Leaderboard

många orsaker... trafiken är stort problem. Ändrade arbetsförhållanden ett annat. Tar jag samtalet från LC är jag i princip tvungen att åka ut själv. Få tag på någon annan är snudd på omöjligt... jag kan inte lägga typ en timme på att ringa runt... ska jag släppa tåget så behöver jag ett säkert tidsfönster på många timmar om de jäklas.... Jag har tröttnat på å stå på vägen med hjärtat i halsgropen med noll respekt från trafikanter. När jag nu senaste månaden stängt av telefonen nattetid för å slippa så inser jag att jag inte gör nytta i organisationen... droppen va väl att jag fick vänta 16 veckor på licensen... ändå skulle jag ha förtur när man nu verkar i NVR. Då köpte jag ändå ett vapen anpassat till eftersök. Ansvarig polis i NVR i länet biföll förtursansökan men det hjälpte inte alls... Som jag numera ser det så har man inga som helst fördelar med att va med... sen har vi en del annat i regelverket jag tycker är dumt. Mycket blev bra givetvis. Å jag har väl inte alltid följt dem fullt ut..... Jag känner helt enkelt att jag har gjort mitt längs vägarna... Fan vet om det inte vore bäst att lägga ner NVR och anställa folk på heltid. Det går då att ställa hur höga krav som helst på hundar och de som blir anställda. Alltid någon som har jour. Alltid någon på plats snabbt. Men största vinsten blir för det lidande viltet. Jag kommer givetvis att fortsätta med jakteftersöken.

Så då är stolleprovet avklarat. Vi blev bara två. En skytt som mest passade vid ängen och jag som gick med hund. Inledningsvis min vorsteh. Vi gick på och svepte över hela djäkla ön utan att hitta något. Detta trots en massa färska bök på ängen. Till slut gick vi upp till sundet mot den lilla holmen i NO. Vattnet var lågt. Tydliga fina spår. Ut till holmen men inte tillbaka. Jag fattade posto vid stranden, den andra skytten inne i viken. Sedan släppte vi på vorstehn. Först inget. Men hon höll till i den tätvuxna sänkan en bit upp på ön. Sedan hördes kraftiga grymtanden och en stor svart sak kom farande över berget ner över gattet. Full galopp får mankaraktärisera det som. Jag sköt ett skott. Grisen vinklade av och jag sköt två skott till. Grisen fortsatte upp på land och jag hörde den i klåvan bakom mig. Tätt tätt med vegetation. Efter en liten stund kom hunden. Hon såg stukad ut. Haltade inte men höll svansen lågt. Ville bara vara med mig. Så vi gick tillbaka. Jag kände igenom henne och hittade först ingenting. Sedan ett jack precis under västen i bröstbenet mellan frambenen... Tvättade ur såret med koksaltlösning och hämtade terriern. Gick runt så vi kom åt klåvan från sommarstugehållet. Hon for omkring en stund innan det blev ståndskall. Rejält sådan. Hon arbetade med grisen i kanske en kvart medan jag försökte se och komma åt. Men såg ingenting. Grisen gjorde något enstaka utfall men verkade vara nästan helt stationär. Jag drog mig tillbaka för att kolla läget från ett annat håll. Då hängde terriern på och lämnade klåvan.... Vi tog en paus och drack kaffe. Nya tag. Släppte på terriern igen. Hon drog igång nytt ståndskall. Arbetade bra med grisen i ungefär en timme medan jag gick runt och försökte se något utan att kliva ner i själva klåvan. Den är trots allt bara 15-25 m bred med branta sidor. Inget ställe man vill råka på en arg gris..... Så fick jag syn på den. Han stod befann sig bakom en tall. Terriern arbetade på oförtrutet, höll ett avstånd på 1,5-2,5 m. Jag sökte av terrängen och till slut hittade jag en väg ner där jag kände att jag nog skulle kunna dra mig undan om det hände något. Det var ungefär 30 minuter efter att jag fick syn på grisen och terriern. Gled föriktigt och tyst ner för klippan. Vek undan ett par nyponslanor. Tog ett par steg frammåt. Grisen vände på huvudet, avståndet var ca 7 meter och jag klämde av två snabba skott mot huvudet. Grisen sjönk ihop och benen började rycka... Efter någon minut vågade sig terriern fram och börja lugga grisen. Det var ett styvt jobb att dra fram honom. Skulle tro att han vägde i runda svängar 100 kg i levande tillstånd. Urtagen klarade vi knappt av att lyfta i honom i båten, och ingen av oss är direkt svag och otränad. Skotten då? Hur satt dem? De tre första lämnade en del övrigt att önska, de satt i: -lever, -långt fram i bröstkorgen med rätt mkt blod i lungorna som följd -höger smalben bak Så trots en tämligen kraftig blodförlust och blod i lungorna höll han ut i ett par timmar efter påskjutningen. De kan vara riktigt tuffa di där grisarna. De två sista skotten satt i käkbasen respektive halskotpelaren.

Detta var allt en intressant tråd, ska nog lägga upp bilder på Atlas här!

Vi vill ha mera bilder på lill skiten . För övrigt så fråga inte gubben, hur man fixar det där med skärpan på bilderna .

Det var extremt spännande. Har nog aldrig haft så höga adrenalinnivåer under så lång tid tidigare... För övrigt kom jag ihåg att tömma blåsan innan jag gick ner i klåvan för att få till ett avslut...

Varför skulle ni inte försöka skjuta dom? Oavsett överlevnad eller ej, får dom ju ingen bra start på livet.

2:a pris, troligen.

Sträcket är igång. Såg mycket fågel i går när solen sken. Hög höjd påväg SV. Såg lite idag med så nästa helg tänker jag prova. S

Vet inte var jag ska börja, så jag orkar knappt... allt detta är avhandlat i detalj i tidigare trådar. Med bättre ton än denna, åtminstone i stora delar. Definitivt med mer koppling till faktiska data. Jag har jobbat med detta som en av mina huvudsakliga uppgifter i flera år nu. Kortfattat: * Det blir alltid blyfragment runt sårkanalen efter expanderande kulor med blykärna. * Det går att få bort genom tillräcklig skottrensning * Få skottrensar så mycket som krävs idag/tidigare * Av den anledningen innehåller/innehöll c:a hälften av älgfärspaket i jägarnas frysboxar förhöjda halter av bly. * Det är/var minst lika illa i kött köpt över disk, både i Sverige & Norge. * Vi hittar ingen skillnad mellan bondat/ickebondat, även om det fanns en sådan tendens i den första undersökningen. * På halvmantlade kulor står manteln typisk för 30-35 % av vikten. C:a 90 % av manteln består av koppar. Om kopparkontaminering varit ett problem så gäller det även traditionella kulor, eftersom manteln också delvis fragmenterar. Och det blir definitivt mer kopparfragment än från TSX/E-Tip/GMX. För fragmenterande kopparkulor ser det möjligen litet annorlunda ut, men det är få som använder dem i Sverige. Hur som osäker om det blir mer kopparavgång. * Kött innehåller koppar naturligt. Vi hittar inga förhöjda kopparhalter i viltkött från sårkanalen eller området runt densamma, oavsett val av kula. * Man bör välja för kalibern lätta kulor av koppar, för att få upp hastigheten. * Gör man det fungerar de fullgott på alla normala jaktavstånd i normala kalibrar * Omfattande tyska och danska undersökningar visar att flyktsträckorna är identiska för kulor med blykärna och blyfria alternativ i normala jaktkalibrar * De tyska undersökningarna visar dock att kopparkulorna hanterar riktigt höga hastigheter dåligt (liksom för all del många blykulor), då man de tappar vingarna som Barnes X tidigare gjorde. Möjligen är Naturalis som saknar vingar ett bättre alternativ (min spekulation, än så länge) * Inga av de undersökningar som vi gjort har för litet material för att göra statistiska analyser. Däremot florerar det en del hobbyvarianter på undersökningar som inte bygger på tillräckliga material eller korrekta analyser. Råd: Skär bort allt påverkat kött runt sårkanalen. Gör rent kniven. Skär bort ytterligare tio cm opåverkat kött runt den redan rensade sårkanalen. Gör rent kniven. Skölj inte innan detta moment. På detta sätt får man bort den absoluta merparten av blyet, och alla kan äta så mycket de vill av resten. Hur mycket kött som är direkt påverkat är en effekt av skottplacering, kula, hastighet osv. Därmed hanterar metoden detta. Bortrensat kött och hjärta (vid skott genom brösthålan) bör inte ätas, ges till hundar eller läggas fritt så at hundar eller vilt kan komma åt det. Alternativt använder man blyfri kula där så är möjligt, och kan utnyttja mer av köttet och slipper fundera på hanteringen av slaktavfall och räntor i skogen. Det är självfallet var och ens val. Genom att ta fram dessa råd tillsammans med myndigheterna har vi fått dem att lyfta alla begränsningar på att äta viltkött och åtminstone dämpat aktiviteten hos förbudsivrarna. Synen på viltkött är central för acceptansen för jakt i Sverige.

Denna dök upp i mitt fb flöde, och då tänkte jag osökt på denna tråden...

Nu finns det en lite längre variant med fler bilder på bloggen. http://lipoptena.blogspot.se/2015/10/grisjakt-i-skargarden-med-svarfar-i.html

Eftersom jag blev tipsad om den tyska undersökningen ovan för ett par veckor sedan har jag haft nöjet att med min knaggliga skoltyska plöja igenom den och kan konstatera att den till stora delar kommit fram till slutsatser som jag delar nämligen att: Kopparkulor är rätt använda ett fullgott alternativ till blykulor när det gäller klövviltsjakt De flesta "normala" kalibrar ger rätt likartad effekt på klövvilt med samma skottplacering, i varje fall så länge som vi med effekt avser flyktsträckor. Jag har själv provat diverse 300 magnum genom åren utan att uppleva att de på normala skotthåll ger någon större effektvinst på klövvilt (med undantag för rådjur som gärna blir rätt stökiga efter en smäll med en 300 magnum). Däremot så har jag upplevt en tydligare skillnad i effekt om man istället för att öka farten på kulan använder en grövre kula men det är kanske en annan femma. Christian skrev i någon tråd (kommer inte ihåg om det var denna eller en annan) att han upplevde att flyktsträckorna blev 1.5-2 ggr längre med kopparkulorna, det har varit min uppfattning också men bara de gånger skyttarna antingen skjutit samma kulvikter som de skulle använt för "vanliga blykulor" eller de gångerna rådjur skjutits med .224 eller 6mm kopparkulor då jag tycker mig ha sett betydligt längre flyktsträckor än vad motsvarande smäll med en blykula skulle generera. För de fall där "rätt" kopparkula använts i kalibrar från 308 och uppåt har jag knappt kunnat se någon skillnad. //Henrik

Vikten på ett kid bör i dec-jan ligga på ca 15 kg för att det skall klara sig tillsammans med geten, oavsätt en snö vinter eller ej . Självklart så finns det undantag. Vi hade ett get kid (Inte ensamt) som endast vägde 10,5 kg sent i dec 2013, men i år så fångade vi henne i feb. Men hon var väldigt liten då oxå, minns inte vikten. Hon klarade sig nog för att de (get/kid) höll sig rätt så tajt i ett område där det stöd utfodrades ordentligt. Men det var väldigt kul att träffa henne igen pigg och stark, men väldigt liten. Tillbaka till frågan. Utan vägledning hur man skaffar mat vintertid så blir det svårt för kidet. Man ska nog räkna med att det går illa för kidet. Så kan ni få tag på den/dem så bara att försöka avsluta.

Nog vet jag det och du behöver inte bemästra mig.

Siktade på en kviga idag men avstod att skjuta pga att det var en löpälg och det var en unghund som stod för det jobbet.

Så kan det bli ibland. Förhoppningsvis så har hon tvillingar till nästa år.

Fick en ide om att modda Biltema skalvettar för landbruk till flytvettar :-) En platta av 50 mm markisolering lär ju hålla upp skalen iaf Sen får man väl skruva fast nåt metallmässigt som köl , /P

Be någon hjälpa dej med kolven så du får den utan överslag. Sen börjar du om på ny kula i lugn och ro. Prata med grabbarna på skjutbanan i Sunderby. Tror jag träffade någon av dom på Fitasc sm riktigt skön lirare.

Testa ladda upp 5 stycken 42,5 grain n202 och 5 st 43 grain n202. Någon av dom laddningar kommer skjuta bättre än snusdosan om din bössa/pipa är frisk. I min .308 har jag inte fått någon kula skjuta bättre än 30mm med .203B. Med 42,5 grain n202 skjuter jag barnes ttsx 150 grain med 14mm cc 5 skotts grupper. .203B är trevlig för farten men om man ändå har så kort pipa som du finns det ingen praktiskt försvarbar vinst med det krutet enl mig.

2 mornar under uven har inte gett mkt fågel i backen men jag har iaf konstaterat att de börjat sträcka söderut. Förmodligen pga totalt vindstilla behöll de den luft de hade att glida på istället för att fightas med uven. Men lör morgon va hur cool som helst då en gigantisk skock med fågel dök upp ur tomma intet o börja skräna runt uven. Massor, 50-100, av både kråka o kajja. Men sen tog de snabbt slut. Idag såg jag de sträcka hela morgonen men endast ett fåtal kom ner på uven. 8+ 9 ble resultatet plus lite bifångst.

Jag skrev inte förvånande, utan intressant Henke. Vad jag avsåg och vad testerna visar är att det enligt de kriterier man bedömer efter inte förefaller vara bättre "död" (kortare flyktsträcka) i en magnumkaliber än i en standardkaliber. Eller för den delen en grövre än en klenare. Vilket ju inte helt sällan diskuteras... Givet de begränsningar som man satt, dvs rådjur, gris, kron och dov, och kulan ska penetrera minst 30 cm ballistisk tvål.

En tolva på lock för en passare. Lite avhuggen jakt med en halv runda innan vi bröt för att dra fram. Tiken hade två upptag. Det första slutade med att älgen slängde sig i sjön och simmade över. Det andra upptaget bar iväg in på byn, där tiken sen bröt och kom tillbaks.

Jaha nu vill vi se många rapporter om framgångar under jakt och prov här.

Hur tänker du att jaktlusten skulle påverkas? Anpassar man tiden i skogen efter åldern på valpen så kan det inte bli för mkt, det vanliga är omvända dristar jag mig till att säga. All erfarenhet en hund kan få av både saker och lukter i skogen är av godo när det sedan gäller, bättre att skälla på det där förbannade vindfället nu som liten än under jakterna sedan t.ex.

Det finns massor med olika källor till bly. Rökning, öl, rödvin, spannmålsåprodukter... men när vi kontrollerade för alla sådana intag så har fortfarande konsumenter av viltkött 30 % högre blodblyvärden än de som inte äter viltkött. Även när man kontrollerar för skytteaktivitet, som enligt en mängd undersökningar (inklusive vår) visar att de som skjuter mer har högre blodblyhalter. Alla viltköttskonsumenter ligger inte över genomsnittet för ickekonsumenter, men de flesta gör det. För dem som sällan äter viltkött är detta ointressant; för oss som äter viltkött ofta är faktisk viltköttet ofta den största blykällan. Eftersom det är enkelt att göra ngt åt genom att skottrensa bättre eller byta kula ser jag inte varför man inte ska göra det. Christian, sedan jag började skjuta 150 grs E-tip i .308 Win. upplever jag ingen skillnad, personligen. I undersökningen jag länkar till nedan tittade man på över 13 000 vilt skjutna med bly- och kopparkulor. Det fanns ingen skillnad i jägarnas uppskattade flyktsträckor mellan kultyperna, och inte heller i hur nöjda jägarna var med kulans funktion. Den tyska motsvarigheten till SYF (Yrkesjägarföreningen) gjorde tidigare en egen, mycket mindre undersökning och de fann skillnader. Fortfarande rörde det sig dock om ökningar med några tiotals meter. http://www.bmel.de/SharedDocs/Downloads/Landwirtschaft/Wald-Jagd/BLE-Forschungsbericht-Jagdmunition.pdf?__blob=publicationFile En av de relevanta graferna från Gremses arbeten:

Klä dig varmt

Handpenning betald [emoji7][emoji7][emoji7]

otroligt duktiga hundar du har i ditt lag, Jagar hjort (galant antar jag) och låter rådjuren stå kvar och vänta på taxen. Jag ställer inga frågor, det behövs inte.

Jag har faktist nytta av golfbanan jag åker över till en bra vall . De har en bajamaja där jag parkerar bilen vid 9:de hålet, den är skit bra .

Har ett ställe där det går en fin bock men en gubbe har ca 20 kvigor som rymmer minst 2 gånger om dagen! Då kommer gubben på sin fyrhjuling och börjar jaga in dom. Det är många gånger som bockarna hsr blivit störda när han kommer och kör...

Lite labbe bilder, det finns massor här . Första är från sista kullen på några hungriga valpar. Mamma Myta Och Pappa QS NM-13, NM-14, FI KVA, SE KVA, NO KVA, NORD KVA, FI KVA FT, SE KVA FT samt senaste titeln C.I.T Eagle Owl's Quirinus. Bilden ljuger då det är en stor och ståtlig hane.

Den klassiska definitionen av Rough Shooting är ju spanieljakt där man som skytt går bakom spanieln "och glor in i hundens dajmkryss" och skjuter viltet som stöts på uppflog/uppspång. Normalt indelas sedan rough shoting i stötande (spaniels/labbar) och ställande (pionters/setters). Driven game (till skillnad från rough shooting) har man ett drev med eller utan hundar som driver viltet över skytten (som i sin renaste form ska stå i lågskor). Sedan händer det att man blandar och ger lite i röran - skjuter man i drevet blir det ju rough shooting där medans passkyttarna blir driven game. /T