Leaderboard

Jaktbilen kommer att säljas å då tyckte jag det var läge och fixa lite ytrost och lack. Så jag började i somras med sprej burkar. Visst vart det bättre men inte bra nog, så det vart Goggling och Youtub för att ta reda på lite mer om billackering. Och nyfiken som man är så vart det att beställa lite lack utrustning, och ännu mer Youtub för att se hur man gör. Jag har följt alla konstens regler med rostskydd och lackning, men visst hade resultatet blivit mycket bättre om ett proffs hade gjort jobbet. Men jag skäms inte över vad jag lyckats med och är mycket nöjd. Nu är bilen klar utvändigt och det är dags för att ta itu med insidan. Tyvärr så har jag varit dålig på att ta bilder innan åtgärd, men här kommer lite bilder i alla fall. Vad som var värst var ena bakdörren. När jag plockat av reg skylten och belysning/hand tag så såg det ut så här. Jag hittade ingen bra dörr på skroten så jag köpte en som var fräch just här för en billig peng och skar ur biten som var dålig. Och sedan svetsades den på plats. Här gjorde jag en jäääävla miss. När utbytes delen var svetsad på plats så råkade jag stänga dörren, och tror ni jag kom åt att öppna den. I helvete heller, så det var bara att skära bort allt för att komma åt vajrarna till låsningen. Sen var det bara att svetsa dit den igen , och börja spackla. Här är baslacken lagd. Sen vart det klarlack. Har man hundar som skall in och ur bilen så blir kofångaren illa åt gången. Och så var det någon annan (det är faktiskt sant) som fixat en buckla i den. Nu är ju de moderna grejorna i plast så fram med varmluft pickan. Sen så vart det slipning och lägga slipgrund. Lackad och monterad igen. Skjut dörrar och ena bakflygelen har fått sig en omgång oxå. Detta var mitt lilla projekt i sommar och för höst. Det har tagit en jävla massa tid men varit mycket lärorikt, så det har varit värt varenda timme. Och jag är faktiskt riktigt jävla nöjd över resultatet, då det var första gången jag gjort något sådant.

Plötsligt händer det. Finns någon vänlig själ ute i landet som gillar mig! Jag fick ett medlemsskap i rovdjursföreningen och deras tidning. Idag fick jag det här brevet skickat till mig. Måste säga att den där Gottfrid barkbit verkar vara en rejäl kille. Kanske måste skicka honom lite bilder från några raka sidoskott med v-maxkulorna.

Ett pedagogiskt bidrag från Norma

Du menar din ödeltunga.

Kort pipa är till för oss som inte behöver kompensera för några fysiska tillkortakommanden /Mike

*hoppar upp och ned och räcker upp handen* Jag är exakt den som du beskriver! Är det något jag älskar så är det att läsa trådar där ni experter är lite, eller för all del riktigt mycket, oense. För det innebär att ni börjar argumentera och jag lär mig massor av att läsa vad ni skriver. Till skillnad från när ni är överens och bara hummar medhållande.

Anledningen till att jag lade in klippet är för att någon här inne kanske inte kan lika mycket som herrarna experter eller allvetande skåningar

De skulle kunna dragit ett steg längre och gjort jämförelsen med t.ex. 308, 30-06 och 300wm för att visa gemene man vad som händer ju mer overbore kaliber man har (visst gör jakttidningar sånt här emellanåt men film är ju rätt trevligt och instruerande). Även en decibelmätning vore trevligt att klämma dit samt filma mynningsflamma. Så får man ett mer heltäckande test för att visa för svensson vad man kan förvänta sig när man sätter bågfilen i bössan. Men det är ju min inre forskarnörd som gillar att samla data de föesta som hänger på jaktforumen är väl medvetna om vad som händer så vi har ju lätt att kritisera

En av mina gamla kamrater från "för länge sen" som kallades Fritte var recondare på en firma i Köbenhavn som sålde begagnade bilar. Han tituletade sig själv som "bedemand" (begravingsentrepenör) Det var han som sminkade liken innan kunderna fick se dom Snyggt jobbat Faxe

Detta är minsann humor på hög nivå!

Haha! Schysst fejkbrev!

Vakade räv. Kom två stora grävlingar istället. Hann bara på ena.

Zlatan retar mike för hans stora näsa.

Jag är inte helt säker på vilket men underskrifter tyder på att det är någon lustigkurre i min närhet. Fast han som är närmast misstänkt nekar i sten.

Den här Gottfrid, är han månne bror med Efraim? Kommer man från Rävmåla så månar man ju såklart om räven! http://www.luftkaffe.se/wiki/index.php?title=Efraim_Barkbit

Skrattat hela lunchen Men måste säga grattis till din befordran till "ungräv" P.S du behöver inte säga hur mycket du donerat

Frågan är vem i helsike det är. Min gode vän Göran vägrar ta på sig dådet fast han är skäligen misstänkt. Men mitt medlemskap i Svenska rovdjursföreningen blev jag inte riktigt lika glad över.

Du får svara att det var ett misstag och att du vill få tillbaka dina pengar för du behöver köpa mer ammo till rävjakten.

Nya benstöd kräver inlärning av ny teknik, mycket mer så än man kan tro. Jag har skjutit med Harris till nu, testar atlas (kopia tills vidare) det verkar lovande och lättare att inte vara lika beroende av underlag/förbelastning. Såklart blir avfyrningstekniken usel när man vill ha det femte skottet tillsammans med de första fyra. Ja ni ser ju själva flyern.

Tre skott på 240 meter, satt i ett stenröse så stödet var fältmässigt. En flyer som jag kände när jag sköt. Blaser r93 243 win med norma jaktmatch. Siktet är ett zeiss victory HT 3-12x56 med ballistiktorn som faktiskt fungerar bra. Skjuter aldrig på dessa avstånd när jag jagar och övar för sällan på dessa avstånd men att öva är ändå bra då man inser svårigheter och blir en bättre skytt.

Bättre än ingen alls! Grattis Flintüche!

Grattis!

Smakat enrisrökt makrill och det var sanslöst gott.

Översiktsjaga är förbannat kul, mycket roligare att sitta med handkikaren när dottern skjuter än att hålla i bössan själv. En morgon med spöregn i ett torn vid en slagen vall förra helgen. En liten bock kom smygande ur skogen och drog sig bortåt, 150 meter blev det innan den stod rätt och dottern samlat sig till att skjuta. Klockren hjärtträff och hennes lilla 8x57a lämnar ett tydligt budskap.

Smög mig i rätt kraftig motvind ner genom skogen till ett område med massa grova frötallar och nästan ingen undervegetation annat än lingonris och nån enstaka stubbe. Området har en yta på kanske 300x150 meter som kantas av en liten myr och tät vegetation. När jag kom ut bland tallarna såg jag nåt ljust på ca 250m som jag började smyga på. Jag tänkte att det måste vara ett rådjur. När jag kommit 50 meter framåt ser jag en bock gå bland tallarna ner mot myren. Så jag lade mig ner och tog stöd på en stubbe, men medan jag gjorde detta tappade jag bocken ur sikte. Medan jag låg där i lingonriset hörde jag nåt svagt knak i tätningen bredvid myren och plötsligt kom han gåendes på andra sidan myren. Vred mig om och tog stöd i lingonriset, tröck av när han gick förbi en liten glugg i slyet. 120m cirkus. Skottet tog lite långt bak i lungan. Bocken tecknade genom ett högt hopp rakt upp men drog iväg så jag bestämde mig för att hämta hunden. Bocken gick kanske 150m. Hade aldrig hittat den i tätningen utan hunden.

Ber om ursäkt om detta blir ett långt inlägg men med handen på hjärtat, hur många gånger skjuter man en sån här bock.. Om jag ska försöka göra rätt för mig så att även ni kan försöka fantisera er in i hur en ung påg lyckades skjuta en sådan vacker skapelse. Innan jag börjar kan jag också säga att det här med att det är så mycket enklare att jaga efter bockar på åkermark jämfört med skogsmark har nog inte jagat på samma sätt som jag gör. Det vill säga, jag skjuter aldrig på långa avstånd, vissa fält står otröskade och det finns något som heter björnlokor. Sedan finns det en otrolig viltmängd som fler än en gång avslöjat ens framfart. Detta är min uppfattning och andra får gärna stå fast vid sin dock, detta som skapar diskussioner så att ett sånt här forum blir använt. Nåväl. Denna bocken är ingen ny bekantskap utan jag har följt han i gott och väl tre år. Förra året såg jag honom som den "sibiriska råbocken" för hans jäkla utlägg precis som sin far som hade namnet "Kungen". I år kände jag när jag först såg honom i maj att detta är herren på täppan. Den 16 augusti hade jag planerna på att smyga ner där jag sett honom tillsammans med get och kid tre dagar tidigare. Detta är då 800 meter från var jag sett honom hela sommaren. Jag ser en jäkla massa rådjur av olika kvalisorter men ingen sibirisk råbock syntes. Jag smög runt till den andra delen där jag sett honom men ingenstans stod han. Vid kvart i 8 på premiärmorgonen får jag syn på honom på 250 meter och beslutar mig för att försöka smyga runt, när jag kom runt var han borta och tristessen tillsammans med den snurrande vinden gjorde att jag beslutade för att smyga rakt på där jag egentligen inombords visste att han låg. Mycket väl, han reste sig ur björnlokorna och sprang utan att ens försöka stanna någonstans. På kvällen gav jag mig ut och såg han ganska omgående betandes utan kulfång på ca 100meter. Jag satte mig ner i åkerbönorna men vinden låg snett mot honom och han gav sig iväg mitt ut på fältet och jag satte mig ner och hoppades på att han skulle komma lite senare då detta fortfarande var tidigt på kvällen. Precis som på morgonen syntes get med kid, get med dubbelkid, ett ensamt hondjur samt en lovande bock sig. Den sibiriska råbocken var borta. Jag avstod morgonen efter från att jaga i tron om att han skulle slå av lite på sin vakt, naivt jag vet. På kvällen visade DMI, YR samt SMHI att vinden skulle ligga bra till så jag tänkte ge det ett försök även om det blåste och skulle regna. Jag smyger förbi get och kid genom att krypa 250meter i en bönåker. När jag sedan lyckas sätta mig ganska bra så ser jag en bock som nog för många skulle ses som en avskjutningsbock men jag tycker att han har mer att ge på denna jord så han fick gå. Regnet kom och jag beslutade mig för att smyga tillbaka lite i tron om att han rörde sig i området där jag stötte han kvällen innan. När jag kommer upp på en liten höjd så ställer jag mig lite tröstlöst och kikarspanar och får se två mycket välkända hornstänger sticka upp ur bönåkern 250 meter bort mot där jag först satt på pass. Han är oerhört vaksam även om vinden är stabil och i säker riktning. Jag sätter mig ner på alla fyra och försöker lista ut en plan. Vart är han på väg, finns det fler djur med honom, finns det fler djur mellan oss, finns det någon låg punkt där jag kan gå i skydd. Nej det här blir svårt.. Ett par rådjursöron sticker upp vid sidan om bocken och det är ingen lämplig dal som jag kan smyga i utan att riskera vittring för bocken. Jag börjar åla mig fram, genom midjehögt fjolårsgräs blandat med tistlar och åkerbönor. Det är blött, jag ser nästan ingenting i handkikaren eller i kikarsiktet. Regnet duggar kraftigt från himmeln och gräset lägger sig som ett täcke när jag försöker krypa medelst åla mig fram rakt mot bocken. Nu är jag hundra meter ifrån, ett skott är inte att tänka på, ser bara halsen och dessutom inget kulfång. Jag ålar lite till och får komma upp i bönorna mer för att inte riskera en kastvind. 50 meter, nu börjar jag bli nöjd och bocken och geten är oroliga. Jag sätter mig och väntar lite så får jag se vad deras nästa drag är. Helt plötsligt ställer sig bocken i bönkanten med kulfång bakom, jag tar upp bössan och tittar i zeissen... Gräs. Bocken rycker till och springer helt plötsligt ner för den backe jag nästan kommit ända upp på. Jag stelnar till och försöker lokalisera den igen och ser omgående ett rådjur som på bara sex meter kommer gåendes. Pulsen stiger igen. En get.. FAN! Men vänta där kommer ett djur till, pulsen stiger. En kidde... FAN!! Vart fan tog bocken vägen, hinner jag tänka innan jag ser bocken 30 meter ifrån mig med full bredsida och bra kulfång. I periferin märker jag att geten och kidden hoppar iväg. Bocken stirrar stelt mot mitt håll, hornkronan gör mig skakig. Jag känner hur min Tikka continental med benstöd blir jävligt tung och att den måste titta bort snart annars måste jag ta ner bössan och chansen kommer vara över. Så gör den det äntligen och jag smyger upp bössan, tittar i kikarsiktet och ... Gräs... Jag känner att goda råd är dyra och känner att jag börjar hamna ner i stresskonan vilket är ganska ovanligt. Jag sätter mig på smalbenen så att säga och får skippa stödet. Bocken tittar då tillbaka mot mig och jag inser att nu har den sett mig, en del gräs är framför bocken men jag ser ryggen och tillräckligt mycket för att lista ut var jag ska sikta och trycker av. Skottet kändes bra, men krumryggad lunkar bocken 15 meter och jag gör mig redo att skjuta igen. Men jag får inget läge innan den trillar ihop död i björnlokorna. Vilken glädje när jag kommer fram och ser denna otroligt vaksamma och respektingivande motståndare som precis gett mig en match jag sent kommer att glömma. Skottet hade gått in i buken och gick ut mitt i bogen, bocken stod snedare än jag uppfattat. Tikka Continental 6,5. Hemmaladdad SST 140grains.

Leg och licens i Uppsala idag. Men hon hade kunnat få mitt/ett nummer om hon velat.