Leaderboard

Dagens bravader... blev en gris påskjuten i andra såten. Hittade fett och så blödde den. Två hundar förföljt i nån km. Släppte på Blacki som gick 6-7 km i löpan. Vet egentligen inte om hon fick kontakt eller ej men när vi väl kom ifatt nerom länsgränsen höll hon på kämpa i en sto sjö. Grisen har garanterat gått i. B simmade omkring å försöker hitta "löpan" i sjön. Många öar och en 300m över till andra sidan. Lyckas tyvärr inte reda det vidare eller hitta var grisen gått upp. Vill givet inte riskera att jycken får kramp långt ut i sjön... åter till jakten. En gris skjuten å en bukad som brors hund jobbar med. Signe lös och ansluter. Nassen trycker i ett våldsamt tätt granhie. Polaren är där å jag ansluter. Går in å sparkar i en gran så grisen far ut. Bom... blir stopp 80 m bort. Polaren är snabbt där men kan inte skjuta för hund. Då anfaller grisen och polaren backar...å skjuter höftskott. Trillar bakåt å grisen ä så gott som på honom då hugger Signe grisen i arslet och avstyr luftfärden. Flyttar sig en bit. Polaren har snudd på slut på skott... jag stövlar dit och kan avsluta. Film kommer

Hejsan. Tog jägarexamen för 1,5 år sedan och fällde mitt första vilt igår, en morkulla. Jag har inga moraliska betänkligheter ang att skjuta djur för matens skull och är uppvuxen med en far som jagar men det infann sig en konstig känsla efteråt. Hade gått omkring med hagelbössan på en myr i ca 2 timmar (tror det kallas indianjakt) innan jag satte mig på ryggsäcken för att ta en macka & kaffe för att sen åka hem. När jag var på väg tillbaka till bilen så funderade jag på om jag skulle ta ur skotten ur bössan men tänkte att gör jag det står det med all sannolikhet en räv, råbock eller grävling på 15meter utan att se mig så jag bestämde mig för att behålla bössan laddad. När jag hade gått 70-80 meter flög det upp en morkulla bara några meter från mig, jag la upp bössan och sköt på ren instinkt. Det blev ett moln av fjädrar (frånskott) och fågel föll ner på marken. Hade en känsla av lycka och stolthet när jag letade efter fågeln. När jag kom närmare (5-6m) såg jag att fågeln inte var död än, tanken som kom direkt var att man ska inte låta djuren man fäller lida i onödan så jag sköt ett skott till. Så här i efterhand var det nog ett misstag, halva fågeln var bortskjuten och jag såg efter skott 2 hur fågeln la ned sitt huvud och slöt ögonen. Jag försökte ta vara på fågeln men det var för lite av den kvar. Känslorna efteråt kom lite som en chock för mig, trodde inte att skjuta ett djur skulle bekomma mig nämnvärt men just nu känns det konstigt. Hade det gått att ta vara på fågeln (tror det är där skon klämmer) hade jag nog känt annorlunda men just den där synen när fågel lägger ner huvudet och sluter ögonen hade jag inte räknat med, tyckte helt enkelt synd om fågeln. Har nog tänkt på jakt varje dag efter den avklarade jägarexamen, varit med på älgjakt och varit ut själv några gånger men sitter nu och funderar på om jakt är något för mig, känns inte bra! Är det någon annan som tänkt som jag som fortfarande jagar? Är det någon annan som råkat bruka "övervåld" vid jakt och vad kände ni då? Tror ni att det faktum att jag såg när fågeln dog påverkade mig mer än om jag inte hade sett det? Kände att jag var tvungen att skriva av mig lite. Med vänlig hälsning.

Tack för alla peppande svaren, känns faktiskt bättre. Nu när det gått ett par dagar börjar den olustiga känslan släppa lite och sakta övergå till att vilja ut i skogen igen och få chansen att göra rätt. Jag tycker fortfarande att jakt är moraliskt försvarbart och i och med att jag äter kött har jag indirekt dömt många djur till döden, blev nog bara lite chockad när jag insåg att det var mitt handlande som direkt ledde till den fågelns död. I och med era svar har jag börjat se på känslan jag fick som något bra, kanske sunt att börja jaktkarriären med den känslan i stället för en känsla av likgiltighet. Tack. Med vänlig hälsning.

Och det gjorde det! En kompis sköt för min tax! Hennes sjätte rå, hans andra för Alice. Gött när vibbarna stämmer! p.

Egentligen tycker jag inte om syntetstockar men det är ju praktiskt i vissa hänseenden. Även om det är praktiskt och jag förordar funktion före flärd behöver det ju inte vara fult per automatik, och det finns få saker som är så fult som en svart syntetstock men det går ju alltid att ändra på tänkte jag. Frugans Remington Seven gjorde vi ju rosa och svart camo för ett par år sedan. http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/43739-moddat-frugans-remington7/#entry895282 Men i år bestämde jag mig för att fixa till min egen hundförarbössa. Först förlängde jag stocken och monterade en ny bakkappa. Tyvärr var de svarta kapporna slut när jag handlade så då fick det bli en brun. Men rosa passar inte till brunt plus att det hade känts lite fantasilöst att köra exakt samma koncept en gång till. Därför fick min studsare bli signalorange camo plus att jag skojade till det hela lite med ett enklare jaktmotiv. Dessa studsare används bara till klövvilt så då kunde de lika gärna vara signalfärgade också. Resultatet ser ni här. Min egen studsare väger in på 3,43kg med ljudämpare sonic35 och kikarsiktet Helia CT 3-9x42 monterat. Finnishen är väl inte helt hundra men det är det inte på en modern Remington från fabrik heller i dagens läge

Kan varmt rekommendera Ted Andersson på Öster Malma, om han lär ut en viss teknik eller stil kan jag inte svara på. Och har inte heller någon hagelinstruktör att jämföra med. Men tydligt och konkret, kan dels peka ut ens egna fel och brister och ge tips och råd på ett sätt som man förstår. Jag kommer fortsätta ett gäng gånger till hos honom.

Precis som Hipshot skriver var det som om skottet blev helt onödigt då det ej gick att ta vara på fågeln. Hörde ett motto från serien Game of thrones av alla ställen men det gör det inte mindre rätt: "Den som förkunnar domen ska också verkställa den". Jag utläser det som att den som äter kött (dömmer ett djur att dö) ska också göra "skitgörat" (ta livet av djuret). Nu anser jag inte att alla ska leva så och jag har ju själv inte levt så (och kommer inte till fullo kunna göra det) men det var ett resonemang som jag tyckte verkade sunt. Nu när jag märker att jägare som jagat länge fortfarande kan känna för djuren verka det som om mina känslor hör hemma hos en jägare snarare än hos en icke jägare. Tack! Med vänlig hälsning.

Först och främst grattis till första viltet! Sen kan jag bara meddela att du reagerat i princip helt likadant som alla vi andra gjorde vid första viltet och du är heller inte ensam om att ha avfångat ett skadat vilt så pass att det inget blev kvar... Det primära när ett djur fortfarande lever är att avsluta lidandet så snabbt det bara går, allt annat är sekundärt. Tids nog lär du dig hur man bäst gör detta och fortfarande har något att stoppa i grytan. Jag kan erkänna att jag inte längre känner någonting alls när jag skjuter fågel längre, om det inte är tillsammans med hundarna och jag skjuter fåglar de jobbat fram - fast då är det bara glädje jag känner. Resten av alla djur känner jag fortfarande ett visst vemod - eller en fundering över att jag faktiskt har avslutat deras liv - och den dagen jag inget längre känner alls så kommer jag att lägga ner jakten för så likgiltig vill jag aldrig bli, men jag försöker vara så etiskt korrekt jägare jag kan vara och jag vet att djuren jag skjuter i det vilda inte får uppleva en promille lidande jämfört med köttet du hittar i köttdisken hos din lokala handlare så på det planet känns det bra att kunna göra det snabbt och odramatiskt. Mitt första "riktiga" vilt var en älgtjur och jag var så darrig av adrenalin att jag inte klarade av att ta ur den själv efteråt. Jag sköt också ett avfångningsskott helt i onödan men det var det ingen som klandrade mig för eftersom de med säkerhet hade gjort liknande saker i början av sin karriär som jägare

Grattis till ditt första vilt. Sunda känslor och reflektioner. Och normala, som du redan läst. Glädje är inte den första känslan som kommer till mig när jag skjutit. Först kommer lättnad att djuret ligger. Enda tills att jag går fram har jag alltid en gnagande oro att det inte är dött än. Väl framme får jag alltid en känsla jag inte riktigt kan beskriva - det känns som att bytet och jag sluts i någon form av bubbla ett litet tag. Kroppen är varm som om det skulle fortfarande leva. Fast dess liv har tagits av mina händer med min bössa från ett ögonblick till nästa. Sorgset är nog det närmaste ord jag kan komma på. Jag kan fortfarande tycka att första snittet för att ta ur är svår eftersom det känns som om jag skär i något s4om sover. Det levde ju nyss! Jag sitter också ett tag hoss mina vilt. Efter allt det där är över kommer glädjen [emoji4]

Kommer ihåg den jaktdagen Mike om vi tänker på samma. Själv kommer jag utan problem ihåg mitt första vilt. En svart rabbis bakom Ödegården påskjuten med en röd Normal i en enpipig kal 16 med Mausermekanism. Kommer också ihåg en annan stackars rabbis, tror det va första gången jag fick gå med dubbelbössa, den kom krypandes i tät tynne och fick bägge piporna men den rörde sig fortfarande och fick samma en gång till. Gissa om jag blev utskälld av farsan när han fick se det lilla som va kvar. När jag jagar fågel tänker jag inte så mycket på typ duvan utan på skottet och situationen, om det inte är en kråka har alltid tyckt dom är lite speciella. Har på senare år börjat känna en form av vördnad när jag skjuter klövvilt. Brukar sitta en stund med djuret innan jag passar. Fan vet om man inte börjar bli gammal. Burtan. Kullan kommer du aldrig att glömma så är det bara. Den är ditt första vilt och det ska du vara stolt över, hur många skott du än sköt. Stort grattis. //K

Nej Inte på själva jakten, men hemma vid stugan på ön kan man rigga upp sånt . Nu är det inte riktigt igång m knipor men senare då har jag TON m utensilier med, speciellt då våra sittningar Kan sträcka sig till 14:00 och lite mer /P

Jag kommer från fiskarsläkt/skärgårdbönder och har vi behövt matfisk så lägger man nät på våra egna vatten, jag sprang runt med spö När jag var barn men som vuxen finner jag inget nöje i det , räcker gott att jag genom tvång tvingas upplåta både Vatten och mark till det " rörliga friluftslivet " samt näringsidkare i form av Fiske och kajakguider .. Jag finner nöje och det är mer utmaning än du nånsin anar att lägga och ta upp nät, /P

5.56 nato och 223 rem är samma kaliber. hylsorna är identiska bortsett från att natohylsor har tjockare gods och bör därmed inte laddas om då innermåttet ger mindre volym. All civil produktion oavsett hur den är stämplad är säker att skjuta. /Mike

"klubbens" prov är i mina ögon "bättre" eftersom det bedöms som ett skog/fält/gryt prov dvs hunden får poäng på olika saker inte bara godkänd eller inte godkänd Det hägn provet som hunden kan göra hos tex Boda är ett "diplom" test där hunden inte får jobba för nära;) Jag påtalade för dig tidigare att du kan välja mellen gryt eller vildsvins prov för att få hunden avelsgodkännd ( skog/fält måste också göras;)). Pratade med S om det och det gäller "natur proven", gryt anlag,"låd prov" måste hunden göra.... Så din hund måste ner i lådan;) men sen är valet ditt. Svenska Hägn provet för TJT är mer likt det Tyska provet, vilket var/är fortfarande ett alternativ. Diplomtestet är inte någonting som läggs någon vikt/värde för att få avelsgodkännade. Bedöms nog vara allt för enkelt för TJT

Pytt i panna idag, hemlagad lyxpytt! Råstekt potatis, en bit älgkalvfilé, riktigt rökt sidfläsk, lite prinskorv, gul lök och finstrimlad purjo, allt serverat med inlagda rödbetor och stekt ägg förstås!

Det finns fler vildsvin, Nils!

Vassego....

Detta är ju en stor aspekt med jakt - du överlämnar inte något moment (i princip) åt "någon annan" utan får göra det "smutsiga hantverket" själv. Men du kan se dig själv i spegeln och känna att du tagit ansvar för hela sekvensen från skott till mat på tallriken. Kommer du bara över de här initiala våndorna (som är mycket normala) så kommer det kännas bättre framöver. Med detta inte sagt att det inte kommer några bakslag framgent. Jag sköt min första bock -94 och har sen dess flera skott jag ångrat på olika sätt. Det är ett stort ansvar att ta livet av ett levande vilt på ett så smärtfritt sätt som möjligt, men det ska samtidigt ske så att det finns nåt kvar att äta. Så, grattis till första viltet och skitjakt framöver!

Med dina sunda värderingar kan jag bara önska dig lycka till på Dianas stigar!

jag testar Emmaboda i morgon bitti, nån som vill med? Fråga två Vildsvinsprov? Vilka hägn är godkända och vad år kraven?

Tror de bytte grisar för några veckor sen.

Blev en långtur till mammas sommarstuga i går. Rökte femton kilo nöthjärta för att ha smörgåsmat hela vintern. Avnjöts nu på morgonen på macka med en tekopp till. Mycket gott men inte i närheten av den sockersaltade vildsvinssidan som tog slut på några dagar.

Jag och uppfödaren hyrde Aneby hägnet en dag i våras och testade blandat med hundar, 2 gyltor och 1 galt i 60-70 kg's klassen. Ena gyltan i det hägnet gillade framförallt att springa mot 2 beningar;) Funkade strålande!

Jo den väger typ 78 kg. Det är en sittbrunn som är formad som en stor takbox ungefär och två pontoner som har tio skruvar var. En kvart stämmer nog bra för montering. Den går hur bra som helst att frakta ihopsatt på en vanlig skäpvagn utan kölrullar och sånt, bara att dra upp den och spänna fast. Det är tveksamt om den är till salu för den är ju genialisk, dock väldigt sällan jag använder den så öppningen finns... Den är så stabil att den är en perfekt skjutplattform för kulskytte också, tex för båtbaserad smygjakt på bäver. Båten har tillverkats i omgångar (5 år emellan typ) i mån av produktionsutrymme i kajaktillverkningen, övrig tid finns den inte till försäljning.

...och jag som trodde att den gömde sig för någon större hund. Här är ett foto från förra vintern med min f. d. eng. setter som numera lever ett lugnt liv i de sällan jaktmarkerna. Fotona är tagna Feb. 2014 på Kalixälvens is. Vila i frid Mika!

Kanske inte svaret du vill ha men varför gör du inte en egen i kydex. Jag tyckte priset var lite styvt (659kr) när man kan göra en egen med exakt den utformning man vill ha för runt 100-150kr. Se http://forum.robsoft.nu/viewtopic.php?f=60&t=179281 för inspiration.

Jag o sambon lurade oss själva. Det blev ingen vovve till farsgubben, den hamnade hos oss istället. Det blev en Viszla från Olebjörks. Nu är Garbo 6 mån och vi sliter med grunddressyren. Tack för råd och tips allihop!

Hamiltonstövaren spejade över jaktmarkerna imorse.

Jag tror inte hatet var menat mot vargen personifierad här utan mot hela konceptet varför - och hur - vi har varg. Då får ordet "hat" en annan innebörd. Själv kan jag inte sträcka mig till att uttala ett hat mot mer djur än myggor, knott, flugor och möjligen råttorna som invaderade hönshuset förra veckan, men jag hatar bokstavligen när naturromantiker från innerstaden skall leka Disney på landsbygden 80 mil bort bara för att kunna dra hem lite ryggdunkningar i Bryssel och inom tullarna i fjollträsk! Själv avstod jag från att se denna filmsekvensen då jag redan vet hur en attackerad hund ser ut efteråt och jag behöver inte ha mer ingående bilder på mina näthinnor, men jag tycker det är bra att det ändå släpptes då det kan ge en motpol i debatten.

Förstår det! Riktigt bra sikte det där Gillar skarpt din impulskontroll, påminner om min. Börjar med en budget på 6-7k och sen spårar det ur till det dubbla

Ska vid tillfälle gå en Benelli kurs hos Hiphopp, kanske han kan förklara varför jag inte träffar frånduvor med skrället när de på förhand svåra går bra. Annars gick jag en kurs på Östhammars jsk hos en duktig instruktör som heter Arne Forsberg, bla australisk mästare i skeet (emeritus). Vet dock inte om han är aktiv fortfarande, ruskigt duktig men kontroversiell i en ideell förening som jag förstod.

Hade valt 62:an. En av anledningarna är att om det kommer ett blyförbud så kommer 62:ans lilla extra fart troligtvis att göra så att kopparkulorna expanderar bättre iaf på de lite drygare hållen. Oavsett så är båda kalibrarna ypperliga!

Nej visserligen men rekylen som fysisk företeelse finns där ändå. Jag hade för inte så länge sedan en ombyggd HVA 640 i 9,3x62 med en mycket rak kolv på och inte helt lätt och vispig,vid skottögonblicket i stående skytte hoppade bössan lik förbannat så pass mycket att ett snabbt andraskott i "samma" swing var otänkbart. Det var alltid fråga om en helt ny inriktning,swing och avfyrning vilket inte alltid låter sig göras tidsmässigt. På min drevjaktsbössa vill jag ha så liten rekyl och sådan kolvutformning att bytet i princip inte lämnar kikarsiktet vid avfyrning,dels kan man då läsa ev skottecken på ett bra sätt,dels hinna med ett bra andraskott och dels hinna med att få på skott på flera byten. Ett drevjaktsvapen är för mig är en bössa som används upp till 80m, oftast kortare håll. På dessa avstånd räcker alla klena klass1 kalibrar mer än väl till för att fälla även den största hjort,älg vildsvin. /Micke