Leaderboard

Varipoint optiskt bättre med suverän skärpa och kontrast, även om du har en viss tendens till oskärpa i kant av bild på lägsta förstoring på Varipoint. Minox ZE är i stort sett jämbördig, skärpa likvärdig men inte riktigt samma kontrast/briljans, Meopta R2 aningen sämre på alla plan (men ändå inte fy skam). Minox ZE har jämnare skärpa tvärs över synfältet och en skaplig eye box...men eye boxen på Varipoint är helt fantastisk. Det är stor skillnad på Victory Varipoint och Classic...som du själv märkt. Hittar du en fin Varipoint runt 10.000 kr är det ett bra köp! :-)

Inte direkt fört statistik men åtm 230 kråkor har hamnat hos ssrk i år. Osså ligger de ett 20 tal kvar i boxen sen har de ju blivit säkerligen 50-100 blandad övrig kompott. Tycker ändå att det varit dåligt drag i år.

Flicka från Maalö ströööömar... Taube?

Därav att det är dags att frånta Polismyndigheten uppdraget att hantera vapenlicenser. Allra helst skulle vi därtill återinföra tjänstemannaansvaret och införa en konstitutionsdomstol med tvingande mandat. Tjänstemannaaktivismen som vi numera ser lite varstans inom svensk och europeisk förvaltning är ett allvarligt hot mot demokratin. Utvecklingen just nu har en obehaglig orwelliansk air över sig..

Jag har kostat på några gånger.. tre tror jag.. sved som fan då men inte någon gång har jag ångrat köpet av något av siktena. De två sista var från familjen Varipoint. Däremot kan jag räkna upp en radda annat som kanske inte var helt smart men aldrig zeiss tuberna.

En investerad krona är inte en kostnad, bara en utgift. Stoooor skillnad. Om du behöver hjälp i budgetförhandlingarna kan jag komma över och hjälpa till.

Mja, de har nog blivit politiker för att ha makt att påverka, och nu knycker tjänstemännen den makten. Jag är faktiskt litet förvånad...

Vilket fler och fler riksdagsledamöter beskriver och beklagar sig över när man pratar med dem. Men det händer märkligt nog inget...

Ja kanske det, frågan är bara var? /C

Känner att jag får lyfta fram cockerns snälla storebror springern en runda till Nedanstående jämförelse är baserad på mina egna möten och jakter med jaktvarianten av cocker och spaniel, så jag har inget vetenskapligt belägg Motor - ingen skillnad, det springs, hoppas och hämtas oavbrutet till man själv säger stopp eller hunden ligger i koma (har sett det, ser inte kul ut) Buskröjning- lite skillnad i tillvägagångssätt, inte i resultat. Springern går i egenskap av mer power mer rätt in och igenom medan cockern kan smita runt inne i skiten lite lättare. Bägge två verkar uppfatta stora björnbärsris som en enda stor lekplats och nånting som förtjänar att genomletas. Om Bror Räv, Bror Björn och Bror Varg hade haft en Bror Spaniel som kompis så hade det gått j-vligt illa för Bror Kanin inne i hans piggabuske Sök- springern går lite mer i raka linjer ( allt är ju relativt), medan cockern snurrar ännu mer runt sig själv. Cockern känns lite som att den håller sig lite närmre. Apportering- Springern vinner på storleken, men jag har ännu inte sett en cocker misslyckas med att hämta nåt pga sin storlek. Så det är ingen stor skillnad. Jaktlust- ja, dom som har sett dom här två vet vad det handlar om. Kan nånting gå, krypa, kräla, springa, skutta eller flyga - då kan det i en spaniels huvud jagas Psyke- det är genomsnälla hundar, otroligt sociala som uppfattar alla människor eller hundar som deras nya bästa kompisar.. Dom jag har mött har varit relativt lugna inomhus när dom blivit vuxna (inte dom två första åren ). Vill alltid vara med, så om man reser sig från soffan och går ut i köket, så går hunden efter, går man ut i trädgården så går hunden efter osv. Så egentligen är där väldigt små skillnader på dom två, det är storleken som är den "stora" skillnaden. Men å andra sidan så har jag mött små nätta springers på 15-16 kg och jag har mött biffiga Cockers på 14-15.. Min jaktspringer väger in på 23 kg = stor spaniel. Har förstått att engelsmännen börjat med Sprocker Spaniel också.. för att få mellan storleken

Håller med Sun Flower och PWS. Sen ska man inte glömma passiviteten heller. Viktigaste dressyr momentet att träna med en stående fågelhund är stoppet och stadgan. Har man bara ett välfungerande stopp med tillhörande stadga så är mycket vunnet. Omvänt så kan man säga att det är nog många stående hundar som blivit förstörda mer eller mindre pga dåligt stoppkommando. En hund som får gå efter gång på gång kan man förstöra ståendet på om man har otur. Alla hundar oavsett användningsområde bör man ha ett stoppkommando och inkallning som fungerar. I vissa lägen är det mycket säkrare att hämta hunden istället för att kalla in den. Det kan tex vara om hunden befinner sig på andra sidan en trafikerad väg eller strömmande vatten eller något annat farligt. Kan man då stoppa hunden är det bara gå och hämta den. För egen del vill jag att valpen ska känna sig trygg i min närvaro och kunna lita på mig i alla lägen så när den bott in sig några dagar så kör vi igång så smått. Jag börjar med att lära den sitt namn, inkallning och sitt. När den blivit lite större blir det även vändsignal och resning eller avance som det så vackert heter. Vill valpen bära är det ju jättebra men är den inte bärvillig så är det bara att vänta och introducera den för apportering senare. När den blivit äldre så blir det lydnadsapportering för min del. OBS! Inte att förväxla med tvångsapport!!! Även om jag gör skillnad på en valp och en vuxen hund så brukar jag alltid ha i bakhuvudet hur jag vill att den vuxna hunden ska bli. Jag leker mycket med hundarna när de är unga och någon gång då och då som vuxen. Jag kastar däremot nästan aldrig något som hunden ska springa och hämta. Passiviteten kör jag mycket med den unga hunden, när de blir äldre blir det väl mer att man tillämpar den. Jag vill att hunden ska kunna slappna av då den inte arbetar. Dels tycker jag att det är skönt när man pausar i skogen att även hunden/hundarna passar på att vila och spara energin till den behövs. När vi pausar i skogen brukar jag oftast lägg mig på rygg i mossan, dra hatten över ögonen och sova en stund med hunden vid min sida. Ska man gå prov så är det bra om inte hunden går och stressar upp sig när de andra ligger ute i sök. Har man fått en väl fungerande hund så tycker jag personligen att man kan starta den på jaktprov. Det är roligt både för en själv, hunden och uppfödaren blir glad. Vill man inte offra jaktdagar så finns det ju även vårprov. I unghundsklass så behövs inget apportprov för att få starta. Kör korta pass med dressyrträningen, speciellt med en valp så tröttnar de fort. Sluta alltid med att hunden lyckas! Skulle hunden misslyckas så gör övningen lättare så den lyckas innan ni slutar. För egen del brukar jag bara träna någon minut eller repetitioner åt gången innan vi bryter. Många och korta pass är betydligt effektivare vid inlärning, tycker jag. Är jag trött eller har svårt att koncentrera mig en dag så hoppar jag hellre över träningen. Ha gärna en plan när du tränar, kör gärna ett moment i taget, dela upp det i delmoment om möjligt - speciellt i början. När hunden kan momentet är det dags att göra en störningslista och öka svårigheten successivt, det är även dags att träna i olika miljöer samt att öka avståndet, ändra dock bara en faktor åt gången i början. Bara för att hunden kan sitt inne så innebär inte det att den kan sitt ute på gräsmattan eller ute på fältet när den leker med andra hundar på 100m avstånd om man måste korrigera sin hund ofta så har antingen inte den förstått eller lärt sig kommandot, eventuellt så har man gått för fort fram. gå gärna en kurs. Kan verkligen rekommendera Hundskolan Vision. Kurserna brukar vara fullbokade och det finns en anledning till det. välkommen till forumet och en väldigt rolig jaktform mvh Broder Tuck

Jag jagar ju som bekant en hel del i Danmark, var både cocker och springer från rena jaktlinjer är vanliga. Dom flesta jag jagar med har hundar som inte startas på prov eller får överdrivet mycket träning och det går alldeles utmärkt attjaga med dom. Visst kan dom gå iväg lite långt ibland, och visst händer det att det knallas men jävlar vad der blir jagat! Det där med hård i mun känner jag faktiskt inte igen alls, som jag upplever det så är båda jaktspanielraser rätt mjuka i munnen.. Jag vill sträcka mig till att jaktspaniel är den ultimata hunden för hageljägaren,sen om det är cocker eller springer, det beror på vilken storlek hund man vill ha. Och jag är inte alls subjektiv i frågan ;-)

Nja det landet jag växte upp i,det landet som gav mig mina värderingar,det landet jag gjorde 10 månaders värnplikt för och var redo att försvara till döden är inte det landet jag lever i idag. /Mike