Leaderboard

Det är den fråga vi prioriterat högst (=tagit först) i våra diskussioner med minister och departement efter att Jaktlagsutredningen nu lades ned. Hoppas vi kan meddela hur det gått mycket snart.

Suverän trailer!!! Riktigt häftigt filmat, coooolt att dom har med klättersekvensen med Hipshot i uv-tallen. Fick nackhåren att resa sig på mig så jag har nog inte helt lyckats förtränga min klättring för ett tag sedan... Kan man förboka filmen? /M

Har precis satt mig på en av åtlarna uppe vid Immeln efter att tjärat stubbar och fyllt på spridare. Får se om det kommer något i kväll.

Har inte ens plocka den jag fick av NVR ur paketen.. Vill inte riskera att stå utan ström i bilen när man kommer tillbaka.. Har ett par blixt puckar istället. Typ sådana här ...

Bra drag.

***TRUMVIRVEL*** Tada! Nu är den på G!! Den slutgiltiga filmen kom kråkjakt

Vart ett knippe för mig med. 19 +6mås. I min senil förvirring kom jag på mer än halvvägs att jag glömt jycken hemma. Hade haft några till om han vart med. Men då jag själv sökt av hittade jag en av de borttappade hängandes i vingen 1m upp i ett träd. Inte konstigt att man missade den ngra gånger trots att jag settvart den föll. Så de slutade med 2 borttappade måsar i stenskravlet. Hade besök av denna flertalet går idag på mkt nära håll. Men bästa bilden lyckades telefonen radera själv. Då jag nästa gång fick in örnen nära skyndade jag mig för att fota. Vips så kom den igen..... Eller...vafan...en kråka?!?! Kastade telefon o skjöt kråkan så de ble ingen bättre bild än denna

Ja, nu har det gått en vecka och allt känns så jäkla tomt. Har tänkt skriva varje dag, men har inte riktigt orkat med att göra det. Men nu har jag tagit mod till mig och försöker skriva av mig lite sorg. 15 år och 2 månader blev vår älskade strävhårstax Takko. Du vände upp och ner på hela vår familj när du kom och stal allas hjärtan direkt. Våra tidigare hundar har alltid varit älskade men du var något speciellt, det förstod vi direkt. Alltid lugn o cool i alla lägen, andra hundar brydde du dig inte om, och inte ens ett rejält åskväder oroade dig. I skogen var du en trogen vän och din drevtid var sanslöst punktlig, en timma sen släppte du och alltid säker tillbakagång. Sista rådjuret jag fick skjuta för dig var nyårsafton 2013, då var du nästan 14 år. Efter det fick du ett år som pensionär fast det hände ju att du jagade i koppel någon gång när vi var ute på skogspromenader. Du gick alltid lös på trädgården och kunde gå in o ut som du ville under den varma årstiden. På höst o vinter så skallade du till när du ville ut eller in och vi kunde alltid lita på dig, att du höll dig på trädgården. Du var med så ofta du fick på alla möjliga äventyr, inget var för stort bara du fick följa med. Du hjälpte oss också i sorgen efter vår andra tax som vi fick ta bort alldeles för tidigt pga. diskbråck. Bruno som den taxen hette kom in i ditt liv när du var 8 år och han skulle avlasta dig på äldre dagar, men livet blir ju inte alltid som man tänkt. Men du fanns där då, som vanligt och lade upp nosen på kinden i soffan precis som att du ville tala om att "det är lugnt husse" jag är kvar. Idag känns det bara för jäkligt och många tårar har trillat under en vecka men vi vet att det gör ont i dessa stunder. Jag använder ditt namn som nickname och du kommer alltid på något vis att finnas där. Saknaden av dig är stor i familjen. En sak är säker att finns dom perfekta markerna på andra sidan så är du där nu!! Dessa rader är för dig min vän! Mats

Inget skjutet i går kväll, men vilken kväll. Gick ut vid sju-tiden och lätta molnslöjor låg framför månen. Svag västlig vind och ca 3°C. Hade fixat till det på några vita ensilagebalar så jag hade både åtel och två vallar under uppsikt. Satt och lyssnade på kattugglorna som hoade som besatta nere vid ekarna i hagen och vid lite efter åtta kommer en råget sakta gående och betar lite här o där. Närmar sig i vind och jag börjar undra när hon skall få lukt på mig. Kommer in på ca 15 meter och då ställer hon sig och kollar mot balarna. Lyfter handen och vinkar lite till henne och får en utskällning som heter duga. Fascinerande hur högt de kan låta. Efter det sprang hon ner mot vägen och fortsatte att skälla. Nu börjar molnen försvinna och fullmånen lyser med full kraft. Det var som om någon vred på en stor dimmer. Sitter och tittar i kikaren och det är så ljust att jag kan urskilja stenarna i stenmuren 130 meter bort utan problem. Vid nio tiden så hör jag att grisarna kommit ut på grannens vallar ca trehundra meter bort. Nu är det tyvärr hos den grannen som "inte tycker om att någon annan ska gå med vapen på hans mark" så det är bara att sitta och lyssna på dem när de bökar upp vallen. Skickar ett SMS efter ett tag där jag erbjuder mig att gå och skjuta en gris till honom, men får inget svar. Det roliga är att han aldrig missar ett tillfälle att gnälla över hur eländigt det är att grisarna bökar upp hans vallar hela tiden. Hör ett grisslagsmål långt borta men annars är det lugnt. Vid elva-tiden börjar jag frysa och bryter och går och hämtar hunden för en tur innan hemfärd. Tar bössan med mig och går ner mot grannens gräns för att se om grisarna är kvar där. Efter en stunds spaning så ser jag fyra småttingar som håller sig i skuggan under träna nere vid stenmuren mot skogen. Står och tittar på dem en stund men de börjar nog bli lite oroliga och "rinner" över muren in i skogen. Byter om och sätter mig i bilen för att köra hem. Vrider om nyckeln och slår på helljuset och tre små galtar står på min uppfart med riktning från åteln. Stannar bilen och går för att kolla på åtelkameran. Jodå, de kom väl fem minuter efter jag gått. Bättre lycka nästa gång.