''Den sista färden''
Var inbjuden till ett jaktlag som saknade hundar förra helgen. Kalv kvar på tilldelningen.
Släppte ungtiken och satte mig för att vänta på ev upptag. Efter 1 timme kommer upptaget 2 km bort, inom gränsen. Perfekt!
Efter 1,5 timme är jag 80 meter från skallet, ofrivillig stöt i det bedrövligt skrapiga föret. Går iväg i gångstånd ut ur marken, rundar ett berg och vänder tillbaka in i marken. Går och ställer mig i ett pass efter en väg och hör hur gångståndet närmar sig. Blir fint det här.
Först kommer kossan upp, strax efter i diket ser jag kalven. När kalven kliver upp på vägen skjuter jag. Vad händer? Jo, både kossan och kalven ramlar. Ligger på vägen och sprattlar som sköldpaddor på rygg. Kan inte skjuta något mer då det är ett virrvarr av älgben och tiken är max 1 meter ifrån älgarna. Dom tar sig dock upp ganska fort, men kan inte heller då få iväg ett skott. Dom ramlade i precis rätt tid. Precis på millisekunden rätt tid. Hittar varken blod eller annat som tyder på en träff. Tar upp pejlen och ser att det går iväg i 28 km/h. Så särskilt ont har dom nog inte. Går i spåren 500 meter in i skogen för att vara säker, men inte en blodfläck. Blir stopp 4 km bort, utanför marken. Får lov att gå efter. Inne på ståndet ser jag två mycket välmående älgar. Fina djur. Går därifrån efter ett tag och skrattar för mig själv.
Precis innan jag tryckte av såg jag i ögonvrån hur kossan föll ihop, och i kikarsiktet försvann kalven. Försent för att styra om, Pang och praktbom. Bra timing, eller en klassisk filmning ( Det var rena isbanan på vägarna denna dag)
En minnesvärd och rolig jaktdag med bra hundjobb.