Skulle ut till gården i dag för att titta till bina. Kollade vädret på SMHI och det skulle klarna upp framåt kvällen med nordvästliga vindar. Då månen är nästan full och vinden optimal så packade jag med bössan. Efter att bina var tilltittade så gick jag ner till åteln. Majsen var slut så jag plockade ur minneskortet ur kameran och gick tillbaka till gården för att hämta mer majs. Tittade igenom bilderna och kunde konstatera att majsen tog slut för två dagar sedan och att det var fyra dagar sen senaste grisgänget var på plats. Fyllde på tunnan och tjärade upp stubben då den var grundligt ren skrubbad.
För tillfället har jag två galt-gäng och en ensam galt, storlek större, som går på åteln. Det ena gänget, där jag sköt bort en i höstas, är födda 2013 och alltså fredade men det andra gänget är från i 2014. De har varit på åteln ca två gånger i veckan sen februari och kommer antingen direkt efter spridaren går vid nio-tiden eller så kommer de mellan fyra och fem på morgonen. Brukar variera i antal mellan två till fem grisar varav två är spräckliga.
Gick och satte mig vid halv nio på ensilagebalarna, som har blivit mitt nya "torn", och satt och små surfade på telefonen fram till att spridaren gick i gång. Kontrollerade då att allt var som det skulle och kollade i kikaren att allt såg bra ut. Tyckte jag hörde lite grymtningar på håll, men då det blåste ganska mycket så var det svårt att avgöra om det var något på gång. Satte mig ner och tog det lugnt en stund tills det helt plötsligt knäcktes en gren på nära håll. Ställde mig upp och kollade genom kikaren samtidigt som tjärdoften kom blåsande till näsan. Visst var det gris framme. De höll sig borta vid tjärstubben en stund men sen kom de en efter en fram för att käka majs. Såg att det var en spräcklig med och efter jag säkerställt att det var en galt, så osäkrade jag och väntade in rätt ögonblick. Förra gången var jag lite snabb, vilket resulterade i ett dåligt skott med mycket köttförstöring, så nu tänkte jag ta det varligt. Efter en stund gick den spräckliga grisen ut lite åt ena sidan och ställde upp sig rakt under min belysning. La in den lilla röda pricken i örat på honom och kramade av skottet. Perfekt. Föll som en fura rakt ner och välte sedan över på sidan.
En perfekt grillgris helt utan onödiga hål till vårens stunder med Webern. Nu hänger den flådd i ladugården och i morgon får jag köra ut och hänga in den i kylen.
Glömde tyvärr telefonen på köksbordet ute på gården så den här gången blir det inga bilder.
Nu är det dags för sängen.