Leaderboard

Nu är det söndag, cirkusen är över, lite bakis men väldigt för mycket lite så. Det verkar som alla gäster är nöjda och då är vi/jag det med. Någon får nytt efternamn men inte jag. C

Egentligen vad som helst. Fett duger det med - BARA BÖSSAN ÄR HELT TORR. Ett vapen får inte under några omständigheter vara det minsta lilla mikroskopiskt fuktigt när det smöjs. Kan man är det oftas lämpligt att att tvätta av vapnet när man kommer hem om man varit ute på ankjakt och sedan låta det ligga på ett element över natten. Rutinerade ankjägare kan rutinen..... Stanna framför dörren, kommendera sitt. Öppna dörren, ställ in bössan. Klä av sig så mycket att man kan röra sig utan att lämna ett dyigt spår över hela källaren. Bär in hunden och kasta in hunden i duschen - spola av kräket ordentligt. även munnen. Torka kräket innan det får springa runt och stänka ner allt. Ställ bössan - spola av den ordentligt. Dela den och spola mer om behov finns. Ställ in kroppen i duschen - spola av så pass att frun låter en sova i sängen. Fundera på att bränna jaktkläderna, men inse att de kanske funkar en annan dag. Häng upp dem i garaget för sanering med högtryckstvätten i morgon bitti innan de läggs i tvättkorgen. Fyll stövlarna med vatten och en svätt av nått schampo som "luktar gott". Ta dotterns om luktsinnet sviktar. Lägg bössan på elementet. Kontrollera i spegeln att kroppen är tillräckligt ren. Ge kräket lite mat. Drick en kopp kaffe, smyg ner i sängen och be till gud att är du är lika ren som du tror du är..... Somna och dröm om nästa ankjakt. /T

Samma här, denna lilla hanen kom på buttolon igår kväll och fick en 5.6x52r i stickhålet på 75m.

Fick denna tik med 222:an i fredagskväll efter jag släppt en juniorbock som kom mej in på 20m. Hon kom efter ett jätteskutt över ett dike å ställde upp sig på 80m. Skottet i hjärtat visade det sig, å hon gjorde ett känguruhopp upp i luften å sen som en raket tillbaka över diket för att sedan vara borta. Hmmm. Skottet kändes ju bra. På skottplatsen rejält med blod å bara följa spåret. Kommer fram till ett litet stenröse å sen var alla blodspår väck. Ähh, va sjutton tänkte jag å titta mig runt,. men inget mer å gå på. Tar ett kliv framåt å i ögonvrån ser jag räven. Hon hade glidit ner i en liten skreva å var lite svår å upptäcka. 40m hade hon gått. /P

Fick idag förmånen att bedöma en uppsättning guldbetar, riktigt, riktigt fin trofé! 121 poäng kom jag fram till så, en poäng över guldstrecket. Skjuten i Knivsta kommun med en blygsam slaktvikt på strax över 70 kilo.

Satt i ett torn på ett hygge, räknade med att rådjur skulle komma ut ur skogen öster om mig. Som av en händelse vänder jag mig om och får skymten av en bock inne i skogen bakom mig, på andra sidan vägen. Lockade och lockade men inget hände. Ett smaldjur dyker upp till vänster om där jag sett bocken. Efter en stund går smaldjuret över vägen söder om mig. Plötsligt går även bocken över vägen, jag ser den i några sekunder innan den försvinner in i bland björksly och ormbunkar. Avvaktade en minut och lockade lite och han kom med väldig fart rakt emot mig. Han gjorde en kullerbytta vid träffen, sprang över vägen igen och in i den täta björkslyn under kraftledningen och är borta. Kollar lite där han gått över vägen och ser blodstänk. Jag gick och hämtade Ziva, en strävhårig vorsthe och hon spårade 40 meter i den täta björkslyn och där låg han. Hade aldrig hittat honom utan hund. Det som slog mig var är hur mycket man hinner tänka under några få sekunder innan man skjuter. I detta fall handlade det om två-tre sekunder och jag hann bearbeta ett antal parametrar innan jag sköt. Han stod ganska snett och jag beräknade att jag inte skulle få något bättre läge, då jag satt i ett helt öppet torn. Jag insåg att det skulle bli en träff som skulle gå snett och passera mellangärdet. Jag beräknade även vinkeln i höjdled för kulan. Jag hann även med att fundera på var smaldjuret hade tagit vägen så inte hon skulle träffas av genomslaget. Jag konstaterade att skjutfältet var fritt och då tryckte jag av.

Inga större mängder men fick rejält med motion iaf då det är väldigt kuperat där jag håller till

Tack, som en av talarna formulerade saken, du har dragit toppvinsten, inte bara en gång utan två. C

Smög mig i rätt kraftig motvind ner genom skogen till ett område med massa grova frötallar och nästan ingen undervegetation annat än lingonris och nån enstaka stubbe. Området har en yta på kanske 300x150 meter som kantas av en liten myr och tät vegetation. När jag kom ut bland tallarna såg jag nåt ljust på ca 250m som jag började smyga på. Jag tänkte att det måste vara ett rådjur. När jag kommit 50 meter framåt ser jag en bock gå bland tallarna ner mot myren. Så jag lade mig ner och tog stöd på en stubbe, men medan jag gjorde detta tappade jag bocken ur sikte. Medan jag låg där i lingonriset hörde jag nåt svagt knak i tätningen bredvid myren och plötsligt kom han gåendes på andra sidan myren. Vred mig om och tog stöd i lingonriset, tröck av när han gick förbi en liten glugg i slyet. 120m cirkus. Skottet tog lite långt bak i lungan. Bocken tecknade genom ett högt hopp rakt upp men drog iväg så jag bestämde mig för att hämta hunden. Bocken gick kanske 150m. Hade aldrig hittat den i tätningen utan hunden.

Ber om ursäkt om detta blir ett långt inlägg men med handen på hjärtat, hur många gånger skjuter man en sån här bock.. Om jag ska försöka göra rätt för mig så att även ni kan försöka fantisera er in i hur en ung påg lyckades skjuta en sådan vacker skapelse. Innan jag börjar kan jag också säga att det här med att det är så mycket enklare att jaga efter bockar på åkermark jämfört med skogsmark har nog inte jagat på samma sätt som jag gör. Det vill säga, jag skjuter aldrig på långa avstånd, vissa fält står otröskade och det finns något som heter björnlokor. Sedan finns det en otrolig viltmängd som fler än en gång avslöjat ens framfart. Detta är min uppfattning och andra får gärna stå fast vid sin dock, detta som skapar diskussioner så att ett sånt här forum blir använt. Nåväl. Denna bocken är ingen ny bekantskap utan jag har följt han i gott och väl tre år. Förra året såg jag honom som den "sibiriska råbocken" för hans jäkla utlägg precis som sin far som hade namnet "Kungen". I år kände jag när jag först såg honom i maj att detta är herren på täppan. Den 16 augusti hade jag planerna på att smyga ner där jag sett honom tillsammans med get och kid tre dagar tidigare. Detta är då 800 meter från var jag sett honom hela sommaren. Jag ser en jäkla massa rådjur av olika kvalisorter men ingen sibirisk råbock syntes. Jag smög runt till den andra delen där jag sett honom men ingenstans stod han. Vid kvart i 8 på premiärmorgonen får jag syn på honom på 250 meter och beslutar mig för att försöka smyga runt, när jag kom runt var han borta och tristessen tillsammans med den snurrande vinden gjorde att jag beslutade för att smyga rakt på där jag egentligen inombords visste att han låg. Mycket väl, han reste sig ur björnlokorna och sprang utan att ens försöka stanna någonstans. På kvällen gav jag mig ut och såg han ganska omgående betandes utan kulfång på ca 100meter. Jag satte mig ner i åkerbönorna men vinden låg snett mot honom och han gav sig iväg mitt ut på fältet och jag satte mig ner och hoppades på att han skulle komma lite senare då detta fortfarande var tidigt på kvällen. Precis som på morgonen syntes get med kid, get med dubbelkid, ett ensamt hondjur samt en lovande bock sig. Den sibiriska råbocken var borta. Jag avstod morgonen efter från att jaga i tron om att han skulle slå av lite på sin vakt, naivt jag vet. På kvällen visade DMI, YR samt SMHI att vinden skulle ligga bra till så jag tänkte ge det ett försök även om det blåste och skulle regna. Jag smyger förbi get och kid genom att krypa 250meter i en bönåker. När jag sedan lyckas sätta mig ganska bra så ser jag en bock som nog för många skulle ses som en avskjutningsbock men jag tycker att han har mer att ge på denna jord så han fick gå. Regnet kom och jag beslutade mig för att smyga tillbaka lite i tron om att han rörde sig i området där jag stötte han kvällen innan. När jag kommer upp på en liten höjd så ställer jag mig lite tröstlöst och kikarspanar och får se två mycket välkända hornstänger sticka upp ur bönåkern 250 meter bort mot där jag först satt på pass. Han är oerhört vaksam även om vinden är stabil och i säker riktning. Jag sätter mig ner på alla fyra och försöker lista ut en plan. Vart är han på väg, finns det fler djur med honom, finns det fler djur mellan oss, finns det någon låg punkt där jag kan gå i skydd. Nej det här blir svårt.. Ett par rådjursöron sticker upp vid sidan om bocken och det är ingen lämplig dal som jag kan smyga i utan att riskera vittring för bocken. Jag börjar åla mig fram, genom midjehögt fjolårsgräs blandat med tistlar och åkerbönor. Det är blött, jag ser nästan ingenting i handkikaren eller i kikarsiktet. Regnet duggar kraftigt från himmeln och gräset lägger sig som ett täcke när jag försöker krypa medelst åla mig fram rakt mot bocken. Nu är jag hundra meter ifrån, ett skott är inte att tänka på, ser bara halsen och dessutom inget kulfång. Jag ålar lite till och får komma upp i bönorna mer för att inte riskera en kastvind. 50 meter, nu börjar jag bli nöjd och bocken och geten är oroliga. Jag sätter mig och väntar lite så får jag se vad deras nästa drag är. Helt plötsligt ställer sig bocken i bönkanten med kulfång bakom, jag tar upp bössan och tittar i zeissen... Gräs. Bocken rycker till och springer helt plötsligt ner för den backe jag nästan kommit ända upp på. Jag stelnar till och försöker lokalisera den igen och ser omgående ett rådjur som på bara sex meter kommer gåendes. Pulsen stiger igen. En get.. FAN! Men vänta där kommer ett djur till, pulsen stiger. En kidde... FAN!! Vart fan tog bocken vägen, hinner jag tänka innan jag ser bocken 30 meter ifrån mig med full bredsida och bra kulfång. I periferin märker jag att geten och kidden hoppar iväg. Bocken stirrar stelt mot mitt håll, hornkronan gör mig skakig. Jag känner hur min Tikka continental med benstöd blir jävligt tung och att den måste titta bort snart annars måste jag ta ner bössan och chansen kommer vara över. Så gör den det äntligen och jag smyger upp bössan, tittar i kikarsiktet och ... Gräs... Jag känner att goda råd är dyra och känner att jag börjar hamna ner i stresskonan vilket är ganska ovanligt. Jag sätter mig på smalbenen så att säga och får skippa stödet. Bocken tittar då tillbaka mot mig och jag inser att nu har den sett mig, en del gräs är framför bocken men jag ser ryggen och tillräckligt mycket för att lista ut var jag ska sikta och trycker av. Skottet kändes bra, men krumryggad lunkar bocken 15 meter och jag gör mig redo att skjuta igen. Men jag får inget läge innan den trillar ihop död i björnlokorna. Vilken glädje när jag kommer fram och ser denna otroligt vaksamma och respektingivande motståndare som precis gett mig en match jag sent kommer att glömma. Skottet hade gått in i buken och gick ut mitt i bogen, bocken stod snedare än jag uppfattat. Tikka Continental 6,5. Hemmaladdad SST 140grains.

Igår kväll var det min tur

Snart klar med tillvaratagandet av årets körsbär (sura) Blev fem burkar sylt i morse, men en försvann med farsan. Han förser mig med lingon så det får väl vara ok... Några burkar marmelad och en sex-sju liter saft har det väl också blivit. Fyra stora pajer och till sist några liter urkärnade i frysen. 20 liter eller så har donerats till nära och kära En tredjedel av bären sitter kvar till fåglarna. Just det. Får ju inte glömma likören som står och gottar sig. Ett måste till Singapore sling.

Tja, en helg senare och inget svar från fransmännen, vi får väl se om dom vaknar till i veckan. Det beror väl lite på hur prioriterat det är att svara på mail och hur bra den personen som gör det är på engelska antar jag. Men jag har provskjutit den i alla fall (liksom tre kamrater). Lite smådyrt nöje då den tilgängliga ammunitionen ligger runt 50kr/smäll, så jag håller redan på och rekar för laddverktyg. För om det var något som jag insåg så var det att träning krävs för att skjuta bra med denna. Då jag är såpass dum som jag är så tog jag med denna då jag skulle premiärjaga råbock med dom ovan nämda kamraterna på (för oss alla) ny mark i helgen. Nu är ju inte öppna riktmedel optimalt i dåligt väder, men det gjorde inte så mycket då jag inte såg ett enda rådjur... Jag fick dock tillfället att skjuta bom på en ungräv, tydligen så är det inte optimalt för rekylupptagningen att skjuta halvsittandes i en plaststol 3 meter upp i ett torn, men till mitt försvar så har jag inget att tillföra annat än att jag nog hade lite bråttom och att räven var liten. Träffbilderna är ändå förhållandevis bra, med tanke på att jag inte vet vad den är reglerad för och då skyttarna är noviser på detta, men träffbild inom en handflata på ca 50meter borde i alla fall gå att bygga vidare på. Risken är stor att denna flyttar in hos undertecknad. /Patrik

+++++ på den C

Välkommen in i klubben. Jag önskar er all lycka med allt ni företar er tillsammans.

Jodå, kompisen lånade en från Torsbo som vi provsköt. Riktigt trevlig udda tingest, tyvärr är det som är akilles hälen. Få tillverkade, alla gamla, ont om reservdelar, ja listan kan göras lång. Ska sparka på kompisen i morgon så får han skriva lite mer, han har en tendens och researcha friskt!

Grattis!!

Blev att plocka och rensa 6 kg krusbär idag, både röda och vita. Gött att ha i kvargen till frukosten

Stort grattis :-)!

Duvjakt som blev mest svartfågel

Grattis Christian!

Stort grattis!!!

Blåbären börjar vara mogna. Plockat femton liter i förrgår.

Grattis Flintbübusche! Fina horn på bocken!

Lycka te! Glider ut strax jag med. Smyger runt. Orkar inte vara still

På pass 04.50. Bara en lätt bris som ligger i ansiktet och uppehåll. Med lite flyt så kan det komma bock eller räv. Såg en fin 6a här i fjol som jag inte kom åt. Förhoppningsvis kom ingen annan åt honom heller

Fick in en tik när jag lockade bock med Buttolon idag. Växlade sen till muspip och sköt den på 45 meter i stickhålet.

Knäppte precis en räv

Precis lagt det första spåret för vår Luna, 11 veckor. Viltfärgad strävhår. Några meter rakt fram och en klöv i slutet. Vi får se om hon fattar galoppen direkt eller om vi måste upprepa. Hon fick sniffa på ett nyskjutet huvud i förmiddags.

Så här ser den ut efter lite tlc med napiers gun stock oil. Ska provskjuta olika patroner imorgon och förhoppningsvis blir det duvjakt på eftermiddagen. Tack föe tipset PMT.

Alltså.. Detta är nog fasiken bland den bästa smaksättaren som finns, fullpackad med smak och så jäkla god, sitt något oaptitliga utseende till trots.. Grön paprikapuré med vitlök, kryddor och örter

Precis vad jag tänkt, en zombiegul med laserskurna fiskfjällsgrepp

Premiärbocken som lämnade mig med en stukad fot

Saknar I-mats. C

Lite ot men tror det var i-Mats som vid nåt tillfälle skrev att utkastare är nåt man har på pubar och barer Det heter utdragare som drar ut hylsan respektive utstötare som är den fjäderbelastade pinnen.

Ser fram emot att dottern kommer hem från sin nästan årslånga vistelse i Kanada. Och hon har inte ens åkt än...

Emot söndag, då är det slut på cirkusen, med lite tur är jag bakfull också. C

Tänk att man har en hustru som blivit så himla intresserad av Browning A5:or att hon prompt ville ha 2 stycken och hennes licenser kom idag , hon mumla nåt om att det kommer att kosta om jag vill låna dom, jag sa att jag kan ligga naken i tamburen med en Ros i munnen redo för en avbetalning Sen vart det visst dålig täckning i hennes mobil ??? /P

Hårlagskorsning! Inget Kustfyrens i honom. Han håller redan på att försöka dominera andra hunden här hemma så han blir nog lite att tampas med framöver! Smygande kommer han som en korvformad piraya och biter sig fast i hälsenorna på mig med jämna mellanrum. Han ska jaga både rådjur och räv, drev och i gryt. Kan inte bli annat än bra det här! Meninsskiljaktigheter i petitesser bekommer inte mig! Hehe!

Eller egentligen inte det heller eftersom den då hade varit vit, det är ljusets brytning i atmosfären som gör den till synes blå. Någon som börjar förstå.... /T

ASG- det är oklart men jag föredrar min kniv vass, min vodka kall och mina kvinnor blonda så det är nog inte helt utan grund. /Christian

Hej detta är den "17 åriga tjejen" Emelie! Jag har länge följt vad som har skrivits om mig angående mitt inlägg på Facebook om vår hund Nettie som blev vargdödad. Detta brev blev betydligt mycket större än vad jag ens våga tänka! Det hade spridit sig till massor av ex vargvärnare sidor som "Ja till Varg". De har skrivit om mig och Nettie att varken jag eller hon fanns, att allt jag hade skrivit var för bra för att en 17 åring skulle ha skrivit det och att det istället skulle vara en skäggig gubbe som vill få sin röst hörd via Facebook, eller att det var den såkallad "jägarmaffian" som hade skrivit. När det var som mest hets efter mig hoppades jag varje dag och natt att jag inte skulle få hot eller andra obehagligheter. Både jag och min mamma har fått mail på Facebook där det har stått otrevligheter. Jag var rädd när jag var på skolan och när jag gick själv ute ifall något skulle hända. Det är ju riktigt pinsamt att det är vuxna människor som sitter och skriver såhär till en 17 åring som nyligen har förlorat sin bästa vän på detta vis. Efter detta fick jag hålla mig tillbaka ett bra tag på nätet men jag läste varje dag om hur det hade spridits, det var inte trevligt att läsa allt som stod om mig och Nettie. Jag läste också underbara kommentarer från underbara människor som gjorde och gör mig än idag så otroligt glad och tacksam! Ni gick in och hjälpte mig när jag själv inte kunde säga något i försvar i allt de skrev. Jag bara kände hur mycket jag vill säga tack för allt stöd ni gav mig mitt i det jobbiga. Men jag kunde inte vilket var riktigt frustrerande när jag visste att ni ville att jag skulle träda fram. Jag mår nu betydligt mycket bättre och detta var en stor del av detta som gjorde det bättre. Att jag fick ut ur mig hur ja mådde och fick ut det bland människor som inte bor med varg och öppna ögonen på dem. Jag saknar fortfarande Nettie så fruktansvärt mycket men jag lär mig att leva med det och ja kan handskas bättre med det när det blir jobbigt. Att jag skrev detta var för hennes skull, för att öppna ögonen på människor om hur det är att ha så många vargar på samma ställe. Jag kommer att kämpa vidare för Netties skull och för att våra framtida hundar ska få ett säkrare liv och att det ska bli balans i vår natur. Sen måste jag säga det att jag har verkligen lyckats om jag får lov att säga så. Värnare har till och med insett vilken lögn det har spridit sig och mer eller mindre stått på min sida, över 5000 delningar sammanlagt blev det av mitt brev...så nog gjorde jag skillnad =) Det blev ett sent tack men jag vill ändå säga stort tack för all er underbara hjälp och stöd som jag fick av er när jag mådde så dåligt! Det var guld värt!! Men att få en ursäkt av mannen som drev allt detta kan ja nog glömma! Stor kram till er som fanns där för mig på ett eller annat sätt vid denna stund! // Emelie "Olén" Eriksson Ja vill INTE ha några onödiga kommentarer på detta, vänligen respektera det! !

Inte den jag hade..... Fö noterar jag din nedlåtande ton mot profeten - du kommer att brinna i helvetets skärseldar tillsammans med turkiska och amerikanska skrotbössor. T