Just nu i detta ögonblick har vi en medforist någonstans på New Zeeland som vi inte riktigt vet hur han mår: Om han har skadat sig, om han sitter fast, om han har brutet ett ben, ligger och fryser eller hur det är med honom.
Han har givet oss dom mest fantastiska berättelser från hans jakter, och trots att jag inte har träffat honom personligen- utan bara känner honom som hans "nick" känner jag ändå att han är en "vän" eller en kompis som jag beundrar.
Denna ovisshet om vad som har hänt honom- och vetskapen om att folk vi inte heller känner letar efter honom med hundar och helikopter ger mig hopp, och jag önskar verkligen att denna pigga yngling snart dyker upp. Ändå har jag en obehaglig känsla i magen...
När vi vet något konkret får vi en möjlighet att hjälpa till- intill då kan vi bara hoppas, önska, hålla alla tummar- och för dom som har en tro är det nu ett läge nu att be en högre makt om all den hjälp våran kompis kan få för en säker hemkomst.
Måtte dom hitta honom snart