Baserat på min egen erfarenhet och vad jag sett under jakt i trettio års tid skulle jag säga att det finns tre vägar att gå som allihop funkar när det kommer till kulval.
1. Antingen kör man "old school" som Wizard m. fl. och laddar tyngsta möjliga kula i den aktuella patronen. Här är wizards laddning ett bra exempel men också woodleigh brukar vara populära bland jägare som valt denna vägen. Det handlar helt enkelt om riktigt tunga kulor i låga hastigheter, det är ett koncept som funkar klockrent för det allra mesta och egentligen har det bara två nackdelar.
Dels blir kulbanan inte speciellt rolig ( men det brukar dessa jägare oftast avfärda med att "riktiga jägare skjuter inte på håll över älgbanans 80m" eller något liknande). Sedan blir såklart rekylen lite tyngre också men det är anhängarna av denna skola beredda att acceptera. Å andra sidan har denna skola fördelen av bra skotteffekt och som regel en mycket rimlig skotteffekt.
2. Det funkar också utmärkt att köra med lättexpanderade kula som placeras med hög precision antingen i spjälstaketet eller i CNS, här är nyckeln att sätta skotten där de hör hemma. Med en hög lungsmäll eller ett skott i t. ex halskotpelaren faller djuret som regel på eller i omedelbar närhet till skottplatsen. Dock gäller det att det är riktigt lättexpanderade kulor som öppnar upp ordentligt och som gärna skjuts i relativt höga hastigheter. Nackdelen med denna approach är det uppenbara att den kräver hög precision och att felmarginalen är betydligt mindre än vid de båda andra "skolorna". Det innebär att det funkar dåligt att använda detta förhållningssätt vid drevjakter eller överhuvud taget när det inte handlar om ostört vilt, där jägaren har möjlighet att vänta tills skottillfället dyker upp.
3. Den tredje varianten får vi väl kalla "new school" då det handlar om att skjuta blyfria alternativ och då främst kopparkulor. Här gäller det i motsats till "old school" att välja för den aktuella kalibern lätta kulor och försöka få upp den i relativt hög hastighet för allra bästa effekt. Det är också en fördel om kulorna är både lätta och relativt grova. Dessa kulor ger nästan alltid rätt lite skottskador men nackdelen kan vara något längre flyktsträckor än med alternativen ovan, utbudet av dessa kulor är också mindre även om det numera finns vettiga alternativkulor till de flesta kalibrar. Den här typen av kulor är också betydligt mer förlåtande om skottvinkeln blir lite sämre eller om skottet sitter i en bogled eller liknande.
Problemen uppstår när man som jägare och skytt försöker blanda och ge bland de olika "skolorna". En tung kopparkula i låg hastighet eller en lättexpanderad blykula i en bogled är jättetrist för alla inblandade och extra trist eftersom det kunde undvikits om bara skytten förstod vad hen sysslade med och vilka ramar man har att röra sig med beroende på vilken skola man anslutit sig till.
//Henrik