Det är för att de flesta av oss faktiskt jagar, en del väldigt mycket mer än andra och har erfarenhet.
För att svara på den inledande frågan om flackskjutande kalibrar, så finns det iofs sådana, till viss grad och med viss kostnad, i form av faktiska kostnader, rekyl, ljud, tyngre vapen osv.
Den första delen av att skjuta på håll är att lära sig att skjuta på håll, kan man skjuta 30 mm träffbilder på 100 meter är det nog för att lära sig resten av det hela.
Jag har skrivit en del, inte alls på långa vägar så initierat som Henrik, eller med samma praktiska effekter och framgångar som Mike, men det lilla jag har skrivit i ämnet handlar om att man skall läsa tillgänglig litteratur, slänga den så långt som man orkar och sedan övergå till att skjuta, bokföra, analysera och skjuta mer igen,
i början är det ofta mer bom än träff, det där ändrar sig efterhand.
Enklast är det att lära sig med sällskap, en spotter som inte bara kan de dig omedelbar feedback på träff/miss, justering men som man tillsammans med utvärderar vind, terräng, mål osv,
några av de bästa skotten på vilt har jag varit med och tagit som spotter samt när jag tagit mitt livs längsta skott har jag haft en spotter med, för vind, avstånd och säkerhet.
Det är först med ett par, 3-10 000 skott som man har en hum om vad man sysslar med, ju mer noggrann man är med analys, före, under och efter skott, ju snabbare kommer att se sina begränsningar, sina tillgångar och sin förmåga.
Jag kan förstå att det utifrån ett jägarperspektiv kan ses som långt med 200 meter, det är många som påstår att det är oooooooomöjligt att träffa något på det avståndet med säkerhet.
I våras sköt jag två kaniner, i skott efter skott, på 186 respektive 188 meter med 22LR, givetvis från liggande med stöd men ändå, kan jag göra om det, under goda yttre förutsättningar och en dag där jag värmt upp på lite kortare håll innan, ja.
Kan jag garantera att alltid träffa på nästan 200 meter med en 22LR, absolut inte, snarare tvärtom, jag kan garantera att det är synnerligen svårt att göra det, mest på grund av patronens egna brister, inte mina egna som skytt.
Varför skriver jag som ovan, jo för att klargöra att man kan ofta nå väldigt goda resultat genom att träna, genom att ta in och lära av andra, genom att våga gå ut och skjuta.
Den som skjuter 3 000 skott med en 6,5x55 har betalat kanske och då med tävlingsammo, runt 21 000 kr, 7 kr smällen och har 5-6000 skott kvar i pipan att njuta av, motsvarande för en 338 Win mag där det enbart är JM som går att få tag på fabriksladdat som är vettigt har betalat runt 50 000 kr för ammon, med en pipa som är rejält sliten vid det laget.
Man behöver kanske inte en avståndsmätare eller vindmätare det första man köper,
en pang med kikarsikte som kan justeras, en karta, detaljkarta/linjal, en telefon med väderapp och en enkel ballistisk dator, ett par benstöd, en baksäck,
anteckningsblock och ett vaket sinnelag.
Nu anordnar inte jag långhållskurser, det är det andra som gör, men jag har svårt att se begränsningar i materialet, se istället friheten och jag lovar att det går utan bekymmer att på en helg, 2x6 timmar att lära en skytt att träffa 1 MIL stora mål ut till 600 meter med den enklaste av klass 1 pang.
Det farliga är således kunskapen, inte pangen.
En sista fundering,
det finns i Sverige idag, då åteljakt på bjärven inte är tillåtet inget praktiskt behov av att ha kalibrar som levererar så ohemult mycket energi, det är både roligt och rätt ballt med en 338, jag skall bygga en till mig själv, men man måste då inse att det är ett vapen för 5 % av tiden för jakten och för 10% av tiden för skyttet, till allt annat är det för mycket av det goda och kostar på.
Älg med rätt kula från ett klass 1 vapen kommer att expirera inom för jakten förväntad normal tid med ett stort antal sorters tillgängliga kulor/kalibrar på avstånd långt förbi vad som kan förväntas, vara jaktetiska eller ens praktiskt möjliga, begränsningen ligger i att träffa det där ,8 kvadratmeter stora området som leder till en snar död.
/Christian