Collins hyser liksom sin husse en viss faiblesse för anddrakar. Denna gång blev det premiär för apportering i strömt vatten. Fungerade bra, med en kaja som bonusapportering därtill.
Det är nu ofrivilligt konstaterat att han driver hare med skall. En duva hamnade i ett område med tät vass och björnbärssnår. Han gav sig med sedvanlig frenesi in i snåren men började efter ett tag skalla. Ut kom en hare och jag lyckades, kors i taket, blåsa av honom från drevet efter cirka 30 meter. Efter ett tag återupptog vi söket efter duvan. Fungerade tack och lov. Efter en kort stund kom han ut ur vassen med en stendöd duva. Det gick ju bra med lite tur, men får backa lite på den jaktliga användningen och köra mycket passivitet och stadga.