Leaderboard

Tror 9,3x57 är den kaliber där det är minst lönt att köpa dyra bondade kulor.

Kom upp ett helia ct 3-9x42 på blocket precis. 400g enligt Google. 4900. Inte mitt.

Riktigt bra inlägg av mdef. Å all heder till dig Älgflugornas Herre att du tog eftersöket när jaktlaget gjort bort sig i förberedelserna inför jakten. Som mdef skriver.... bättre att det görs något än inget alls

Går ett par olika tankar genom huvudet. Tar gärna det på rätt sätt, bara, jag skriver i all välmening nu när du frågar. Om din hund har blivit avvaktande på gris hade jag inte tagit den som enda hund på en rejält stor galt som uppenbarligen hade gott om spring i sig. Risken är att hon antigen kommer tillbaka till dig för stöd med en assur bjässe i hasarna eller, vilket är än mer sannolikt, att hon släpper och/eller stöter grisen vid kontakt och eftersöket blir försvårat. Och i så fall förmodligen rejält försvårat. Jag har erfarit hur mentalt påfrestande stora galtar är även för erfarna hundar. Det måste man ta hänsyn till när man väljer hund. Detta lirar lite med Efalks kommentar ovan. Har man en gris som springer, så måste man ha en pålitlig ställare med. Det finns inget annat sätt att få stopp på det såvida man inte lyckas med en förhållsskytt vilket ju är vanskligt som bäst. Vad gäller släppet som du frågar om: Jag hade inte släppt i det läget. Jag går mycket med en spårhund, bara på skadat vilt och ofta på gris. Och ofta i dubbelekipage. Har vi inte hittat minsta tecken på träff (nu vet jag inget om huruvida grisen tecknade i skottet eller så?, om ni hittade kulnedslag eller liknande) på en kilometer hade jag förklarat bom där (såvida du som förare inte vet 100% från hundens beteende att hon spårar skadat) och släppt det, alternativt spårat vidare tills jag var helt säker det var bom, fick kontakt, eller liknande. Fast då vill jag nog ha en annan hund på det. Att frisöka med en hund som jagar friskt i det läget tror jag är att bjuda in till jakt på vad som helst. Och åter igen - hade hon ställt den? Det låter som att hon gjorde ett bra spårjobb. Lite beroende på hennes erfarenhet av skottplatsundersökningar är det ju bara du som kan avgöra om hon tog rätt spår. Det är också bara du som kan läsa av om hon spårar ett skadat eller ett friskt. Att dubbelkolla spåret med andra hundar i det läget som ni gjorde at seriöst, vilket är bra. Även tollaren verkar ha gjort ett bra spårjobb och att det spårades förbi slutpunkten för Essas spår är bra och nödvändigt skulle jag säga för att ge dubbelkollen ett verkligt värde. Då vet man att det spåras djuret, och inte er, inte Essa. Likaså med tollarna ställer jag mig lite frågande till om de hade kunnat få fast grisen om de fått kontakt. Givet att de inte är ställare som fixar det, så är det dock bra om de hade hittat blod eller något. Då hade det bästa varit att ringa in en dunderställare och sedan fortsätta. Att ni kom fram till bom är inte så konstigt tycker jag förutsatt att grisen inte tecknade i skottet. Dock vill jag verkligen betona vikten av att ha rätt ställare på ett rörligt och skadat vildsvin. Sedan är det ju följande frågeställning som dyker upp: De fick inget annat ekipage. Ska man gå på det ändå, trots risken att man inte får stopp på det? För vad är alternativen? Jo - det ligger dött, eller det stöts, eller det konstateras bom. Det första är ju toppen. Det andra är väl ändå bättre än att skita i att gå på söket alls. Då får man ligga på tills man hittar ett lämpligt ekipage. Jag har gjort flera sådana sök, om än motvilligt. Ett t ex på just en skitarg och väldigt stor gris. Men man visste inte riktigt vad det var (trafik). När jag väl spårade och upptäckte vad det var, bröt jag och såg till att det kom dit bättre lämpade hundar. Blev bra det också. Ett annat exempel är där jag har förstått att detta spårar jag inte ikapp. Hemläxa för dig då: Säg åt laget att se för !!! till att de har lämpligt ekipage att ringa till INNAN de går ut. Under förutsättningarna har du gjort ett bra jobb, tycker jag.

Ruger hawkeye i 338fed med boyds laminat.. Har varit min åtel bössa med en zeiss 2,5-10x50. Men efter allt snack om gtg blev jag tvungen å skruva på en lite Leupold som låg i skåpet. Tror den får vara så nästa säsong..

Nu är bössan klar och projektet avslutat. Jag behöll det rundade pistolgreppet. Bössan är mycket lättskjuten och lagom oöm. Den har under säsongen fällt ett gäng fåglar och bevisat att den klarar både dåligt väder och högintensivt skytte. Helt enkelt en prima bössa som har fått en ny look och räddats från skrotning.

Japp. Långur knivur ? Seved

Surt att kroppen jävlas med dig. Alltid trevligt med en bekant nuna, även om jag får skämmas lite då jag fortfarande är skyldig dig en knipjakt

Du får krya på dig och komma igen var sak har sin tid..... själv gick jag i nästan två år med dubbelt diskbråck.....nu frisk...

Nu har jag fått ihop den igen efter ett par försök och den fungerar som den ska. Kul :-) Har handlat lite vapenvårdsprodukter idag. 5-56 för att tvätta och torka rent, symaskinsolja för att smörja rörliga delar och lite litiumfett till sådant med stor belastning (använda mycket sparsamt). Tidigare ägaren var en lång man varför han hade förlängt kolven. Det visade sig att limningen inte var den beständigaste varför det gick ganska lätt att knacka loss den. Jag är två äpplen hög och nu passar kolven betydligt bättre när den blev ca 20 mm kortare.

Promenadbössa=drilling

Precis den typ av feedback jag ville ha. Får fundera igenom dina synpunkter och se om jag har några bra svar. Vissa delar av ditt svar skall jag nog förmedla till jaktlaget i fråga, det är tankvärda synpunkter. Det hela blev lite på volley, och att grannlaget inte hade något förberett ekipage är inte så konstigt. Vi skjute väldigt få grisar i dessa trakter, det är snarast så att vi har en pågående etablering. Första grisarna skjöts för typ 3 år sedan. Nu kniper vi kanske 1-2 per 1000 ha så man kan nog säga att vi saknar rutiner för gris inom hela vårt VVO/ÄSO.