Leaderboard

"jagar" på en "mark" på 10 ha som ägs av föräldrarna, har senaste tio åren skjutit ett tusental kråkor, lite mås och nötskrikor, 2 rådjur, 5 harar, 20-tal rävar ungefär lika många gäss, et tiotal sjöfåglar (knipor och änder) och 5 grävlingar på den marken. Skulle dock aldrig betala alls för en sådan mark, hur mycket man sedan kan skjuta av beror dels på hur bra relation man har med grannarna, dels på hur marken ser ut och sedan hur du sköter marken, min årliga stödutfodring av harar och rådjur, mina knipholkar, min kråkjakt och dom där 20-talet rävarna har gjort att grannen inte har något problem med hararna och rådjuren som skjutits, rådjursstammen har utvecklats från 2 inventerade rådjur första året till 8 rådjur detta år även hararna har haft en positiv utveckling medan rävstammen gått neråt liksom grävlingsstammen och gåspopulationen, änder och knipor har ökat medan mås och kråkfågel verkar vara konstant.

Byter tema och tar lite vinter. Skoter uppe på en glaciär ovanför molnen Isen på Vättern för några år sedan Dottern uppe på Åreskutan m snowboarden Våghalsar i Riksgränsen.

Tror inte att du förstör fototråden med bilder filip.......ös på bara!! [emoji3]

Vadfalls! Är du i mina rödingvatten och snokar.

Bara planerandet av ett sådant projekt är halva nöjet. Även om det kan bli en del sömnlösa nätter och/eller tomma ölflaskor i planerandet... Viktigast tycker jag, är att hitta en vapenbyggare som du verkligen litar på och som kan utföra ett sådant arbete. Om du redan har hittat din smed - börja rådgör med hen. En smed som kan sin pryl ger lite kritik och alternativ också.

För 75 loppor så bugar sig vilken vapensmed som helst ner till backen. Bara att prata med någon som är känd och förklara vad du söker så snickrar han ihop något kul åt dig. Med den budgeten så hade jag tagit ett surgeonlås eller ett defiance om det går att få tag på i Sverige och en bra pipa från någon av de mera kända märkena för att sedan montera ett bra trycke och kanske ett AICS mag samt en kolv från Mc Millan eller liknande. Det borde landa någonstans strax över 40 och sedan är det bara att välja och vraka bland premiumsiktena efter tycke och smak. Men det är ju jag det och du måste ju själv se vad du gillar.

Tjälknöl på ytterlår från min brors ekologiskt uppfödda oxe, kantarellsås och potatisgratäng. Två åttaåringar och en treåring åt som de inte sett mat förr, hustrun hävdade att det var bland det bästa hon ätit.

Det är svårt att gissa vikten när den blir fotograferad på längden gäddan.

PMT lyfter en viktig punkt här - man måste slipa in slagstiften på en hagelbössa innan de används. Om inte slagstiften fjädrar tillbaka in i lådan efter varje skott - vilket Browning, och de flesta, inte gör, så skadar man lätt - eller till och med knäcker - slagstiften rätt snabbt och då måste man göra om samma procedur igen. Vidare kan skadade slagstift slå hål i tändhattarna vilket kan ge en liten, men ändå otäck, dusch i ansiktet. Använd en fil eller våtslippapper när du slipar in slagstiften och inte en dremel eller liknande. Slipa ner till rätt längd och sen runda av kanterna. Lätt som en plätt!

Hausken, A-TEC, Stalon, V-MAC och RCC är bra dämpare. Verkar gediget tillverkade och håller jämna tolerancer- trevliga att arbeta med och inget krångel om man får problem. Roger (RCC) kan vara lite seg på att skicka grejer. Håll dig från Sonic (som jag börjar inse VARFÖR dom är billiga) och ASE-UTRAS bojsänken.

Ska man bygga custom så är väl remington och remingtonkloner typ bat med flera mer lämpliga då du man har allt godis som finns till 700 till sitt förfogande. Alternativt Tikka T3. M65/55 är en gammal konstruktion som inte har speciellt mycket att välja på utan det blir att fixa eget. Sen är systemet tungt också om man jagar vikt. Men som rent jaktvapen i originalutförande är det i mina ögon riktigt trevligt. Bra magasin, bra trycke, slutstycksgång som är riktigt trevlig och en kolv som passar mig bra. Sen har det givetvis brister som man kanske kan önska idag som att kunna plundra i säkrat läge men det löses genom normalt vapenvett.

Fråga någon annan? Här skjuter vi tills skiten går sönder.

Är man galen nog att betala ett sån't arrende är man sannolikt galen nog att fulständigt strunta i vad marken bär eller ej!

Jag har följt tråden, och visst är du ute lite......Men det verkar inte vara så många fulla dagar, utan mest halvdagar. Med två hundar så kan du utan vidare jaga 3-4dagar i veckan! [emoji106]

Jag passar på att kopiera den uppdatering jag gjorde i träningstråden på grannforat (i stort sett den enda tråden jag följer där ) Visst finns det saker att kämpa med för mig precis som för alla andra Vi möter självklart alla utmaningar av olika slag i livet och när det gäller min cancer så är den nog egentligen jobbigare att hantera för min närmaste omgivning än vad den är för mig. Jag behöver bara kavla upp skjortärmarna och köra på efter bästa förmåga, omgivningen är ju de som blir kvar den dagen jag lämnat över stafettpinnen. Som det ser ut nu så har jag dock en positiv utveckling där tumörerna krymper, även om det inte innebär att cancern försvinner så innebär det att jag köper tid och med tanke på den snabba utvecklingen när det gäller cancerbehandling så är jag säker på att de hittar en behandling som kan bota även min cancertyp så småningom, det gäller bara att hänga i fram till dess. Ur ett rent träningsperspektiv har faktiskt sjukskrivningen inneburit ett lyft och fått mig att fundera och fokusera på det lite större perspektivet. Jag har alltid utmanat mig själv även när det gäller mitt arbete och haft arbeten som krävt en hel del av mig, arbetsveckor på 60-70timmar har snarast varit normen och under dessa timmar har jag rätt ofta varit på resande fot. Ett stående inslag har också varit en rätt hög "grundstress" i form av förhandlingar, omorganisationer, personalproblem, affärer som skall gå i lås etc. Jag har helt enkelt kompromissat med och i viss mån prioriterat ned min egen hälsa. Jag har alltid haft vanan att vara på gymmet tidigt, gärna kl 5 på morgonen så även om dagarna varit stressiga så har jag oftast hunnit med 4-5 träningspas i veckan. Det som jag däremot missat har varit återhämtningen, jag har inte ätit optimalt, jag har sovit för lite och jag har varit rätt stressad för att hinna med på dagarna. När jag blev sjukskriven så gick jag in i ett helt annat tempo, jag tränar ungefär lika mycket och håller fast vid träning kl 5 på morgonen men jag lagar i princip all mat jag äter själv, jag sover numera 7.5-8 timmar per natt (på grund av medicineringen är jag väldigt trött på kvällarna vilket innebär att jag oftast går och lägger mig innan 20:30. Jag stressar inte heller utan tar det rätt lugnt, jag jobbar lite hemmavid med trädgården och huset eller så sitter jag en stund med datorn alternativt jagar en liten sväng. Jag har också börjat att följa upp min egen hälsa, träning, kost, sömn, stress etc. på ett strukturerat sätt. Dels eftersom jag är med i en klinisk studie för att bromsa cancern och därigenom får tillgång till rätt omfattande mätdata men också för att det är ett bra sätt att hålla sig sysselsatt med lite hjärngympa Efter att ha följt upp alla dessa parametrar under 31 veckor nu så börjar ett väldigt tydligt mönster att utkristallisera sig. Det blir otroligt tydligt hur framför allt sömn och stress påverkar träningsprestationen, jag har haft ett par perioder där jag av olika anledningar mått sämre rent mentalt vilket också inneburit att sömnen blivit sämre. Genom att logga dessa förändringar så såg jag rätt snabbt att träningsresultaten dessa veckor också sjönk dramatiskt oavsett om jag mätte antal kilo jag lyft eller senare progressionen inom calisthenics. När det gäller kosten så har det inte handlat om att gå ned i vikt för mig utan om att mäta prestation och hälsa samt givetvis även formen. Jag har lärt mig några saker av detta expriment och en av de är hur centrala kolhydraterna är för en bra träningsprestation. Från början åt jag rätt sparsamt med kolhydrater och fokuserade istället på proteinkällan, de kolhydrater jag åt var i princip alltid i form av gönsaker till maten. Å andra sidan åt jag mycket grönsaker till maten men jag avstod i princip helt från potatis, ris, pasta, bröd och åt sparsamt med frukt. När jag bestämde mig för att börja logga allt som kunde ha bäring på min hälsa började jag med att väga allt jag satte i mig under en veckas tid. Jag landade då på ca 2500 kcal per dag, fördelat på drygt 200 gram protein, ca 150 gram kolhydrater och ca 100 gram fett. Det första jag gjorde vara att justera detta till 200 gram protein, 250 gram kolhydrater och ca 70 gram fett med i princip bibehållet kaloriintag. Den förändringen visade sig vara positiv både med avseende på energi, humör och träningsnivå. Även om jag stod still på vågen så minskade också mitt midjemått sakta men säkert samtidigt som jag orkade mer på träningen. Efter ytterligare justerningar så har jag idag lite olika intag beroende på om det är träningsdag eller ej, på träningsdagarna så ökar jag på kolisarna och skär ned på fettet för att på dagarna utan tung träning istället öka på fettet och hålla igen på kolisarna. Kortfattat ser det ut så här: Träningsdag (3 st per vecka) Protein 198 gram, Fett 53 gram, Kolhydrater 381 gram Icke träningsdag (innebär Yoga, balansövningar och någon lugn promenad) Protein 198 gram, Fett 88 gram, Kolhydrater 162 gram. I kombination med närmare 8 timmars sömn, (snitt på 7:43) och låga kortisolnivåer så upplever jag att jag faktiskt är i mitt livs form, jag är pigg och har gott om energi. Jag liggger på en kroppsfettprocent på strax under 10%, en vilopuls på 51-53 och ett blodtryck på ca 110/55. För mig har det varit ett lyft att öka på kolisarna, framför allt att periodisera dem så att jag ökar både det totala kaloriintaget och mängden kolisar på träningsdagarna. För att komma upp i desssa mängder kolhydrater gäller det att satsa på ris, potatis, pasta och en massa frukt vilket i vissa kretsar ses som fullständigt tabu men jag har mätdatan som visar att för mig där jag ligger nu har det varit helt rätt. Läkarna konstaterade att jag även om jag hade riktigt bra hälsomarkörer när jag startade studien i februari så har jag faktiskt förbättrat dem under de tio månaderna som jag ätit tunga bromsmediciner, faktum är att detta uppenbarligen är så anmärkningsvärt att jag i oktober fick besök av en av de medicinskt ansvariga på Novartis (läkemedelsföretaget bakom studien) i England som åkte till Sahlgrenska för att prata med mig och försöka förstå vad jag gjorde. Numera mår jag så bar att det förhoppningsvis är dags att börja jobba igen efter årskiftet om allt går i lås, problemet med det är att det har blivit ohyggligt tydligt för mig hur negativt det liv vi som normala "moderna" människor lever när det kommer till hälsopåverkan. Att hålla koll på maten kommer nog att funka men det stora kruxet kommer att vara att hålla fast vid de goda sömnvanorna och att hålla nere stressnivåerna. Å andra sidan så ger en förändrad livssituation mig ytterligare indata till mitt stora excelark vilket gör att det går att validera min uppfattning ännu tydligare. Nu blev det ett så långt inlägg attt jag väljer att sluta det här trots att jag inte riktit hunnit med allt Lev väl och krama om dina nära och kära!

Tar några till från i somras, vill inte förstöra tråden med en massa bilder direkt. Väntar på snö och jullov nu, så man kan ta några i vinterlandskap. Har brist på sådana.

Gräddstuvad lever med basmatisris och lingonsylt. Knäckemacka med smör till...

Nej det stämmer, men många terrier har ju en tendens att slå över ibland. Trots bra diciplin. Därför jag undrar. Skickat från min GT-I9506 via Tapatalk

Ja då var väl jakten med hund i princip över för mig, finner ingen glädje att jaga i snö och taskit före. Hösten har varit rätt ok även om fågeltillgången inte vill vända tillbaka ordentligt sedan nödåret 12 men tycker det blir sakta lite mera så snart smäller det nog till med ett kronår igen Har en 2åring som gått från unghund till rejäl jakthund. Det är fantastiskt skoj när hundar utvecklas bra denna har jag dessutom fött upp själv så blir ännu lite roligare när det blev som man tänkte Buskuddens Kirro heter min 2åring han hann med att bli klubbmästare på 86P i oktober och därmed klar för skallkungen nästa höst. Sedan var vi på första utställningen förra helgen där fick han CK känns lite skrytsamt nu så slutar och slänger in lite bilder från hösten istället Säsongens första för Nalli Första för Kirro Första stor tuppen för Nalli Första stora för Kirro Troligen höstens största lika lång som bössan Kirro bevisar att han är rejäl jakthund med att skälla husse i sank