När vi tränar ungarna i gymnastik så lär de sig något som heter stegserier (för tjejer, RM för killar). Det är fastslagna svårigheter som steg för steg leder till optimal progression. Du måste klara alla momenten i en stegserie för att gå vidare till nästa och eftersom övningarna i de högre stegserierna bygger på att grunderna läggs redan i de lägre serierna så känns det väldigt naturligt samtidigt som ungarnas entusiasm hålls upp så länge som de kan se hur de utvecklas och nästa steg känns alltid inom räckhåll. På det sättet lägger vi grunderna för styrka, balans, kooordination och flexibilitet utan att ungarna tänker på det.
Inom progressiv Calisthenics är det i princip samma visa. Du börjar med relativt enkla övningar för att bygga grundstyrka, balans och grundläggande teknik. När du nått 15-20 repititioner och känner dig trygg i övningen är det dags att gå vidare till nästa övning. Alternativt ökar du bara svårigheten genom att minska tempot och utföra övningen långsammare och mer kontrollerat.
Ett pedagogiskt exempel hittar du i bilden nedan:
På bilden ser ni hur progressionen skulle kunna se ut för armhävningar. Även om jag inte håller med om antalet repetitioner så är bilden rätt självförklarande.
Antalet repetitioner beror så klart på vad man vill uppnå, med höga repititionstal så tränar du uthållighet men med lägre repetitionstal så blir du starkare och får en ökad muskeltillväxt. I grund och botten är det samma sak som vid all annan styrketräning.
En som förklarar det på ett betydligt bättre sätt än jag är Paul Wade som är författaren till convict conditioning
http://pccblog.dragondoor.com/diesel-20-add-twenty-pounds-of-muscle-in-one-year-bodyweight-only/
//Henrik