Om det bara händer när ni är ute och går är det sin sak. Skulle gissa på att han tycker du är trist att gå med, tyvärr kan det nog vara så. Sen är ju hunden avlad för Våga lära sig genom att sig "mucka lite" och se om det ger nån positiv effekt.
Pedagogik är lite teater också, inte bara smarta tillvägagångssätt. Jag tror att om du skulle bli ordentligt förbannad (på riktigt) eller om han av misstag skulle nypa dig så det gjorde ont på riktigt, att den reaktion du då hade gett honom, ja då inser vovven att det var över gränsen.
Nu blir du bara irriterad och det är kanske hans mål att se hur sur du blir.
Jag gjorde så när jag skulle få vorstehn att sluta slänga sig i kopplet mot andra hundar att jag "retade upp mig själv lite i förväg" så när skiten hände så kunde jag ge honom en ärlig reaktion utan att ta till ryck och sånt. På senare tid nu, har jag tröttnat på liknande saker och jag säger till honom som det är - fortsätt och jag blir rejält förbannad! Det är inte svenskan han tyder utan hur äkta min varning är, dvs han läser mitt sinnelag som en öppen bok. Då skärper han sig.
Det värsta jag varit med om var en terrier. Så fort jag fick nog av nonchalans och uppstuds och fyllde lungorna = lydnad. När jag försökte vara snäll senare och klappa honom så blev han en liten härskare igen - ett riktigt litet svin igen....
Det du upplever nu är det som gör att du kan forma hunden sen eftersom den har initiativförmåga, det vet du säkert. Så se det som att du ska forma även denna del av beteendet genom att vara ledaren, och visa " detta är inte ok". Visa oxå med Beröm sen vad som är bra, och var riktigt tjatig.
Typ,
gå fint, gå fot - husse glad, du visar tydligt att du trivs, ett leende, glad i rösten, livet e toppen. Ni kan skoja lite.
Nafs och bit - genererar sura minen, ställ krav, gå fot, sitt, ligg, lyd, hårdare tråkigare ton och gör som jag säger.
Var konsekvent.
/k