevligt att läsa allt som stod om mig och Nettie. Jag läste också underbara kommentarer från underbara människor som gjorde och gör mig än idag så otroligt glad och tacksam! Ni gick in och hjälpte mig när jag själv inte kunde säga något i försvar i allt de skrev. Jag bara kände hur mycket jag vill säga tack för allt stöd ni gav mig mitt i det jobbiga. Men jag kunde inte vilket var riktigt frustrerande när jag visste att ni ville att jag skulle träda fram. Jag mår nu betydligt mycket bättre och detta var en stor del av detta som gjorde det bättre. Att jag fick ut ur mig hur ja mådde och fick ut det bland människor som inte bor med varg och öppna ögonen på dem. Jag saknar fortfarande Nettie så fruktansvärt mycket men jag lär mig att leva med det och ja kan handskas bättre med det när det blir jobbigt. Att jag skrev detta var för hennes skull, för att öppna ögonen på människor om hur det är att ha så många vargar på samma ställe. Jag kommer att kämpa vidare för Netties skull och för att våra framtida hundar ska få ett säkrare liv och att det ska bli balans i vår natur. Sen måste jag säga det att jag har verkligen lyckats om jag får lov att säga så. Värnare har till och med insett vilken lögn det har spridit sig och mer eller mindre stått på min sida, över 5000 delningar sammanlagt blev det av mitt brev...så nog gjorde jag skillnad =) Det blev ett sent tack men jag vill ändå säga stort tack för all er underbara hjälp och stöd som jag fick av er när jag mådde så dåligt! Det var guld värt!! Men att få en ursäkt av mannen som drev allt detta kan ja nog glömma! Stor kram till er som fanns där för mig på ett eller annat sätt vid denna stund! // Emelie "Olén" Eriksson

Hejsan, vart precis nekad ansökan för klass 1 vapen pga några trafikförseelser, (bälte och obes). Tänkte om någon har erfarenhet om överklagan och om jag är helt chanslös dom närmsta 1,5 åren tills ärenden är preskriberade?

Räddade livet på min hund :-) En 12 årig jaktspringer Han bor numera hos mina föräldrar och blir alltid lika glad när jag kommer på besök. Mötte mig utanför huset och jättelycklig viftade på svansen och allting var som vanligt. När vi gick in så började han att hosta och harkla som hundar brukar göra när det ska upp en hårboll eller liknande. Efte en stund så bara blir han helt tyst där han står, ser att ögonen bara är vidöppna och slutar andas. Trillar på sidan som när man får en träff på ett djur i CNS och bara ligger helt stel med öppna ögon utan att andas. Fattar mig snabbt och kastar mig ner på golvet och ruskar i han för att se vad som händer, ingenting :-( Skriker till min mor att jag tror han är död, men håller ihop nosen och börjar gör mun mot mun metoden genom näsan. Håller på i en minut kanske och överväger att börja med hjärtkompressioner. Då helt plötsligt märker jag att han börjar komma tillbaka, till en början bara med att ögonen rör sig. Men allt efterhand så ser jag att detta gick vägen :-) Han tittar förvånat på mig som om "Vad fan hände" Fy fan vilken skön känsla det var :-) Han var tagen en stund, men verkar nu ha klarat sig helt utan några men av detta. Sa till mina föräldrar att hade det hänt ute när ingen var i närheten så hade det varit slut Är så jävla lycklig att jag bara var tvungen att skriva av mig :-)

Var ute och jagade med jaktlaget vid min gård i dag. Första drevet skall gå över bland annat mina marker och jag får med mig en passkytt att sätta ut. Vi går ut och när jag kommit fram till mitt pass vid en ny granplantering nere i mitt ena hörn kommer en hund jag inte känner igen. Ser hundföraren som går inne på ena grannmarken. Visar sig att det jagas på två av grannmarkerna samtidigt som vi är ute. Efter ett tag så är det hundar som driver överallt. Ena grannlaget blåser av sitt drev då deras hund är inne hos oss hela tiden. Men samtidigt så är det full fart på djuren i såten. Efter ett tag så går ett skott nära mig och det är skytten jag satte ut som skjutit på en Dov-kalv. En av hundförarna kommer dit och de kollar skottplats och hittar ingenting. Hunden visar inget intresse för något speciellt spår men det har gått djur överallt. Skotten blir kallat bom. När drevet blåses av så går jag och pratar med skytten och på väg ut så får jag hans sida av det som hände. Han tyckte det var mycket underligt att han skulle ha bommat men han litade på hunden. Kändes inte helt bra för mig. När vi fikat och drivit av en mindre såt så bryter jag och kör tillbaka till min gård. Tar med mig min spaniel, Linus, som jag senaste åren har försökt få att gå så många eftersök med som möjligt och efter en trög start så har han börjat intressera sig mer och mer för detta. Går ner i skogen för att se om jag kan lokalisera skottplatsen eller i varje fall försöka få hunden att ta spår då jag tror att jag har koll på hur hjortarna har gått ur marken. På väg ner så går vi över färska spår på flera ställen men Linus är ganska ointresserad. När vi kommer in och får vind från området där de borde ha gått, så markerar han att det finns något som intresserar honom. Jag låter honom gå in i området och följer efter. Plötsligt går en hind upp och hoppar iväg och i ögonvrån ser jag något röra sig ungefär där hinden gick upp. Jodå, en kalv har rest sig och tagit ett språng men stannar och tittar på Linus. Inser att den inte sett mig och smyger upp bössan och kollar in den. Ser inga skador men tänker att den nog är skadad då den står kvar. Sätter ett skott strax bakom bogen och djuret går omkull på plats. Går fram med Linus som är tok-glad och kollar. Visst var kalven träffad, dock verkar det som om kulan träffat något annat innan och tumlat när den träffade då det är ett stycke av skinnet bortslitet med mjukdelar högt upp på ryggen men inga skador på rygg eller andra benbitar. Vet inte om det hade blivit en sådan skada om kulan gått rakt på? Låter kalven ligga och tar Linus och försöker bakspåra kalven till skottplats. Fungerar hyfsat och jag tror jag hittar skottplatsen efter ca 100 meter då jag hittar lite blodstänk ganska högt upp på några grenar i en bok. Mellan denna plats och platsen där skytten stod, ca 40 meter bort, så är det gott om små bokplantor så kulan kan nog ha träffat en liten gren och börjat tumla. Hittar inga blodstänk på marken eller efter skottplatsen och inget blod i legan där kalven låg när den gick upp. Har nu meddelat skytten att kalven ligger och så får vi väl ta och diskutera det där med eftersök på Dov nästa gång det är jakt. Och så en bild: Linus efter väl utfört arbete.

Idag kalla jag alla skýttar till älgbanan efter jakten för omskjutning efter som dom sista 5 älgar vi har skjutit på har vi fått 3 och dom har varit skade skjuten med krångliga eftersök och det blev ju sura miner ! Det vissa sig att bössorna inte gick så bra! Kanske lite över agerat av mig som jaktledare eller???

Detta har varit uppe förr men så här under valptider så kan man ta diskussionen igen. Jag får en del mail till mitt företag från människor som funderar på att skaffa sig en hund. Ofta är det jägare som tänker skaffa sig sin första jaktkamrat och funderar lite om ras, dressyr, injagning eller liknande. Jag tycker detta är verkligen jätteroligt. Jag älskar att prata alla typer av hund, särskilt jakthundar, och jag uppskattar verkligen givande diskussioner med dessa blivande hundägare. Dock så kommer det en del mail från personer som inte har det minsta lust att jaga, jaktträna eller ens låna ut sin hund till dessa aktiviteter. Barnfamiljen som tänker skaffa sig en spaniel eller retriver från rena jaktlinjer för att barnen ska ha en hund att leka med, eller utställningsintresserade som skaffar sig en weimaraner bara för att den är så otroligt vacker när den är silverfärgad. Vid frågan hur de ska tillgodose hundens behov som jakthund, kan man få svar som att den ska få jaga pinnar i stugan eller att "ja men vi har ju redan en hund, de kan ju få jaga varandra". Jag har varit i otaliga diskussioner där jag försökt påtala det olämpliga i att köpa jakthundar med fel intentioner, inte bara för den enskilda hundens skull, utan för hela rasen. Även de själva kan bli olyckliga när ovan nämnda "spökhund" tar ut sin frustration på familjens 30000kr soffa eller ungarnas marsvin. Tyvärr är det så att många av dessa personer redan har bestämt sig, och när jag avråder dem så blir de arga och förklarar minsann hur dålig hundinstruktör jag är som inte tycker att deras ungar ska få en lurvig jämthundsvalp. Självklart kan en jämthund eller annan jakthund vara ett supermysigt sällskap åt kidsen men detta ska ju gälla mellan det som hunden är avlad för, dvs jakten. Spaniel och retriver är redan uppdelad i 2 kategorier, show och jakt, (jo dual purpose finns jag vet) men i takt med att många har börjat att tycka att showvarianten är lite för timid, lugn och tråkig så vänds blickarna mot jaktmodellen istället. Samma tendenser finns bland de stående raserna, Det pratas redan om showsetter, och att köpa viszla eller weimaraner kan vara som att skrapa en lott. Vorsteh och pointer har klarat sig rätt bra, även om jag fått frågan om inte vorsteh skulle vara ett bra svampplockningssällskap. Jovisst, brukar jag svara, och dessutom är de suveräna på att hålla grannskapet fritt från katter. Då brukar intresset svalna en aning. Breton har ju också klarat sig hittills men beware!! Det är många som har ögonen på dessa och det ligger en stor börda på uppfödarna med att vara noga med vilka man säljer åt. Att uppfödarna har stort ansvar gäller ju givetvis alla raser, men jag tycker att även vi som vill bevara våra fina jakthundar som just jagande hundar också har ett ansvar att informera och vänligt avråda ett hundköp om det är direkt olämpligt. Detta gäller inte ens bara jakthundar utan även andra kategorier. Jag trampar säkert på tår när jag säger vad jag tycker men det kan jag ta. Några verbala käftsmällar är ett billigt pris OM jag lyckas göra någon som helst skillnad.

Är det inte dags att jägareförbundet börjar kritisera jaktkortens existens? Med de senaste galenskaperna kring indragen vargjakt och många andra stolligheter, VARFÖR ska varje jägare årligen betala 300kr i "viltvårdspengar" till Naturvårdsverket? Vi jägare har senaste åren sett kraftigt ökade arrendepriser i stora delar av Sverige. Dessutom ökade fällavgifter på älg. Mer rovdjur i skogarna. Dessutom upplever jag att man som jaktlag idag lägger mer kraft och pengar på viltvårdsarbeten än man gjorde när jag började jaga för 15 år sedan. Vi betalar in pengar till NV som hela tiden motarbetar oss. Det finns ett ord som brukar användas i sammanhang då myndigheter eller myndighetsperson hela tiden gör livet surt för individen, men det ordet är så grovt att jag inte tänker återskapa det här. Man brukar benämna det som "statligt jaktkort". Men jag jagar inte på statens mark. Och skjuter jag statens vilt betalar jag med fällavgift. NV skriver att en stor del av mina 300 kr går tillbaka till jaktorganisationerna. Är det inte meningen att medlemsavgift ska finansiera jaktorganisationerna? För då kan man ju välja vilken organisation man vill stödja. Så Jägareförbundet, jag tycker ni som våra representanter ska ifrågasätta det statliga jaktkortet! Jag har noll förtroende för Naturvårdsverket och tror inte de förvaltar mina pengar till jägarnas fördel! Hur stor del av mina 300 kr/år har oavkortat gått till vargen de senaste 3 åren?!

I dag skall man kunna "gilla" allting till höger och vänster och i dag fick jag frågan om vi inte kunde ha det här också? Prylen är att det fixade vi för länge sedan men jag aktiverade det aldrig för det var varken rätt då eller tillräckligt bra. Nu är det både bra och förhoppningsvis rätt så nu aktiverar jag det! Dock är det bara på försök och det kan försvinna lika fort som det dök upp. Man kan inte gilla sina egna inlägg Mvh, Wizard EDIT: Vänligen tryck "Like this" i detta inlägget så det får många tryckningar för att kunna testa systemet ordentligt.

Det förklarar saken! Att ingen kläckt ur sig det tidigare!!