Som alla raser så finns det ett brett spektra och ingen regel utan undantag, försöker bena upp det lite med exempel.
Vi körde 5(tror jag) vorstehrar för ett par helger sedan och vi hade ett längsta förföljande på 550m på rådjur, nu med astron så tänker jag aldrig på tid utan det blir alltid m man ser.
I lördags orkade en get med 2 kid hoppa över vägen framför hundarna när vi brutit och ena kiddet slog ner på arslet 10m framför min tik, då bröt korthåret efter 600 och strävhåret vid 800m. Årets längsta och då samjagade dom ändå. Korthåret är ju lite charmig också då hon gärna står för både rådjur och annat och det blir som att gå på en tjäderlöpa, vilket hon är duktig på f.ö.
Sedan är det väldigt olika med stånd och ståndtider, det är såklart inga spetsar och en del får aldrig till det. Har också vid tillfällen haft regelrätta "fågelstånd" på gris, vilket är rätt fränt. Men hanen jag har nu har nog spetsblod i sig och jobbade 1 å 45 med grisen ovan och ett förföljande på några km, nu var det en mindre gris och den var förmodligen roligare än en folkabuss. Även om han verkar gå igång på motstånd just. Rådjur har jag bestämt att inte skjuta för honom i år i ett försök att få honom kortare på dom, vilket dom normalt brukar bli oavsett.
En egenskap som är bra är om dom jobbar längre sträckor på löpor, vilket ökar chanserna betydligt att få vilt på sig. Normalt 200-300m men ända upp emot km i vissa fall.
Bror min har nu en hane rätt nära idealet kan jag tycka, ett sök på 3-400m och ett förföljande på ungefär lika långt oavsett vilt.
Som Oneshot fråga så är det aldrig fel att först få till fågelbiten och f.fa apporten, men där är jag den första att fela
Och ja, mina sträva driver med skall så det hörs rätt bra när de hamnar efter och kollrat bort sig.