Leaderboard

Ny mellanklassoptik eller begagnad Kvalitetsoptik? Frågan om det är bäst att satsa på begagnad kvalitetsoptik eller ny mellanklassoptik är såklart något av en ”klassiker”, själv har jag i likhet med många andra erfarna skyttar och jägare tyckt att begagnad kvalitetsoptik varit det säkraste kortet. Egentligen har den inställningen inte grundat sig på några större erfarenheter av hur väl dagens mellanklassoptik står sig mot toppskiktet utan snarare på diverse tveksamma erfarenheter under de senaste 5-20 åren. Jag har därför helt sonika sedan en längre tid för mina egna behov sökt efter lösningen hos Zeiss, Swarovski och Leica och på så sett sluppit negativa överraskningar. På senare tid har jag dock fått höra från flera håll fått höra att mellanklassarna blivit bättre än någonsin och att skillnaden mellan mellanklass och ”Top of the line” minskat. Som ett sidospår kan jag nämna att jag tidigt i våras åter drabbades av cancer och denna gång var det rätt aggressiva former, i dagsläget har vi genom rätt omfattande medicinering lyckats få broms på tumörerna och för närvarande håller sig tumörerna rätt lugna. En konsekvens av behandlingen har dock varit att jag blivit sjukskriven och att plånboken som en följd av detta faktum har blivit väsentligt tunnare. Det har också inneburit att jakt, skytte, vapenprojekt och jaktsidan förpassats långt ned på prioriteringslistan men när läget nu stabiliserats har det börjat kännas kul att jaga och skjuta igen. Då vi numera också blivit begåvade med ett ”dovhjortsproblem” här i Alingsås så har jag jagat dov rätt intensivt och kommer så att kunna göra under överskådlig framtid. Dovviltet är en personlig favorit och då kanske särskilt just den smyg- och vakjakt som är aktuell i de tätortsnära områden som jag för tillfället jagar på. Efter att ha städat ur vapengarderoben så har jag numera två vapen som är lovliga till dov, dels den drevjaktsbössa i 358 win som jag skrivit om här på sidan och dels en T3 Supervarmint i 7mm RM. Den senare är dock en rätt stabil pjäs som jag inte riktigt uppskattar att släpa omkring på, tanken har därför infunnit sig på en klenare klass 1 i ett lite mer portabelt utförande. Till en slik pang behöver man så klart ett vettigt sikte och när jag då började fundera på specen så kom jag fram till följande. Ett renodlat jaktsikte som var snabbt att komma till skott med utan en massa rattar och inställningar. Skapligt ljusstarkt för att möjliggöra en vettig kvällsjakt Gärna mer förstoring än 12 ggr eftersom det är viktigt att kunna skjuta rätt djur även å lite drygare håll Gärna ett vettigt belyst riktmedel även om det senare inte var ett absolut krav Med den listan var det inte svårt att hitta en lång rad lämpliga kandidater bland ”the usual suspects”. Zeiss har både en Diavari FL 4-16x50 och en V8 1.8-14x50 som skulle sitta perfekt. Swarovski har både sitt Z6i 3-18x50 och tillsammans med Leica etc. har de 56 tuber med förstoring på runt 15 ggr. Det som alla dessa hade gemensamt var dock en prisbild på över 20” vilket är mer än vad jag har lust att lägga i dagsläget. Förvisso finns alternativet att hitta något av siktena ovan begagnat men eftersom det är rätt nya modeller är möjligheten till klipp på begagnatmarknaden synnerligen begränsat. Därför började jag fundera på hur alternativen såg ut när det gäller mellanklassoptiken och hittade två intressanta alternativ i Minox ZEi 3-15x56 och Steiner Ranger 4-16x56. I det läget så hörde den gode Flex av sig via PM och undrade om jag var intresserad av att kika på dessa bägge kandidater vilket jag så klart var. För min egen skull men också i konsumentupplysningens namn så bestämde jag mig för att göra en ordentlig jämförelse mellan dessa och mina egna Zeiss Victory 3-12x56 med en 6-7 år på nacken och en Swarovski AV 6-18x50 som jag använt en hel del. Jag kontrakterade också den gode vännen Felix som inte bara har perfekt syn och färgseende utan som också bidrog med en ny Hensoldt 4-16x56 till jämförelsen. Efter lite PM och och kompletteringar så packade jag idag upp följande kikare från Flex. Kikarna är från vänster en Delta 2.5-10x56 (som Flex tyckte att jag skulle prova), IOR Hunting 4-16x50 (som Buck tipsade om), Minox ZEi 3-15x56 med BDC riktmedel, Minox ZEi 3-15x56 med 4A riktmedel och en Steiner Ranger 4-16x56. Ett första intryck är att vikt och storlek ur ett praktiskt perspektiv känns rätt likartad, givetvis är IOR kikaren med sin 50mm tub lite nättare men på det stora hela så sticker inte någon av kikarna ut. ”Testupplägg”Vi kommer att genomföra jämförelsen i två olika delar. Dels kommer vi att samla ihop alla kikare och åka till skjutbanan för att sätta upp följande upplösningskarta Med den mäter vi dels vilken upplösning som är möjlig att se i respektive kikare men också vad som händer med kantskärpa. Med följande tavlor så tittar vi också efter hur färgåtergivningen och färgblödningen ser ut. Sedan och kanske av större praktisk betydelse så kommer vi att ta med oss varje kikare ut på kvällspasset för att köra varje kikare för sig gentemot Victory 3-12x56 respektive Hensoldten. Jag tror att vi bägge två förväntar oss att se skillnader till Zeiss kikarnas fördel men den stora frågan är hur stora skillnaderna är och vilken praktisk betydelse skillnaden har? To be continued… //Henrik

Då var man hemkommen från en veckas jakt i Jämtland. Det var första jakten för Loke (13 månader), så spänningen var stor men förhoppningarna låga. Det visade sig dock att jag kunde haft högre förväntningar! Första dagen och första släppet drev han fram ko och kalv till passkytt (kalven sköts). Fullt drev/sken är ju inte vad jag vill att man ska skjuta för honom men han visar ju i alla fall intresse för älg. I skottet vänder han tvärt tillbaka (skotträdd som fan visar det sig att han är!) och går där på en tjur som han skäller på några gånger men inte vill följa efter (den tjuren skjuts även den av en annan passgranne). Resten av veckan är händelselös (arbetsdag på onsdagen), men på fredagen händer det jag inte trodde skulle hända så här tidigt! Efter 10 minuters sök hittar Loke en älg som han ställer bomfast. Det är med glädjetårar man sitter på en stubbe och hör hunden mata på skall i värre takt än en ilsken terrier. Efter 30 min börjar jag smyga mot ståndet, men när jag närmar mig (ca 30 meter från älgen), flyttar den sig en bit och så håller det på i ca 800meter. Terrängen var helt galet svår att smyga i (antingen röjd skog med spröda kvistar på marken eller extremt tätt). Efter 2,5 timme får jag skottillfälle och fäller hundens första älg efter sjukt bra arbete från honom. Lycka som heter duga!! Även denna gång sprang han iväg när skottet avfyrades, är det någon som har bra tips på hur man arbetar bort en hunds skotträdsla? Utöver den älgen sköt en jaktkamrat en kalv för sin unghund på fredagen, tilldelningen var fylld och man kunde med glädje åka tillbaka till Småland efter den bästa jaktupplevelse jag hittills haft.

Gjorde en korrtsväng i skogen innan sonen skulle komma hem från skolan. Blev bara ca 30min eftektiv jakt. Hade egentligen hoppats på tjäder då vi hade en del fina tjäderarbeten på detta ställe förra hösten. Pippi hittade och stod för en morkullla som jag fick fälla med ett skott. Roligt och tur att hon vill stå för dessa fåglar ett magert fågelår som detta. Avbrött jakten och åkte förbi åteln och decimerade kråkfågelbeståndet lite innan jag fick skynda hemåt.

Jag har faktist nytta av golfbanan jag åker över till en bra vall . De har en bajamaja där jag parkerar bilen vid 9:de hålet, den är skit bra .

Kan ju lova dig att så fort det rör sig om ett pågående brott mot person, så beror inte ev. avsaknad av poliser på att de fikar. Snarare är det så att de redan är upptagna med brott av samma prioritet. Nu kan jag bara tala för min del av landet, men en natt kan mindre än en handfull patruller vara ansvariga för ett helt län. Visst, det bor till antalet inte lika många personer i våra län som det gör i södra Sverige. Men så fort det är lite bråk och liknande så går patrullerna åt fort. Det är inte precis kul att sitta i telefon med en person som precis blivit misshandlad och behöva förklara att närmsta patrull, som dessutom inte är ledig, är ca 15 mil bort och står med en annan som också precis blivit misshandlad. Dagtid är det ofta lika många patruller, om inte någon mer, men då saknas de brotten som ofta genomförs när folk har fått lite alkohol i blodet. Så på dagtid är det fullt möjligt att skicka ett par patruller på ett jaktbrott. Dessutom finns det många som då sitter vid skrivborden som befälen kan skrämma ut om det skulle behövas. Men nattetid är det alltså en helt annan sak. Dessvärre äger polisen själva mycket lite av själva frågan med bemanningen utan det mesta sköter politikerna. Så har man åsikter om hur polisen sköts är det till sin politiker man ska vända sig så någon driver på frågan. Jag personligen tycker att alla har lika mycket rätt till att få polisen till sig oavsett var de bor. Men den åsikten verkar ingen politiker dela.

Blev bara naturbilder från fjälljakten förra veckan... Älgkontakt men de lurade oss helt enkelt.

"Var god vänta tills vi fikat färdigt".. Tror du skulle må bra av att göra några arbetspass med mej eller en annan signatur på forumet som jobbar med exakt just detta. Är ett misstänkt brott pågående så blir det ofta en större insats oavsett vad det gäller.. det kan vara en simpel skadegörelse där en fyllskalle gått förbi en port och dragit en ruta innan denne vinglar vidare = insats...om det finns vittne. Däremot.. och detta är nog i mångt och mycket grunden till en hel del kritik.. Samma fyllskalle smäller rutan i porten, ett vittne anger att det hände för 5 minuter sen, men vittnet har inte SETT händelsen och kan därmed inte knyta personen till platsen/händelsen.. Visst, rykande färskt, men ändå inget vittne.. Blir inget alls utan anmälaren hänvisas till 11414. Grejen är att polisen med viss sannolikhet, om de ligger bra till geografiskt, kan lätt få tag på rätt person men om denne då nekar så finns inte grund för tvångsmedel över huvudtaget. Därför är man väldigt restriktiv med att bränna resurser på liknande händelser vilket föder en hel del missnöje. Ett exempel ur verkligheten: I helgen fick vi samtal om en känd tjuv som varit in och snott varor i en Taxfree butik på Arlanda flygplats. Enligt första samtalet fanns vittnen på stölden. Vi inleder en insats och via rappa konstaplar och bra stöd av kameror så hittas den misstänkte. En snabbkoll i lagerstatusen för aktuell parfym som påträffades i mannens väska gav vid handen att det var träff, två förpackningar saknades och två förpackningar hittades i mannens bagage. Klockrent eller hur? Mannen greps. När patrull nr två hann fram och skulle förhöra vittnet visade det sig att denne inte ville medverka, hade i praktiken inte sett stölden. Detta får vi via telefon. Patrullen försöker fysiskt jaga tag på vittnet då vi har vittnesplikt i landet. Du kan inte neka till att vittna.. däremot kan du "inte minnas något". Då har vittnet dragit hem. Vi står där med gripen person men ingen som kan styrka stölden även om godset var anträffat på den kända tjuven. Inte någon bra situation och anmälan skrivs, mannen förs in som misstänkt i ärendet, men åklagaren släpper honom direkt. Hade vittnet sett stölden och omvittnat detta så hade tjuven blivit inlåst faktiskt, stort godsvärde och kvalificerad flyktfara (utländsk gärningsman). Nu fick han resa. Det är inte hugget i sten att han klarar sig, kan vi utredningsvägen via tillgång till butikens egna kameror, påvisa stölden så kommer han att gripas och anhållas så fort han kommer tillbaka.. och det kommer han att göra då han är yrkesman i just denna bransch. Sen avseende jakten.. Och nu spekulerar jag till viss del då vi inte har några såna här grejer där jag jobbar Hade man år efter år gjort såna här kontroller av jaktlag avseende licens, jaktkort samt nykterhet och dessa inte resulterat i något ja då hade man slutat bränna resurser på detta. Min tro är att man faktiskt får tag på en och annan som inte klarar kontrollerna varje år och då ska man fortsätta. Dessutom så är jag rätt säker på att detta sköts bättre då folket vet att polisen faktiskt är ute och kontrollerar behörigheter och nykterhet. Annars är detta på intet sätt unikt, jämför med trafikkontroller vid storhelger typ midsommar osv.. pådrag vid skolavslutningar med mera. Edit: Sen finns det fler komponenter i detta. Är det en planerad insats så bemannar man upp för uppgiften med folk som ligger utöver den normala händelsestyrda linjeverksamheten. Normala händelser hanteras av befintlig bemanning trots en pågående planerad insats. Ofta ansluter patruller i linjeverksamheten till dessa större planerade insatser om det är lugnt men händer det något så drar man dessa patruller direkt. Ibland, vid större påfrestningar, så kan man plocka ned även en planerad insats. Det kallas Särskild händelse och då kan yttre kommissarie plocka vem denne vill ur både insatser och linjeverksamhet.. andra län dessutom. Skulle ni tex få något riktigt jobbigt mord eller någon terrorhändelse eller skolskjutning osv.. något större.. så kommer inte en käft flänga runt i skogen och kontrollera licenser, jag lovar

Kan de inte stoppa preventivmedel i haschpipan istället så vi slipper dessa miljömuppar.?

Sluta nu hahaha, klart jag har googlat, innan jag tog loss svampen till och med, men er litar jag ju på mer än random folk på nätet haha Blev sjukt god gräddstuvad och ostgrattinerad på toast iaf.

Smyg riktigt långsamt och planera din väg. Mossa och gräs är bättre än grus att smyga på. Sätt ner hälen och rulla ner foten på ytterkanten långsamt. Huvudet skall vridas i ultrarapid. Behöver du klia dig så svep med armen långsamt längs med kroppen. Kliver du på något som orsakar ett ljud så gäller det att stå helt still i 1-5min beroende på vilt och hur högt ljudet var,djur tittar upp när de hör något. Betar djuret så är det lugnt men så fort de har huvudet uppe så är det stå still som gäller.

Rådjur: Camouflage är relativ oviktigt, räcker med dov färgsättning så att du smälter in i omgivningen. Vind vind vind och ljud ljud ljud. Det är deras två främsta sinnen. Och som sagts morgonen är bäst, men det går på kvällen också. Tänkt alltid på vad du har bakom dig, du kan tex smyga utmärkt om du har buskage eller träd bakom (du smälter in i bakgrunden). Om du smyger i blandat åker-skogslandskap håll koll på vad som odlas. Senare på året vid snö sparkar de gärna upp potatis etc. Ha en bra handkikare och använd den helanriden. Smyger du i skogen måste du ha klippt stigar etc, räcker med en knäckt gren så är du ofta körd. Optimal vind tycker jag är 4-6m/s.

Haha, nej, tog tejpen och tejpade. Fungerar bra mot solblänk och skyddar till viss del piporna mot skav och repor när man ligger i gömslet!

Nu är det beställt. Delta 2.5-15.5x56 IR SF

Då är vi rätt lika, kör med grålle och fauve. Har en faunarygga, förmodligen inte den bästa enligt proffstyckarna, men funkar för mig! När jag går med gråhunden blir det i princip inga snabba lägen över huvud taget. Med basseten har jag bössan i näven när bukterna går i närheten!

Uncle Mike`s att fästa runt pipan fungerar ypperligt, har haft det på flera bössor.

Det här är ett jobbigt ämne för mig, jag gillar egentligen inte alls 7 mm RM eftersom jag ansett den vara både lynnig och högljudd. För ett par år sedan köpte jag in en T3 Supervarmint i 7mm RM i avsikt att bygga om eftersom priset var skapligt, givetvis var jag tvungen att testa den innan jag byggde om den Lite på en höft måttade jag i en vettig lugn laddning MRP bakom 162 amax som visade sig lämna mynningen med ca 900 m/s och träffbilderna var katastrof. Inte någon av femskottarna var över 15 mm, givetvis var jag då tvungen att testa en mer jaktbetonad kula och höftade till en laddning med 150 grains TTSX som sköt precis lika jäkla bra och med samma träffläge. Sedan dess har jag haft bössan som vak och passbössa och det funkar löjligt bra. Med modesta laddningar skjuter detta exemplar utan att göra vare sig något större väsen av sig eller knuffas särskilt vildsint regelmässigt femskottare på 10-15mm. Trots detta så tycker jag absolut att du skall satsa på något trevligare som t ex 270 win, 7x57, 308 win eller varför inte klassikern framför andra 6.5x55 //Henrik

Loggbok, varför och till vad? Bakgrund Jag har länge propagerat för att man skall använda en loggbok i sin skytteträning. Anledningen är ganska enkel, en loggbok hjälper dig att identifiera svagheter som kan förbättras och att helt enkelt få bättre kontroll på var träffarna sitter. Grunden vid allt etiskt skytte är såklart att man bara tar skott som man är säker på. Det innebär givetvis att man måste VETA under vilka omständigheter man kan förvänta sig att skottet sitter där det skall. På senare tid har jag med stor tillfredsställelse kunnat konstatera att många av skyttarna här på jaktsidan har börjat fokusera på hur man via träning kan höja sin egen förmåga att träffa på långa håll istället för att tro att det är utrustningen som skall sköta jobbet åt oss I all träning gäller det att veta vad man gör och vad man skall förbättra, det gäller oavsett om du som löpare använder pulsklocka och stoppur eller om du för träningsdagbok när du lyfter skrot. På samma sätt är det ett väldigt bra hjälpmedel att med hjälp av en loggbok dokumentera sin skjutträning men det kräver såklart att loggboken är vettigt utformad för det skytte du bedriver. Det finns lite olika varianter av loggböcker som cirkulerar omkring men de är som regel antingen av militär karaktär eller av amerikanskt ursprung. De amerikanska loggböckerna lägger stor vikt vid konvertering mellan MOA och MIL vilket inte är så relevant för oss som är familjära med metriska mått. Att konvertera från MIL till cm eller meter är inte svårare än att konstatera att 1 MIL motsvarar 10 cm på 100m eller för den delen 1m på 1000m. Om vi har ett kikarsikte med justerrattar som flyttar träffläget 1 cm på 100m så har vi med andra ord ett kikarsikte med 0.1 MIL per klick. En bra loggbok skall enligt min uppfattning inte bara fungera för att dokumentera kulbanor och vindavdrift utan också ge stöd för att utvärdera skillnader mellan olika skjutställningar och olika yttre förhållande. Eftersom jag inte hittat någon heltäckande loggbok så beslutade jag mig för att försöka skapa en egen loggbok efter bästa förmåga. Fördelen är att jag då kan skapa något som är skräddarsytt för mitt eget skytte men som förhoppningsvis också skall fungera för andra skyttar. Genom åren har jag fått förfrågan om att genomföra utbildningar i praktiskt långhållskytte några gånger och då upplevt att det inte finns någon bra dokumentation som kan ligga till grund för en sådan utbildning. Min förhoppning är att denna loggbok skall kunna vara ett hjälpmedel för den typen av utbildningar, för att få till ett bra utbildningsmaterial behövs det så klart kompletteras med ett teorimaterial och en övningsplan. Mina förslag på loggbokssidor är så klart bara exempel på hur en sådan loggbok kan se ut, jag uppmuntrar alla att komplettera och byta ut delar för att få en loggbok som passar just er. Det som är relevant för mitt skytte behöver ju inte passa er. Jag har valt att göra två varianter av loggboken, dels för att få lite variation med avseende på layout men framför allt för att den ena varianten är i A5 format med två sidor per A4. Variant nummer två är avsedd att skrivas ut på A4 även den men bilderna i den är snarare tänkta för att användas i en Filofax För er som har andra idéer kring hur man kan utforma loggböcker går det alldeles utmärkt att få "mina utkast" i andra format en PDF, det är bara att höra av sig så skall vi se vad vi kan lösa. Här har ni A5 varianten Loggbok_A5.pdf Här kommer variant nummer 2 avsedd för filofax Loggbok_filofax.pdf Loggbokens olika delar, Inledning Loggbokens inleds såklart med ett försättsblad, den enda anledningen att jag visar det är för att poängtera att man bör ha en loggbok per vapen. Syftet med loggboken är bland annat att dokumentera hur mitt eget vapen beter sig i en specifik situation och eftersom varje vapen är unikt behöver också varje vapen en egen loggbok. Piplogg Nästa sida som kanske inte är lika självklar för alla är en piplogg, syftena med denna är flera. För det första handlar det givetvis om att hålla koll på hur många skott som är skjutna med pipan. Samtidigt får man en koll på hur mycket man övat med bössan och får en fingervisning om när det är dags att beställa en ny pipa. Vill man kan man komplettera denna med uppgifter om när man rengjort bössan och hur denna rengöring gått till, detta har så småningom bäring på om man anser sig att skottet man just skall till att skjuta är ett CCBS (clean cold bore shot) eller ett CBS (cold bore shot). Hur bössan reagerar på olika typer av rengöring varierar ganska mycket, detta kommer att avhandlas mer under bladet för CCBS/CBS. Det kan finnas all anledning att dokumentera när och hur man rengjort bössan för att ta reda på i vilket intervall pipan skjuter bra, håller den träffbilden i 50, 150 eller kanske 300 skott innan precisionen avtar? Grunddata Det första steget är att fastställa grunddata för ditt vapen och den ammunition du valt att använda. Visst finns det publicerad data för både kulbanor och vindavdrift men den måste verifieras. I princip kan denna ”grunddata” komma antingen från fabrikanterna om man skjuter fabriksladdad ammunition eller från diverse olika mjukvaror för ballistiska beräkningar, dessa kan vara mer eller mindre avancerade och ge ganska varierande resultat. När det gäller den fabriksladdade ammunitionen kan man tycka att fabrikanterna borde kunna ge korrekt information men så enkelt är det inte. Anledning är att fabrikanterna inte vet i vilket vapen och under vilka förutsättningar du använder deras ammunition. Dessutom är det en hel vetenskap att bestämma den ballistiska koefficienten på ett korrekt sätt, den ballistiska koefficienten är inte en konstant utan den varierar med hastigheten, dessutom är det inte självklart att man skall använda den G1 funktion av den ballistiska koefficienten som de flesta fabrikanter anger utan för moderna VLD kulor är D7 klart lämpligare. En grundligare genomgång kring hur man bestämmer b.c. är kanske på sin plats men den får vänta till ett annat dokument. Det gäller att i detta avsnitt ta reda på hur vapnet skjuter, sammanställa riktiga rangecards, fundera på om riktmedlet ger några möjligheter till alternativa riktpunkter och i så fall för vilka avstånd de kan användas. Skottställning Grunden i skyttet är att vapnet är korrekt skottställt, för långhållskytte rekommenderar jag att man skottställer vapnet så att skotten sitter rätt i på 100m. Det gäller att etablera en bra grund att stå på och det gör man bäst genom att dokumentera under vilka förhållanden och i vilken skjutställning man skottställt vapnet. Nedan följer ett exempel på hur en relevant sådan sida skulle kunna se ut. Det gäller som vid all databehandling att ”skit in” ger ”skit ut” det vill säga att om man inte korrekt anger de ingående parametrarna blir det svårt att dra korrekta slutsatser. De första punkterna är ganska enkla att förstå varför de bör vara med men alla kanske inte skriver ned under vilka förhållande ett vapen skottställts. Missar man att göra det så har man skapat sig en potentiell felkälla, framför allt när det gäller utetemperaturen men även de andra metrologiska uppgifterna bör vara med. Under förutsättning att man skottställer vapnet på ett kortare avstånd som t ex 100m så spelar de ingen större roll men vid längre skjutavstånd så kan de ha stor betydelse. Att man är noggrann med att ange i vilken skjutställning och med vilket stöd vapnet skjutits in beror på att bägge dessa parametrar kan ha stor betydelse för var träffläget hamnar. De flesta har säkert uppmärksammat att träffläget sittande i bänk kan skilja från det som man får om man skjuter liggande med benstöd. Så småningom kommer det andra loggboksblad som syftar till att dokumentera hur träffläget och träffbilden förändras vid olika yttre förutsättningar och beroende på vilken skjutställning och stöd man använder. Fälten för höjd och sida är med som en hjälp när man skruvar på justerskruvarna på kikarsiktet och raden med bedömda träfflägen handlar om att man ALLTID skall försöka bedöma var skottet tog innan man kontrollerar det. Syftet med det är att det är en väldigt bra förmåga att ha om man kan ”läsa” sina skott utan att se träffen. Vinden kan antingen var bedömd eller uppmätt men eftersom den relevanta vinden är den sammantagna vinden under kulans färd mot målet så kommer vinden till viss del alltid att vara ”bedömd” även om man mäter den vid skjutplatsen. För alla mina loggbokssidor gäller att skjutriktningen är ”klockan 12” och vinden bedöms relativt mot detta, en vind som kommer från kl 3 eller klockan 9 är alltså en rak sidovind medan en vind som bedöms komma från klockan 12 är en rak motvind. Senare blad kommer att behandla detta ämne mer ingående men för att skottställa vapnet rekommenderar jag att man utnyttjar ett tillfälle med så lite vind som möjligt. Ljusförhållandena kan också påverka så därför skall dessa vara med, om man skjuter med öppna riktmedel bör man även ange från vilken riktning ljuset kommer men med kikarsikte är det att betrakta som överkurs. I fältet för riktpunkten skall den riktpunkt man valt helt enkelt markeras. Gillar man inte att skjuta på diagonaler kan man såklart tänka sig att skjuta på cirklar. Oavsett vilket mål man väljer gäller det att alltid använda samma mål vid inskjutning som vid senare jämförande inskjutningar. Ballistikkort Som jag sagt tidigare så skall publicerad data bara ses som en fingervisning innan den blivit verifierad men någon stans skall man börja och den naturliga startpunkten för mig är i dagsläget att med hjälp av någon mjukvara för ytterballistik ta fram ett rangecard. För att detta skall stämma någorlunda så är det viktigt att man är så noggrann som möjligt när man matar in de uppgifter som beräkningarna baseras på. En sådan sak som avståndet mellan pipans centrumlinje och kikarsiktet centrumlinje måste till exempel mätas noggrant, även laddningens utgångshastighet bör mätas i det egna vapnet om beräkningarna skall hamna i rätt härad. Bilden ovan är på ”del 1” av ballistik kortet, ”del 2” behandlar avstånd från 550m. Givetvis så kan man välja andra avstånd. Skjuter man bara på kortare håll så kan man med fördel ha mindre steg mellan avstånden, 25 m är då ett lämpligt intervall. När vi behandlade skottställningskortet så blev de metrologiska variablerna ganska styvmoderligt behandlade, på såpass korta avstånd som de som är aktuella för skottställning påverkar de heller inte så mycket. När skotthållen drar iväg så kommer saken i ett annat ljus, både Luftfuktighet, Höjd över havet, Lufttrycket och den aktuella temperaturen påverkar kulbanan genom att luftens densitet förändras. Konsekvensen blir såklart att kulans ”luftmotstånd” påverkas. För skytte ut till 3-400 m så kommer dessa parametrar ganska sällan att spela någon avgörande betydelse såvida det inte handlar om stora skillnader. Normalt kan man säga att skillnaderna ligger inom 1 klick (3 cm) på 300m. På längre avstånd blir inverkan betydligt större. Enkelt förklarat så innebär en ökad luftfuktighet ett lägre träffläge. Om du befinner dig på högre höjd än den du skjutit in bössan på så är densiteten lägre vilket innebär att träffläget blir högre. Samma sak med lufttrycket, om trycket är lägre än vad det var vid inskjutning kommer träffarna att sitta högre. Temperaturen påverkar också genom att en lägre temperatur ökar luftens densitet och därmed leder till ett lägre träffläge. När det sedan gäller kolumnerna på ballistik kortet så motsvarar de två första kolumnerna det data som de allra flesta är familjära med. Samtidigt hjälper det oss inte så mycket att veta att träffläget är 28 cm lågt på 300m om vi inte vet hur vi skall kompensera för detta. I princip finns det bara två sätt att kompensera som kan rekommenderas, det första och kanske bästa är att med hjälp av justerrattarna ”flytta” träffläget så att det hamnar där vi vill ha det. Den andra varianten innebär att man söker en annan riktpunkt direkt i kikarsiktet, för att detta skall fungera i verkligheten så behöver du ha flera olika riktpunkter i kikarsiktet. Det finns numera rätt många olika varianter av ”ballistiska riktmedel” även om jag utan tvekan föredrar riktmedel av mildot typ. Anledningen till det är att dessa är betydligt mångsidigare och att de fungerar som ett utmärkt komplement till justerrattar med 1 cm klick (eller om man så vill 0.1 MIL). I exemplet ovan där träffläget satt 28 cm lågt på 300m så kan man då välja mellan att antingen skruva upp 9 klick på justerrattarna eller att hålla upp 0.9 MIL med hjälp av mildotriktmedlet. Personligen så föredrar jag att skruva i höjd och att använda mildotarna för att kompensera för sidovinden. Jag vill helst ha mina ballistik kort så att de talar om vilken kompensation som är aktuell för en vindstyrka på 1 m/s rak sidovind. Skulle det sedan blåsa en kraftigare vind är det bara att multiplicera justeringen i klick eller MIL med den verkliga vindstyrkan. Låt oss säga att vi skjuter en 308 win med en 168 grains Berger VLD i 830 m/s och att vårt mål återigen befinner sig på 300m. Vid 1 m/s rak sidovind (vilket i princip är att betrakta som vindstilla) så skall hålla upp 1.5 klick eller 0.15 MIL, om det istället blåser 4 m/s rak sidovind så är det bara att multiplicera 1.5 respektive 0.15 med 4 vilket ger 6 klick eller 0.6 MIL för att hamna rätt i den förhållandevis måttliga vinden. Nästa steg blir att kompensera för sneda vindar men det kommer i ett senare kapitel. Verifiering av Ballistik Kort Som jag sagt tidigare är det viktigt att vi verifierar att det vi tror och antar också överensstämmer med verkligheten. En av de viktigaste punkterna där differenser kan förekomma är när det gäller kulbanan, därför rekommenderar jag alltid att man verifierar den kulbanan vi använder på det aktuella ballistik kortet. Nu innebär inte detta att man behöver skjuta på alla avstånden som finns på ballistikkortet utan det kan räcka med en 3-4 stycken (om dessa stämmer någorlunda). Man bör såklart kontrollera att allt stämmer på det längsta avstånd som man har med på sitt ballistikkort men också på några mellanlånga håll. Skjut minst 5 skott på det aktuella avståndet och kontrollera det verkliga träffläget gentemot det förväntade träffläget. Om avvikelsen är större en förväntat gäller det att fundera på varför tabellen inte stämmer, enligt min erfarenhet brukar det vara tre olika felkällor. För det första gäller det att kontrollera utgångshastigheten så att man är säker på att den stämmer med den Vo som man baserat beräkningarna på. Nästa steg att fundera på är de yttre förutsättningarna, skiljer de sig från de man utgått ifrån när man gjorde kulbanetabellen? Om man trots verifieringar av hastighet och metrologiska förhållanden inte får kulbanan att stämma med verkligheten är det troligt att felet ligger i den ballistiska koefficient som man matat in. Att beräkna den ballistiska koefficienten är ingen riktigt exakt vetenskap utan det gäller att komma tillräckligt nära. För det första är en ballistisk koefficient inget konstant värde utan den varierar med farten, det innebär att den kommer att variera under kulans flykt mot målet. När hastigheten är som störst är även den ballistiska koefficienten som högst för att sedan falla. Detta blir följdaktligen en matematisk funktion som kan beräknas av alla ballistik mjukvaror, så långt är allt frid och fröjd. Problemet är att olika kulformer kräver lite olika funktioner för att stämma om hållen blir lite längre. Fabrikanterna vet såklart om detta men de vet också att om de skulle ha kommunicerat en ballistisk koefficient som baserar sig på G1 funktion för vissa kulor och G7 för andra så skulle kaoset bli totalt eftersom den genomsnittlige skytten har fullt upp med att förstå vad en ballistisk koefficient är för något. Utan att gå in för mycket på teorin här vill ag tipsa om att för VLD kulor (och Lapua Scenar) är det bättre att använda G7 funktionen (om ni har en mjukvara som klarar detta) medan ”vanliga” kulor funkar bra med G1. Jag har en god vän som glömt mer om långhållsskytte än vad de flesta någonsin kommer att lära sig och han brukar multiplicera alla publicerade b.c med 0.95 om det handlar om matchkulor innan han använder värdet. Stämmer inte den teoretiska kulbanan med verkligheten får man helt enkelt pröva sig fram genom att anpassa den ballistiska koefficienten tills dess att teori och verklighet stämmer överens. Riktmedlet Oavsett vilket riktmedel man har på det aktuella kikarsiktet så det en bra idé att ägna en av loggbokens sidor till att gå igenom riktmedlet och dess olika mått. Har man möjlighet att använda alternativa riktpunkter i riktmedlet skall dessa givetvis också kalibreras. Ett exempel på hur det kan se ut följer nedan. Det finns en del varianter på mildotriktmedlet med t ex elliptiska ”dottar” eller lite andra mått men syftet med bladet ovan är mest att ge en idé om hur ett riktmedelsblad kan utformas. Om man har ett icke medförstorande riktmedel bör man vara noggrann med att verifiera vid vilken förstoring mildot riktmedlet ”stämmer”, dessutom kan det då vara en god idé att iordningställa ytterligare ett blad för den högsta förstoringen och hur måtten ser ut då. Som vanligt finns det två sidor av alla mynt och den uppenbara fördelen med medförstorande riktmedel är givetvis att de behåller sina mått relativt målet oavsett förstoring samtidigt är det en nackdel i vissa situationer. Ett medförstorande riktmedel kommer att täcka en hel del av målet vid högre förstoringar och upplevs därför som mindre exakt. På den tiden när militärt prickskytte var det som betalade mina räkningar så upplevda jag aldrig att den Hensoldt 10x42 som vi använde inte räckte till och fortfarande så använder man i militära kretsar oftast förstoringar på 10-12 gånger (i vart fall om man skjuter 7.62 NATO). Vid taktiska tävlingar och för kalibrar typ 338 Lapua så upplevs 10-12 gånger som för liten förstoring av de flesta och numera får väl förstoringar på 16 gånger anses vara standard och förstoringar på upp till 25 gånger ses allt oftare. Ett medförstorande riktmedel som förstorats 25 ggr blir väldigt grovt så därför har flera tillverkare börjat med klenare riktmedel. Det enda av dessa som jag har egen erfarenhet av är S&B P4L Fein vars linjer bara är 0.035MIL (eller 3.5mm på 100m), i och med att man gör riktmedlet så tunt så infinner sig nya problem. Ett tunt riktmedel kan vara svårt att uppfatta i en del lägen, lösning på det problemet är att göra riktmedlen belysta och det är där vi är idag. Nedan en bild på P4 riktmedlet, skillnaden mot P4L Fein är att på det senare är korset i mitten belyst och på det vanliga P4 är linjerna 0.07 MIL medan de bara är hälften så tjocka på Fein riktmedlet. Vi kan bara konstatera att trenden idag går emot höga förstoringar, tunna riktmedel med många referenspunkter, belysta riktmedel, FFP och justerrattar i MIL. Traditionellt har detta funnits hos S&B, Hensoldt och US Optics men på senare tid har det hänt en del på marknaden. Leupold har kommit med FFP modeller och det ryktas om MIL/MIL rattar. Nightforce har kommit med i varje fall en 5-15 FFP modell med MIL/MIL rattar och Premier Reticle som levererat S&B kikare till USMC har av olika anledningar valt att lansera en egen modell med hjälp av S&B gamla utvecklingsingenjörer. Dessa kikare heter Heritage och för närvarande finns de i 3-15x50 men även en 5-25x56 modell är aviserad. I mitt kommande projekt så kommer jag med största sannolikhet att pröva ett för mig helt nytt riktmedel nämligen Gen 2 XR som är en utveckling av Gen 2 Mildot som är mitt absoluta favoritriktmedel. Jag har därför gjort ett litet kort för detta riktmedel vilket kanske är av intresse för ytterligare någon varför jag lägger med det här. För mig finns det egentligen bara en anledning att i dagsläget använda ett riktmedel som detta och det är på grund av fältskyttets friklass där en stor del av nyckeln ligger i att man korrekt kan bedöma avstånd. Detta underlättas av att man har lite större förstoringar men också av fler referenser i riktmedlet. Vi får väl se om jag blir nöjd eller inte. En av de stora fördelarna med ett mildotriktmedel är att det är väldigt väl lämpat för avståndsbedömning i fält. Därför kan jag inte låta bli att ta med den gamla klassiska militära avståndsbedömningsformeln. Även om det kan kännas lite malplacerat med avstånd i kilometer och mål i meter när de allra flesta nog skulle ha varit mer betjänta av mål i cm och avstånd i men då måste den ursprungliga formeln förändras och jag kände att det vara enklast att lägga med den i sin ursprungliga form. Eftersom det här är det enda stället där jag behandlar kikarsiktet i detta dokument vill jag passa på att betona vikten av en justerbar parallax och att justeringen sker på sidan av mellanröret och inte framtill på objektivet. Skjuter du på lite längre och varierande håll så kommer du utan tvekan att märka av parallaxproblematiken, det är viktigt att inför varje skott på nya avstånd justera siktet så gott det går. Det enklaste sättet att kontrollera parallaxen är att lägga bössan i ett bra stöd och fokusera på ett mål på det aktuella avståndet därefter flyttar du ditt eget öga i små cirkelrörelser utan att flytta bössan. Om du upplever att hårkorset ligger still på målet trots att du flyttar ögat är kikaren riktigt justerad om däremot riktmedlet flyttar sig runt riktpunkten har du ett parallaxproblem. Observera att man inte kan lita på de skalor för parallax som sitter på kikaren, det kan mycket väl visa sig att de inte stämmer Den sista punkten att tänka på är att kontrollera kikarens justerrattar, både när det gäller repeterbarheten och att klicken stämmer. Repeterbarheten kontrollerar vi genom det så kallade boxtestet, det vill säga vi flyttar träffbilden i en kvadrat för att till sist återgå till utgångsläget. Rent praktiskt så skjuter du två skott flyttar upp träffbilden 20cm och skjuter två skott, flyttar träffbilden 20 cm till höger och skjuter två skott, flyttar ned 20cm och skjuter två skott för att till sist flytta 20cm till vänster och skjuter de två sista skotten. Om allt fungerar som det skall så har du fått en fyraskottsträffbild som ser skaplig ut. Jag har tidigare rekommenderat att ni börjar tänka i klick eller MIL men för att det skall fungera måste vi verifiera att kikarens justerrattar verkligen flyttar träffläget 1 cm på 100m (eller för den delen ¼ MOA). Det kontrollerar vi genom att skjuta en femskottsträffbild med den vanliga skottställningen och sedan flytta träffläget minst 40-50 cm, flyttar du 50 klick så skall träffläget sitta 50 cm i samma riktning(jag förutsätter att du skjuter på 100m). Till skillnad mot det tidigare boxtestet är det verkligt viktigt att träffläget verkligen flyttats 50 cm. Jag hade tidigare en kikare där detta inte stämde, den flyttade träffläget 9mm istället för 10mm på 100m. Om man inte genomför ett test som det ovan är det nästan omöjligt att upptäcka ett sådant fel men på 500m resulterade det i att träffarna satt drygt 20 cm lågt. Av tekniska skäl så får jag inte plats med resten av texten i ett inlägg varför jag delat upp texten på flera olika inlägg.

De där mjuka skorna som du inte vill gå på stan med längre Annars går det att dra ett par stoora strumpor över skorna så löser det en del, gummistövlar är nog inte det bästa för smygjakten. Vid tillfällen som jag haft lite för klumpiga skor på mig och redan sett ett skjutbart djur så har fortsättningen skett i strumlästen, kallt på senhösten ,blött också men huden är ju vattentät och nog har man lite vikinga blod i ådrorna så det är bara att köra på

Ha alltid koll på bakgrunden! Råkar du ha himlen som bakgrund så lyser du med din närvaro. Vid minsta tecken på att något rör sig i din närhet så stannar du och väntar lite längre än du tror du behöver Mjuka skor och ordning på din utrustning är också bra som förberedelse, du kan ju inte skramla eller prassla! Börja smyga lite tidigare än du tror du behöver och slå inte i några bildörrar osv. I övrigt såhåller jag med föregående inlägg med vind och vindriktning 3d osv.

Mina tips är ta det lugnt låt det ta tid smyger sällan när det är helt vindstilla utan som mike skriver så är det rörelsen som oftast låter djuret upptäcka dej Ha full koll på djuret när du kommer i sånt läge då dom avslöjar sej själv om dom har sett nått

Nu var äntligen min gåsjaktsfilm klar! https://youtu.be/kcfj79TzACo Skickat från min D6603 via Tapatalk

https://youtu.be/kcfj79TzACo Skickat från min D6603 via Tapatalk

Jag smygjagar bara på morgonen och börjar inte tidigare än 30min före solens uppgång då mörkret annars är på djurens sidan,dessutom är aktivitetsperioden längre för djuren på morgonen än på kvällen hos mig men det kan variera beroende på om man jagar i urskogen eller mer tätortsnära. Kvällar vakjagar jag bara. /Mike

Kolla vind hela tiden,jag har en liten burk med såpbubblor i fickan som jag använder flitigt. 3-D camouflage. Rör dig långsamt särskilt om det är vindstilla,i 99.9% av fallen så är det rörelser djuren uppfattar. Handkikare som nyttjas flitigt,särskilt viktigt under försäsongen eller så länge det är lövat och hög markvegetation. /Mike

Vilket jobb [emoji2]Körde du mönsterpassning när du tapetserade den [emoji6]

Hade samma problem, löste det enligt nedan: http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/51821-Byta-rembygelfästen

Välkommen! Intressant med någon som endast jagar i dåligt väder...

Okej kanske lite överdrivet med fräscht. Diametrala motsatsen till pulled badger? Koreanskt på rådjursfile

Känd tjuv innanför säkerhetskontrollen, en frequent flyer således eller?

15 st idag, bra bana tycker jag. Sköt 91, men tycker jag skulle skjutit bättre naturligtvis......men så långt efter var man ju inte trots allt, med facit i hand är jag hyggligt nöjd ändå.

Ja polisen tillåter väl knappast sina anställda att besöka vapenrelaterade sidor.

Ibland blir ivern att såga förbundet lite för stor och man väljer att sortera ut den information som passar ens världsbild. Om ni läser ovan i denna tråd.. bara tre-fyra inlägg upp.. så skriver Outdoorsman hur det förhåller sig.. ändå(!) ska det skruvas till att SJF är orsaken till allt ont i världen. Jag är heligt less på detta och det är föga hedrande för de signaturer som kräker ur sig slikt. Jag tar mej friheten att lägga ut texten en smula, hela det här samarbetet startade nämligen här i vårat kök och det var jag och min fru Madeleine, (Webredaktör på förbundet) som kläckte det och sålde in det hos forumägaren samt förbundet. Konceptet ÄR defakto bra, många av trådarna i förbundsarean är guld värda och flera gånger har jag suttit med ett fånigt leende i ansiktet när jag läst framför allt vad Linkis skrivit och hur han har desarmerat de värsta idioterna samt rett ut frågetecken. Men då har han en rätt unik förmåga att förmedla saker och ting i text, önskar att han hade haft mer tid för forumet men har all förståelse för att så inte varit fallet. Sen finns det en radda andra ämnen som avhandlats med bravur och det har inneburit ett rejält mervärde för medlemmarna på jaktsnack.se. Det hela har flutit på riktigt bra, visst har det uppstått problem tidvis men det har varit hanterbart och väl värt det både för medlemmarna på forumet men även för förbundet som fått en direktkanal ut till medlemmar och andra. Sen kom den här frågan om vapenpolicyn.. Jag är så fantastiskt splittrad där.. Å ena sidan, det finns en samling möp:ar, rättshaverister samt foliehattar i största allmänhet som aldrig varit medlemmar i förbundet och vars åsikter jag verkligen skiter i. Sorterar bort. Sen finns det ett antal nyanserade människor som på ett vettigt sätt ifrågasätter denna soppa, där har jag mer respekt utan tvekan och vidhåller att det finns frågor och företeelser som är tveksamma och som behöver förklaras på ett vettigt sätt. Förbundet har en bit kvar där.. men nu försvann en kanal för dem att göra det. OM det finns skit i denna soppa så finns nu en kanal mindre att gräva i detta och förbundet kan slå sig till ro och slippa allt stök.. det tycker jag är genuint synd och beklagligt! Samtidigt.. de tvingas bränna energi på foliehattarna, Möp:arna och allsköns klientel som är en helt usel investering av arbetstid för det kommer aldrig att leda någonvart. Den kommande policyn kommer att bli lika sågad som den nuvarande tex. Sen ÄR förbundet tungrott.. inget snack om att det sitter en ofantlig mängd bromsklossar i organisationen dessvärre. Men samtidigt ÄR dessa bromsklossar en stor del av förbundet så tja det finns för och nackdelar med allt och denna företeelse finns överallt från kretsar till centrala kansliet.. jag lovar.. jag har god insyn i vad som förevarit om jag säger så. Men trots allt så gör förbundet ett bra jobb! Finns inte en fråga som de inte har koll på i någon utsträckning. Om de är rätt ute eller ej varierar. Vapenpolicyn är i grund och botten helt rätt som företeelse men dess nuvarande utformning är inte bra. Jag är naiv kanske, skiter i vilket ärligt talat, men jag tror och hoppas att nya dokumentet ska bli bra. Risken är att det sitter någon påve i denna grupp som ska utforma policyn som är helt ute i det blå och jag hoppas verkligen att förbundet hajjar hur viktigt detta är! Detta kan inte nog betonas.. Min magkänsla är inte helt bra därvidlag, stora och viktiga beslut typ anställningar tenderar faktiskt att gå åt helvete. Men för att återgå till den här separationen så är det vi, jag faktiskt, som satte detta i rullning. Jag ringde Niclas. Inte Fredrik, Ola eller någon annan på förbundet. Detta för att den.. psykosociala miljön.. var påväg helt åt helvete. Jaktsnack har alltid varit ett skönt ställe att hänga på och kollar vi lite historiskt så antalet ingrepp som vi moderatorer tvingats till har varit försvinnande få! Detta uteslutande tack vare stämningen och den attityd som medlemmarna har och har haft. Vet inte hur många gånger vi sett något segla upp i moderatorsstaben som man insett att i en förlängning så kommer vi tvingas hantera detta.. och så har medlemmarna själva insett att det blivit knas och antingen ändrat sina inlägg själva eller på inrådan av andra signaturer.. Det har aldrig varit betungande att ha ansvar för att moderera iofs mycket tackvare ett skönt gäng moderatorer men faktiskt framför allt på grund av medlemmarna. Detta är vad som gör detta forum unikt och det är något värt att bevara och detta är ett sätt att göra det på. Så försök framledes att få detta till att det var förbundet som fegade ur.. lycka till! Jag tycker att det är genuint trist, jag vidhåller att vinsten för medlemmarna här är stor av deras formella närvaro. Om man får spåna lite så kanske man kan bygga ut en inloggning här på forumet via medlemsnummer som pratar med medlemsdatabasen i någon framtid vad vet jag? Hade varit kul.. men det är bara min tanke som dök upp här och nu i stunden, inget annat. Over and out!

Men vänte nu om man sätter ut en massa saltstenar med preventivmedel vad händer då med Älgstammen? Nä alla ledningar är inte ihoptåtade där inte. Så går det då man inte äter kött, hjärnan minskar vid bara ätande av veganmat.

OH hell na! Skickat från min D6603 via Tapatalk

Från en organisation som hävdar att människan inte ska lägga sig i naturens gång.

häärliga bilder! mvh!