Leaderboard

Min far och min son gör varsin upptagsbrasa! Nu är det julstämning!

Köp en till med en gång för denna där är snart trasig.

Imorgon blir det ett nytt försök på julharen! Nu vet jag vart han håller till i alla fall... [emoji6]

Julharen är tanken!

Nej, det vill jag dementera!!! Min går bara ut med hagel! p.

Av ren nyfikenhet måste jag bara fråga, vad är bakgrunden till ett projekt över tre år om akutvård i skogen av hund o människor? Är det många som felbehandlad eller som får värre skador pga bristande kunskaper? För övrigt intressanta jobb på fel ställe i landet..

Avundsjuk och följer med intresse. Men såg det här i tidningen idag, om ni flyger det hållet... En liten heads up bara Skickat från min ONE E1003 via Tapatalk

Solnedgång igår. Fremantle, West Australien

När jag skjutit några ur asken skickar jag någon till dig. Christian Skickat från min iPhone med Tapatalk

Påminner om en tidigare arbetskamrats bravader. Han hade en VW Golf som tjänstebil/förmånsbil och en dag på sensommaren/hösten när jag skulle åka med honom ut och kolla på ett jobb så luktade bilen ve och förbannelse. När jag på skämt frågade honom om något hade självdött i bilen fick jag till svar att han hade använt firmabilen när han var iväg och fiskade kräftor en helg för några veckor sedan och att spannen med kräftor hade vält ut i bagaget på hemvägen. "-Fan vet om inte någon liten rackare krupit iväg och gömt sig i en vrå!" var hans utlåtande när jag frågade om han var säker på att ha fått tag i samtliga av de förrymda kräftorna. Slapp tack och lov åka med denna bil fler gånger (odören av surnande/härsknande skaldjur blir rätt intensiv i en varm bil). MVH Alias

Doktor, det gör ont när jag gör så här (patienten visar i en udda pose) - jamen låt bli då..........

Har funderat varför inte jag deltagit i denna trevliga tråd!!? [emoji6]

Var ute och högg gran på gården i går och stannade sen kvar på kvällen för att sitta en stund. Lite fusk blev det men vid halv elva klev en ensam galt ut och började mumsa majs. Den stannade kvar och hänger nu mera i ladugården.

För dom det berör

Får också ont i skallen av sweets 7.62... Samma när jag råkar lukta på dämpargaserna efter skytte, brukar blåsa ur gaserna i slutet... /Baner

Har 6,5x57r i min drilling och den klarar klass ett om man handladdar. Den kalibern och 16 på hagelpiporna gör att bössan är perfekt. Enligt mig :-) Skickat från min D5803 via Tapatalk

Jag passar på att kopiera den uppdatering jag gjorde i träningstråden på grannforat (i stort sett den enda tråden jag följer där ) Visst finns det saker att kämpa med för mig precis som för alla andra Vi möter självklart alla utmaningar av olika slag i livet och när det gäller min cancer så är den nog egentligen jobbigare att hantera för min närmaste omgivning än vad den är för mig. Jag behöver bara kavla upp skjortärmarna och köra på efter bästa förmåga, omgivningen är ju de som blir kvar den dagen jag lämnat över stafettpinnen. Som det ser ut nu så har jag dock en positiv utveckling där tumörerna krymper, även om det inte innebär att cancern försvinner så innebär det att jag köper tid och med tanke på den snabba utvecklingen när det gäller cancerbehandling så är jag säker på att de hittar en behandling som kan bota även min cancertyp så småningom, det gäller bara att hänga i fram till dess. Ur ett rent träningsperspektiv har faktiskt sjukskrivningen inneburit ett lyft och fått mig att fundera och fokusera på det lite större perspektivet. Jag har alltid utmanat mig själv även när det gäller mitt arbete och haft arbeten som krävt en hel del av mig, arbetsveckor på 60-70timmar har snarast varit normen och under dessa timmar har jag rätt ofta varit på resande fot. Ett stående inslag har också varit en rätt hög "grundstress" i form av förhandlingar, omorganisationer, personalproblem, affärer som skall gå i lås etc. Jag har helt enkelt kompromissat med och i viss mån prioriterat ned min egen hälsa. Jag har alltid haft vanan att vara på gymmet tidigt, gärna kl 5 på morgonen så även om dagarna varit stressiga så har jag oftast hunnit med 4-5 träningspas i veckan. Det som jag däremot missat har varit återhämtningen, jag har inte ätit optimalt, jag har sovit för lite och jag har varit rätt stressad för att hinna med på dagarna. När jag blev sjukskriven så gick jag in i ett helt annat tempo, jag tränar ungefär lika mycket och håller fast vid träning kl 5 på morgonen men jag lagar i princip all mat jag äter själv, jag sover numera 7.5-8 timmar per natt (på grund av medicineringen är jag väldigt trött på kvällarna vilket innebär att jag oftast går och lägger mig innan 20:30. Jag stressar inte heller utan tar det rätt lugnt, jag jobbar lite hemmavid med trädgården och huset eller så sitter jag en stund med datorn alternativt jagar en liten sväng. Jag har också börjat att följa upp min egen hälsa, träning, kost, sömn, stress etc. på ett strukturerat sätt. Dels eftersom jag är med i en klinisk studie för att bromsa cancern och därigenom får tillgång till rätt omfattande mätdata men också för att det är ett bra sätt att hålla sig sysselsatt med lite hjärngympa Efter att ha följt upp alla dessa parametrar under 31 veckor nu så börjar ett väldigt tydligt mönster att utkristallisera sig. Det blir otroligt tydligt hur framför allt sömn och stress påverkar träningsprestationen, jag har haft ett par perioder där jag av olika anledningar mått sämre rent mentalt vilket också inneburit att sömnen blivit sämre. Genom att logga dessa förändringar så såg jag rätt snabbt att träningsresultaten dessa veckor också sjönk dramatiskt oavsett om jag mätte antal kilo jag lyft eller senare progressionen inom calisthenics. När det gäller kosten så har det inte handlat om att gå ned i vikt för mig utan om att mäta prestation och hälsa samt givetvis även formen. Jag har lärt mig några saker av detta expriment och en av de är hur centrala kolhydraterna är för en bra träningsprestation. Från början åt jag rätt sparsamt med kolhydrater och fokuserade istället på proteinkällan, de kolhydrater jag åt var i princip alltid i form av gönsaker till maten. Å andra sidan åt jag mycket grönsaker till maten men jag avstod i princip helt från potatis, ris, pasta, bröd och åt sparsamt med frukt. När jag bestämde mig för att börja logga allt som kunde ha bäring på min hälsa började jag med att väga allt jag satte i mig under en veckas tid. Jag landade då på ca 2500 kcal per dag, fördelat på drygt 200 gram protein, ca 150 gram kolhydrater och ca 100 gram fett. Det första jag gjorde vara att justera detta till 200 gram protein, 250 gram kolhydrater och ca 70 gram fett med i princip bibehållet kaloriintag. Den förändringen visade sig vara positiv både med avseende på energi, humör och träningsnivå. Även om jag stod still på vågen så minskade också mitt midjemått sakta men säkert samtidigt som jag orkade mer på träningen. Efter ytterligare justerningar så har jag idag lite olika intag beroende på om det är träningsdag eller ej, på träningsdagarna så ökar jag på kolisarna och skär ned på fettet för att på dagarna utan tung träning istället öka på fettet och hålla igen på kolisarna. Kortfattat ser det ut så här: Träningsdag (3 st per vecka) Protein 198 gram, Fett 53 gram, Kolhydrater 381 gram Icke träningsdag (innebär Yoga, balansövningar och någon lugn promenad) Protein 198 gram, Fett 88 gram, Kolhydrater 162 gram. I kombination med närmare 8 timmars sömn, (snitt på 7:43) och låga kortisolnivåer så upplever jag att jag faktiskt är i mitt livs form, jag är pigg och har gott om energi. Jag liggger på en kroppsfettprocent på strax under 10%, en vilopuls på 51-53 och ett blodtryck på ca 110/55. För mig har det varit ett lyft att öka på kolisarna, framför allt att periodisera dem så att jag ökar både det totala kaloriintaget och mängden kolisar på träningsdagarna. För att komma upp i desssa mängder kolhydrater gäller det att satsa på ris, potatis, pasta och en massa frukt vilket i vissa kretsar ses som fullständigt tabu men jag har mätdatan som visar att för mig där jag ligger nu har det varit helt rätt. Läkarna konstaterade att jag även om jag hade riktigt bra hälsomarkörer när jag startade studien i februari så har jag faktiskt förbättrat dem under de tio månaderna som jag ätit tunga bromsmediciner, faktum är att detta uppenbarligen är så anmärkningsvärt att jag i oktober fick besök av en av de medicinskt ansvariga på Novartis (läkemedelsföretaget bakom studien) i England som åkte till Sahlgrenska för att prata med mig och försöka förstå vad jag gjorde. Numera mår jag så bar att det förhoppningsvis är dags att börja jobba igen efter årskiftet om allt går i lås, problemet med det är att det har blivit ohyggligt tydligt för mig hur negativt det liv vi som normala "moderna" människor lever när det kommer till hälsopåverkan. Att hålla koll på maten kommer nog att funka men det stora kruxet kommer att vara att hålla fast vid de goda sömnvanorna och att hålla nere stressnivåerna. Å andra sidan så ger en förändrad livssituation mig ytterligare indata till mitt stora excelark vilket gör att det går att validera min uppfattning ännu tydligare. Nu blev det ett så långt inlägg attt jag väljer att sluta det här trots att jag inte riktit hunnit med allt Lev väl och krama om dina nära och kära!

Satsa på en berlingo/partner av gamla modellen, säkert 5-6cm högre än caddy./Urban, som åkt skoda(samma platta som caddy) och kört sönder 7oljetråg på 2 år..... Och är så jäkla dum att han åker caddy nu.....[emoji47]

Min 10-åriga åtel går för tillfället galet bra, senaste spaningskvällen för sådär en månad sedan bjöd på typ 35 grisar SAMTIDIGT på åteln. I afton hann vi posta i knappt 10 minuter när första gruppen grisar kom, 4 st lika stora "ynglingar" som fick lämna en kompis på åteln. Vi lät grisen ligga och satt tyst kvar i vakkojan och behövde inte vänta mer än lite drygt 5 minuter innan det kom en sugga med 7 st kungligt fina matkultingar, en sådan blev också kvar. 2 fina matgrisar mellan 25-35 kilo på mindre än 20 minuter!