jag valde, på gott och ont, att följa en metod där man ställer krav på hunden att ta, hålla och släppa bara på kommando, dvs ett visst mått av det vi "fyar" (tvång). Först med apportbock och sen med vilt.
Ordet tvång passar inte in i dagens samhälle, men vi kallar det väl lydnad idag istället för det är ju vad det handlar om - att hunden skall lyda och göra precis det jag önskar, när jag vill det.
Jag hade mina problem, och det kanske inte kändes så kul alla gånger, att kräva att "du skall göra som jag säger".
Nu är min hund ett korthår, 2,5 år och mer eller mindre smått fantastisk i mina ögon. Han har, så många gånger, infriat mina tysta önskningar när jag skammat vilt, och idag när jag ser tillbaka på vad detta krav som jag ställde från början gav, kan jag se många fördelar. jag såg på jaktprov förra året vad det gav i kapacitet och status på hunden. när domaren tar av kepsen och bockar blir man stolt, men jag lämnar det där.
Apporten är ofta det man först börjar med. Det är första kontakten med det riktiga arbetet. senast igår såg jag den diskreta skillnaden mellan min typ av träning och andras varianter. jag har det där lilla sista, när det börjar bli tufft, och jag vet att jag har det. så vad gav det:
1. det är främst ett band mellan mig och hunden som skapades, vi fick fram en bas, där jag vet att jag kan lita på honom att han apporterar, och han vet att jag litar till honom.
2. Det var första kravställandet på honom, han fick genomleva att man inte kunde smita undan - lite som gamla tiders militärtjänst, dvs att man fick lära sig att ta order och göra just det efterfrågade.
3. den yttersta säkerheten att han gör det som är fysiskt möjligt, gör att vi blir bjudna till flera nya ställen varje år.
4. Han fick ett fint insteg till att kunna lära sig "vad det är vi sysslar med" för dagen. apporterar vi, så ska vi göra det och inte jaga ev uppspringande hårvilt som dyker upp under jobbet.
Så det sk "tvånget" är ett mentalt tvång, att lära sig ta order, och faktiskt inte så fysiskt tvingande som det kan låta. ju tidigare man börjar med en hund som är mentalt mogen att "ta" det man kommer göra, ju mindre motstånd kommer man uppleva. en av de jag sneglat på som objektivt rättesnöre på rätt uppförande är Kallel här på forumet, som får fram bra uppförande och lyckat resultat på de hundar jag känner till.
det är min uppfattning.