En starkt sur miljö kan mycket riktigt bidra till att blyet bildar föreningar som kan tas upp. Men för det krävs tid och yta. Maten stannar inte länge i magsäcken och redan tidigt under passagen genom tunntarmen blir miljön betydligt mindre sur. Om man åt blydamm eller små blypartiklar skulle dessa kunna ha en sammanlagt stor yta som utsätts för den sura miljön. Men ju större fragmentet är, ju mindre blir ytan i förhållande till massan. Och det är som sagt bara stora fragment som kan färdas någon längre väg genom muskler. Under den i normalfallet ganska snabba mag-tarmpassagen är det en minimal del som hinner omvandlas och tas upp, medan blyet från nötköttet, även om halten är lägre, är betydligt mera biotillgängligt.
Då är det nog farligare att långkoka hagelskjuten hare i rödvin eller vinäger. Då kan man tänka sig att man löser ut en del bly.
Hursomhelst är jag inte orolig för egen del, men använder gärna Oryx på älgjakten, om det gör någon lycklig. Tidigare har jag tänkt att man kanske inte borde riskera barnens hälsa, men som sagt, i studien jag refererade till förut såg man inte ens en antydan till förhöjda blodnivåer hos barnen i familjer som åt mycket vilt, vilket var lite skönt att se.