Leaderboard

När man har häckat på ett forum ett tag får man några medlemmar som känns som ens kamrater fast man aldrig har träffat dom irl. Många är intressanta att följa och läsa deras hyss och upplevelser i deras dagböcker och trådar med olika funderingar och vardagsgöromål.. Några blir snart favoriter, och efter ett tag när man träffar folk i verkligheten (det är ytterst sällan dom ser ut som jag hade föreställt mig) och får ett ansikte till "nick'et" blir det mera personligt. Forumet (ett fungerande sådant) blir snart som en "extra familj" och man bryr sig/ engagera sig i medforistens glädje över en skjuten bäver eller en bokat semester eller att svärmor bjuder på middag. Samtidigt kan det fukta ögonvrån när någon mister sin hund eller man får ont i magen när deras barn blir blir sjukt eller man engagerar sig när någon har problem med bilen eller blir förbannad när hans granne är dum. Det blir personligt. Det har varit ett nöje dom timmar jag har tillbringat här och jag vill säga tack till alla för erat trevliga sätt och hoppas det kommer att fortsätta så. Jag vill önska alla i min "stora extra familj" jag känner- eller har träffat- en fin dag, och en lika fin dag till dom jag ännu inte har haft kontakt med, men förhoppningsvis kommer att få det. Med vänlig hälsning Svend

Var i västra Värmland och jagade nu i helgen, kanon fint väder och trevlig jakt! Såg bävern både första och andra dagen men fick inget bra läge. 3e dagen gick det bättre och det lyckades. En bäver på ca 11kg

Har länge varit "tyst" medlem i detta forum, men känner att jag måste ta mig i kragen och skriva ner en presentation. Är en 35-årig man som bor, jobbar, och jagar i de nordöstra delarna av Västmanland. Har i år, med skiftande intensitet, jagat i 20 år. Gillar egentligen all slags jakt, men brinner mest för den buktande rådjursjakten med basset. Gillar både den social och solitära biten med jakten, men ju mer tiden går så dras jag allt mer mot jaktens solitära drag. Att vara i nära anslutning till ett, tätt buktande, drev med hagelbössan är närmast en religiös upplevelse för mig. Så jag är väl egentligen mer av traditionalist när det gäller jakten, iallafall utifrån det perspektivet. Med tilltagande jaktidioti, så gör sig även jakten mer och mer påmind i vardagslivet. Samlar på jaktböcker av olika slag. Kollar på jaktvideos från jordens alla hörn. Och spenderar allt för mycket tid varje dag att fantisera kring den optimala vapengarderoben utifrån mina behov och förutsättningar. Har som sagt spenderat mycket tid här innan, men nu har ni iallafall en bild av vem det är som lurar, ur vind, i olika trådar. =)

Väl skrivet och kan inte mer än hålla med!! Trevligt att träffa folk i verkligheten med, har träffat ett par och hoppas innerligen man får träffa fler. Man skulle kunna likna detta väl skötta forum som en stor soffa i vardagsrummet där alla får plats!!

Lika sant som välformulerat, det har för min del blivit ett fantastiskt nätverk med många bekanta och en hel del riktigt goda vänner .

Helt rätt Dansken. Vem fastnar inte här inne. Jag har haft förmånen att träffa en del och jag måste säga att alla har varit mycket trevliga. Och jag är även förvånad hur bra det funkat med kemin med alla, för att man brukar ju inte gå ihop med alla man träffar i vanliga fall. Ett stort grattis till oss alla som hänger på detta trevliga ställe med högt i tak.

De jag träffar hittills verkar ha en sak gemensamt - de är vettiga människor. Nåt som inte kan uppskattas nog! Hoppas man får ansikte på fler

Jag håller med fullt! Tack detsamma! Med vänlig hälsning John

Husqvarna 1900 6,5x55 i bruksskick, ingår en leupold 1-4x kikare med typ tyska 1:an /M

Tårar torkar alltid till slut. Sorgen blandas upp med de lyckliga minnen och starka känslor man har sparade inom sig. Man får tänka på de intensiva och roliga dagar man haft tillsammans.Missan (Gamekeepers Artemis), en liten skrutthund av rasen tysk jaktterrier, var min första hund. Hon föddes i september 2011 och flyttade till oss i februari året därpå eftersom hon saknade en framtand och därför inte lämpade sig för avel. Detta var något stort för mig och min familj. Jag kan ärligt säga att Missan är den som fått mig att utvecklas absolut mest och snabbast som jägare. Utan henne hade jag inte gjort och upplevt ens hälften av vad jag upplevt tills dags datum i mina jaktmarker. Men ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig. Den gångna söndagen var en sådan dag. Egentligen skall jag inte vara förvånad över hur saker och ting utvecklade sig, hon har ju trots allt varit sjuk ett tag, men när läget blir skarpt och man måste ta det slutgiltiga beslutet är det svårt. Riktigt svårt.Att åka till veterinären för avlivning tänker jag inte göra någon mer gång. Jag tyckte att min och Missans relation var för stark för att jag skulle vilja utsätta henne för en främmande miljö. Så när Missan i söndags blev riktigt dålig valde jag den svåra vägen. Jag tog mitt ansvar som Missans husse fullt ut. Jag stoppade en revolver i fickan, tog en fin låda under armen och Missan i koppel.Vi gick ut i skogen, en promenad som vilken som helst, förutom att detta skulle bli den sista. Jag lät Missan styra, följa spår (antagligen rådjur). Upp i granskogen halvnannan kilometer. Fram till en plats i mossan där solen nådde ner mellan grenarna.Jag knöt fast kopplet i ett litet träd. Satte mig ner med henne. Gav henne leverpastej som hon genast började slicka i sig. Medan hon åt och njöt av smaken lyfte jag revolvern och tryckte in avtryckaren. Missan sjönk ihop utan ett ljud. Små ryckningar i svansspetsen som snabbt avtog. Sedan sjönk kroppen ihop när luften gick ur henne helt.Tårarna började rinna och jag klappade den varma kroppen. Tänkte på att jag på nästan exakt samma plats lyckats stoppa ett drev som var på väg ut på landsvägen. Tänkte på hennes förväntan varje gång hon hörde skramlet av nycklar när jag närmade mig vapenskåpet. Tänkte på hur glad, uppspelt och upphetsad hon blev varje gång jag svängde in på parkeringen och hon inte fått vara med. Tänkte på hennes ystra väckskall när hon spårat sig nära ett bytesdjur och drevet skulle till att gå igång. Tänkte på att hon trots allt haft ett bra liv. Ett mycket bra liv. Ett värdigt hundliv.Försiktigt torkade jag bort en rännil av blod från hennes panna. Lyfte upp en varma, lealösa kroppen och lade den i lådan. Förvånades över hur tungt 7,4 kg kan kännas. Kände att denna lilla hund tagit en stor bit av mitt hjärta.Känslorna för en hund är starka och djupa. Samtidigt är det bara att inse att de är begränsade. Hur starka de än är så ligger de bara på ett par plan medan känslorna för en människa finns på så många fler nivåer. Kanske är det därför man kan tänka frammåt på annat sätt än när man förlorar en anhörig. Det är, oavsett hur stora känslorna är, lättare att ersätta en hund än en människa. http://lipoptena.blogspot.se/2017/04/nar-tararna-torkar-att-forlora-sin-hund.html

Höns har jag, hund likaså. Fixar du en Gammeldansk så ses vi till helgen! Brasa, rökkött och prata länge!

Tack själv Svend! Instämmer och tackar för allt du bjuder oss på /M

Om där är gott om bäver och du har tröttnat på det så köper jag väldigt gärna jakt av dig!

Kaffet sprutade rätt ut ur mun och näsa när jag läste ditt svar. Sölade ner tillverkningslistorna, diagram och jobb datan.... Klockrent!

Nu blir det deras standardfäste, vet att det funkar. Blir dessutom rätt höjd på grejerna.. Ska bara göra upp det ekonomiska, är väl inte skitlätt att skicka pengar mellan länder..

Den goda tonen som råder på JS tror jag är unik i sitt slag. Vänlighet och saklighet trots meningsskiljaktigheter - högt i tak - och mycket kunskap. Flera som jag har haft förmånen att träffa, är folk som jag idag gärna jagar och umgås med. Inte bara för att vi delar jakten utan för att det är bra folk.

Ligger en Helia 5 1-5 på grannkanalen. http://forum.robsoft.nu/viewtopic.php?f=61&t=231494 Är väl bara att slå till om budgeten finns på plats! /Må

jag kör med genzo xo300 och xo400 väldigt nöjd med ljuset i båda fördelen med 300an är att det går att ställa styrkan nackdelen är att den inte säljs längre

Daaaaaa! Det är ju en Browning

Browning signature Gti tror jag benämningen är. Frun har en som gjorts trä ren. Gjordes i slutet av 1990 talet tror jag. Är nog svårt att hitta en men inte omöjligt.....

Trist! Men Missan jagar förhoppningsvis vidare på andra sidan. Starkt av dig att ge henne ett värdigt avslut..

Usch, beklagar sorgen efter din vän. Tungt beslut och en tung tid men minnena kommer alltid att finnas kvar.

Usch

Beklagar, ett hundliv är allt för kort!

Jobbigt, beklagar verkligen. Jag bävar för den dagen. Tack för att du delar så fint

Vackert skrivet! Beklagar!

Beklagar verkligen. Den sista promenaden är absolut det värsta som finns för en hundägare. /T

Beklagar verkligen!

Usch, beklagar verkligen! Starkt av dig att gå hela vägen själv. Tror inte jag kommer klara av det när den dagen kommer...

Ger råd enligt gammal vana. Tikka m55/65.

Beklagar din sorg och förlust.

Det absolut tyngsta för en hundägare men det känndes som ett fint slut, alla hundar passar inte att somna in i klinisk miljö. Fint skrivet och beklagar.

Beklagar

Beklagar sorgen, starkt att orka göra som du gjorde!

Beklagar sorgen. Ett hundliv känns alltid för kort, än värre när det slutar i förtid.=(

Tung läsning, beklagar verkligen sorgen. Kom ihåg dom roliga stunderna!

Trevliga hundar. Det är ingen hundras som kan visa upp ett imponerande sök, varken i fart eller vidd. Å andra sidan kanske det passar dina marker/jaktsätt. De jagar som en pointer på rohypnol.

Kolla med närmaste handlare från Jaguargruppen. Annars står det en hos Kjell i Sjöbo. T

Markera http://www.blocket........ Höger klicka och välj kopiera (alt. tryck ner Ctrl och C samtidigt), när du sen skriver texten här så kan du höger klicka efter markören och välja klistra in (alt trycka Ctrl och V samtidigt). Så kommer länken till blocket här...

Hur många hundra skjuter du på ett år?