Varför?
Seriöst svarat kan det endast bli om man faktisk undrar något eller om man bara vill ha sin egen åsikt speglad av andra.
För att börja där är det ett otroligt vanligt skäl för val av kaliber i det i snitt 1,3 klass 1 vapen den svenska genomsnittsjägaren äger, att polaren, svärfar, farfar eller någon annan äger ett vapen i kalibern.
Jagar man tillsammans och enbart/huvudsakligen skjuter köpeskott så kan det i sig vara logiskt och bra, vi är rätt många som åkt från asken/lådan med plugg och jagar framgångsrikt med lommeskott och då hade det så klart varit trevligt att kunna låna ett par pilar.
Men nu är inte jag en sådan jägare/skytt.
jag började min vuxna karriär med vapen med att äga och skjuta slut på pipan på en Sako Varmint i 308 win.
Den fungerar till typ allt, men inte bra, den sköt tätt men man skjuter alltid tätare och bättre med mindre rekyl.
För att få 308 win att fungera till allt jag ville ha den till krävdes rätt mycket handladdning och anpassade laddningar.
Holy crap vad jag provade kulor 79-240 grains i alla möjliga farter, jag har inte senare utforskat en kaliber så extensivt och fritt.
Att påstå att kalibern är långt mer än tillräcklig för allt klass 1 vilt är iofs sant men kräver mycket stor eftertänksamhet i val av laddning, det samma gäller de andra två alternativen.
Kronammo, överskottsplugg och andra faktorer såsom att det säljs billiga eller prisvärda vapen i kalibern har för den svenska marknaden styrt valet av kalibrar, Per Persson, har aldrig brytt sig om, mm precision, Vo, anslagsenergi, kulkonstruktion, det enda han vill höra och lyssnar till är, detta är bra och kostar, detta är ok och är billigare, varpå valet blir det sista, i 99 av 100 fall.
Men man kommer alltid ihåg vad handlaren sa, detta är bra... Vilket därefter är inställningen om verkligheten någonsin därefter skulle omtalas.
På skjutbana, i fält och på jakt har jag stått så många gånger med ilskna, bittra och ibland ledsna vapenägare när prylarna har gått sönder, konstrar eller har medfört en skadeskjutning, konstigt nog är det alltid materialets fel, inte deras för valet.
Poängen med detta kan frågas, jo då det är för att samtliga dessa personer är en Per Persson i deras val med följd av att kalibrarna är en av 1-3.
Nu finns det jägare som köper bra prylar, som skiter i allt vad kalibertjafs heter, inget navelskådande och de lägger sanslösa mängder med vilt, när pangen är slut köper de en ny, vi har ett par sådana här, de är dock kloka nog att inse att bar för att de saknar intresse för kalibrar i sig.
För egen kan jag konstatera att jag gärna börjar med en kula, en hylsa eller ett krav på precision alternativ precision/energi när jag väljer en kaliber för ett vapen.
När jag skulle ersätta 308 win pipan föll valet på 6,5x47L, en fantastisk skapelse av Lapua, en hylsa som rymmer 35-40 grain krut, tar en liten tändhatt och designades för att skjuta 107-130 grains kulor runt 900 m/s, Lapuas avsikt var att hitta en kaliber som sköt lika bra( nästan) som 6 mm BR i lugna förhållanden och bättre i vind, resultatet är en patron som är svår att hitta dåliga laddningar för och som kan laddas på till klass 1 om man vill.
När jag skulle bygga en skytterigg, stod valet mellan, x47L hylsan, 6mm BR eller 6XC, då en rätt ny skapelse av Norma/ D Tubbs
Tillgången på otroligt bra hylsor, kapaciteten att skjuta 105+ grain VLD kulor i 900 m/s avgjorde saken. I efterhand fann jag även A-max i kalibern, förmodligen den bästa kombinationen av skytte/jakt kula som skapats, allt bara dör.
Jag kan fortsätta, jag äger även en 308 win, den har uteslutande sedan den byggdes skjutit 155/175 grains A-max, en kula som selekterats fram på grundval av bc, terminalbalistiska egenskaper och tillgång.
Ovanstående för att jag idag inte orkar att klydda och saker bara skall fungera.
För till slut är det inte bågen, det är indianen, även om jag som flera andra här inne finner ett egen värde i att ha något "eget".
/C