Ruskväder, strömavbrott och paus i jakten på vildsvinen i spannmålen, så tid för lite rapport.
Collins har nu börjat som heltidspraktikant på jakten. Vår gamla wachtel blev sjuk och jagar nu i de sälla. Det innebär att Collins är med vid min sida på alla jaktliga aktiviteter. Bra passivitetsträning. Han uppträder lugnt, tyst och fint trots allehanda djur alldeles intill oss. Skarpsynt som få, upptäckte första gången han var med en hjort 120 m ute i ett havre/bönfält, bara hornen stack upp.
På bockpremiären smög vi oss tillsammans på 3 bockar inom 30 m håll. Tyvärr inget kulfång... Dagen efter gick det bättre men lite längre håll. Efter skottet spårade han från det bocken kom ut på fältet förbi skottplatsen och till det att den låg död, cirka 150 m sammanlagt. Klockrent, trots att vi bara tränat kortare släpspår innan.
På andpremiären i skärgården startade karriären som vattenapportör. Han apporterade spontant and, gås och kråka när han såg dem flyta ute i vattnet. Han får inte apportera i samband med skott ännu. Skottträningen gick för övrigt mycket enkelt och är helt oberörd i skott.
Lite spännande jakt på vildsvin i havren har det också blivit. Vi befann oss en morgon omgivna av trettiotalet smaskande grisar. Tre rödgrisar blev kvar. Vi kom mycket nära och Collins blev märkbart tänd av upplevelsen. Två av grisarna spårade han upp efter skott, 30 respektive 60 m säker spårning, mycket blod.
Socialt är han ett charmtroll och dagtjuv, älskar alla och älskas av alla. Det går också bra med andra hundar, älskar högintensivt bus när tillfälle ges.
Behändig storlek, som fadern. Hoppas att han inte blir större, bara grovnar lite. Nu i puberteten, lite vimsig därav och vi introducerar inga nya moment utan försöker befästa det han kan. Det mesta jaktliga verkar dessutom medfött. Har tränat en del på sök under bössan, funkar som det ska än så länge. Nu gäller det bara för mig att inte gå för fort fram.