Ja ä inte vegxxxxxx! Så mycke i alla fall.
Efter att ha släppt några juniorbockar, ej 6:or, så fick jag möjlighet på denna. Nu är inte detta tungviktskungen direkt, men likväl en 6:a. Å vill du ha 6:or så skjut 6:or.
Efter att någon timme passat av en specifik åker, taktiskt val pga vind, å klockan började närma sig ’dags å gå hem’ . Tänkte jag att ja bara måste kika på nästa åker, trots att vinden är fel, där jag sett djur fler gånger tidigare. Smyger i väg i skydd av stenmuren för att längre fram kika lite diagonalt över till den andra åkern. Å mycke riktigt kommer det ut en bock på ’bort sidan’. Provar anläggning men känns inte ’rätt’. Bocken betar vidare ifrån mig, ganska varsk. Hmmm. Bestämmer mig för att komma närmare innan tillfället är över. Jag ’glider’ mycket försiktigt över stenmuren på kortsidan å ner på marken. Nu i skydd av lite vegetation bestående av glest utspridda ung träd. Nu är det nog mer tur än skicklighet om bocken inte drar, för vinden har jag egenteligen i ryggen. Lyckas ta mig fram så jag har fritt skottfällt. Bocken står helt still å kikar åt mitt håll. Avstånd: 70m. Helt klart vet han att något är i görningen, men ej vad. Skymningen kommer mer å mer. Beslut. Smyger sakta upp bössan, å med stöd av en ungbjörk tar jag sikte. Grenar i vägen. Korrigerar min position så inget är i vägen för kulan. Avstånd: 80m. Han står nu 5m från hörnet på åkern med bredsidan mot mig helt still å undrar …………. Ögonblicket efter undrar han inte mer. 222:an levererar och jag har med mig ett minne jag förhoppningsvis ej kommer att glömma. /P