Leaderboard

2st grå är ringade och snart är alla utställda och hundförarna börjar gå på. Så nu hoppas vi på att 2 ligger innan kvällen är här!

Fick en tupp idag. Kom ut till ett par dyvlar och spanade av talltopparna på andra sidan - ingenting. Tog upp telefonen och svarade på några sms, stoppar ner den igen och kollar upp, då sitter det en "klump" i en talltopp på andra sidan. Kollar i kikaren och visst är det en tupp. Sjunker ner där jag står och lägger mig med ryggsäcken som stöd, uppskattar avståndet till 150m, håller högt i ryggen och trycker av. Fågeln gör ett litet hopp och faller död ner. Visade sig vara 178m, första jaktskottet med nya 222an också :-)

Nu trillade nummer 13 för säsongen Där blev premiär på dubbel och dessutom tangerade jag och sedan gick förbi personbästa i antal

Mitt namn är Willy jag är 17 år och härstammar runt trakterna omkring Sundsvall. Jag har ett brinnande intresse framförallt för vapen och jakt men gillar även att fiska och skogen i allmänhet. Tänkte nedan berätta lite hur jag först fick upp ögonen för jakt och vapen. När jag var 8 år fick jag följa med mina kusiner till deras farfars stuga. När vi väl kommit fram så sprang jag och mina kusiner runt i skogen och lekte vad man nu gjorde då och mitt i allt lekande kom deras farfar hem från veckans älgjakt bärandes på en skalle som var sågad för att sättas upp på sköld. Vi rusade fram och ville undersöka vad han kom bärandes på. När vi väl kom ut från skogen så lade deras farfar upp skallen på en stubbe och vi började genast att ta på den och ställa en massa frågor. Skallen var inte flådd så den såg ut som vilken älg skalle som helst ovanifrån, men sedan så vända han uppochner på trofén och där hänge det köttslamsor och diverse blod som tjocknat. Jag blev lite äcklad av synen först men efter någon sekund så var det bara intressant att lära sig hur det såg ut inuti skallen. Medans vi inspekterade och petade i skallen så berättade deras farfar om jaktsekvensen och han gjorde det med sån inlevelse och spänning så jag bestämde mig redan då att jag en dag också skulle bli en jägare. Redan dagen efter när jag hade kommit hem igen så hämtade jag en gren från trädgården och tvingade min lilla syster att krypa runt på golvet i vårat rum och leka älg medans jag satt i mitt jakttorn (Överslafen på en våningssäng) och sköt flera hundratals älgar. Och nu ca 8 år senare på sommaren 2016 tog jag min jägarexamen. Jag har turen att ha en ingift släkting som jagar och med honom har jag fått följa med på älgjakten 2015 och 2016 samt att vi har jagat lite småvilt tillsammans och för 2 månader sedan fick jag skjuta mitt första vilt, En järpe. Mitt stora vapen intresse startade när jag träffade denna ingiftas släktings pappa som är minst sagt besatt av vapen och allt med vapen att göra.När jag träffade honom för första gången frågade han om jag gillade vapen, varpå jag svarade ja. Han tog sedan med mig ut i laddstugan och se och skåda där var det ett helt rum "filled to the brim" med hylsor,kulor,krut,kultänger, blytackor och laddpressar. Och sedan den dagen har jag haft ett stort intresse för vapen och allt runt omkring dom .Och tack vare honom har jag nu fått varit med och skjuta en hel rad olika pistoler. revolvrar och mynningsladdare samt varit med och prova på att gjuta kulor och handladda ammunition. Hittade Jaktsidan och även grannforat för ungefär ett år sedan och har hängt omkring och läst så mycket jag orkar om både jakt,vapen och handladdning. Tyvärr så är jag född så pass sent på året att jag inte kommer hinna jaga något med egen bössa nästa år. Men fördelen med det är ju att man kan ta sin tid för att hitta den rätta bössan under våren och inte stressa fram en bössa så att man med nöd och näppe hinner vara med på älgjakten. Dröm vapengarderoben är såklart redan klar och den lyder då som följande: Schmidt-Rubin K31 7,5x55 swiss med custom kolv i typisk engelsk "afrika stil", Custom bygge på m98 i 8x68s självklart även den i "afrika stil", En custom 22 Hornet har dock inte bestämt vilken mekanism jag vill ha den gjord i men det ska iaf sitta en tumhålskolv i laminat på den, En 6,5x47Lapua i någon from av knökmatare möjligen i en tikka m55, En 404 Jeffery i en m98 mekansim såklar även den i "afrika stil" endast öppna riktmedel och rembygel på pipan. Sedan ska man ju även ha ett hagelgevär, och då vill jag ha en engelsk sida-sida i kaliber 16 och den för gärna ha utvändiga hanar. Så nu har ni förhoppnings vis något hum om vem jag är och jag ser framemot att läsa all era inlägg i framtiden . /Willy

Winchester model 1897 12 gauge shotgun:

Fina bilder Husqvarna30-06 - grattis! Blir knäsvag av den typen av skog och jaktformen verkar ruskigt trevlig

Då så nu börjar saker att lägga sig med denna kniv, detaljer då, jag har kört med 17 grader per sida, dvs den inställningen på WE:n, det betyder inte att att jag har en 32 graders egg iom att inställningen är relativ till enheten och inte till verkligheten. Jag fortsatte igår kväll en kort stund, 10 min med att gå igenom 400 och 600 grit, därefter så tog jag med hjälp av en bit ändträ, bort det skägg, vire edge som trots alls skapas på en knivsegg när man arbetar den på detta sätt. I morse la jag 20 minuter på att först arbeta genom 800 och 1000 grip stenarna, dessa kom för övrigt i går med posten och så kalla "break in" skedde således på detta blad, som en kommentar kan anges att känslan i dessa två grits var väldigt trevlig och enligt uppgift är det oftast som så att när man lägger om en tidigare gjord egg så är det egentligen enbart 600 och upp som behövs, 600 för att se om det finns skador på eggen och göra den komplett längs hela vägen, för att sedan snabbt ta fram de högre gritsen. Avslutningsvis tog jag fram och började arbetet med att lägga en polish på hela eggytan och även att stroppa själva eggen. Min egen uppfattning är att detta börjar att sätta sig, att eggen är sanslöst vass i nuläget för en kniv som är mellan 3,0 och 4,0 mm bakom den första eggen gör att den alltid kommer att vara en sämre kniv för mycket arbete är en sak mellan, mig som oinitierad köpare, designern och vad som då, kanske även idag är modernt när det gäller stora fällknivar. Jag tror att jag kommer att återkomma med denna kniv om jag har, får tid och lyckas lägga en komplett spegelfinish på eggen, annars är just denna kniv klar. Nu tar vi en annan istället. /Christian

Tackar, en av mina absoluta favoritjaktformer! Ja, man får ta vara på de få vinterdagarna vi får här i Värmland. Idag var en sådan, -17, klart och stilla och lite snö. Egentligen bor man väl för långt syd för att kunna jaga toppfågel "på riktigt", det är många transportsträckor genom granplanteringar/tallungskogar men då och då öppnar det upp sig vid myrar och dyvlar, då gäller det att vara beredd En metod är att gå i typisk tjäderbiotop och gå på tills man skrämmer upp en, då följer man efter i samma riktning. Ofta sitter den inom några hundra meter.

Vargarna lyckades tyvärr leta sig ut... fast åt rätt håll iaf. Så nu blir det nya tag i morgon.

Hundarna släppta

Faxe har ju en stark poäng i att de flesta har 320 och så är det ju även hos oss. Men känns lite surt att om det ändå är dags att investera i en ny så vill man ju också få något nytt eller snarare något som drivit utvecklingen något steg framåt.

Jag har fått i uppgift att "Afrikanisera" en BRNO kolv som jag gjorde på grannkanalen med en sån.... Den kom med posten i torsdags- nästa vecka ska jag se om jag hinner börja med den. Ägaren var lite missnöjd med att förra ägaren hade slipat slutstyckshandtaget för att gå förbi siktet- och detta syntes inte på bilderna i säljes annonsen... No worries mate, det löser sig:

Tänkte skriva lite om ett trafikeftersök jag var iväg på för snart en vecka sen ungefär. En dovhjort hade blivit påkörd tidigt på morgonen vid ca 04:00, kommer inte ut för 05:30 men börjar då spåra. Efter ca 1km kommer vi ikapp hjorten men tyvärr utan skottläge och går inte att släppa hunden pga av järnväg och motorväg.. Efter det är det för mycket folk ute i skogen så jag bryter och bestämmer mig för att fortsätta senare på dagen när hjorten förhoppningsvis tagit lega och det är mindre folk ute. Kommer tillbaks vid 13:00 och börjar då spåra igen spårar länge och hittar blod på flera ställen och en sårlega men kommer aldrig ikapp. Klockan 21:30 har vi spårat ca 4km och jag får se att hjorten gått i sjön spårar tills jag hittar där hjorten gått upp på land men bryter där och fortsätter på morgonen efter. Kommer ut klockan 07:15 dagen efter och efter en av de tuffare spårningar så ser jag att hjorten gått ut på en flytande ö omringad av Vatten . Klockan är nu 13:00 och energin börjar ta slut men bestämmer mig för att släppa Laika tiken som simmar ut till den Flytande ön och efter 15min har hon rivit ner och avfångat den sura och förvånansvärt pigga skovelhjorten. Hjorten hade ett avslaget framben och tillhörande köttsår. Riktigt stolt över min Laika tik som skött allt fantastiskt. Kommer nog aldrig få en lika komplett eftersökshund igen efter henne.

Och ingen vapengarderob eller licenser

Jag är övertygad att hela svenska vapenbranchen i alla led skulle vitaliseras med mer engagerade handlare och även kunder om vapenägandet och anskaffandet förenklades och avdramatiserades, och att vi i våra breddgrader inte måste vara sämst i klassen på att tillvarataga jägare och tävlingsskyttars intressen.. /P

Det har inte "kommit" - det har mer eller mindre "alltid" varit så. Det här har alltså inte varit något som i sak "blivit sämre". Vi lever i ett vapenkulturellt u-land..... /T

Nu var det jag som jämförde dem med Gekås. Jag menar det inte negativt. De är den största spelaren i Sverige och fullt drag i affären mer eller mindre jämt(Finns självklart undantag men). Precis som den stora butiken Gekås Jag kan ju jämföra med Kjells som jag åker förbi mer eller mindre en gång i veckan. Men aldrig går in i eller handlar av, om det inte behövs lite jaktmatch. De gånger jag är inne så är det nästan alltid väldigt lugnt med kunder ändå tycker jag det är svårare att få kontakt för ev. frågor än det är i Torsbo! Så Torsbo är mitt första val i alla vapeninköp även kulor oh ammunition handlas helst av dem. //Danielj

Haha! Det tror jag inte o då får du uppleva toppjakt under ordnade former i form av kyla o snö.

Borde startas en tråd om hur man tar sig upp ur träsket istället! Dessa obotliga brytbösseträsk blir alltid så dyra

Mats-bengt, jo då det tror jag nog allt att du hade, den stora skillnaden, tror jag är, att man med en Tormek väljer att köra upp en bra egg på stenen, tar 2-3 tag på läderhjulet för att ta bort ev skägg på eggen o sen är man klar för att slakta vidare, nu står inte jag i slaktboden och har 5-6 man som står o väntar med slöa knivar, kött i blicken och törst i halsen, eller med andra ord med lite mer tid så är jag övertygad om att du kan få en minst lika jämn och definierad egg som på denna kniv. Förresten har jag funderat ur vad som skall angripas härnest. Det blir en svingblade. /Christian

Blir ingen sittning för min del ikväll..

Köpte 100:an. Precis som Simon ska signalen användas, precis som en visselpipa, för inkallning mm. Kör ju spaniel nu och då använder man pipan flitigt i träningen och det har för mig fungerat fint i jakten sen också. Tanken nu är att hunden skall först lära sig att komma in på vanlig inkallning, sen på tecken och sist med ljudsignal. Jag tänkte börja med pipa och sen gå över till ljudsignalen i halsbandet. Får man det att sitta ordentligt hoppas jag att jag på distans ska kunna bryta ett drev som går i väg åt fel håll eller för långt.

Snyggt där! Grattis HVA 30-06!

Sök på Michael Yardley med.... Hans verk kan hittas beggade på www.abobooks.co.uk. /T

....och dom kan ju agera drevkarlar då.

Jag använder ljudsignalerna för inkallning och uppmärksamhet, funkar riktigt bra. ingen gigantisk skillnad mot att använda pipa förutom att man slipper höra tjutet själv Vibrationen är dock ingen super grej , långt ifrån alltid dom reagerar på den.

Välkommen

Hej och välkommen!

Har man korvfingrar så kan det förmodligen bli trångt att komma åt displayknapparna i skärmens ytterkant, kan bli ett par försök just när man ska namnsätta waypoints. Som tur så är det sällan bråttom med just sånt. Räckvidden upplevs som bättre än min gamla 220, 2km brukar vara lugnt och ända till knappa 3. Toksnabb uppkoppling jämfört med gammeln, fråga om 10tals sekunder. Smidigare å snabbare med touchskärmen när man vill flytta runt kartbilden. Hade gärna sett en enklare knapp för skärmlåset, man är ju lite lat oxå

Jag kommer att fortsätta med 320 så länge de flesta har den, då jag tycker det är skönt att fler kan ha koll på hunden pga vägar och svaga isar. Sen så tycker jag att de flesta som har köpt Alphan verkar vara missnöjda med den, men det kan ju bero på ovanan med dem. Sen så tycker jag att det är skit att de inte är kompatibla. Men vad fan, garmins ägare skall ju oxå tjäna pengar. Undrar vad de kommer att släppa om 2 år, så man måste köpa nytt igen?

Att ta in skrotobjekten är liksom inget stort jobb, de ger om inte annat en "transaktion" i vapenboken som därtill går fort som f-n. Man kan ta lite reservdelar, prova saker, spränga dem etc innan man åker in med resterna. Se beskrivningen som en förklaring till varför man inte säljer dem i stället. Och varför "utbildning" och "snackande" liksom kräver en lite mer betalningsvillig (säker) kund. Det är en glidande skala.... Från ska vi kalla det "ICA-kunden" som kommer in, pekar, skiver och slänger upp handpenningen på 10 minuter till "snackepellen" som pratar jakt och vapen i två timmar för att köpa en ask ammunition. Däremellan kommer "de frågvisa pillarna" som kan stanna halva dagar om det vill sig illa. Alla som inte kör "ICA-kunden"s stuk är lite av en förlustaffär. Om du jobbar som bilförsäljare kanske du behöver sälja 4-5 bilar i veckan, dra av lite mötestid och administration så har du kanske 5-6 timmar "kundbearbetningstid" per såld bil. Då är det ok att "offra" 30 minuter på någon som redan från början är klar med att bilen inte kommer att köpas här. För lite goodwill och för att just den marknaden fungerar på det viset. Tro mig - på nya vapen är det fjantigt låga marginaler, på begagnade är de snudd på noll med tanke på att blocket är marknadssättaren. De flesta handlare överlever krasst sett på kläder och stövlar. Handlaren måste med andra ord sälja ganska mycket kläder och stövlar till dig om du tar upp handlarens tid 5-6 timmar om året bara för att du inte orkar leta informationen själv. Grejen är att kläderna kan du som regel hitta långt billigare på nätet. Så även där är marginalerna ganska låga eftersom som man provar lokalt och köper "på nätet". Har man dåliga handlare med skruttigt utbud lokalt finns det en som regel en högst lokal anledning - de lokala kundernas köpbeteende. Missförstå mig rätt här - det är inte hån och häckel av kunderna utan en ganska realistisk syn på marknaden och dess förutsättningar. Eller den verkligehet er förväntan ska mappas mot. Nu säger jag inte att TS inte ska åka på sin "upptäckarresa" eller att man inte ska kolla och klämma på alla pangarna i en kasun - jag tycker verkligen att TS ska göra en liten roadtripp, och att man SKA klämma på allt i kasunen. Men ta er en studs fundering på er förväntan på vilken "service", "information" och "utbildning" ni förväntar er att få om ni kommer nya till en för er okänd handlare som ni aldrig köpt något hos och som ni ytterst osäkert vet om ni ska handla något hos. Det största utbudet hittar ni på Torsbo - räkna inte med att någon har tid med er bara. Det kan hända - det ska medges, och sannolikheten ökar exponentielt om ni köper en ny bössa där då och då så ni räknas som stamkund...... Vill ni ha testandet och utbildningen - åk till en skjutbana. De flesta som är där försöker hjälpa er - kanske inte alltid och kanske inte med allt ni vill NU, BUMS, OMEDELBART. De kanska vill skjuta själv, eller ska hem och hjälpa till med nån läxa eller kanske behöver de bara gå runt hörnet och pinka. Men handen på hjärtat - ni betalar inte för den "tjänsten" heller. Lika lite som här. Men kunskapen, erfarenheterna och tiden finner ni där förr än hos handlarna, bössorna kan ni hitta och titta på hos handlarna. Verklighet vs förväntan, förväntan vs verklighet. Det trista är att verkligheten alltid vinner över fantasier....... /T

Kört med 100an i drygt en månad och är mycket nöjd, kört med 320 och T5 halsband tidigare. Plus: # längre räckvidd ( T5mini är lite sämre räckvidd än T5, men det säger garmin själva), har inte tappat hundarna en enda gång visserligen drar mina inte allt för långt men utåt 2km som längst. # laddningsbar, håller drygt 2 hela dagar lite beroende på hur mycket man håller på med den ( display ljus bla) # fler hundar samtidigt och bättre koll på displayen. # kan lägga i fler hundar än 320 utan att dom krockar # finns en mängd olika inställningar (ljus på halsband, ljud signal på halsband, varnings områden mmm). Minus: # ofta när jag skall "flytta" kartan på displayen så blir det en kartnål, lätt att klicka bort men.. # mycket extra saker man kan lägga in, tar nog en del tid innan man fattar hur och vad man skall ha det till # kan vara nackdel eftersom dom flesta kör med 220/320 så kan man inte lägga in deras hundar och dom kan inte lägga in mina..

Jodå och nu trillade en räv

Jag tror dom var inne för att bli gängad för lösa choker: För inte ens det hade dom

Herreminje! Rena antikrundan dom har ju inte ens enkeltryck eller pistolgrepp, e dom inne för skrotning ?

Ni skulle bara veta hur många användbara bössor jag har kört och skrotat hos polisen. Det är knappt lönt att sälja en 1000 kronors bössa om kunden kommer och klämmer på den och frågar och talar och berättar om när "drevern drev rådjur och det gick precis förbi Nisse som stod vid stora tallen på berget- du vet".. och snackar bort en timmes produktionstid- minst... innan han ska hem och "tänka över det" Sen kommer han tillbaka och frågar en timme mera- minst, innan han slår till på affären.... Efter det ska det skrivas papper och skickas och väntas.... och väntas.... Vapnet ska gärna levereras rengjord och genomgånget.... och hans sikte får man skruva på och boresighta- gratis när han hämtar den... Sen förväntar kunden sig garanti på åbäket om något går sönder eftersom han har köpt den hos en handlare... Så rent krasst är det mera lönsamt att skrota skiten om man inte kan kränga den direkt till ett projekt.

En mindre i Värmland! Härligt! http://www.sva.se/djurhalsa/vilda-djur/stora-rovdjur/licensjakt-pa-varg/vargjakt-2017

Det är väldigt få Jakt- affärer i min närhet där "säljaren" har någon större kunskap om vapen. Dom kunde lika gärna sälja tvättmaskiner. Lokala "fina affären" - om man får en audiens i vapenbunkern står ägaren och trummar med fingrarna på bordskanten och gäspar och tittar lite disträ på klockan. Typ: köp det här eller gå ut. "Den passar dig perfekt" säger dom till en ny jägare som står och känner på en billig skräpbock som finns inom ekonomisk räckhåll för hans plånbok samtidig som han (hon) också ska köpa skåp i samma veva- eller "känn hur fint trycket är" på en Sako som "händige herr'n" själv har skruvat ned till 2 hekto när han hittade skruven... Gissa vem som får ta hand om skiten sen.... Det fattas mycket kompetens hos nasarna vågar jag påstå... Men trevligt bemötande är absolut en förutsättning för att dom ska få några av mina pengar. Vad som är skit ska jag nog ta reda på själv.

Som jag ser det är det rasstandarden som gäller. Sedan utifrån den har det utformas ett jaktprov som då skall spegla vad som står i rasstandarden med mätvärden som förhoppningsvis nedärvs till kommande generationer. Rätt enkelt faktiskt. Rasstandarden utformas av det land där rasen kommer ifrån ursprungligen. Det kan vara lite annorlunda mot hur vi använder rasen i vårat land ibland. Men så är det. Man har under lång tid utformat rasen utifrån vad man tycker att den skall utföra för arbete jaktligt samt exteriört och det har utifrån det målet skrivits en rasstandard. I den bästa värdar så hade alla följt den rasstandarden och startat sina hundar på prov och därmed bevisat att hunden är en god representant för rasen och eventuellt avlat på den utifrån dom goda provresultaten och hälsostatus samt exteriör. Man slipper då att få några icke objektiva bedömningar ifall hela tiden opartiska personer gör bedömningarna av hundens egenskaper. Sedan är det en helt annan sak att det är upp till hundföraren att släppa sin hund i såten som är lagom stor och förhoppningsvis innehåller det/ dom vilt som hunden är tänkt för. Det är bara upp till hundföraren som jag ser det. Jagar man i huvudsak på marker som inte passar en viss hundras utifrån rasstandarden så skall man kanske ta sig en funderare på ifall man ens skall skaffa sig den rasen. Det är inte alltid jaktledaren har kunskapen på olika rasers arbetssätt (och ibland individer) så hen kan fatta rätt beslut av vilka hundar och raser som bör släppas i såten. Ibland kan även passen vara helt fel placerade utifrån hundars arbetssätt och viltet ifråga. Det kan även vara så att med vissa hundraser så krävs det ett mer utmanande (svårare) skytte utav passkyttarna som inte alla klarar av. Är det hund individens/rasen fel? Att släppa ställande hundar ihop med hundraser som skall försöka få loss vildsvinet i samma såt, då det kan bli en ren katastrof ifall dom hundarna råkar på samma gris. Har man hundar som motsvarar rasstandarden så är det inte kanske hunden det är fel på utan att såten är för liten eller för stor som är felet? Att släppa en bra spets som gråhund eller jämte på 100-200 hektar och tro att hunden skall stanna inom såten är nog rätt naivt av hundföraren eller en duktig tax skall kunna täcka en såt på 1000 hektar till exempel. Den ända i den gemenskapsjakten som möjligen är lycklig då är hundägaren. Tror nog inte passkyttarna uppskattar den jaktdagen så mycket ifall man är ute efter att fälla något vilt med någon hyfsad framgång. Det har kommit till ett nytt vilt på många håll som vi inte har varit vana vid sedan tidigare som är vildsvinet. Det är ett annorlunda vilt mot våra övriga vilt att jaga med hundar. Raser finns redan som klarar av att jobba med detta vilt, men genomför vi jakten på rätt sätt för att utnyttja dom hundraser vi redan har i landet? En del anser av vi måste försöka att ta fram "nya blandraser" som fungerar? Är det fel på raserna eller är det vårat jaktsätt det är fel på? På en del håll i landet har man lärt sig att jaga vildsvinen på ett effektivt och etiks sätt med stor utdelning på viltparaden med de rasrena hundar vi redan har. Sedan, visst är det så att det finns väldigt många hundar som presterar på en mycket låg nivå. En stor anledning är dålig avel på grund av stor efterfrågan på rasen (tex. Wachtel). Det har då "avlats" på allt möjligt hundmaterial med dåliga gener och mentalitet samt att okunnigt folk köper dessa hundvalpar. Det kan också vara så att en del tror, att har man bara köpt en "topphund" utifrån föräldrarnas meriter så har man en topphund. Men inser inte att det krävs ett stort arbete att forma och utbilda hundindividen till den "topphund" som man har sett på någon jakt någon gång. Man får aldrig någonsin en färdig "topphund" som valp. Man köper förhoppningsvis ett ämne till "topphund" som kräver utbildning till sin fortsatta framtida jaktliga gärning. Så väldigt mycket hänger på hundföraren och hur bra den är på att utbilda hund. Varför får vissa hundförare alltid fram bra hundar?

Jag tänkte så här: Ett vapen som är över 200 år gammalt ska jag INTE hålla i mina händer första gången det ska skjutas med den igen, så jag tillverkade ett "sprängskydd" till att ta hand om flygande metalldelar ifall den skulle sprängas vid provskjutningen: Avtryckaren skulle aktiveras med ett snöre till den rostfria 6 mm axel som gick i ett spår i sidan av trälådan: Själv skulle jag stå runt knuten och dra i snöret: Kameran skulle bli enda vittnet till första skottet Ta-daaa... Med en kraftig överladdning vart det så här: Sen var det bara att panga på. Det är lätt att få kompisar när dom vill pröva "nya" pickadollen

Till "när jag får lite tid över" :

Aya sidolås

Parbössor

Kammarladdare för flottan m/1851 Aldrig skjuten (det ska vi ändra på när jag får min "mold") notera att det inte är filat skåra i bakre siktet (än)

Quaden används mest för fågel och träning. Leif

Hej igen! Har fått hem bössan och lägger upp lite bilder. Så jag tar gärna all info om bössan, ni kan få ut av bilderna. Tyvärr blev skärpan lite sämre, då jag var tvungen att förminska bilderna.

Svårt med värdet, det är ett väldigt fint vapen som jag gärna hade haft själv men klass 2 drillingar är notoriskt svårsålda i Sverige vilket sänker värdet. Ta emot, använd, var glad och var stolt. och kom ihåg att tvinga gubben att sätta på kaffe när du vart ute med den så du kan komma förbi och berätta hur det gick.

Jo, jag har förstått att bössan är av väldigt god kvalité! Ingen fara med ett grattis, fadern lever fortfarande, men har kommit till åren, och tycker den borde användas, istället för att för att stå inlåst för jämnan.

Nån som vet vart man köpa den finska rävsnaran Repo.. Helst i närheten av Tornio, Kemi... Eller om den går beställa nånstans ifrån?