kul att denna tråd dök upp igen.
Ser att jag skrev att yngsta dottern hade det mesta emot jakt (fy, blä och äckel) för ca ett år sedan, och att den äldsta är väl mest akademiskt intresserad.
Yngsta har nyanserat sig ordentligt. Hennes helt absurda intresse för matlagning har gjort sitt. Hon vill fortfarande inte vara med om hon tycker det är "äckligt", men viltfärs är åter i topp på favoritmat. Hennes väg till acceptans av jakt och förhoppningsvis deltagandet är via köket. Hon äter vegetariskt på skolan av samma skäl som jag gör det på jobbet. Vi äter ju riktigt bra kött hemma tack vare vår viltfrys. Finns inget som helst skäl att käka odefinierbara köttprodukter i övrigt om man inte vill. Så det är helt ok med mig.
Äldsta är väl samma som förr. Tycker det är kul att vara med oss och hänger med därför.
Så inget brinnande intresse, kan man inte hävda, men det funkar rätt bra ändå. Ska upp till fjällen på valpträff om ett par veckor med vorstehn. Logistiken med kids och våra krockande scheman gjorde att det körde ihop sig, och uppfödaren tyckte att jag skulle ta med girlsen. De tål ändå rätt mycket hajka och kajka eftersom de inte är så små längre. Det blir dressyr en dag och fjällträning en dag. Ungarna gnällde i veckor och höll på om mängd timmar i bil (jo 14-16 timmar, det blir en hel del för en helg, kan hålla med iofs) så istället för att tvinga med de fixade jag så de kunde vara hos svärföräldrar. Döm av min förvåning när jag kom hem samma dag och de både kläcker ur sig hur mycket de ser fram emot det. Bäst jag ställer in barnvakten antar jag ... och åter bokar större boende ... och ställer in mig själv på att ha en ganska lång helg med 2 långa körningar, 2 ongar och en unghund som ska släpas runt på fjället. Varför gör det lätt för sig??