Tjecken fortsätter att trilskas med mig, ringarna är för låga och utbyteskolven passar inte trots att jag tagit upp den kring rekylklacken och vid magasinbrunnen. Härnäst blir det till att köpa märkfärg om jag ska kunna komma vidare för nu vet jag inte längre exakt vart det ligger och rider på.
Över till något lite roligare då.
Medan tjecken stod och skämdes i skåpet så tog jag med svensken och tysken ut till skjutbanan. Svensken skulle jag prova fram en vettig laddning till med Hornady Interlock, vilket gick bättre än väntat.
49grs Mrp
50grs Mrp
51grs Mrp
Laddningen i mitten är ju klart trevlig och 100st sådana får det nog laddas upp så snart tiden räcker till.
Fruktansvärt nöjd med Varbergern så här långt, en grym bössa!
Tysken då!? Undrar kanske någon. Den skulle skjutas in med sitt Zeiss 1,5-6x42. Började med ett par jaktmatch och insåg omgående att jag inte höll likadant som jag brukar och känslan blev ju därefter, mycket behagligare och endast ca 20mm mellan skotten. Skruvade in mig och två skott till. Samma känsla och nu satt skotten där dom skulle. I med ett par 180grs Vulkan, visst nu sa bössan ifrån med en bestämd spark men inte längre så otäckt som förr.
Min nya "teknik" är att hålla ett stadigt tag om förstocken med vänster hand, normalt sett använder jag inte vänstern alls vid skytte från bänk.
Nu går den korta tysken där den ska med sitt nya sikte och jag är en fruktansvärt glad och nöjd ägare.
Mvh
Joacim