Så då är stolleprovet avklarat. Vi blev bara två. En skytt som mest passade vid ängen och jag som gick med hund. Inledningsvis min vorsteh.
Vi gick på och svepte över hela djäkla ön utan att hitta något. Detta trots en massa färska bök på ängen. Till slut gick vi upp till sundet mot den lilla holmen i NO. Vattnet var lågt. Tydliga fina spår. Ut till holmen men inte tillbaka. Jag fattade posto vid stranden, den andra skytten inne i viken. Sedan släppte vi på vorstehn.
Först inget. Men hon höll till i den tätvuxna sänkan en bit upp på ön. Sedan hördes kraftiga grymtanden och en stor svart sak kom farande över berget ner över gattet. Full galopp får mankaraktärisera det som. Jag sköt ett skott. Grisen vinklade av och jag sköt två skott till. Grisen fortsatte upp på land och jag hörde den i klåvan bakom mig. Tätt tätt med vegetation.
Efter en liten stund kom hunden. Hon såg stukad ut. Haltade inte men höll svansen lågt. Ville bara vara med mig. Så vi gick tillbaka. Jag kände igenom henne och hittade först ingenting. Sedan ett jack precis under västen i bröstbenet mellan frambenen... Tvättade ur såret med koksaltlösning och hämtade terriern.
Gick runt så vi kom åt klåvan från sommarstugehållet. Hon for omkring en stund innan det blev ståndskall. Rejält sådan. Hon arbetade med grisen i kanske en kvart medan jag försökte se och komma åt. Men såg ingenting. Grisen gjorde något enstaka utfall men verkade vara nästan helt stationär. Jag drog mig tillbaka för att kolla läget från ett annat håll. Då hängde terriern på och lämnade klåvan....
Vi tog en paus och drack kaffe.
Nya tag.
Släppte på terriern igen. Hon drog igång nytt ståndskall. Arbetade bra med grisen i ungefär en timme medan jag gick runt och försökte se något utan att kliva ner i själva klåvan. Den är trots allt bara 15-25 m bred med branta sidor. Inget ställe man vill råka på en arg gris..... Så fick jag syn på den. Han stod befann sig bakom en tall. Terriern arbetade på oförtrutet, höll ett avstånd på 1,5-2,5 m. Jag sökte av terrängen och till slut hittade jag en väg ner där jag kände att jag nog skulle kunna dra mig undan om det hände något. Det var ungefär 30 minuter efter att jag fick syn på grisen och terriern.
Gled föriktigt och tyst ner för klippan. Vek undan ett par nyponslanor. Tog ett par steg frammåt. Grisen vände på huvudet, avståndet var ca 7 meter och jag klämde av två snabba skott mot huvudet. Grisen sjönk ihop och benen började rycka... Efter någon minut vågade sig terriern fram och börja lugga grisen.
Det var ett styvt jobb att dra fram honom. Skulle tro att han vägde i runda svängar 100 kg i levande tillstånd. Urtagen klarade vi knappt av att lyfta i honom i båten, och ingen av oss är direkt svag och otränad.
Skotten då? Hur satt dem?
De tre första lämnade en del övrigt att önska, de satt i:
-lever,
-långt fram i bröstkorgen med rätt mkt blod i lungorna som följd
-höger smalben bak
Så trots en tämligen kraftig blodförlust och blod i lungorna höll han ut i ett par timmar efter påskjutningen. De kan vara riktigt tuffa di där grisarna.
De två sista skotten satt i käkbasen respektive halskotpelaren.