Leaderboard

Själv har jag alltid varit en anhängare av att ha riktmedlet i andra bildplanet eller icke medförstorande då jag upplever fördelarna större än med medförstorande. Men varken den ena eller den andra är perfekt i alla sammanhang och vid alla situationer och här har fabrikanterna en rejäl nöt att bita i så utvecklingen är inte på långa vägar över. Med icke medförstorande så är riktmedlet konstant från lägsta till högsta förstoring vilket medger att jag kan rikta lika exakt från kortaste till längsta håll(framförallt på långa håll kan jag rikta oerhört exakt). Är kikaren belyst är punkten lika stor vilken förstoring som än används oavsett avstånd. Nackdelar är om du har ett taktiskt riktmedel och vill milla så går det bara enkelt att göra på en förstoring. Även om man har ett ballistiskt riktmedel för jakt och vill använda strecken så låter det sig bara göras med högsta förstoring(vilket iofs är naturligt) Medförstorande ja här ändrar sig riktmedlets storlek med förstoringen(eller snarare upplevelsen att det gör det) och precis som Henrik upplever jag nackdelar med det speciellt på lite avstånd då det inte ger mig möjlighet att rikta exakt mot små mål(nu pratar jag om jaktkikare och inte taktiska) Optiktillverkarna börjar nu få problem då utvecklingen av allt högre förstoringsväxlar(läs 8ggr) kontra medförstorande riktmedel inte är helt kompatibelt och tvingar dom till följande val. Om riktmedlet skall gå att se klokt på lägsta förstoring så blir det per automatik groteskt stort på högsta förstoring eller i det närmaste oanvändbart. Om riktmedlet görs lagom stort på högsta förstoring så blir det så yttepyttigt mickroskåpiskt litet på lägsta att det är fullständigt oanvändbart samt att eventuell belysning inte går att uppfatta. Den enkla lösning på detta är att sätta riktmedlet i andra bildplanet vilket jag förutspår kommer bli vanligare framöver. I övrigt kan jag bara applådera Henrik för hans engagemang och noggrannhet för att göra ett opartiskt test. /Mike

Hämtade monterad trofé från bocken jag sköt den 30/9. Han som monterar bedömer även och den väger just nu tillräckligt för silver men den torkar nog ned till brons. Största jag skjutit och ett riktigt bra jaktminne. Sent from my iPhone using Tapatalk

Nu är jag av naturen fruktansvärt misstänksam mot sådana här undersökningar då jag vet att det går att tolka dessa som fan läser bibeln. Har just pratat med en av mina kvinnliga vänner och diskuterat fågeltillgången och dagens jakt. Jag gör inte skillnad på henne eller någon av mina manliga vänner överhuvudtaget. Jag gör inte skillnad på någon av de kvinnor som jag träffar med vapen i hand jämfört med de män jag träffar på Dianas stigar. För mig är hela diskussionen en ickefråga, den existerar inte. Som någon här skrev så har det ingen betydelse vem som håller i snöret och hjälper till och dra fram ett skjutet djur mer än vem som är lämpligast för uppgiften. För rent fysiskt så är män generellt starkare än kvinnor även om det finns undantag även där. Har nu hållit i skytteträning för tjejer i sex-sju år och enda skillnaden jag upptäckt är att en del tjejer har svårare för att tro på sig själva och man får därför peppa dem på ett annat sätt än med killar. Däremot så lyssnar tjejer mera på vad man säger och hur man säger det och har därför ofta lättare att ta till sig informationen. Vet att jag varit omtyckt som instruktör hittills av de jag tagit hand om och jag har trivts med den uppgiften. Tyvärr så blev jag tvungen att ta ett steg tillbaka på grund av medicinska skäl men hoppas att kunna komma tillbaka bara pumpen lugnar ner sig lite.

En tanke här.. Signaturen skriver såhär: "Vad jag behöver hjälp med "just nu" är cirka 40-80 stycken jägare som kunde svara på min pilotstudie för att testa om min metod är okej. Om någon vill delta i min undersökning finns den tillgänglig på https://sunet.artolo.../lu/Survey/9153. Eftersom det är en pilotstudie finns det även ett kommentarsfält för varje fråga. Detta behöver du bara fylla i om du inte förstår en fråga, om du vill berätta hur du tänkt när du besvarat en fråga eller liknande. Det är inget måste men sådana kommentarer hjälper mig att utveckla min metod och förbättra min studie. " (min fetning) Jag tror det underlättar för signaturens kommande arbete om kommentarer och kritik kring frågeställningarna faktiskt tas i kommentarsfältet till studien. Annars blir det ett ogörligt arbete för honom att sitta och sortera pilotstudien med ena handen samt en spretig tråd på jaktsnack med andra..

Ska du köra och ställa aset på min gård i 3 år som sist, eller ska det faktiskt bli någe?

Sarkasm Jämta. Eftersom SJF har tagit på sig att skydda allmänheten från jägare som "ser ut som dom har kommit från Afganistan" även sådana som inte är med i förbundet så kan man kanske utsträcka policyn till att gälla utseende på Emilbyssor också? Skämt åsido ovanstående visar ju bara att SJF skjuter jämte målet med sin utseendefixering vid jaktvapen. Man borde inte ha ansvar för vad barn leker med. Man borde inte lägga sig i vad sportskyttarna använder. Man borde inte ha ansvar för vad jag vill jaga med för verktyg så länge det är ok för NVV. Man borde kanske inte uttala sig om vad som är stöldbegärligt, i synnerhet när man inte kan påvisa att något har stulits.

Jag skulle oxå vilja se mycket mer av polisen ute i fält och framför allt en annan beklädnad som inger respekt och inte att svärmorsdrömmen kommer på besök eller stoppar en eller att det står en hel mitt sida i expressen polis använde batong på fel håll när 80 personer stormade ......och 20år som ordnings vakt så har jag träffat lite olika polis instanser NÄPO dagis folk - OT hårda grabbar -PIKETEN Boom packat och klart pl13 så mer resurser till polisen. MVH.

Hej allihopa! Jag heter Emil Rytterstedt, är utbildad kriminolog och studerar för tillfället en master i sociologi vid Lunds universitet. Just nu håller jag på att skriva min masteruppsats och som så mycket annat i mitt liv har jag tänkt att detta skall kretsa kring jakt. Jag har varit intresserad av jakt sen jag följde med min far för första gången när jag var sju år gammal, sen dess har jag inte kunnat släppa hur otroligt roligt det är att jaga. Jakt, friluftsliv och fiske är en stor del av mitt liv och jag diskuterar ofta olika aspekter kring jakten med min far, min bror och andra vänner och bekanta. Jag drömmer om att forska om jakten utifrån ett sociologiskt perspektiv och det har de senaste tre-fyra åren av mina studier kretsat kring. Jag är en av de få sociologerna i Sverige (om inte den enda) som intresserar sig för jakt, jägare och jägares verklighetsbeskrivningar. Eftersom mycket i mitt liv har handlat om jakt har jag av förklarliga skäl även valt att inrikta mina studier på just jakt. Valet av inriktning medför att jag studerar jakten både ur ett samhälleligt och socialt perspektiv men även ur ett kriminologiskt perspektiv. Min B-uppsats skrev jag om "tjuvjakt i Sverige" (en ganska så dålig titel om ni frågar mig) och min kandidatuppsats fokusrade på norrländska jägares kulturella förklaringar till illegal jakt. För dessa två uppsatser lade jag ut någonstans mellan 10 och 15 000 kr ur egen ficka och spenderade en vecka med att köra cirka 500 mil runt om i Norrland för att intervjua jägare, representanter från Svenska Jägareförbundet och polisen. Så dedikerad är jag till det ämne jag älskar. Nu är tanken att jag ska utmana mig själv och skriva om jakt och jämställdhet. Jag går in med ett öppet sinne och utan någon egentlig agenda. Jag är medveten om att jag själv har vissa uppfattningar om vad jakt är eftersom jag vistats så nära jakten i så många år. Jag vill dock förhålla mig neutral till ämnet och låta så väl kvinnor och män berätta om sin livsstil eller hobby och förhoppningsvis skildra deras verklighet på ett rättvist sätt. Jag har ingen förutbestämd agenda att utmåla jakten eller jägarna på ett speciellt sätt. Istället vill jag på ett så rakt och ärligt sätt berätta om hur jakten och jaktkulturen ser ut i Sverige. Om de manliga jägarna känner sig åsidosatta för att olika organisationer och myndigheter fokuserar på att premiera kvinnorna så kommer jag skriva om det. Om kvinnorna känner att de inte får ta plats i jaktlagen eftersom männen inte tillåter det så kommer jag skriva om det. Jag har alltså ingen dold agenda utan vill bara forska om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Problemet med enkätundersökningen är att få tag på respondenter. Jag har tidigare varit i kontakt med representanter från både Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund för ett samarbete. De rekommenderade jaktsidan.se som ett ställe att fråga på och det är det jag gör nu. Värt att nämna är att jag också har ett samarbete med Länsstyrelsen i Jönköpings län och Svenska Jägareförbundet i samma län. SJF hjälper mig att förmedla kontakt med jägare som kan tänka sig att ställa upp på en intervju och Länsstyrelsen bidrar med 5000 kr för resekostnader. Jag har dock gjort fullständigt klart för dem att de inte får någon tillgång till någon data utan får använda sig av de resultat jag kommit fram till som tack för hjälpen. De har även blivit konsulterade när jag utformat min enkät och har fått komma med synpunkter. Svarsalternativet "Tillhör bägge jägarorganisationerna" på fråga 8 samt frågorna 12, 14, 16 och 17 är utformade efter deras önskemål. Vad jag behöver hjälp med "just nu" är cirka 40-80 stycken jägare som kunde svara på min pilotstudie för att testa om min metod är okej. Om någon vill delta i min undersökning finns den tillgänglig på https://sunet.artolo.../lu/Survey/9153. Eftersom det är en pilotstudie finns det även ett kommentarsfält för varje fråga. Detta behöver du bara fylla i om du inte förstår en fråga, om du vill berätta hur du tänkt när du besvarat en fråga eller liknande. Det är inget måste men sådana kommentarer hjälper mig att utveckla min metod och förbättra min studie. Deltagandet i studien är otroligt betydelsefull för mig och skulle uppskattas enormt, men självklart är det helt frivilligt och ni kan när som helst välja att avbryta ert deltagande utan att meddela varför. Deltagandet är anonymt och kommer inte att kunna kopplas till någon person. Den data som fås av undersökningen behandlas konfidentiellt och ingen annan än jag har tillgång till data från undersökningen. Det går även bra att dela med er av länken till andra jägare ni känner. Det gör ni enklast genom att kopiera länkadressen och sedan klistra in den där ni vill dela den (till exempel en status, ett gruppmeddelande eller en chatt på Facebook, i ett mail och så vidare). Jag kommer finnas tillgänglig under hela tiden jag arbetar med studien för att svara på de frågor ni kan tänkas ha eller för att ta del av de synpunkter ni kan tänkas ha. Era tankar och funderingar är helt enkelt ovärderliga och väldigt uppskattade. Om intresse finns publicerar jag även uppsatsen här när den är klar. Vänligen Emil Rytterstedt

Fick lite safarifeeling efter en Sydafrikaresa och fick för mig att göra några knivar av lite safaristuk.

Eftersom jag sedan länge använt och intresserat mig för blyfria kulor blev jag intresserad när jag såg att Jakt&Jägare hade ett "Stort test av blyfria kulor" och tidningen fick följa med mig hem från mataffären. Efter att ha läst denna artikel kan jag väl dels konstatera att Christer Holmgren säkert sitter på sin kammare och gnisslar tänder men också att jag blir störd över att kunskapsnivån hos artikelförfattaren är så pinsamt låg! Att testa stabilitet och expansion hos kulor på 300m genom att sänka deras utgångshastighet och skjuta dem i "bensimulator" på 35m saknar allt värde!! Det är avgjort mindre genomtänkt än att testa skottverkan på storvilt genom att skjuta sig själv i foten! Om jag lugnar mig en smula skall jag en gång för alla försöka reda ut detta i den fromma förhoppningen att jag inte behöver genomlida liknande pinsamma artiklar framledes. Genom att sänka kulans hastighet sänker du GIVETVIS också dess rotationshastighet vilket gör att en kula som i normal utgångshastighet hade varit stabil helt plötsligt blir instabil. Vid skytte på på 300m har normala kulor tappat i runda slängar 20-35% av sin anslagshastighet men under 5% av sin rotationshastighet. Kulan kommer alltså att vara relativt sett STABILARE på 300m än vad den är på 35m. I sak är detta test lika korkat som att testa precision på avsevärt tyngre kulor än vad räffelstigningen klarar av att stabilisera och sedan gnälla på att fabrikanterna borde göra bättre kulor. Ovanför min saliga farmors dörr hängde det en bonad med texten "Om du letar efter felet, använd spegel och inte kikare" månne är det visdomsord som artikelförfattaren borde begrunda. //Henrik

där är du inne på något viktigt, känslan när man skjuter sin första "vaddetnuär" är enorm, men allas genuina medkänsla och värme i och med hågkomsten av sitt eget första, helt obetalbart. (Gratulationerna är på en helt annan nivå när landsdelens ivrigaste hundförare skjutit sin 853:e älg på ståndskall framför passkyttarna.)

Det handlade om att man skickade fram de starkare personerna och det hade inget med kön att göra. Visserligen hade vi inga kvinnor i jaktlaget på den tiden men det hade inte spelat någon roll. Att dra en jämtländsk älg en kilometer över en myr är ingen smal sak och vi hade ett par filurer som var mer skapta som Popeye och då rådde det inget tvivel om vilka som var bäst lämpade att hjälpa till (jag har själv nästan svimmat ett par gånger när man har dragit älg och det var en lättnadens suck när man fick hjälp kan jag lova.) Det finns inga könsroller där jag jagar så jag kan inte ge några exempel där det skulle skilja, och jag tror du faktiskt får det svårt att hitta ett enda fall av detta - och då kommer det att vara en statistisk anomali ändå. Den enda gången jag känt mig utanför var första älgjakten som spoling. Givetvis var det ju ingen som rådfrågade mig när hälften av de andra hade jagat på samma marker i 40 år - men de gjorde alla så att jag kände mig välkommen och redan andra jakten hade jag tjur i passet och som jag fick skjuta. En oinvigt kanske skulle ha kallat stämningen för lite "grabbig" när hundförarna kom fram och även när man hade kommit till slakteriet med sin första älg, men den "grabbigheten" var bara äkta lycka - dels min lycka för en lyckad första älg och alla andras lycka över att minnas när de sköt sin första älg! Det är samma glädjescener som spelas upp när kvinnor skjuter som män så här åker hela genusperspektivet ut genom fönstret.

Har skjutit en enda gris med 6.5, det handlade om skyddsjakt och jag skulle skjuta en pyjamasgris för en sugga så hon skulle söka sin föda på annat ställe än i nysådden. Det handlade egentligen inte om ett kaliberval, hade helt enkelt bättre kikare på lillbössan än på grisdräparen nummer ett, 9,3 x 57, en kaliber som jag håller som en överlägsen griskaliber för åteljakt. Laddad med Alaska har inte kulan särskilt bråttom men den hinner göra ett hål in och ett hål ut och OM det inte blir knall och fall kan en blind följa blodspåret, som om nå'n gått å kastat ut blod med hink i löpan. De senaste av typ 40 skjutna grisar har fått smaka på 30-06:an, känns som ett väldigt bra substitut för den gamla Husqvarnan, "lillbössan" skulle jag aldrig drömma om att ha med i vakkojan om det var gris på schemat, trots att jag ser till att den faktiskt håller klass 1. 3 av grisarna jag skjutit hade jag aldrig ens drömt om att sikta på med ärtbössan, särskilt en 130 kilos galt som hade sanlösa fettlager på bogarna, lätt en fettkaka på 7 cm STENHÅRT späck, funderade på om jag skulle behöva ta fram vinkelslipen för flåjobbet! Man kunde flå ner till mitt på bröstkorgen sedan stod huden rätt ut i 90 grader från kroppen och jag fick lov att strimla huden i remsor på sådär 5 cm för att kunna flå på ett vettigt sätt... Den grisen hade troligt gett ett trist och tråkigt eftersök efter ett skott med lillbössan! Så du tänker rätt Nils, tyngre kula och lägre fart blir bättre!

Nu är det klart. Fick den spångbilden jag vill ha när jag raspat ner till 41mm drop där jag har kinden så det stämde ju med mina beräkningar. Återstår att skjuta och se hur träffläget ändrat sig. Det känns positivt i alla fall.

Exakt det första jag svarade när jag fick sms om detta

Det är ju där du ska ha läderfåtöljen och rävskallen, tillsammans med barskåpet i form av en jordglob! När blir det inflyttningsfest?

Ingen risk du Jobbar dagtid o sitter där o vakar nattetid. Lediga vardagar tillbringas lämpligast på jaktmarken

En soffa kan man använda till mycket mer än att vila i.;)

Hade nog formulerat mig lite annorlunda bitvis. Men då medelklassens kvinnor kommer bli allt viktigare för att vi skall fylla jaktlagen och förvaltningsmålen framåt så bortser jag från detta och har skickat in. Önskar dig lycka till.

Nuså gick de att ladda upp bilderna iaf

Då du verkar ha tillbringat flera år vid universitetet förvånar det mig att du inför en mastersuppsats inte tydligare definierat syfte, frågeställning och ett forskningsfält. Du nöjer dig med den allt för vida ingångsvinkeln "Jakt och jämställdhet" samt att "berätta om hur...jaktkulturen ser ut i Sverige". Har dina handledare (och vilka är dessa) godkänt studiens inriktning? Vidare undrar jag hur du tänker när du använder dig av det subjektiva begreppet "grabbig" i studien? Jag tycker mig skönja att du härigenom visar tendens redan innan studien startat vilket gör hela arbetet meningslöst. Jag avstår därför från att medverka och råder dig att se över ditt arbete.

Som motståndare till genus-segregation så försöker jag vara en del av lösningen och inte problemet, och således finner jag delar av frågeställningen rätt knasig eftersom jag aldrig någonsin upplevt någon skillnad mellan män och kvinnor under jakt - vare sig enskilt eller i organiserad form. Jag är bördig från Jämtland och har jagat ofantligt mycket där uppe i de lite mer avlägsna skogarna och inte ens där har jag stött på någon särbehandling av kvinnor mer än att man kanske förr hellre skickade fram de grövsta karlarna i stället för kvinnorna när det skulle dras fram en älg till vägen, men det hade ju bara att göra med muskler. Hade en kvinna varit den starkaste i laget hade tveklöst hon skickats fram. I dag har alla fyrhjuling så det är ett icke-problem just nu Jag vet inte vad du önskar få fram med denna undersökningen för jag hade lite svårt att läsa mellan raderna, och söka frågeställningen, men blir nu resultatet som jag hoppas - att det inte existerar någon skillnad hur kvinnorna anses i ett jaktlag - så kommer inte svaret "i denna undersökningen visade det sig att kvinnorna nu har mycket stor acceptans i jaktlagen" att direkt hjälpa till utan snarare bara åter igen skapa segregation. Det kan ju inte finnas någon normalt funtad som tror annorlunda, och skulle någon göra det så är de i klar minoritet. Det vi har gemensamt är att vi alla är jägare, men sen representerar vi båda könen, alla yrkeskategorier, alla sociala grupper och alla andra saker som gör oss till individer. Då behöver man inte göra en undersökning för att ta reda på att kvinnorna minsann också är välkomna. Det är mina fem öre i alla fall. Jag fyllde i undersökningen så sanningsenligt jag kunde och skickade in. Hoppas du får ett statistiskt underlag som kan hjälpa dig att svara på dina frågor.

Försökte svara på enkäten men avbröt då jag anser den som oseriös med konstiga frågor och ger ett virrigt intryck Som frågan om informationen från t,ex jaktledaren/jakträttsupplåtaren/länsstyrelsen riktas till både män och kvinnor? Sen att den är saklig? Eller är den grabbig? Känns som att skaparen med den frågan ger nått av könen rollen som mindre vetande

Kolla så att du inte har dragit skruvarna för hårt i kolven, kan ge ganska stora ändringar i precisionen. /Baner

Riktigt snygg o lyxig koja med en gammal hederlig kökssoffa för Kronblom.

Smacka nu upp lite horn och skinn på väggen så är du hemma. Inspirerande projekt.

Tack för svaret, jag misstänkte att det skulle vara "lite härsket", återigen, motionen hade i en god värld sett ett bättre öde. Raggarö

Lyckade skjuta en udda6 igår kväll efter en spännande ansmygning. :-)

Jag är sen till festen, men jag fick för mig att jag ville läsa hela tråden innan jag svarade och det tog betydligt längre tid än förväntat. Om det var så smart kan diskuteras. Jag har läst saker i den här tråden som gjort mig mycket ledsen och övertygad om att privat vapenägande är något som allt för snart kommer att vara ett minne blott. Men, det var inte det som det här skulle handla om utan detta är som svar på en direkt fråga till mig. Det rör sig visserligen i utkanten om vad tråden handlar om men svängarna har tagits ut ganska rejält på sina ställe i tråden tidigare så jag hoppas att moderatorerna kan låta det passera. Förbundsstyrelsen anser således att polismyndigheten i vart fall måste tillämpa den lagstiftning som finns innan vi efterfrågar ny lagstiftning Ett alternativt synsätt är att om polisen är oförmögen att tillämpa den lagstiftning som finns så kanske man skall ersätta den med lagstiftning som de kan tillämpa. Angående förbundsstyrelsens hemställan map min motion så är det mig främmande att man på detta sätt använder sig av en motion för att ge sig själv ett uppdrag som har så lite gemensamt med vad motionen föreslår. Det är det man har propositioner till. Resonemanget med det genomsnittliga antalet vapen per jägare faller som ett korthus vid minsta försök till en närmare granskning. Förbundsstyrelsen förbigår med tystnad det som anförs om pipbytarnas popularitet. Varje ägare av ett sådant vapen hade potentiellt haft ett antal vapen istället för pipor om de inte begränsats av vapengarderoben. En minst lika väl underbygg slutsats hade därför varit att snittet ligger så lågt som 2.7 vapen eftersom många tänker framåt när de planerar sina vapenköp och när de inser att de kommer att begränsas av vapengarderobens storlek väljer att skaffa pipbytare inte som sjätte vapen utan som förstam andra eller tredje vapen. Något stöd för resonemanget att “Någon anledning att arbeta för en utökning av jaktvapengarderoben har därför inte bedömts föreligga.” finns alltså inte då slutsatsen grundar sig på felaktiga premisser. Det har ju förts och förs en uppmärksammad debatt om motiveringen av pipors vara eller inte vara där jägarförbundet varit aktiva. Man är därför inom jägarförbundet väl medvetna om fenomenet. Att man på detta sätt väljer att vända ett blint öga till fakta om vilka man är väl underrättade när dessa inte passar det man vill driva är anmärkningsvärt för att uttrycka det milt. Det får resonemanget att närmast framstå som en efterkonstruktion Jag är också besviken över att man helt ignorerar den strategiska aspekten. Vi måste ta ägandeskap i jakt- och vapen-frågor så att vi kan sätta agendan så att debatten inte handlar om vilka inskränkningar, förbud och nya begränsningar som skall införas härnäst utan istället om vilket som blir nästa förbud som skall bort. Här visar förbundet en beklaglig brist på långsiktigt tänkande. Det närmaste de kan komma är oron om vapen av ett visst utseende “kan anses bidra till att skapa en negativ bild av jakten och jägaren hos allmänheten” och det resonemanget är vi ju alla lika imponerade av. Nästan alla iallafall. /Taxfan

Jag gjorde en gryta på dovhjort och massor med grönpeppar idag, smakade gudomligt! Till efterrätt hade frugan fixat äpplepaj med vaniljsås gjord på grädde. Så nu spänner man ut skinnet bra [emoji1] [emoji7] Skickat från min E6553 via Tapatalk

Fredagslyx. Skickat från min D5803 via Tapatalk

Köp en så kallad "gigbag", dvs mjukt fodral till gitarr, och låtsas som det regnar........

Rapport från skjutbanan. Som jag redan avslöjat så var jag och Felix iväg på skjutbanan igår för att jämföra kikarna. En kort sammanställning och faktabakgrund får ni i denna bild: Här finns det ett antal saker som jag vill kommentera, för det första skiljer sig mina vikter en hel del från de som jag hittade på nätet för respektive kikare! Mina vikter är dock kontrollmätta på två vågar och ligger +/- 2 gram. De siktena som sitter monterade på vapen har jag vare sig vägt eller mätt längden på utan där får man nog förlita sig på publicerade siffror. Riktmedlet som Minox kallar #4 ser inte alls ut som på deras hemsida utan ser snarare ut som rm 60, mycket märkligt… Sedan är det såklart lite blandade funktioner på dessa kikarsikten viket man skall vara medveten om, vill man t ex ha medförstorande riktmedel eller ej? Är det en fördel med parallaxjustering eller inte? Hur viktigt är det med bra justerrattar? De och många fler frågor måste man nog ställa sig när man bestämmer sig för vilket sikte men skall ha. Det som blir allt mer uppenbart är att det inte finns några sikten som är bra på allt, jag fick till exempel en ny uppenbarelse igår kväll när det gäller icke medförstorande/medförstorande sikten vid dåligt skjutljus men det år jag ta i ett senare inlägg. Jag tror att det är oerhört viktigt att inte bara titta sig blind på den optiska prestandan utan att man också funderar igenom ordentligt hur ser min jakt ut, vad prioriterar jag och vad är mindre viktigt FÖR MIG. Med undantag för det i mina (och Felix) ögon obrukbara BDC riktmedlet i Minoxen och avsaknaden av allt vad klick heter i Steinerkikarens höjdratt (jag fick en deja vu upplevelse från 80 talets leupoldsikten där man fick titta efter hur skalorna flyttade sig för att kunna justera) så är nog dessa resultat mest en fråga om vad som funkar för mig, respektive vad som funkar för dig. Nu antar jag att ni ändå sitter och vill veta vad resultatet blev och det har ni i denna bild Tabellen tolkas på följande sätt (vi tar IOR Hunting som exempel) Upplösning streck och upplösning text blev K/K respektive 20/25 vilket innebär att både jag och Felix klarade av att läsa sträcken ned till rad K och att den ena av oss läste rad 20 medan den andra fick nöja sig med rad 25. Kantskärpa +/- 0 innebär att vi kunde läsa samma rader i synfätets kanter som vad vi kunde i centrum av kikaren Färgblödning -1 rött innebär att vi såg en rad mindre på den röda A4:an än vad vi gjorde på den vita. För vissa kikare kan det vara både plus och minus. Färgåtergivningen handlar om hur vi upplever färgerna och de var i de flesta fall rätt neutrala. Tavlan som alllt refererar till ser som ni vet ut på detta sätt : Både den vita och de olikfärgade tavlorna sattes upp på 50m avstånd. Värt att poängtera är att: Rad 20 är 4mm stor/hög i utskrivet skick Rad 25 är 4.5mm stor/hög Rad 30 är 5mm stor/hög Rad 50 är 10mm stor/hög Alla kikare utom Delta låg alltså väldigt nära varandra i prestanda rent optiskt och skillnaden handlar i om ifall man kan läsa 4 eller 5 mm stor text på 50m. Rent praktiskt skulle jag egentligen säga att dessa kikare är likvärdiga och fullt dugliga till all jakt. Däremot finns det en massa andra parametrar som vi av olika skäl inte bedömde som t ex ”Eye box”, synfält, kontroll av mekanik, skottfasthet etc men det handlar främst om att jag då skulle behöva ta ett betydligt större grepp med en helt annan tidsåtgång och en stor ammunitionskostnad. Återstår som sagt mest att rapportera om upplevelserna från praktisk vakjakt med de olika kikarna och första rapporten handlar om Minoxen med #4 (eller #60 ) rm men jag har lite annat att pyssla med först. Lev väl och ta hand om varandra! Henrik