Leaderboard

Varför tänker jag alltid på Oggy och kackerlackorna när jag läser den här tråden.....Hippen blir snart Oggy /Mike

I år e de kul att ha Breton. Mkt fågel i skogen o känns bra att göra uttag då man hittar nya kullar nästan hela tiden. I helgen fick en tjädertupp, orrdoublee, en tjäderkyckling o massa kantarellet följa med hem efter otroliga hundjobb. Desto flerfåglar kvar i skogen..... Men minnena efter fantastiskahundjobb o valpens ivriga sökande som slutade med tjädertuppar som flydde hals över huvud kommer jag bära med mig desto längre. Eller som mötet med örnarna som ansåg att en tjäder på vägen var ett lätt byte. Hon kom undan med blotta förskräckelsen då min bil fick örnarna att komma av sig. Men snacka om timing att komma å få se dem dyka ner frånträdtoppsnivå. WAOW!!!!

Påskjuten, slog dit i skottet å va "död"... skytten satt en stund å ställde sen bössan mot ett träd och gick fram. Då for grisen upp och drog vinglande iväg. Gjordes eftersök med hund men den bröt tror jag. Satte Blackie på löpan och hon gör det hon är skapt för och jag kommer i läge efter dryga kilometern men gubben tar fel på fram och bak på grisen och bukar den långt bak... tror jag... blir gångstånd typ 800 m innan jag hinner ifatt och får läge ute i ett kärr. Vet i fan hur jag skjuter men håller helt klart för högt när det är vegetation i vägen... gick nog iväg 3 skott innan grisen gick kull... snabb koll å hittade fyra hål i galten som förresten skulle va en 30 kilos. Är nog närmare 50 kg tror jag. Första högt i nacken. Sen är väl resten mina träffar.... film kommer va det lider.. . Dra filer här för att fästa, eller välj filer ... Infoga andra medier Uppladdade bilder 14095725_654368644718208_6849692075127271754_n.jpg 47 kb · Done

Det är just det som är grejen Nils man vet inte hur en understabiliserad kula kommer uppträda vid anslag,det kan gå bra ena gången och åt helvete vid nästa även med expanderande/fragmenterande kulor. Finns åtskilliga berättelser om högst märkliga kulbanor genom mål eller udda effekter där ostabilitet i många fall antas vara orsaken. varmintkulor som vi känner dom är konstruerade för mål upp till kanin,att vissa använder dom ändå till annat kan funka utmärkt förutsatt att man har koll på alla parametrar och vet vad man pysslar med. Jag har själv haft ett vapen som inte stabiliserade som önskat(sköt supertätt på 100m,halvkasst på 200 och inte alls på 300m. Man kan även skjuta överstabiliserat vilket jag gör med en bössa idag(okej på 100m,supertätt på 200 och 300 och riktigt bra på 400/500. Även här kan det bli lite märkliga effekter pga ej stabila projektiler när skott tas under 100m. /Mike

Skjuta är en sak. Stabil kulbana en annan - strikt sett. Sedan är stabilitet vid träff en tredje parameter som man kan funder kring i frågan...... Det är nog långt i från alla 40grains kulor som är stabila vid träff. På en tavla spelar det kvitta vad som sker efter tavlan, men på ett jaktvapen kan det vara desto viktigare. /T

Man skjuter ju 40 grains Z-max i Ar15 plattformar med 1:7 i stigning och det fungerar. Har två av mina kamrater som skjuter 223v rem med en Cz som har 1.9 och en annan med en tikka varmint med 1.8 och båda skjuter bra med 40grain maxladdat ut till över 200m. Men 50 grainarna är lite mera stabila i vind så därför har vi gått över på dem.

Haha, denna tråd är snudd på lika lång som Days of our lives! Den nyvunna S&L-kärleken kommer snart sluta som ett pubbesök i förorten; ett intensivt förspel som får ett abrupt slut pga vinballe! Kan en Tikka mot en Tikka vara någonting? :-)

Här har det oxå passerat en del hundar, men jag klarar inte av att göra det själv. Nu har vi turen att vår vet brukar komma hem till oss, både för valp besiktning och de mera tråkiga stunderna. Det är skönt att våra kära får somna in i sin vanliga hem miljö, det gör det lite mindre dramatiskt. Sen är det skönt att låta tårarna komma när man kan krama om de som är kvar och få lite tröst där. Men när man läser i denna delen av forumet så kommer det alltid en tår eller två, när minnena kommer tillbaka och man påminns om att ett hundliv är alldeles för kort. Krama om era hundar och behandla dem på bästa sätt.

Så den gick att äta? Gissar att det kan bli svårt att handla odlad lax från affären efter det där. Frågan är om det är lönt att ta vanlig lax med mig nästa år eller om den går till grisarna direkt

Det måste finnas någon sorts diagnos för dig den vill jag ha! Först var det tvunget att vara en 204 för så tunga kulor som 50gr funkade inte. Sen var det tvunget att klämma och känna på en Howa för köpa osett var inte ett option. Nu har vi bytt kaliber,kulvikt och ska handla osett för 15 papp Om vi ger det ett par veckor till så landar det nog på en Remmy i 243 ska du se /Mike

Ja, vi tänker nog rätt lika här. Fysiskt våld och alla stenåldersmetoder med tjuvnyp och spik är ju helt otänkbart, då det i mina tankar slutar med en hund som lyder för den får uppleva fysisk smärta om den inte gör rätt. så vill inte jag ha det och heller inte någon jag jagar med. jag tänker på i fallet med tävlingshästar jag växt upp med där det är mer tydligt att man måste ha lydnad annars riskerar man rätt tråkiga skador på barn och även vuxna. jag känner att det är en så mycket bredare fråga än bara våldet för att få hunden att ta dummien, det har med så mycket mer att göra om man lyckas eller inte. Sen ser jag en vinst i att hunden får klart för sig när den är mogen vad som är jobb och vad som är nöje. Jag kan vara helt ärlig med att jag har fått ställa krav på min hund som han inte tänkte sig att göra. jag har inte behövt ge mig på honom för det, men det har varit min vilja som gäller. jag vill nog hävda att vissa raser blir odrägliga utan en tydlig linje vad som förväntas. Men det ligger också i mitt ansvar att göra processen kort för att vi skall få maximal tid tillsammans med kvalitet. tar jag fram apportbocken som jag gjorde idag så blir han sjukt glad så han har kommit över det jag vill kalla "tvånget" att göra som jag vill. Längden på mittenfingret en Vorsteh visar mig om den har den riktigt stora arbets och jaktlusten i ung ålder och man inte är tydlig, mäts lättast i hela meter vill jag påstå. och jag får leta efter det med pincett på kompisens nya cockerspaniel, om det finns öht. glädjen jag och Johnny har nu tillsammans dagligen kommer trots allt ur att han fick klart för sig vid rätt ålder att i vissa lägen förväntar jag mig att han gör som jag vill och i andra får han själv bestämma. medans vissa jag känner fortfarande tragglar och skäms bitvis. Lydnad innehåller ju ett visst mått av tvång kan jag tycka. precis som chefens beslut på mitt jobb

Om du nu köper en bössa med 1:10 stigning och den skjuter piss med 40grains kulor så kräver jag att i din signatur ska det stå. " Mike har alltid rätt och jag har alltid fel" jag menar det är ju några ggr jag sagt en sak och du gjort en helt annan.....som inte blivit bra /Mike

Kanske var det pga. detta som hon var så trött sista vändan igår. Jag hittade för övrigt min gamla bjällra i helgen. Den låg i "tjäderammo"-burken. Den låter lite lägre och går att fästa längre bak på täcket. Får testa det nästa gång. (3000inlägg )

Den som säger att det är ju bara en hund har inte en aning om vad riktig vänskap är.

Vilken glädje att gå i skogen i år. Hittat flertalet orrkullar, tjäder däremot obefintligt. Några hönor o ett par tuppar bara. Valpen älskar att jaga! Fågel i nästan alla hans släpp fastän jag bara släppte där det inte brukar finnas fågel. Men han blev till slut så till den grad het att han var helt ur hand vid ett säpp. Pep iväg ett par hundra meter där han fann en fågel. Efter det blev det långlina o bjällra vilket resulterade i ett mkt kort men stilla stånd. Där slutade hans släpp i skogen. Men lite apport men varm fågel testade vi med. Primus har levererat gång efter annan. Extra kul då lillpöjken bestämde sig för o följa. Jycken ställde en järpkull som gick upp o träa vid avance. Men de hjälpte denna föga. O en ripa hittade vi med. Finns många fåglar kvar att träna på. Men lite skärpning på valpens dressyr o lugn o fågel först!

Egentligen borde jag köpa Steinboks sikte bara för att snuva dig på en bra affär, så du får dig en läroupplevelse ;-) KÖP för bövelen! Nog med förslag!!!

Jag säljer ett zeiss 2.5-10x52*T för just 4000kr. Helt okej sikte.

Var och skrev ansökan och monterade siktet på min nya bekantskap idag En Schultz & Larsen Classic DL i 308winchester. Trycket och slutstycksgången är grymma Handlaren hade denna inne och jag fick ett pris som jag inte kunde motstå, annars hade jag ju helst föredragit 6,5x55 och en uppgraderad träbit men då hade det blivit ca 5000kr till att slanta upp och det var jag inte sugen på innan jag ens vet om detta är något för mig. När jag väl vet om denna bössan/systemet är för mig så lär det gå iväg en beställning till på en i 6,5x55 (eventuellt 6,5-284) med grade 2 eller 3 kolv. Mvh

Verkar nästan bara vara jag som skriver om några eftersök här numera. Fick ett uppdrag häromkvällen. Påskskjuten i kanten av en havreåker. Inget på skottplatsen och många grisar. Försökte spåra med Funny. Men visste ju inte hundra var skottplatsen var. Så som sista utväg lät jag henne söka fritt. Hon tar ett utspår och efter en stund blir det upptag 400m bort. Oröjt gudrunhygge med 1,5m högt hallonris. Och var enda steg man tar hörs långt. Var ändå inne på 3m utan att se den. Funny var som vanligt numera, lite för långt ifrån grisen. Blev 3 korta förflyttningar utan att jag kom åt den. Men efter en stund går den ut och ska över en väg så jag kan skjuta den. Ursprungs träffen satt i buken. Jävligt nöjd med Funny trots att hon blivit för feg.

Vi fick göra en utryckning till grannbyn igår. En gylta påskjuten på en vall. Skytten visste var grisen lämnat vallen så vi letade aldrig efter skottplatsen. Syntes inget blod så det fick bli den rutinerade. Efter 200m spårande så började jag tvivla. Men när vi gått över en bäck så gick grisen igång 20m framför oss. Antog att det var rätt gris så jag släppte. Sakta gångstånd i 500m sen stopp någon minut sen gick det undan igen. Efter ca 2km blir det stopp och jag börjar traska. När jag är 300m ifrån flyttar det lite och blir stopp i en mosse. Sen tog det säkert 45min innan jag kom åt att skjuta. Var meterhög pors överallt. Funny är ju lite för feg numera men drog ändå på sig en del utfall. Sköt den på 1.5m när den jagat undan henne. Träffen satt i armbågen precis under kroppen.

Har skaffat ett Youtube konto så jag kan lägga upp en del klipp där. Abba 11,5v inkallning i skogen.

Är ju ingen som skriver något längre i det som var det intressantaste ämnet här. Så jag får väl skriva en rad om ett av mina. Blev uppringd 1.30 igår natt. Var ett par killar som var ute och fredade nysådd och vallar ett par kilometer hemifrån. Den ena killen hade haft ett gäng i en oslådd vall och skjutit ett skott på en gylta. Jag var på plats efter 20min. Och bestämde mig för att prova med Maja. När vi närmade oss skottplatsen lät jag henne välja själv och givetvis tog hon fel spår. Men eftersom skytten visste var den påskjutna gått av vallen så började vi om där. Efter knappt 50m hittar vi nedplattat gräs men inget blod. Och nu blir Maja het och börjar vinda. Går ur den rätt öppna ängen och över en skogsväg och in i ett slye. Men vi vänder igen för det känns inte rätt. Går tillbaka upp i ängen och jag har precis tagit mig över staketet när något går upp framför oss. Frågar skytten och han såg en skymt av grisen så jag krokar loss. Maja är ifatt efter 30-40m och jag börjar snurra ihop spårlinan. Men då hör jag att grisen rusar rätt mot oss. Vi har tomma bössor än så jag säger till skytten att dra i ett. Själv fortsätter jag att plocka med linan. Grisen passerar oss på knappt 5m med Maja precis intill fast jag är så avtrubbad så jag tittade inte ens upp. Blir stopp i diket mellan staketet och vägen en halvminut och sen går det in i slyet. Men nu är jag klar med min viktiga uppgift att snurra ihop spårlinan och kan ladda bössan. Stod 15m in från vägen och det var bara att gå in och skjuta. Ett lite märkligt eftersök. Inte en enda bloddroppe nånstans. Inte ens där grisen legat. Vi petade säkert upp den där gräset var tillplattat och har säkert passerat grisen på bara några meter en gång. Och sen att den direkt efter vi släppt kommer rakt tillbaka till oss oss. Är nog bara 100m från skottplatsen till där vi sköt den. Varför hade den lagt sig så snabbt och varför gick den inte undan. För springa kunde den, gick rätt fort förbi oss. Skottet satt lite högt precis bakom mellangärdet och hade inte gett genomslag. Skulle tro att den vänt precis i skottet. Blev rätt många rader om ett egentligen enkelt eftersök som ändå blev minnesvärt.

Jag skulle gärna se att Abba blir som Pippi ungefär och det verkar nästan som Abba vill det själv

Det är jättebra att du är ”roligare” för hunden. Vad jag däremot inte förstår är varför du kallar på hunden om du inte själv tror att den ska komma? Varje gång man misslyckas förlänger bara vägen till målet. Att du använder flera kommandon kan eventuellt också vara förvirrande för hunden. När den däremot kan inkallning på ett kommando är det enkelt och går fort att lägga till ett annat. För egen del lär jag oftast in handtecken först, därefter röst och sist pipa oavsett vilket kommando det handlar om. Att lära hunden ett ord eller en visselsignal går väldigt fort men hunden måste kunna momentet först! Att ge ett kommando och sedan försöka få hunden att utföra det man vill är inget vinnande koncept vid inlärningen. Minns första hundkursen jag var på med min första hund och det var en äldre dam med vid samlingen som sa till sitt,sitt,sitt,sitt osv säkert 20-30 gånger till sin lilla sällskapshund innan den till slut satte sig när hon tryckte ner rumpan på hunden plus att den fick ett ”duktig hund” och en godbit... Om jag har en valp så springer jag tex bort från valpen. Då brukar den komma efter och då sätter jag mig på huk. När jag ser att det fungerar så blir det dags för nästa steg i inlärningen. Nästa steg i mitt fall är att stå med armarna rakt ut från sidorna och vifta lite med dem för det är det handtecken som jag brukar använda då det syns på långt håll dessutom och är tydligt för hunden. När hunden kan handtecknet och kommer varje gång jag ger det utan att springa från hunden så tar det bara några repetitioner att lära den ordet Hit eller en visselsignal. Ibland har man lärt hunden en ”signal” som betyder mat redan som valp. Har gjort så på åtminstone på en hund själv. När vi hade valpkull så hade vi ”muspip” som matsignal. Hade valphagen i vardagsrummet. Satt och kollade på jaktfilm med frugan då valparna sov i hagen bara några meter från. Då kommer vi till en sekvens i jaktfilmen då hundföraren lockar av älghunden från ståndet med hjälp av muspip. Trodde bokstavligen att alla åtta valparna skulle riva hela valphagen för det blev järnet direkt då de troligtvis trodde att det var mat på gång inne i köket! Minns att jag visade barnen vad fort en hund lär sig ett röstkommando när Svarthunden var yngre. Hon kunde sitt på handtecken men inte med rösten. Så ordet sitt och därefter handtecken och så fick hon en godbit när hon satte sig. Jag tror det tog tre repetitioner sen satte hon sig enbart på röstkommando. Godiset bantar jag bort väldigt fort, det har jag bara som en extra förstärkning just i början sedan får mitt beröm räcka. Eventuellt lite bus någon gång, men aldrig mer än en minut eller så, det är jag som startar och slutar leken för det är jag som är ledare. På det visset spelar det heller ingen roll om hunden är mätt och jag behöver inte ”riskera” att jag har glömt godiset hemma. Tajming, Konsekvens och att man är Tydlig är det som gör att det funkar. Korta pass och ofta underlättar också avsevärt. Så att både hund och förare orkar vara på hugget. Vet inte om du ska på Utemässan i Lycksele? Peter Ekeström ska tydligen vara där alla dagar. Jag har aldrig träffat karln men läst lite som han skrivit när den fina tidningen Jakthunden fortfarande var i tryck. Kanske du kan fråga honom om råd? Peter ska hålla föredrag men även clinic. Annars slår jag (som vanligt) ett slag för Mattias Westerlund och Hunskolan vision. Lycka till. Mvh Broder Tuck

Nu är det ju svårt att ge några handfasta råd då man inte sett hund eller förare tillsammans. Jag är ingen instruktör heller men tycker det är roligt med dressyrbiten. Nåja- kanske inte allt men de moment som jag tycker att mina hundar ska kunna. Vacker tass och liknande har jag aldrig sett vitsen med. Är det nyligen det blivit problem vid inkallning eller har det varit så hela tiden? Om det är nyligen det blivit problem, kan det då vara att hunden går igenom någon fas? Tränar du på samma plats jämnt? Jag kan försöka beskriva ungefär hur jag tränar mina hundar och varför, med lite tur så kanske du hittar något som kan vara till hjälp. De första sakerna som jag lär en valp är inkallning och sitt namn samt givetvis NEJ. Vänta innan mat, vänta på klartecken för att gå ut genom dörren. Samma sak vid hundgården eller när den ska få hoppa ur bilen mm. Även om dessa saker inte har med inkallning att göra så blir jag ”viktig” för hunden. Det är jag som är flockledare helt enkelt. I vissa kretsar har ordet flockledare fått en negativ klang. Men det är något som jag inte har förståelse för. Dessa personer har ofta läst in en egen negativ tolkning av ordet. För mig är en bra ledare någon att se upp till och absolut ingen tyrann. Jag busar med mina hundar ibland, även som vuxna men det är jag som bjuder upp till lek och även avslutar den. Men leken får aldrig bli något självändamål. Kör ibland linförighet eller fritt följ enbart för att stärka vårat samarbete. Oavsett vad jag tränar för moment så kör jag korta pass, speciellt om hunden är ung. Kör många men korta pass samma dag. Viktigt! Se till att ni avlutar med att lyckas! Om inte, backa i träningen och gör övningen enklare så att hunden lyckas. Anpassa övningen efter hundens ålder och mognadsgrad. Hur långt ni kommit i träningen osv. Tänk alltid kvalitet före kvantitet. När hunden lärt sig vad kommandot betyder, i det här fallet HIT eller vad du nu använder så ska hunden komma omedelbart utan fördröjning. För egen del kör jag hellre riktigt bra inkallning än tio halvdana efter varandra. Öka avstånd och störning successivt men ändra bara en parameter i taget. Träna på olika platser och även i den typ av miljö som ni ska jaga i. Tänk som om hundens hjärna fungerar som en bilderbok för barn. Du ska ge hunden så många minnesbilder som möjligt för varje kommando. Bara för att hunden vet att Hit betyder att den ska komma hemma på gräsmattan på 5m håll så är det inte säkert att det fungerar på 20m. Så man kan inte förvänta sig att den ska fatta att Hit betyder samma sak ute i skogen på flera hundra meters avstånd om man aldrig har tränat på det förut. Gå inte för fort fram. Gör en störningslista. Vad är distraherande för hunden och vad är mer eller mindre distraherande. Är hunden rymningsbenägen? Eller struntar den bara i ditt kommando? Är det vid längre avstånd som det skiter sig? Om hunden kan kommandot men struntar i inkallning så brukar jag ge ett bestämt nej. Då hunden tittar upp eller kommer så kan man ge ett nytt inkallningskommando. Ge sparsamt med beröm. Detta förutsätter givetvis att ni har en hyfsad relation. Sedan gör jag om övningen och då den kommer direkt får den mycket beröm. Är det en rymningsbenägen hund så kan man gärna träna någonstans där den inte kan smita. Tex hockeyrink eller liknande. En hund går att träna framgångsrikt på flera olika sätt men det finns något som man aldrig får tumma på och det är tajming och konsekvens. För egen del har jag gärna godis just i början av inlärningen men bantar fort bort det och mitt beröm får räcka. I inlärningsfasen så kallar jag bara på hunden när jag är så gott som säker på att den ska komma. Sedan när det sitter så börjar jag ställa krav att den ska komma omedelbart som jag beskrev ovan. Se till att det är roligt att träna, för tycker du att det är tråkigt kommer hunden garanterat också tycka att det är trist. Där det brister för de flesta är tajmingen, att man inte är konsekvent nog eller att man är otydlig. Det är väldigt sällan det är fel på hunden. Just därför tränar jag bara dressyr när jag själv är på hugget. Beröm eller eventuell korrigering måste komma direkt och inte flera sekunder efter för då är det för sent och det är inte säkert att hunden förstår. En hund klarar inte av att hålla fokus så jättelänge heller, speciellt som ung. Så återigen, flera men korta pass är mycket bättre än ett långt. Blev en del upprepningar på sådant jag tycker är viktigt. Finns kanske någon dressyrkurs du kan gå i närheten av där du bor? Eller någon hjälpsam forummedlem? Lycka till! Mvh Broder Tuck