Jag är rädd att du missförstår mig. Du påstod att skillnaden mellan ett faktum och en åsikt är att fakta kan motiveras medan åsikter förfäktas. Min fråga var då om det påståendet är ett faktum eller om det bara var en åsikt. Du svarade då (något obegripligt) att det var en standard. Jag skulle nog vidhålla att ditt påstående är uttryck för en åsikt. För du kan ju inte motivera ett faktum. Du kan leda det i bevisning av ett eller annat slag, men en motivering innebär ju att du förfäktar. (Ordet "motivera" enlig Svensk ordbok: 'ge skäl för en uppfattning, handlande'). Det är hårklyverier i din värld, jag vet. Men poängen var att - med viss snusförnuftig intellektualism ska erkännas - visa att vi gärna blandar ihop åsikter och fakta, även om vi tror att vi inte gör det.
Den kunskapsteoretiska definitionen på faktum är ju betydligt mer omfattande än att den kan kokas ner till ett bastant och enkelt påstående att "så här är det!" (även om det ofta fungerar fint till vardags). Definitionen av kunskap brukar sägas vara att man ska ha "sann tro med goda skäl", alltså man ska tro att något är sant, det ska vara sant, och man ska ha goda skäl till att tro det. En gissning som råkar vara sann är alltså inte det samma som att ha kunskap. Men även när du "vet" någonting så har du i själva verket en tro om det är på ett visst vis. Skillnaden ligger snarast i de där goda skälen till att du tror det.
Sen att "sanningen" blir mer och mer subjektiv och flyter ihop med rena åsikter, det är en annan historia som är betydligt mer tragisk. Men ur det perspektivet är det kanske inte fel att skjuta in ett "tror jag" ibland. Tror jag.
Nu har jag varit skitnödig nog för idag.